Vem äger vägen?

Det är vår. Det är ljuvligt att våren är här. Den värmer våra frusna själar.

En promenad står på agendan. Man får hålla lite koll på cyklisterna som raskt susar förbi. Jag ser deras lätta leende och förstår deras njutning. De lutar sig lätt framåt för att minska luftmotståndet och sikten framåt är ganska kort, eftersom det gör rätt ont i nacken att ha blicken uppåt och framåt hela tiden. Huvudet sjunker ner, blicken fäster några meter framför hjulet och man hittar sin takt. Tramp, tramp, tramp. Jag förstår den ljuva känslan och promenerar vidare på den gemensamma gång- och cykelvägen.

Det är väldigt lite folk ute, så jag är nästan ensam på vägen. Jag går i mina egna tankar, njuter av värmen och stillsamheten. Jag tittar ibland på de fina blomstren till höger, strax på busken till vänster och halkar också lätt i gruset som ligger mitt på vägen. Det är njutbart i solen.

Plötsligt schwishar det till vid min sida och mitt hjärta får sig en duvning. Jag blir riktigt rädd. Det är en cyklist som drar förbi, där jag går i egna tankar på gångvägen. Cyklisten kom med god fart, plingade inte och skrek inte någon varning. Hen tränger sig tvärt förbi på den sida där det fanns lite plats kvar.

Mitt hjärta lugnar sig, vad tiden lider, och jag vandrar vidare i mina tankar.

Strax senare möter jag en familj. Två vuxna och ett glin. Det lilla glinet har en finfin cykel, en sån utan trampor. Röd, ny och fin. Hon är ömsom här och ömsom där, föräldrarna tittar stolt på. De två går i bredd och den lilla vinglar på. Ingen makar sig. Jag undrar om de ser mig alls. Jag får ställa mig i diket för att de skall komma förbi. Jag säger hej, och de tittar förvånat upp. Samtidigt ser jag ännu en cyklist komma i fullt jehu. Jag pekar på cyklisten, så att familjen skall se. Cyklisten tittar några meter framför sitt hjul, som man ju gör. Familjen är i sig, ser bara sig själva och sitt barn som vinglar kors och tvärs. Sent får de syn på cyklisten, skriker till, hytter med näven och svär. De ger ändå inte plats. De står kvar och ser inte hur barnet tar sin plats. Cyklisten vaknar till, tvärnitar i det lösa gruset och klarar med ett nödrop att ta sig förbi. Ingen skadas, men allas hjärtan bankar nästan ur brösten. Rädslan känns i luften.

Vem äger vägen, undrar jag? Jag, som stillsamt strosar från ena sidan till den andra? Cyklisterna, som filurar som jag? Barnfamiljen som tar för sig av hela? Eller cyklisten som trampar för viktig motion?

Det sägs att vi skall vara närvarande i nuet. Att vi skall vara i det vi är. Frågan är om vi kan vara det där också andra är.

A..

Livet är ...

Livet är

enkelt

komplicerat

rakt 

krokigt

rätt

märkligt

vist

oförutsägbart

fantastiskt

sorgligt

plötsligt slut

A..

Man tar dem i nacken....

Hon skulle flytta bikuporna från ena sidan av gården till den andra. Bonden som hade ängen strax intill skulle plantera majs där och hon ville inte att hennes bin skulle bo så nära majsåkern. Mannen i huset satte sig i traktorn och backade in nära kuporna. Frun i huset och jag lyfte på kuporna på den lilla hyllan bakpå traktorn, för att flytten skulle kunna göras. Det gick lätt som en plätt och snart var uppgiften gjord. Kuporna var flyttade ca 100 meter. Friden sänkte sig åter över gården.

Sen berättade hon om en tidigare likadan flytt. Den hade också gått fint. När flytten var klar och solen värmde dagen började bina vakna och strax var de ute ur kupan för att utföra dagens uppgifter. Ut med er och jobba, sa drottningen, kom snart tillbaka. Så, de stack ut och jobbade. Så långt allt väl. När det sen var dags att återvända hem hade deras gps-system inte hängt med, utan de flög tillbaka till platsen där de bodde tidigare. Där fanns dock inte några kupor kvar, så förvirring uppstod. De satt sig ner på en blomsterkorg som stod där de tidigare bodde. De klurade och funderade hur de nu skulle hitta hem, när de inte riktigt hade noterat var de bodde när de stack ut för dagens värv.

Som tur var kom husmor till deras räddning. Hon samlade dem en och en. Försiktigt, med omsorg i hjärtat och med kärlek i handen. - Hur, frågar jag? Hur fick du hem dem? 

- Jo, säger hon, jag tog dem försiktigt i nacken. Försiktigt, för att inte skada huvudet och inte heller vingarna. Ja, sa hon, man tar dem försiktigt i nacken och tar med dem tillbaka till sitt nya hem. Jag tror att jag kanske förlorade två, säger hon sen, men resten kom hem som de skulle igen.

A..

Nordost.

Nordost.

Det blåser nordost. Idag är vinden mild, den drar sakta fram över nejden i några få meter per sekund. Kvarnen är vacker, men den står nästan alltid stilla eller gungar lite lätt. Jag har undrat och sörjt en aning kring detta. Jag vill så gärna se den dra varv efter varv.

Idag, i nordosten, snurrar den vackert. Varv efter varv drar den sakta fram. Inget gung, inget svaj, utan varv efter varv i stillsamt takt.

Det är fantastiskt att se.

A..
(Korpskog, 27 mars 2014)

Är det tid för mig att gå?

Föreningsdemokrati.

Årsmötet är förbi. Mötet som chockade mig, i sin brist i alltför många frågor. Ju mer jag begrundar, desto mer tragiskt finner jag det vara. Det är mycket svårt, att som medlem, att påtala, säga, göra, få till stånd en bättring. Bättring, som i mer information till medlemmarna, mer påverkansmöjlighet och mer styrning i rätt riktning.

Jag påtalar att föreningens styrelse bara består av män. Där finns inte en enda kvinna i sikte i årets val. Två har tillfrågats. En har svarat ja och den andra har förblivit tyst. Valberedningen har inte frågat igen, inte diskuterat och inte ifrågasatt. Den synes inte heller frågat vad vi behöver eller vad någon kan. Den, eftersom den vara bara en, har nöjt sig med ett mail och inte följt upp. Enbart den som förblivit tyst föreslås av valberedningen i årsmötet. Den som svarat ja är inte föreslagen. Valberedningen är inte heller på plats, så diskussion om hur, vad och varför kan inte ske. En styrelserepresentant talar för valberedningens räkning.

Min fråga besvaras av styrelsens ordförande. Han säger något i stil med; om du har åsikter får du fixa det själv. Det är ett bra sätt att tysta människor, tänker jag. - Men nja, tänker jag, styrelsen har utsett en valberedning som har uppgiften. Jag har andra, mycket stora, uppgifter i föreningen som jag utför med många timmars ideellt arbete. Det kan ändå inte hindra att jag tillåts fråga eller uttala mig om andra uppgifter i föreningen. Särskilt de som har potential för bättring. Valberedaren (en kvinna utan följeslagare i uppgiften) mycket sent utsedd av styrelsen, ställer inga frågor, följer inte upp och återkopplar inte med en sammanställning till föreningens medlemmar. Det är inte möjligt för vare sig mig eller någon annan medlem att i förväg ha en åsikt eftersom jag inte vet hur problematiken ser ut, inte vet vilka som skall föreslås, inte kan kontra med något annat, inte fått särskilda svar från valberedaren om hennes tankar, problem, åsikter mm i hennes uppgift. Vi kan därför inte säga bu eller bä. I årsmötet, där vi alltså skall besluta utan möjlighet till eftertanke och reflektion, skall så lite ordas som möjligt. Det är väldigt få som tycker att det är bekvämt att ta till orda där, särskilt när återreflektionen ständigt blir försvar. Orden var inte anklagande, men orden i retur var försvar. Möjligheten till eftertanke, utveckling, förbättring och alternativ blev därmed väldigt liten.

Demokrati kan sägas vara när det finns en möjlighet att påverka. Säga, diskutera, ifrågasätta och se att frågan också bedöms också utifrån det. Det blev inte möjligt här, eftersom frågorna inte gav utrymme till begrundande. Ja, kanske skulle jag utse mig själv till en skuggvalberedning, visa min bristande respekt i förhållande till den som åtagit sig uppgiften. Jag kanske också skall utse mig själv till en sådan som i varje led kommenterar de beslut och de brister som finns i föreningen med risk att ses som en högst besvärlig person. Jag vill gärna vara en tillförande person, som ser, uppmärksammar och gör. - Men, här har man, som så ofta, två möjligheter. Den ena är att orda mer, den andra är att tystna och gå.

Så. Är det tid för mig att gå? Eller är det tid för mig att orda mer?

Det känns som det är tid att gå.

Anette

Ps. Här finns en lämplig valberedningsinstruktion.

4500 tecken. Punkt.

Hon har sprungit maraton. Njutit, stretat, skrattat och haft sig. Hon fick frågan om att skriva en artikel om detta. Hon blev glad och skrev. Efter ett tag frågade jag hur det gick. Manusstopptid var passerad. Hon skrev ännu, fick jag till svar. Hon tyckte att det var så mycket att skriva ca 4 500 tecken. Oj, tänkte jag, men om du tycker att det är mycket, så går det bra att skriva mindre. Också 2 500 går bra, säger jag. Det går ännu ett tag och sedan får jag artikeln i min mail. Den innefattar då oerhört mycket mer än sagt och det visar sig att skribenten räknat ord istället för tecken.

Underbara människor, tänker jag, och så svårt det är med tecken och ord, tänker jag också. Så svårt det är att vara tydlig, få tanken rätt, men ändå få texten bra. Ord är viktigt, men ibland alldeles omöjliga. Visst kan man le, men det är ju också rätt allvarsamt. Texten måste in. Skribenten skall vara nöjd. Och redaktören likaså.

Jag är redaktör. Jag skall få in rätt text, i kvalité, i antal, i ordning och i form, på alla sidor. Jag kan inte skriva allt, jag skall egentligen skriva rätt lite. Men andra måste då. Andra måste ta ansvar, dela sin glädje och hjälpa mig att fylla. Fylla tidningen från start till mål; med lust, med glädje och med inspirerande njutning.

En artikel, som jag kan lägga på en sida skall vara ca 4 500 tecken. Då ryms det också en bild och lite luft mellan styckena. Det behövs det för att det skall bli bra. Är det 5 000 tecken blir det lite trängre, men det kan kanske ändå bli bra. Det är bra med flera artiklar, hellre än bara några få. Det går också bra med kortare artiklar, typ med 2 500 tecken. De är bra för formen, för mervärdet i texten, för alternativ att fylla tidningen med och för att fler skall våga skriva. Det behöver inte vara så mycket måste, från var och en, men det måste ändå bli bra när det är summerat och klart. Det är också roligt med artiklar ibland som är uppåt 6-7 000 tecken, kanske tom 8 000 tecken, där det ryms lite mer kring staden, landet, resan och så. Lite mer om och omkring, och lite mer om det som annars inte får plats. Så, hur mycket du skall skriva beror på. Det beror på när jag får texten, ställt i relation till manusstopp. Det beror på hur och vad du skriver. Det beror på när du skriver, ställt i relation till när loppet har gått. Och det beror på vad andra har skrivit. Och kommer att skriva.

Kommer texten för sent, hinner den inte in i detta nummer eller också måste jag möblera om i det som redan har kommit och gjorts. Gäller texten ett gammalt lopp, kommer den inte in för att sidorna formas i kronologisk ordning. Alltså rätt tid allteftersom. Är texten för kort eller för lång kommer den inte in för att den inte ryms. Vad som ryms vet jag när all text är inne, inte i samtal med var och en.

Jag sänder nog flera hundra mail och facebookmeddelande med bön om text, bild och resultat, och med samtal kring form, mm, inför och i samband med varje nr av vår tidning. Frågar, ber, frågar igen, ber om bilder, ber om info om fotograf och ber om bekräftelse på att den får publiceras utan krav. Och fyller på med frågor om bildtexter och så. Alltså vem är med på bilden och kanske också varför. Med mera, med mera. Mitt ansvar är en fylld och bra tidning.

Så. Ja, skriv gärna. Skriv och fotografera gärna. Ge mig en kort eller lång text, en bra text. Ge mig en text som glöder och är. Bilder, ja. Fina, roliga, tydliga och inte suddigt och mörkt eller murrigt. Minst nära 1 000 kilobyte - alltså bildmässigt tungt. För att det skall bli bra i tryck.

Om du frågar, så säger jag att 4 500 tecken ryms på en sida och att vi sätter av en sida per lopp. Jag inser att jag tänker, men inte säger, att det går lika bra med en halv. - Ibland går det också bra med det dubbla. Det beror på vad andra gör. Det vet jag inte förrän sen, när jag ordat och ordat, frågat och frågat och med sömnsvårigheter och vånda till slut fått tryckfilen till tryck.

Anette Grinde
Redaktör Marathonlöparen
Svenska Marathonsällskapet
Tfn 078 905 731
marathonloparen (snabel-a) marathonsallskapet.se

Ja, men varför...

Livsluft.
Att arbeta tillsammans med andra människor, där glöd och glädje tillför, är livsluft. Lyckofyllt livsluft. Att arbeta där ord och kraft tillför vänlighet, är en nödvändighet för livet.

Jag uppskattar siffror och regler. Att forma dem rätt tillsammans. Jag uppskattar orden, texten och den lust som detta kan skapa. - Men, de bär också en risk för skada. - När den vi talar med vägrar att lyssna, bara går i försvar, då går inte det framåtsyftande samtalet att föra.

Vad händer när glöden och glädjen plötsligt dör eller när samtalet inte kan föras?

Ja, då finns inte längre livsluft på platsen. Då är tid att gå.

A..

Svenska Marathonsällskapet tänker hålla årsmöte på lördag...

Svenska Marathonsällskapet tänker hålla sitt årsmöte på lördag. Jag tittar på handlingarna och undrar. Begrundar.

I föreningens verksamhetsplan till föregående års årsmöte fanns en del punkter för styrelsen att prioritera under året. Jag ställer mig en aning frågande till vad föreningens styrelse har gjort för dessa frågor och ber sålunda om en rapport ifrån styrelsen om de frågor som återfinns i 2013 års årsmötesprotokoll.

Att vidareutveckla Sällskapets aktiviteter på Internet. Föreningen har en hemsida och en facebookgrupp. Föreningen har ingen specifikt ansvarig för gruppen och föreningens styrelse förefaller inte ha en aktiv tanke med gruppen, för spridande av information, mm. Det får bli som det blir, känns det som. Som ett ställa bara att snacka på. Är det så, eller hur tänker ni kring den digitala informationen?

Att genom olika typer av medlemsvärvningskampanjer försöka öka medlemsantalet inom Sällskapet. Detta skulle jag gilla att se. När jag läser föreningens protokoll finns inget som tyder på att frågan diskuteras i styrelsen under det gångna året. Vilket budskap sänder vi till våra medlemmar kring vår förening? Hur gör föreningens styrelse och medlemmar för att peppa in fler till föreningen? Är vi stolta över föreningen? Vad kan vi ge till den och vad kan den ge till oss? För vilka finns föreningen och hur visar det sig?

Att utkomma med fem nr av Marathonlöparen i samarbete med Runners World. Ja, den frågan ligger på mitt bord och utförs som tänkt. Det är ett stort uppdrag, som förtjänar hjälp från fler. Hur tänker styrelsen där, undrar jag?

Att per e-mail hålla kontakten med medlemmarna. Jag tänker att detta inkluderar någon form av medlemsutskick och kommunikation, men ser att det nog mer innehåller en tanke att man skall svara om någon frågar om något. Vi lägger önskemål om ribbor på olika nivå, vilket skapar en felbild hos den som tänker mer. Jag tror att jag skall få saker som jag inte får.

Att utveckla kontakten och samarbetet med ambassadörerna. Ja, hur görs detta? Jag finns med på maillistan, där jag tror att också ambassadörerna finns. Det är alldeles tyst. En eller högst två av ambassadörerna svarar när man talar, frågar eller ropar. På frågan om vad deras roll är, blir svaret att var och en gör som de vill. Men, min undran är vad som är tänkt? Varför har vi ambassadörer, om de inte skall tala för vår förening och för våra aktiviteter - alltså, vad är vårt fokus och vad är deras roll. För vad är de egentligen ambassadörer? Ett möte, för att höra var och ens tanke, skulle tilltala. Ett möte, som visar glädje och riktning. Inte som nu, där det bara är tomt och tyst. Inte är det väl bara jag, som vill att vi syns och hörs mycket mer?

Att arbeta för fler medlemsrabatter på startavgifterna till olika långlopp, likaså att våra medlemmar får rabatt hos olika kommersiella företag, exempelvis friskvård, hotell etc. Om detta talar vi ofta, som att det är en viktig medlemsbonus. Under alla år jag har varit engagerad i föreningen har jag inte sett någon, mer än jag själv, arbeta med att fråga arrangörer, företag, mm, om rabatter. Jag har bett att styrelsen skall arbeta med att få fram någon/några som tar denna fråga som sin, som arbetar med kontakter och som skapar rabatter. Något resultat har jag inte sett. Min fråga till styrelsen blir därför igen - hur arbetar ni med frågan? Vem har frågan på sitt bord? Någon, en engagerad säljartyp, behöver ha denna fråga som sin.

Att stimulera medlemmar och föreningar med olika utmärkelser. Ja, utmärkelser förefaller vara av högsta prioritet i föreningen. Det är där man lägger sitt krut. Men är det verkligen bara där vi skall lägga föreningens krut?

Att genomföra Födelsedagsjoggen. Ja, kanske är det viktigt att prioritera det lilla före det större och bredare. En gång blev fler gånger, som till slut blir en tradition. Men, vad gör 6,1 km för maratonlöpningens väl? Gemenskapslöpning och föreningsuppmärksamhet. Gott så, ur något perspektiv. Men, vad gör den för maraton/ultra?

I föregående års årsmötesprotokoll fick styrelsen i uppdrag att se över hur föreningen i framtiden ska utse ständiga medlemmar. Detta har flyktigt nämnts av styrelsen (i protokoll) under året. Något förslag har ännu inte setts till, men kanske når det oss på årsmötet i mars 2014.

Eftersom så få kommer till föreningens årsmöte, skulle det kännas bra om kommunikation/information från styrelsen kom i andra former också. En synlig förening, med god och tydlig information, marknadsföring, mm, är en livskraftig förening. En förening, vars styrelse och förtroendevalda syns i positiv ton, är en förening vi gärna förlikar oss med. Och ansluter oss till. En förening som visar tydlighet, glädje och inspiration, är jag gärna med i - särskilt om den också står mitt intresse nära. Då kan jag förhålla mig.

Styrelsen - vi behöver se er mer, veta vad ni gör och tänker. Åtminstone jag, fast jag ändå står mitt i. Jag tror att det är viktigt för fler. Vi behöver se vad ni, och därmed vi, står för. Att vi står för något viktigt. Så vi vet vad vill skall gilla. Eller ogilla, för den delen. Tystnad ogillar jag generellt och skarpt. Den är svår att förhålla sig till.

A..

Huset var vackert. Det låg mitt i byn..

Huset var vackert. Det låg mitt i byn. Vi åkte dit och klev in, eftersom vi var i närheten och visste att huset var till salu.

Huset används som ett vandrarhem. Det har ett helt unikt läge. Det ligger mitt i byn, bara ett par hundra meter från järnvägsstationen, busstationen, Ica-butiken, banken, Systembolaget och badstranden. Mitt i smeten, helt utan tvekan. Du behöver ingen bil för att ta dig hit - buss & tåg går bra. Kommunikationerna och servicen låg verkligen nära. Det är ca 5 mil till Gävle och ca 3 mil till Sandviken.

Huset är en gammal komministergård och byggdes på 1800-talet. Det är blått med en lummig och grön trädgård runt huset. En tillräcklig parkering finns nära.

Vandrarhemsvärdarna, som kommer från Holland, njuter av det sociala liv som det innebär att vara värdar. Ja, det är periodvis rätt mycket arbete, men de verkar onekligen njuta av det sociala åtagande som verksamheten medför. Jag undrar om man kan klara sig utan det, när man är sociala så att det sjuder i ådrorna?

Värdarna (André van Kuijeren, Lucia van Kuijeren) kommer från Holland. De har bott i Sverige i rätt många år och njuter av naturen, allemansrätten och vidderna. - Här kan man njuta av skogen själv, säger André och Lucia van Kuijeren. - I Holland är det istället folk överallt, där får man stå i kö om man skall vara i skogen.

Vandrarhemmet är anslutet till Svenska Turistföreningen (STF). Jag frågar om de är nöjda med anslutningen till STF och ja, de ger uttryck för en hög nöjdhetsgrad. Vi talar om frågan en stund, eftersom också jag har mina fötter hos STF. De ser STF som en mycket bra organisation som månar om vandrarhemmen. De känner sig mycket nöjda med det paket som ingår i konceptet, där träffar, utbildning, mm ingår förutom marknadsföringen via hemsida och den välkända vandrarhemskatalogen. De känner sig också väldigt glada över de gäster som har STF som sin organisation. Det är som om STF.arna är ett särskilt folkslag. Van Kuijeren säger att STF.arna förstår precis hur det är att bo på vandrarhem. Det är aldrig något problem med dessa människor. De är helt enkelt rätt fantastiska.

Ja, familjen verkar trivas gott i sitt vandrarhem i Ockelbo. De verkar glöda och trivas där de är. De har dock bestämt sig för att sälja, så kanske är det för slitsamt, för ensamt eller för dålig lönsamhet. Eller kanske är det bara dags för nya perspektiv. Det förtäljer egentligen inte historien. Den förtäljer dock att här finns ett fint hus, mitt i byn, som borde ha goda förutsättningar att ha en god beläggning. Ja, kanske är det dags att slå till?

Anette Grinde
(som besökte huset den 2 mars 2014)

• STF Ockelbo
• Ockelbo kommun
• Ockelbo Wikipedia
• Svenska kyrkan i Ockelbo
• Gästrikland
• Arbetarbladet 9 juli 2013
• Svensk Fastighetsförmedling Ockelbo

Föreläsning om Indien - den 17 mars kl 1900. Välkommen då.

Var; Sockenstugan Drottningdal, vid Roslagsbro kyrka (Norrtälje).
När; Måndag 17 mars 2014, kl 1900.

Vi ses där, eller hur?

A.. 

Han räddade livet på sin granne

Norrtelje Tidning 7 mars 2014

Artikeln har legat framme i flera dagar. Den tog oss hårt. Vi förfasades, vi imponerades, undrade och gladdes. En kvinna hade förvirrat sig ut i ett eländigt naturparti, snubblat och blivit liggande. Ingen såg henne och ingen hörde henne. Ingen saknade henne och ingen vet hur länge hon hade legat där. När hon återfanns var det mörkt ute, timmen var sen, på gränsen till tidig och natten var kall. Hon låg i det blöta och kalla.

Hon hade givit sig ut på en promenad, ramlat i kanten av vägen, tappat sin rullator och sedan gått åt fel håll. Hon hade gått in i vassen istället för upp tillbaka på vägen. Att sedan bli liggande där, mitt i natten och 97 år gammal, är inte riktigt nådigt. 

Sent på natten, eller tidigt på morgonen, kom en yngling åkande. Han hade varit på fest och skoj i Stockholm och åkte hela den långa vägen ut till Rörvik. För oss som bor där, känns det helt osannolikt att någon skall komma på idén att göra den resan mitt i natten. Det är långt. Ja, vi tänker att det knappt kan vara någon ungdom alls som gör en sådan lång resa för att ta sig hem mitt i natten. - Men Joel, 20 år, han gjorde den. Dessutom såg han något obekant i ögonvrån - i beckamörkret - och stannade och tittade vad det var. Tittade och begrundande. Och handlade.

Det ryser i oss när vi tänker på hans göranden. Han stannade. Han begrundade. Om han inte hade gjort det, så hade kvinnan kanske inte överlevt.

Vi undrar hur många som faktiskt hade stannat, såsom han gjorde, där mitt i natten och där ute i ödemarken. Och vi tänker att det är tillfälligheter som gör att livet stannar eller går vidare. Joel Johansson, Rörvik, borde tilldelas en medalj för sin uppmärksamhet och för sin aktiva handling, denna nattligt sena timme i mars 2014.

A.. 

Personliga rekordens tävling 2014

Välkommen till Personliga rekordens tävling 2014 - 11e upplagan, hälsar tävlingsledare Christer Svensson. Datum för evenemanget är den 13-14 december 2014. Plats Telekonsult arena i Växjö. Inbjudan och mer information om loppet hittar du här.

Tillägg 20141218; Ovanstående länk fungerar inte för att tävlingsledaren inte har lämnat info för uppdatering av sidan.

Länk till tävlingens facebooksida finns här. 

Självrättelse - nu eller sen?

Självrättelse. Ja, då talar jag alltså om en rättelse av en oriktig uppgift i en redovisning till Skatteverket. Det rör inkomst- och avdragsfrågor - skattefrågor, alltså.

Temat för dagen är "Självrättelse - hög tid att agera!" Föreläsaren inleder med en ursäkt, eller kanske är det frågan om en allmän försiktighet. Han talar om varumärkesbesvärligheter, om svarta pengar, om bokföringsbrott, handel med vapen och droger, med mera. Han vill också försäkra sig om att Skatteverket inte är här. De säger sig ha granskat närvarolistan, så att de vet vem som som sitter i rummet. Ja, kanske är detta någon form av varning till åhörarna, som t ex var varsam med vad du säger, så att informationen inte rullar vidare till något led där det inte hör hemma. Inga namn, inga härledbara företeelser eller bolag kommer att snurra i luften. Jag ler snett inombords, men kanske är det ändå riktigt allvar att säga som de gör. Var och ens utgångspunkt avgör, såklart, hur man talar. Sekretess är alltid viktigt. Lojalitet likaså.

Föreläsaren Stefan Thomsson talar om självrättelser som en skattefuskfråga, men betonar att Grant Thorntons roll är att undvika skattetillägg och åtal för skattebrott. Deras roll blir att läka de felaktigheter som begåtts, så att grunden för skattetilägg och skattebrott försvinner. Bedöms rättelsen inte som en självrättelse, kan läkning inte ske.

Thomsson beskriver att det inom Skatteverket (Skv) finns det en specialenhet som hanterar självrättelsefrågor. Thomsson betonar det viktiga i att ärendet hamnar just där och inte på det lokalkontor där den skattskyldige hör hemma. Det är en handläggningsfråga och en kompetensfråga, till gagn för kunden, för konsulten och kanske också för utgången i frågan. Där kunskapen är bäst samlad gör sig ärendet helt enkelt bäst. Hanteringen blir ofta längre, krångligare och mindre förutsebar när den hamnar på ett kontor som normalt inte handhar den typen av frågor. Thomsson talar i vänliga ordalag om kompetensen hos Skv. Ömsesidig respekt för regelsystemen värmer i min själ.

Maria Malm, också hon från Grant Thornton, talar om att det är hög tid att agera, och varför. Många länder har numera mer omfattande informationsutbytesavtal med t ex Luxemburg och Schweiz. Avtalen kräver normalt att frågeställaren är specifik, inte skopar brett, men man kan ändå inte vara helt säker på att Skv får nej när de ställer sina frågor till olika länder. Tidigast från den 1 januari 2012 kan Sverige t ex få ut information om en skattskyldig från informationssystem i Schweiz, enligt det avtals som tecknats. Trots detta är det inte uteslutet att myndigheterna kan få ut information från tidigare år. Det kan bero på frågans karaktär och det kan bero på hur man frågar.

Föredragshållarna betonar att utländska banker numera ställer allt hårdare krav på sina kunder. Detta gör att det är svårare att undkomma beskattning. Bankerna tillåter allt mindre obeskattade tillgångar, de kräver ibland bevis om att beskattning har skett och de utfärdar allt mer automatiska kontrolluppgifter, framförallt för kapitalinkomster.

Så till frågan om vad en självrättelse är. En självrättelse kan läka en gammal oegentlighet, vilket inte en rättelse efter en kontroll kan göra. Det är alltså viktigt för läkningsprocessen att det, i formell mening, är just en självrättelse. Själv, alltså av egen kraft, inte drivet av en fråga från myndigheten eller initierat av något som ligger nära. Rättelse, alltså en ändring eller en återkallelse av en oriktig uppgift. Rättelsen skall alltså ske självmant, utan att man har "sparkats igång" av ett specifikt meddelande från Skv. Ett generellt meddelade från Skv, t ex ett pressmeddelande, kan vara ok, men kan också vara det som hindrar att rättelsen ses som en självrättelse. Rättelsen läker då inte den tidigare felaktigheten och risken för skattetillägg och brottsfrågan kvarstår. Det är alltså viktigt att agera, tydligt och korrekt, innan myndigheten agerar. Det skall vara en frivillig rättelse, inte initierad av Skatteverket. Man bör också vara uppmärksam mot information som lämnas eller kommer till andra myndigheter eller företag, där man i något mått är involverad. Om t ex ett företag, där man är anställd, revideras av Skv kan man inte göra en självrättelse för inkomst från detta företag. Det riskerar då att inte betraktas som en självrättelse. Så, rätt redovisning vid rätt tillfälle, är av vikt i sammanhanget.

De svenska reglerna kring självrättelser är egentligen inte nya, även om det numera är viktigare vilken information som lämnas när man initierar rättelsen. Det räcker inte att säga att en rättelse skall ske, det krävs också att man säger vad som skall rättas. Det nya informationssamhället har också förändrat förutsättningarna för länder att lämna och få information från andra länder. Det digitala samhället och rörelsefriheten över gränserna skapar nya förutsättningar och intressen att nå information och gömma information.

För en självrättelse finns inga formella krav, men rättelsen bör/skall vara skriftlig. Det är viktigt att påtala vari rättelsen ligger, alltså en tydlig precisering av felaktigheten. Rättelseinformationen måste vara specifik för att kunna betraktas som en självrättelse, annars riskerar man istället att få ett frågebatteri från Skv och en bedömning om att rättelsen inte kan klassas som en självrättelse. Utgångspunkten är att Skv skall kunna fatta beslut utifrån det underlag som inkommer i rättelsen. Tiden för och informationen i rättelsen är mycket viktig för bedömningen kring om det är en självrättelse, alltså det som kan undanröja skattetillägg och brottsfrågan, oavsett vad frågan rör.

Det är viktigt att rätta, för rätt inkomst i rätt regelsystem. Det är också viktigt hur man rättar, med beaktande av konsekvenser kring skatt, tillägg och gallerskakande frågeställningar.

Föreläsarna sticker inte under stol med att Skatteverket har god kompetens. De är duktiga på att få fram information om sina medborgare. Myndigheten går "till hjärtat" där mycket information finns samlad, t ex hos banker, andra myndigheter, telefonbolag, mm. Det blir allt svårare att gömmas sig, i den digitala tidsålder vi lever i idag.

Rättelseperioden kan vara 6 + 4 år. För den skattemässiga ändringen gäller sex år (taxeringsåret + fem år). Vi kan nu (2014) rätta från 1 januari 2008 (tax 2009) och framåt. För att släcka grova skattebrott (ekobrott) bör man också rätta ytterligare fyra år. Då har man rättat för hela den period som kan ge juridiskt efterspel, även om beskattningskonsekvens gäller en kortare period. Thomsson betonar vikten av val av ord i självrättelseprocessen, liksom korrekta handlingar till gagn för beslutet (d v s nödvändiga underlag, beräkningar och skrivelse).

Att och hur är viktigt. Thomsson betonar att Skatteverket är snälla och att de vill göra det bästa av situationen. Skattekonsulterna och Skv berikar varandras kunskap. Samtalen är värdefulla för alla.

Föreläsarna återkommer till vikten av att begrunda om och hur man, som konsult, skall förhålla sig till självrättelser som innebär att man tar fram svart till vitt. Vad händer med konsulternas trovärdighet när de förhåller sig till detta? Vad händer med konsulternas varumärke? Är det kommersiella - pengar in - viktigare än synen på konsulten som någon form av rättsskipare? Grant Thornton är mån om sitt varumärke, som jag uppfattar som kunskapsfyllt och med korrekthet i tanken. Det är dock också ett bolag med smak för pengar. Det går nog inte att sticka under stol med. Är de rättsskipare? Och för vems rätt?

Nåväl. Samtalet om detta kan fortsätta länge. Till slut får det räcka för idag. Med nöjda steg lämnar jag rummet som andas kunskap. Kunskap om rätt - är en njutning att lyssna till. Där kunskap finns, och används rätt, ja, där vill jag vara.

A..


 

Mobbning & härskartekniker ...

Jag läser Mary X Jensens inlägg om mobbning & härskartekniker - om att vara rätt person på fel plats, på hennes blogg Mina Moderata Karameller.

Mary X Jensen talar här om viktiga frågor. Hon skriver om mobbning, härskande och förlorad kraft. Om att vara rätt person på fel plats. Om att vara kunnig, men inte tas tillvara. Det hon skriver känns igen. Faktiskt och praktiskt. Det är oerhört tragiskt, och ett oerhört slöseri på kunskap & kraft. Ja, det är ett ledarskapsproblem när människor mobbas, utesluts eller härskas på annat sätt. Det är också ett organisationsproblem, eftersom man förlorar ofantligt mycket kunskap, arbetsglädje och framgångskraft när man tillåter detta - och inte ser till att lösa de problem detta medför. Varje människa i en organisation bär kunskap - att nyttja och höja, inte förtär, kränka och förstöra. Det är ledningens - och var och ens - ansvar att se till att kunskapen tas till vara. Var och en kan - och ska - höja rösten för att se till att ingen kränks. Som medmänniska är det min uppgift att se och tala. Och det är också din, att ställa dig upp till försvar för den som kränks.

Nej, det är ingen egentlig skillnad i en ideell organisation. Också där finns en ledning och därmed också en chef. Skillnaden kan vara att den är vald p g a någon annan kompetens eller tanke, än att vara just chef. Kanske är den vald för sin politiska bakgrund, utan kompetens att vara en ledare för andra. Tanken bör ändå vara densamma - vi alla i en organisation skall arbeta för varandras och organisationens väl. Det är därför vi är där.

Ja, riktningen bör vara att ta vara på de goda krafterna som finns i organisationen - d v s människorna - och använda dem för organisationens framgång -  och för de allas väl.

Härskartekniker används av både män och kvinnor. Ibland kanske omedvetet, ibland för att mod saknas och ibland i bristande kunskap, men det gör det inte mindre förskräckligt. Det är viktigt att uppmärksamma dessa obehagligheter. Det är ett stort resursslöseri, det sänker människors kraft och det gör både människor & organisationer svagare.

Du som ser, bör bidra till att säga stopp. Du som gör, bör tänka om. Du som tyst betraktar utan att agera, bidrar till att det sker.

A..

• Inlägg av Mary X Jensen - bl a om Berit Åhs och härskartekniker.
• Kilden - Forskningsrådet; om de 5 härskarteknikerna. Denna sida, utgör en broschyr gjord för ROKS, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige. Den fokuserar på kvinnor och män, att det är männen som härskar och kvinnorna som hamnar i bakvattnet. - Ja, det är sant, tänker jag. Men, det bör också sägas kvinnor, särskilt de som har eller vill ha makt, gör på samma vis. De härskar genom osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbel bestraffning och baktaleri, liksom med skuld och skam. 

• Sydsvenskan om härskarteknikerna (Berit Åhs).
• Sensus (utbildningsmaterial)
• En studie av det sociala fenomenet mobbning. 

Mer länkar & sånt;  Intressant. Bloggkartan Norrtälje. Nyligen.se. Knuff bloggar - ...
Politometern håller inte måttet - de korrigerar inte felaktigheter!

STF Roslagen har en ny styrelse ...

Ni har väl inte missat att STF Roslagen har en ny styrelse. De har också ny glöd, nya tankar och nya människor - med annan kunskap i bagaget. Annan kunskap, andra intressen och annan glöd - ger en annan föreningsgrund och andra riktningar. Det skapar nytt. Nytt är bra!

Den nya styrelsen består nu av;

Bengt Nordén (ordförande)
Ylva Törne
Annika Rosenlew
Lars Fyrby
Anita Saxton
Karin Hedén
Margareta Fyrby

Må de få en fantastiskt trevlig STF-period. Varmt lycka till, önskar jag dem.

Här hittar du mer info om föreningen, dess verksamhet, dess företrädare och dess riktning!


Anette Grinde
tidigare ordförande STF Roslagen 
- nu istället sammankallande i föreningens valberedning (så hör av dig, om du vill vara en del av föreningen i någon form) - Jag nås via; anette.grinde (snabel-a) foretagshuset.net eller tfn 0708 905 731

Verksamhet 2013 (Svenska Marathonsällskapet)

Svenska Marathonsällskapet bildades 1952, som en kamratförening med maratonlöpning som gemensamt intresse. Det fanns då ett behov av, eller ren och skär lust, att samordna sig under en gemensam flagga, precis som det gör idag. Föreningsgemenskapen är viktig, då som nu, även om det ibland är svårt att rekrytera ideella krafter till de uppgifter som behöver göras i föreningslivets famn.

Sällskapet har som syfte att;

·   utgöra en kamratsammanslutning av långdistanslöpare och intresserade i syfte att bredda intresset för långdistanslöpning i allmänhet och maraton- och ultralöpning i synnerhet.

·   genom olika utmärkelser stimulera medlemmarna att utveckla sig som långdistanslöpare.

·   på lämpligt sätt sprida kännedom om träningsmetoder, maraton- och ultralöpningens utveckling i olika länder etc.

·   genom olika åtgärder påverka förekomsten av maraton- och ultralopp i Sverige.

Föreningen har fokus på långdistanslöpning, vilket innebär både maraton och ultra. Vi har inte ett specifikt fokus kring elitsatsande löpare, utan täcker hela bredden från ung till gammal och från rask till långsam. Det är sålunda aktiviteten i sig, som ligger i fokus, inte tid eller ålder.

Ordförande i Sällskapet 2013 har varit Roger Andersson. Kassörsrollen har burits av Lars Eric Andersson och Christer Svensson har allvarsamt, men med glimten i ögat, ordnat bland statistisk och utmärkelser. Rollerna som vice ordförande och sekreterare har vilat på Mats Liljegrens axlar och rollerna som medlemssekreterare, resultatansvarig och ansvarig för hemsidan har varit Jan Ternhags. Övriga styrelseledamöter har varit Elin Persson och Suzanne Wallén. Såsom suppleanter till styrelsens ledamöter har Susanne Gren & Mats Zetterlund funnits i bakgrunden, liksom Annelie Buller Granlund som ombesörjt viktiga tidningsutskick utan att vara aktiv i styrelsen. Mats Zetterlund har också varit aktiv som ambassadör för föreningens väl, i sin landsända och som samordnare för övriga, som är väl spridda över landet. De övriga 11 ambassadörerna finns med namn och kontaktuppgifter i varje nr av Marathonlöparen.

Medlemskapet i Svenska Marathonsällskapet är öppet för alla som har ett intresse för föreningens och verksamhetens väl och som har betalt årets medlemsavgift, som uppgått till 300 kr/huvudmedlem, 125 kr/familjemedlem och 200 kr/hedersmedel som önskat ta del av vår medlemstidning. Antal medlemmar vid 2013 års utgång var 897 st (2012, 887 st).

Svenska Marathonsällskapets styrelse har haft 8 protokollförda sammanträden under 2013. Under året har styrelsen registrerat föreningen hos Skatteverket, som har tilldelat föreningen ett formellt organisationsnummer (802472-7466).

Under året har föreningens styrelse utsett två nya hedersmedlemmar. Robert Alnebring och Rebecka Gräsman har gjort stora och goda insatser för föreningen och därför belönats genom denna fina uppmärksamhet. Rebecka har t ex varit sekreterare i styrelsen och redaktör för tidningen under många år, och Robert har varit kassör och revisor. Båda har uppvisat stark glöd, ett stort intresse och ett inspirerande engagemang för vår gemensamma förening. Rebecka har själv skrivit om sin glädje i nr 1/2014, som helt otvetydigt är ömsesidig sett från föreningens synvinkel. En fin bild av henne pryder också omslaget av den upplagan.

1968 kom det första numret av Marathonlöparen ut, som ett stencilerat blad. Nr 1/2014 utgörs av årgång 47 och tidning nr 239. Eftersom ett nummerhack har återfunnits bland äldre nummer, så är det troligt att det t o m detta nummer har utgivits 238 nummer av tidningen. Det är en imponerande bedrift, med beaktande av att alla nummer skrivits med ideell kraft. Från början av 1980-talet har tidningen tryckts mer som en tidning och har allteftersom utvecklats med hänsyn till tid, ideella krafter, teknisk utveckling, mm. Under många år användes Trycksakskonsult i Stockholm, som hjälp i tidningsgörande och tryck (t o m 2004). Numera görs form och tryck med hjälp av Ann Lodin, hos Runner´s World, men text, bild och redaktion (redaktör, korrektur, mm) görs för övrigt hela av ideella krafter. Per Arne Allensten, föreningens tidigare ordförande, har varit tidningens formelle ansvarige utgivare under många år, även om han på senare tid inte varit aktiv i tidningens göranden. Redaktör för samtliga nummer av Marathonlöparen under 2013 har varit undertecknad (Anette Grinde). Det har varit ett digert, men fantastiskt roligt och inspirerande uppdrag. Min fasa har varit att tvingas lämna sidor tomma, för att det inte har varit möjligt att finna tillräckligt många skribenter som har prioriterat att lägga ideell kraft på fina texter till tidningen. En annan fasa har varit det hårda läge som ett manusstopp och leveranstid innebär. När tiden är slut, fem gånger per år, skall tidningen ligga formad, snygg och prydlig, med läsvänliga och korrekturlästa texter, i tryckpressarna.

Föreningen har ett långvarigt och positivt samarbete med Stockholm Marathonorganisationen. Vi har, i samband med Stockholm Marathon, aktivt marknadsfört Sällskapet i den monter som vi under ett flertal år haft i mässtältet i samband med nummerlappsutdelningen till det årligt återkommande loppet. Det har skapat god uppmärksamhet, nya kontakter och nya medlemmar. I medlemsleden har det uppmärksammats att föreningen inte finns t ex på mässan till Göteborgsvarvet, vilket bör vara en god rekryteringsplats för nya maratonlöpare. Föreningen, alla dess medlemmar och hela dess styrelse, uppmanas därför att hitta vägar som gör att vi oftare kan finnas på mässor i samband med stora arrangemang i och utanför Sverige. När föreningen bara drivs av ideell kraft krävs att fler medlemmar är villiga att bidra med tid och engagemang och att styrelsen är inbjudande och skapar förutsättningar för fler att bidra.

Föreningen har också ett långvarigt och positivt samarbete med Runner´s World, som är en aktiv part i vårt tidningsgörande. Ann Lodin är den som sätter formen och utgör vår kontaktperson i förhållande till tryckeriet. Samarbetet med Runner´s World gör också att våra medlemmar ges en möjlighet att köpa deras tidning till ett mycket bra pris. Två löpartidningar på ett bräde, med olika inriktning men med dubbel kärlek till löpningen, ger bra förutsättningar för våra medlemmar att finna många av de tips och råd som kan tänkas finnas samlade hos våra gemensamma löpare och läsare.

Vi har också en aktiv hemsida, som uppdateras av Jan Ternhag. Också han är en mycket aktiv kraft i vår förening. Han har suttit i styrelsen i många år, ansvarar för medlemsregister och kontakter med medlemmar och har därtill en diger uppgift att hålla hemsidan uppdaterad. En eloge till Jan Ternhag, för allt det arbete han lägger ner för föreningens väl.

Utöver hemsidan och tidningen lämnas en del information genom föreningens facebook-grupp, dit många medlemmar och övrigt intresserade hittat vägen. Det digitala samhället, där utskick, påminnelser, uppmärksamhet om föreningens verksamhet, efterlysningar om funktionärer och texter, mm, lätt kan delas och spridas till fler, ger oss fler vägar att nå de människor vi vill nå. Det ger dock också svårigheter att slå igenom bruset, då många andra också äger tillträde till den digitala världen. För att vi skall bli fler, såväl medlemmar som aktiva funktionärer, krävs att vi också blir fler som gemensamt arbetar för föreningens väl, fortbestånd och dess utveckling.

Under senare år har Sällskapet uppmuntrat en gemensam rörelse, utom tävlan, genom Födelsedagsjoggen. Den syftar till att minnas vårt bildandedatum (22 mars 1952) och till att göra något - gärna tillsammans - i aktiv rörelse. Eftersom Sällskapet normalt inte arrangerar egna tävlingar utgör detta ett sätt att uppmuntra medlemmar och andra aktiva att delta i en gemensam tanke, som kan göras var som helst i landet (med fördel under Sällskapets "flagga"). Årets Födelsedagsjogg går av stapeln samma dag som föreningens årmöte den 22 mars 2014 (Växjö). Under 2013 deltog ca 50 personer i det årets Födelsedagsjogg och de som sprang en full maratonsträcka tilldelades en t-shirt som belöning för prestationen.

Vintermarathon till Jan Linds minne arrangerades i Stockholm den 9 november 2013 av Fredrikshofs FIF. Arrangemanget är ett vandringslopp, som arrangemangstilldelas den förening som vunnit lagtävlingen, med något års fördröjning. Fredrikshofs FIF har de senaste åren kammat hem segern, vilket nu placerat loppet i Stockholm under flera år. Sedan 2011 har det genomförts där. Dessförinnan gick det i flera år på andra platser i landet. 2010 genomfördes det t ex i Sala (se nr ML 1/2011). För de medlemmar som tycker att det är dags att arrangemanget genomförs på annan plats i landet krävs alltså en kraftsamling för att skapa goda resultat i lagtävlingen.

Den mycket viktiga rollen som föreningens valberedare har, sent under verksamhetsåret, tilldelats Måd Thorssell från Växjö.

Jag vill härmed ge en eloge till alla de som gör och tillför till en förening som vår. Jag vill ge en eloge till de som gör, skriver, räknar, sammanställer, talar, driver och engagerar sig. Jag vill också ge en eloge till de som tränar och tävlar, de som inspirerar andra och till de som tillför glädje för föreningens och medlemmarnas väl.

Utan de som gör – blir föreningen ingenting.

Anette Grinde

Redaktör Marathonlöparen

Svenska Marathonsällskapet

Vi drog till Högbo bruk ...

Högbo bruk. Vandrarhemsboendet duger finfint till oss. Strax intill finns en liten fin kyrka. Den är vit och i trä, med en liten kyrkogård intill. Kyrkan är liten och fin, men stängd så jag kan inte begrunda den från insidan. Jag inser sen att jag inte kände på dörren om den var låst. En stängd kyrkdörr är nog en låst kyrkdörr i min tanke.

Nedanför genomfartsleden ligger kvarnen och golfbanan med sina 27 hål. Där ligger också bruket, det finfina hotellet, liksom en fin liten butik med färg, lukt & flärd. När man går vidare ner till den lilla sjön finner man ett fantastiskt aktivitetsområde för de som vill ha vandringskängor, springskor, skidor eller cykel med sig i sin aktivitetssyssla i naturen.

När vi begrundar fåglarna, som står i kanten vid den lilla dammen nära den lilla sjön konstaterar vi att det ser rätt obekvämt ut, sådär stående på ett ben och med huvudet inmulat i bakvridet läge. - Men jag antar att det ändå är bekvämt eller på annat vis lämpligt, eftersom de flesta står just så. Fina är de, i varje fall. Och rätt vana vid folk, eftersom några raskt kommer nära för att se om de kan få sig en kant bröd eller så.

Här finns MTB-spår i flera längder. Här finns löparspår från 15 km och neråt, ett rätt långt elljusspår och ett konstfruset skidspår på några kilometer. I det konstfrusna spåret ligger snön ännu kvar, trots att allt det vita runtomkring är helt borta. Några spridda skidåkare nyttjar spåret idag. Tidigare har det varit en välbesökt plats för de som tränat inför Vasaloppet och dess tidigare Öppna spår. Varv på varv, runt runt, i ett snösäkert spår som legat sedan slutet av november. Det är imponerande att se vad som byggts för orten. Det drar folk från när och fjärran och skapar mervärden för bygden runt omkring. Vandrarhemmet har varit fullbokat de flesta helgerna innan Vasaloppsveckan dragit igång. Alla behöver öva, i detta snöbristiga land. Att bygga snösäkra spår är onekligen en perfekt drag, förutsatt att det förgrymmade regnet håller sig på håll. Regnet tär hårt på snön, hårdare än sol och värme. Snön kan hållas i schack med kyla underifrån, men mot regnet finns ingen råd.

Ja, vid Högbo bruk finns bra träningsmöjligheter - för vandring eller löpning i fina terrängspår eller vandringsspår, för cykel (mtb) eller för skidor (på platten). Säkert går det här att åka skridskor på sjön i vintertid och paddla i sommartid. Nu ligger dock bara gråmulen sprödis kvar, så sjön ter sig just nu inte lämplig för någon aktivitet alls. Men kanske räcker det ändå med det som finns i området just nu, när det är möjligt att vandra, springa eller cykla på barmark eller åka skidor på snö samtidigt i ett och samma område. Ja, inte riktigt i samma spår, men ändå tätt intill. I ett för övrigt helt snöfritt landskap, finns ändå möjlighet att skida varv på varv. Ja, man förundras när man ser vad de gjort.

Om man får för sig att springa i spåret strax intill vill jag bara meddela att spåret kan visa sig vara rätt backigt - precis då när man tror att man bara har slutspurten kvar vrider sig spåret som en blixt tvärs och kors uppför de brantaste partier det bara kan hitta i trakten. Och som det inte var nog, så upprepades detta igen och igen. På´t igen, är det bara att tänka. - För är man här för att träna, så är man ju här för att träna.

Strax intill dessa fina stubbar finns en
utställning som berättar om all den tid det tar
att göra en kolmila från start till mål.
Man baxnar & förundras, när man begrundar.

En liten bit in från spåret skymtar en jättehög med snö. Det visar sig vara förberedelsen för kommande vinters skidspår. Konstsnön ligger redan samlad, lagrad tillsammans med sågspån - och den kommer att klara vår, sommar och höst, innan det är dags att lägga den i spåret igen för det kommande årets skidturer i pay-and-ski-anläggningen vid Högbo bruk.

Ja, du. Vid Högbo bruk finns t ex;
Golfbana. Kanoter. Skidåkning. Vandringsled. Löpar- & MTB-spår i terräng. Fik. Bastu. Kiosk. Kolarmilarutställning. Vandrarhem. Ett finfint hotell. En vacker liten kyrka. En sportbutik. En "doft-design-butik". En språkstudio. Och ett växthus. Med mera.

Hit kan vi åka igen. Med skidor, cykel eller springskor i bagaget.

A..

Högbo Bruk. Sandviken. Wikipedia. Gästrikeleden.

Högbo bruks ägarlista (Högbo bruks hemsida)

Länsmuseets info (Gävleborg)

Gävledraget om Lundeberg (samtal med Knut Lundeberg)

Landskapet Gästrikland (Wikipedia)

Gävleborgs län (Wikipedia)

Sandvikens kommun (Wikipedia)

Högbo socken (Wikipedia)

Högbo bruk (Sandvikens kommuns sida)
Sveriges landskap (Wikipedia)