Om att hata.

Om att hata.
Om att inte tycka att något är bra.
Om att alltid prata om det och om allt och alla som är värdelösa.
Om att alltid förstärka det som är negativt.
Och om vad det gör med de som finns i gruppen.

Vad gör det med mig och med dig, när hela samtalet går i hatets riktning? Vad gör det med oss, tillsammans? Var det din avsikt att jag skulle gå sönder? Eller att du själv skulle? Eller att organisationen ska falla i bitar? Eller vill du att jag och vi tillsammans gör vårt bästa?

Jag har svårt att göra mitt bästa i en organisation som bygger strategier i varje steg, där det är helt omöjligt att göra rätt. Jag har svårt att komma till min rätt när misstänksamhet och felbeslut ligger som en tung matta över oss hela tiden. När all lojalitet och handling misstolkas och omformas. När tystnaden utesluter människor. Mina kollegor, våra styrelseledamöter och jag själv får inte möjligheten att göra. Vi hindras att göra det som är tänkt i vår organisation. Det gör omåttligt ont.

I vår organisation finns fantastiska människor, med mängder av kunskap. Jag vill se den. Jag vill lära mig mer om den för att se hur långt den kan föra oss. Jag vill se människornas kunskap, vilja och glöd. Inte deras tystnad och handlösa fall.

Vi har en viktig uppgift att göra. I glädjens ton. Det är dags att börja nu.

A..