Han räddade livet på sin granne

Norrtelje Tidning 7 mars 2014

Artikeln har legat framme i flera dagar. Den tog oss hårt. Vi förfasades, vi imponerades, undrade och gladdes. En kvinna hade förvirrat sig ut i ett eländigt naturparti, snubblat och blivit liggande. Ingen såg henne och ingen hörde henne. Ingen saknade henne och ingen vet hur länge hon hade legat där. När hon återfanns var det mörkt ute, timmen var sen, på gränsen till tidig och natten var kall. Hon låg i det blöta och kalla.

Hon hade givit sig ut på en promenad, ramlat i kanten av vägen, tappat sin rullator och sedan gått åt fel håll. Hon hade gått in i vassen istället för upp tillbaka på vägen. Att sedan bli liggande där, mitt i natten och 97 år gammal, är inte riktigt nådigt. 

Sent på natten, eller tidigt på morgonen, kom en yngling åkande. Han hade varit på fest och skoj i Stockholm och åkte hela den långa vägen ut till Rörvik. För oss som bor där, känns det helt osannolikt att någon skall komma på idén att göra den resan mitt i natten. Det är långt. Ja, vi tänker att det knappt kan vara någon ungdom alls som gör en sådan lång resa för att ta sig hem mitt i natten. - Men Joel, 20 år, han gjorde den. Dessutom såg han något obekant i ögonvrån - i beckamörkret - och stannade och tittade vad det var. Tittade och begrundande. Och handlade.

Det ryser i oss när vi tänker på hans göranden. Han stannade. Han begrundade. Om han inte hade gjort det, så hade kvinnan kanske inte överlevt.

Vi undrar hur många som faktiskt hade stannat, såsom han gjorde, där mitt i natten och där ute i ödemarken. Och vi tänker att det är tillfälligheter som gör att livet stannar eller går vidare. Joel Johansson, Rörvik, borde tilldelas en medalj för sin uppmärksamhet och för sin aktiva handling, denna nattligt sena timme i mars 2014.

A..