Sidor ...

lördag 30 november 2013

Istanbul - en stad väl värd ett besök.

18 november 2013, Istanbul.

Vi mornar oss länge efter en god natts sömn. Vi inmundigar en god frukost med stora möjligheter till allehanda nötter, frukt, kaffe, yoghurt, ägg, mm. Den får väl godkänt.

Vi tar sen bussen till Eminönü och promenerar långsamt sydväst, fast vi tror att vi går sydost. Små och vackra gränder, en härlig kryddmarknad som säljer mer än bara kryddor och en hel del annat kantar vår väg. Det är vackert, färgglatt, välsorterat och rent.

Plötsligt är vi vid Grand Bazaar, en imponerande stor marknad som vi trodde låg avsevärt längre bort. Sevärdheterna ligger relativt samlade, noterar vi strax. Det är gott nog att promenera här, med långsamma och glädjefyllda steg.

Sultanahmet - The Sultan Ahmed Blue Mosque - är en stor moské nära gårdagens målgång. Vi är idag rätt usla i vår navigering. Vi har helt enkelt lite dålig koll på var vi är. Det är kort emellan, när vi väl är framme vid nästa sevärdhet.

Vi har ett varmt och behagligt väder idag. Vinden är lite kylig, men det räcker gott med en tjock tröja (utan jacka). Vi är tillfreds med vår vistelse här. Vi äter en god lunch. Kanske är det årets sista uteätarlunch.

Istanbul är en ren stad, med fina parker och vackra miljöer. Det är en skön stad att flanera i, särskilt i det fantastiska väder vi bjuds på idag.

Den blå moskén är ett fantastiskt byggnadsverk. Pelarna är ca 20 meter i omkrets. Snickaren stegar och imponeras. Byggnaden och platsen är så imponerande, så det känns i hjärtat. Jag tänker på den konstiga diskussionen hemma i Sverige att inte kunna ha skolavslutningar i kyrkan. Kyrkor och moskéer är fantastiska platser att vara i. De eviga protesterna mot kyrkans rum (i Sverige) känns rätt märkliga hos mig. Platserna ger anledning till reflektion, oavsett vilken religion de står för. Reflektion och frid. Det är verkligen fantastiska platser.

Efter lunch och moskébesök hittar vi en liten "bykrog" när vi gått lite lagom vilse i stadens kvarter. Vi tar ett glas öl/vin och njuter av stillheten en stund. Det är njutsamt att vara här. Vi ler en aning åt stapplande människor i vår omgivning. Fler har sprungit Istanbul Marathon, minsann.

Arasta Bazaar är en annan liten marknad nära den blå moskén (& målgången i Istanbul Marathon). Den är ordningsam, trevlig, tyst och enkel.

Vi promenerar norrut - hemåt - igen, men förvirras kraftigt av riktningen. När skymningen närmar sig ökar mängden människor dramatiskt i basarerna. Var kommer alla ifrån, undrar vi stillsamt. Det är tur att vi båda har knallgula jackor på oss, så att vi lätt hittar varandra i vimlet. Det syns tydligt att vi hör ihop. Vi, the running couple, som de kallar oss på vårt hotell.

Vi ser i princip inget tiggeri i Istanbul. Är det olagligt med tiggeri och hemlöshet här? Vi ser fattiga människor sälja t ex billiga pennor, näsdukar eller vattenflaskor. Utanför de mäktiga moskéerna syns inget tiggeri, som man annars ser på liknande platser runt om i världen. Hur tas de fattiga om hand här?

Huvudduk och heltäckande klädsel ses mer på den södra sidan (gamla staden) än på den norra sidan (nya staden). På den södra sidan ses många, många små butiker i fantastiska basarer och smala gränder. På den norra ser vi också en hel del små butiker, men också stora köpgator med stora butiker.

Istanbul är en spännande stad. Hit åker vi gärna igen.

A..
Istanbul, Turiket
18 november 2013

Mer om denna resa till Istanbul hittar du här...

Mer länkar & sånt;  Intressant. Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seKnuff bloggar -  -  -   - Sultanahmet - tiggeri - hemlöshet - ... 



tisdag 26 november 2013

Förhållningssätt ...

SIDAs förhållningssätt mot korruption;

- alltid förebygga
- aldrig acceptera
- alltid informera
- alltid agera

Korruption kan aldrig godtas. Det behöver alltid bestridas och bekämpas. SIDA gör det genom att främja etik och integritet i den egna organisationen, motverka korruption i projekt och program, stödja samarbetsländernas strävan att bekämpa korruption gm strategiska insatser och medverka i internationellt anti-korruptionsarbetet.

Korruption är en maktfråga. Den finns här hemma och den finns i många av världens länder, kanske särskilt i de fattigaste. Men, den finns också här hemma.

Vad är korruption?

Mutor. Favorisering. Kickbacks (bonus/vinst vid sidan om). Nepotism (svågerpolitik, gynnande av närstående). Trakasserier. Gåvor. Utpressning. Jäv. Med mera.

Inga beloppsgränser finns. Gynnande. Tillfället och relationen mellan individerna/organisationerna avgör. En motprestation förväntas av handlingen.

Jag lär återkomma till begreppet.

A..

SIDAs arbete mot korruption

måndag 25 november 2013

Hon är vacker...

Hon har gjort sig
vacker
Svärta, fantastiska kläder, färg
stärker bilden
Hon ler, sträcker på sig
ser sig
vacker
 Hon älskar
att vara
vacker
Hon är
vacker

A..

Lycklig ....

lycklig är den
som låter sig vara
lycklig

lycklig är den
som är i
sin lycka

lycklig är den
som älskar

A..

torsdag 21 november 2013

Ord & bild om en resa – per cykel i ett främmande land (5 februari 2014)

Vi färdas per cykel i ett land som är väldigt annorlunda jämfört med vårt eget. Per cykel kommer man nära och människorna förundras över vårt tilltag. Färden runt årsskiftet 2011/2012 gick längs den västra kusten och sträckan blev ca 190 mil i ett fantastiskt landskap och med mängder av underbara möten. 2013 cyklade vi längs den östra kusten. Det blev då 220 mil med en helt annan kultur och känsla än året innan. Så olika det kan vara i ett och samma land. 

Föreläsningen handlar om våra resor, varför vi reser, hur man kan resa trots – eller tack vare – vår ålder (50+ och 60+), och om hur Indien är (ur vårt perspektiv).  Den ger många nya bilder på näthinnan och skapar en hel del nya tankar.

När; 5 februari 2014, kl 1400
Var; Sofia församling (Borgmästargatan 11, Sthlm)
Ord & bild av; Anette Grinde



Mer länkar & sånt;  Intressant. Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seKnuff bloggar -  -   -  -  -  -  

Istanbul Marathon (17/11 2013)

Vi missar hotellfrukosten för start i tidig timme. Vi försöker köpa en hjälplig frukost till hotellrummet, men lyckas sådär. Nattsömnen uteblev i princip helt. Påsarna under ögonen ser enorma ut när jag tittar mig i spegeln. Jag är rätt blek och magen är i uppror. Man undrar verkligen hur detta skall gå, så där några timmar före start.

Leif försöker googla väder. Det lyckas sådär i apparnas värld. Yr och SMHI verkar ha fallit i glömska hos honom. Nåväl, det blir som det blir när starten väl går. Det ser inte ut som om det skall bli regn, i varje fall.

Vi promenerar iväg till bussupphämtningsplatsen en stund före kl 0700. Där står det bussar på en lång rad och vi blir transporterade till starten utan konstigheter. Transporten fungerade väl, men sen tog konstigheterna vid. Vid starten fanns alldeles för få toaletter. Klädinlämning (i fina väskor) skulle göras i de uppställda bussarna bredvid starten, men det var en omåttlig trängsel att ta sig dit och därifrån. Några hann inte dit i tid och då fick bära sin väska under loppet.

Starten (kl 0900) saknade seedningsfållor och alla startade samtidigt (också tillsammans med 15-km-löparna). Det gav en mycket stor trängsel ut över den stora bron. Inget vatten eller sportdryck serverades vid starten.

Efter banan fanns det gott om vätskedepåer. Där serverades vatten, äpplen, bananer och svampar att svalka sig med. Att bara dricka vatten en hel mara känns inte ok, särskilt som inte lyckades så fantastiskt bra med vår mat- och frukostladdning. Vattnet serverades i små flaskor (vilket är bra). Sportdryck serverades i på tok för stora flaskor och det fanns inte tillgängligt för alla. Jag lyckades få tag på en under den senare delen av loppet och höll ett krampaktigt tag om den stora flaskan under resten av loppet.

Loppet får godkänt för transport till starten och underkänt på logistiken kring starten, toaletter, startfållorna och vätskedepåerna. Jag får underkänt för ork och fart, men godkänt för löparresonemang med mig själv så att jag ändå kom in under 4 timmar. Målområdet var helt ok, klädåterlämningen likaså. Den erövrade medaljen får en särskild plats i min prissamling (läs, den åker ner i den röda lådan där alla andra medaljer ligger huller om buller). Istanbul får underkänt för att de alltför länge hade en avstängd stad (stora delar av staden var avstängda ända fram till ca kl 1500). Vi väntade i en timme på en buss som aldrig kom, fast vi led egentligen inte så mycket i vår väntan så det kanske är dumt att ge staden minus eftersom att vi inte frågade. Till slut promenerade vi sakta hemåt, men fann en annan buss ett stycke därifrån. Vi kan snarare förundras över hur de kunde stänga av så stora delar av staden under så lång tid, för att ett maraton med kompletterande 10- och 15-km lopp gick av stapeln. Maran var inte mer än 3-4000 löpare stor. Sammantaget omslöt nog arrangemanget ca 10-11000 löpare.

Start och mål låg på olika ställen. Banan var inte så kuperad, trots att staden är väldigt kuperad. Vädret var helt ok. Lite sol, lite moln och inget regnande. En del blåst förstås, men det fick väl ändå gå an. Jag var för varmt klädd. Bättre lycka nästa gång.

Nåväl. Vi klarade oss väl. Leif fick en mycket bra tid (3,44) och jag kom in (med hedern i behåll) strax under 4 timmar (3,58).

Så. 17 maror (42 km) och 1 ultra (62 km) står nu på min löpar-cv. Inte fy skam alls, eller hur?

A..
Istanbul, Turkiet
17 november 2013.




Istanbul, Turkiet

Glad reskamrat!
Välkommen till Istanbul. Här ser inte ut som jag har tänkt mig. Det är dags att se en ny stad, skapa nya minnen och lära sig något lite nytt om en annan kultur. Besöket gör mig glad. Det är en fin stad att turista i. Trivsam, lagom (om än mycket stor) och väldigt fin.

Husen ligger tätt, tätt på kullarna. Det är ordentligt kuperat i Istanbul. När vi ser banprofilen till Istanbul Marathon stämmer det inte alls med den bild vi får av stadsprofilen. Vi inser att loppet är förlagt längs stränder och kajkanter istället för via kullar och övrig stadsform. Vi känner tacksamhet för detta.

Expo och nummerlappsutdelning ligger en god bit utanför centrum. Vi får trassla med Metrokort, taxor och obegriplighet i en främmande stads kollektivtrafik. Jag blir stressad till hjärtinfarktnivå över expo-placering, tvång att slösa flera timmar i kommunala transporter och onödigheter i allt detta. Stress till ingen nytta, eftersom det är som det är. Arrangemanget får kraftiga minuspoäng med anledning av placeringen av mässan/expot. Den ligger mycket dumt till. En hel dag går åt för att hämta våra nummerlappar. De bör besöka Sthlm Marathon för ett studiebesök hur man ordnar ett bra arrangemang. Istanbul Marathon har en hel del att lära (bortsett från expot).

Under färden till expot imponeras jag av busschaufförens koll på vem som har löst biljett och vem som inte har bockat av sin. Ingen kommer på utan att ha gjort rätt. Det är ingen diskussion om vad som är rätt och varje resenär fullgör sin skyldighet. Kanske är det något för SL & SJ att lära?

Faros Hotel, Taksim, Istanbul duger mycket bra till oss. Här trivs vi mycket bra. Hit kan vi tänka oss att komma igen.

A..
Istanbul, Turkiet
16 november 2013.

torsdag 14 november 2013

Personliga rekord...

Så.
Nya startlistor finns på Personliga Rekordens Tävlings hemsida.

Hu, säger jag. Så yr man kommer att bli. Eller kanske mer trött än yr.

Vädret spelar i varje fall ingen roll, eftersom spektaklet går av stapeln inomhus.

A..



http://anettegrinde.blogspot.se/2013/08/hus-uthyres-for-permanentboende-ledigt.html
 

Om man inte skärper sig ....

- Om man inte skärper sig och springer mer, bättre och längre så kommer man inte att må så bra på nästa mara.
- Så. Skärp dig nu, Anette
- Du måste springa mer, snabbare, längre och placera en massa positiva tankar i ditt huvud.
- Släpp smörjan och känn glädjen, för bövelen!            

Spring! Njut! Äg läget!

A..

Om att hata.

Om att hata.
Om att inte tycka att något är bra.
Om att alltid prata om det och om allt och alla som är värdelösa.
Om att alltid förstärka det som är negativt.
Och om vad det gör med de som finns i gruppen.

Vad gör det med mig och med dig, när hela samtalet går i hatets riktning? Vad gör det med oss, tillsammans? Var det din avsikt att jag skulle gå sönder? Eller att du själv skulle? Eller att organisationen ska falla i bitar? Eller vill du att jag och vi tillsammans gör vårt bästa?

Jag har svårt att göra mitt bästa i en organisation som bygger strategier i varje steg, där det är helt omöjligt att göra rätt. Jag har svårt att komma till min rätt när misstänksamhet och felbeslut ligger som en tung matta över oss hela tiden. När all lojalitet och handling misstolkas och omformas. När tystnaden utesluter människor. Mina kollegor, våra styrelseledamöter och jag själv får inte möjligheten att göra. Vi hindras att göra det som är tänkt i vår organisation. Det gör omåttligt ont.

I vår organisation finns fantastiska människor, med mängder av kunskap. Jag vill se den. Jag vill lära mig mer om den för att se hur långt den kan föra oss. Jag vill se människornas kunskap, vilja och glöd. Inte deras tystnad och handlösa fall.

Vi har en viktig uppgift att göra. I glädjens ton. Det är dags att börja nu.

A..



 

söndag 10 november 2013

Jag är så ledsen ...

- Jag är så ledsen för att jag är ledsen, när jag har det så bra - läser jag att någon sagt och känner igen mig i det.

Jag har tak över huvudet, mat på bordet, kläder på kroppen, uppdrag och arbete, utrustning och prylar så det räcker och blir över, hälsan i behåll och underbara ungar. Med mera.

Men.
Jag är fylld av en otålig och olustig rastlöshet. Jag bär en stark längtan iväg. Och jag saknar fantasi och mod.

Det är dags för ett nytt äventyr. Men vad? Och när? Och vart? Och hur? Och med vem?

A..

Mer länkar & sånt;  
Intressant. Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seKnuff bloggar -  -  -   - träningFöretagshuset -

lördag 9 november 2013

Vad är ett äventyr?

Har du några nya äventyr på gång, undrar mannen som sitter mitt emot mig. Jag tvekar. Jag undrar vad han menar med äventyr.

Så frågan som först måste diskuteras är; vad är ett äventyr? Utan denna definition kan jag inte svara på frågan. Vad som är äventyr för mig kanske inte är ett äventyr för dig. Äventyrets storhetsgrad och definition avgörs alltid av var och en. Varje besök i naturen kan vara ett äventyr, men ibland görs också större äventyr.  Kanske rör det naturfotografi. Kanske är det att bestiga höga berg. Kanske är det att med den egna kraften springa eller cykla land och rike runt.  Eller kanske rör berättelsen ett fantastiskt paddeläventyr längs vår vackra kust?

Jag tänker att äventyret är viktigt. Om att göra. Eller kanske om att göra livet till ett äventyr. Och att inse att det bästa äventyret är det som faktiskt blir av.

Nej, jag har inte något särskilt äventyr på gång. Det stör mig en aning, så jag får nog ta och hosta fram ett snart.

Under tiden har jag ett uppdrag som ställer saker på ända och skapar nya utmaningar. Därtill har jag ett maraton på min agenda inom kort och därefter ett långt lopp att springa. Kanske dessa ting kan ses som äventyr, ur någons perspektiv. Kanske också ur mitt, även om jag vill ha andra typer av äventyr på min agenda. Fysiskt. Och lite längre. Och lite mer.

Kanske är det fantasin det brister i. Eller modet. Eller oviljan att göra nästa äventyr alldeles själv. Eller förmågan att faktiskt komma till skott.

Det bästa äventyret är det som blir av.

Ja, det är hög tid att planera för ett nytt.

A..

Mer länkar & sånt;  Intressant. Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seKnuff bloggar -  -  -   - träningFöretagshuset -

Ålder i föreningslivet?

Jag undrar hur det står till med åldern i  föreningslivet?

Jag verkar i några olika föreningar där medelåldern är hög, ibland väldigt hög. Jag möter ofta uppfattningen, och tänker ofta själv, att det är (vi) åldringar som ägnar oss åt föreningsliv. Men, så besökte jag en föreläsning om asylproblematiken i vårt land och där fanns det i princip bara yngre människor. Yngre, engagerade och glödande.

Häromdagen besökte jag en föreläsning om kommunikation. Om vi sätter ihop detta, så kan vi konstatera att äldre söker sig till äldre, yngre till yngre och att det kommer att förbli så tills vi bestämmer oss för att kommunicera på ett annat sätt än vad vi gör. Vi måste tilltala andra än vår egen åldersgrupp, annars kan det inte bli någon ändring.

Jag mötte en kvinna häromveckan som frustrerades över åldersdiskussionen i "hennes" förening. Hon uppfattade varje åldersfråga som något negativt mot henne själv och hennes vänner, utan att se sin egen del i frågan.

Vi söker oss till lika, noterar jag igen. Människor i andra kategorier är i något mått annorlunda och därmed i något mått besvärliga. De riskerar att bidra med förändring. Förändring anses ofta vara påfrestande. Och därför skall vi hålla oss till lika.

Nej, tänker jag. Mer förändring till folket. Det är dags att bryta upp från gamla mönster och skapa nya.

fredag 8 november 2013

Samtal mellan människor ...

Kommunikation.
Eller samtal mellan människor.
Eller hur vi säger och gör.
Och vilka budskap vi sänder.

När jag verkar i en fantastisk organisation, i en specifik roll, så agerar jag utifrån den. Om jag är ekonom så gör jag på ett visst vis och om jag är ordförande så gör jag på ett annat. Om klimatet är tillåtande agerar jag på ett visst sätt och om klimatet är hindrande så agerar jag på ett annat. Det är, som vi alla vet, rätt svårt att vara människa och det är rätt svårt att agera helt rätt i alla situationer. Vi har att förhålla oss till det som finns där vi verkar - eller vi har att utmana, ställa krav och försöka förändra. Vi är, som vi är. Och vi ändras i våra olika roller. Vi förändras om vi byter roll, men vi är fortfarande kvar i det som vi är, som enskilda individer, med de värderingar och med den kunskap vi bär med oss.

Jag besökte igår ett seminarium som berörde frågan om medlemskommunikation, eller kanske mer om kommunikation rent allmänt. Den hölls av Trinambai Consulting och Praxikon i en miniliten, men väldigt trevlig, lokal på Horngatan i Sthlm. Seminariet var tilltalande, och kan ses som en liten marknadsföringsstund för organisationernas egna kurser. Kurser som då frestar eftersom stunden innehöll klokskap och glädje. Det skapade många tankar hos mig, som ger anledning till glädje och frustration.

Vad och hur säger och gör vi i våra olika roller? Vad och hur säger och gör vi, när vi uppmuntras eller när vi hindras? Vad och hur säger och gör vi, när miljön och budskapen inom organisationen är tydliga?

När jag applicerar dessa tankar på de olika organisationer jag finns i, börjar jag fnissa. Ja, jag fnissar igenkännande, och med inslag av frustration.

Så onödigt dumma vi är. Så uselt vi nyttjar varandras kompetenser. Så gräsligt det är med maktmänniskor och ledare som hindrar andra att blomstra. Så lite vi förstår och så mycket vi har att lära. Av varandra. När vi tillåter varandra och när vi känner oss trygga.

Det är svårt att vara människa, eller hur?

A..



Trinambai Consulting. Praxikon. Företagshuset. Mer länkar & sånt;  Intressant. Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seKnuff bloggar -  -  -   - föreningsdemokrati - kassör - styrelsemöte - styrelsekursvalberedningFöreningskunskapårsmöte - ansvarsfrihet - stadgar -

onsdag 6 november 2013

Sthlm City första frukost (Anglais)....

Tisdag morgon.

Jag besöker Rotary, Sthlm City första frukost (Anglais). Jag blir varmt välkomnad och får snart en fråga om en "date" på en italiensk krog. Han får ett leende av mig och en skrattsalva av sina vänner till svar. Hur det skall tolkas får var och en avgöra. Min uppfattning om frukosten, innan föredraget, var att det var en omfamnande stund där medlemmarna i gruppen vänligt och intresserat välkomnade mig som besökare. Jag togs mycket väl om hand. Jag besöker gärna gruppen igen.

Föredragshållaren för dagen kommer från Resumé och talar om tidningsbranschens utmaningar. Ja, det är en delikat och rätt viktig fråga som sätter branschen på prov. Nyheter och välgjorda reportage vill vi ju ha och då måste vi naturligtvis också betala för dem. Frågan är hur mediabranschen skall åstadkomma detta. Föredragshållaren resonerar en del och gruppen lägger sig i samtalet, som till slut blir mer av ett samtal än en strukturerad föreläsning. Samtalet känns viktigt och intressant.

Föredragshållaren ger också sin bild av Rotary som "gubbig". Och med en mindre god kompetens inom marknadsföring. Jag är benägen att hålla med. Jag skulle också säga att Rotary behöver arbeta med sin självbild, för att se hur omgivningen ser på organisationen. Vilken bild har organisationen sett från en utomståendes perspektiv? Om du frågar 10 eller 100 människor i åldern 15-50, vad svarar de då?

Rotary bidrar i stora mått, t ex till reducering av polio i världen, till hälsa och sjukvård genom t ex Läkarbanken och till många andra välgörenhetsprojekt. - men hur kommunicerar organisationen detta till utomstående? Jag vill nog hävda att organisationen har ett imageproblem att "gubbigheten" är djupt förankrad i människors syn på organisationen och att utomstående inte vet vad som görs. Det förändras inte genom att medlemmarna protesterar mot bilden eller genom att i ett slutet rum försöka förklara verksamheten, som ett försvarstal, för enskilda föredragshållare eller besökare. Det visas bättre i aktiv handling och med en moderna form av marknadsföring.

Jag lyssnade häromveckan till Lillemor Starlander, medlem i den grupp jag besöker för dagen, som berättade att medlemsutvecklingen i Rotary hade en stadigt fallande kurva. Har föreningen funderat på varför medlemsantalet ser ut som det gör?

Kanske går frågorna hand i hand och kan förklara varandra, eller kanske skall de analyseras var för sig. Oavsett vilket tror jag att Rotary gör en hel del gott, men är rätt usla på att göra det allmänt känt.

Och oavsett allt, så var det en rätt trevlig morgon.

A..

Svd - hjälpen kom aldrig fram (av Yvonne Åsell).


Svd 5 november 2013 - hjälpen kom aldrig fram (Yvonne Åsell).

Sex bilder och en kort text berättar om Israels beslagtagande av en hjälpsändning till ett område på Västbanken, där hus har demolerats av Israelisk militär och gjort 120 personer (12 familjer) bostadslösa.

Hjälpen kom fram till platsen, men beslagtogs av den israeliska militären. Människorna, till vars hjälp sändningen kom, fick stå utan. Militären tog bilen, med last, med sig när de lämnade platsen.

Hur länge skall förstörelsen fortgå? Hur länge skall barnen tvingas växa upp på en plats där oviljan till samtal ligger över allt annat och där tryggheten är allt annat än närvarande?

Vad händer med dem som finns där? Barnen? Kvinnorna? Männen? Familjerna?

Hur länge skall detta fortgå?

A..