Tisdag morgon.
Jag besöker Rotary, Sthlm City första frukost (Anglais). Jag blir varmt välkomnad och får snart en fråga om en "date" på en italiensk krog. Han får ett leende av mig och en skrattsalva av sina vänner till svar. Hur det skall tolkas får var och en avgöra. Min uppfattning om frukosten, innan föredraget, var att det var en omfamnande stund där medlemmarna i gruppen vänligt och intresserat välkomnade mig som besökare. Jag togs mycket väl om hand. Jag besöker gärna gruppen igen.
Föredragshållaren för dagen kommer från Resumé och talar om tidningsbranschens utmaningar. Ja, det är en delikat och rätt viktig fråga som sätter branschen på prov. Nyheter och välgjorda reportage vill vi ju ha och då måste vi naturligtvis också betala för dem. Frågan är hur mediabranschen skall åstadkomma detta. Föredragshållaren resonerar en del och gruppen lägger sig i samtalet, som till slut blir mer av ett samtal än en strukturerad föreläsning. Samtalet känns viktigt och intressant.
Föredragshållaren ger också sin bild av Rotary som "gubbig". Och med en mindre god kompetens inom marknadsföring. Jag är benägen att hålla med. Jag skulle också säga att Rotary behöver arbeta med sin självbild, för att se hur omgivningen ser på organisationen. Vilken bild har organisationen sett från en utomståendes perspektiv? Om du frågar 10 eller 100 människor i åldern 15-50, vad svarar de då?
Rotary bidrar i stora mått, t ex till reducering av polio i världen, till hälsa och sjukvård genom t ex Läkarbanken och till många andra välgörenhetsprojekt. - men hur kommunicerar organisationen detta till utomstående? Jag vill nog hävda att organisationen har ett imageproblem – att "gubbigheten" är djupt förankrad i människors syn på organisationen och att utomstående inte vet vad som görs. Det förändras inte genom att medlemmarna protesterar mot bilden eller genom att i ett slutet rum försöka förklara verksamheten, som ett försvarstal, för enskilda föredragshållare eller besökare. Det visas bättre i aktiv handling och med en moderna form av marknadsföring.
Jag lyssnade häromveckan till Lillemor Starlander, medlem i den grupp jag besöker för dagen, som berättade att medlemsutvecklingen i Rotary hade en stadigt fallande kurva. Har föreningen funderat på varför medlemsantalet ser ut som det gör?
Kanske går frågorna hand i hand och kan förklara varandra, eller kanske skall de analyseras var för sig. Oavsett vilket tror jag att Rotary gör en hel del gott, men är rätt usla på att göra det allmänt känt.
Och oavsett allt, så var det en rätt trevlig morgon.
A..
Jag besöker Rotary, Sthlm City första frukost (Anglais). Jag blir varmt välkomnad och får snart en fråga om en "date" på en italiensk krog. Han får ett leende av mig och en skrattsalva av sina vänner till svar. Hur det skall tolkas får var och en avgöra. Min uppfattning om frukosten, innan föredraget, var att det var en omfamnande stund där medlemmarna i gruppen vänligt och intresserat välkomnade mig som besökare. Jag togs mycket väl om hand. Jag besöker gärna gruppen igen.
Föredragshållaren för dagen kommer från Resumé och talar om tidningsbranschens utmaningar. Ja, det är en delikat och rätt viktig fråga som sätter branschen på prov. Nyheter och välgjorda reportage vill vi ju ha och då måste vi naturligtvis också betala för dem. Frågan är hur mediabranschen skall åstadkomma detta. Föredragshållaren resonerar en del och gruppen lägger sig i samtalet, som till slut blir mer av ett samtal än en strukturerad föreläsning. Samtalet känns viktigt och intressant.
Föredragshållaren ger också sin bild av Rotary som "gubbig". Och med en mindre god kompetens inom marknadsföring. Jag är benägen att hålla med. Jag skulle också säga att Rotary behöver arbeta med sin självbild, för att se hur omgivningen ser på organisationen. Vilken bild har organisationen sett från en utomståendes perspektiv? Om du frågar 10 eller 100 människor i åldern 15-50, vad svarar de då?
Rotary bidrar i stora mått, t ex till reducering av polio i världen, till hälsa och sjukvård genom t ex Läkarbanken och till många andra välgörenhetsprojekt. - men hur kommunicerar organisationen detta till utomstående? Jag vill nog hävda att organisationen har ett imageproblem – att "gubbigheten" är djupt förankrad i människors syn på organisationen och att utomstående inte vet vad som görs. Det förändras inte genom att medlemmarna protesterar mot bilden eller genom att i ett slutet rum försöka förklara verksamheten, som ett försvarstal, för enskilda föredragshållare eller besökare. Det visas bättre i aktiv handling och med en moderna form av marknadsföring.
Jag lyssnade häromveckan till Lillemor Starlander, medlem i den grupp jag besöker för dagen, som berättade att medlemsutvecklingen i Rotary hade en stadigt fallande kurva. Har föreningen funderat på varför medlemsantalet ser ut som det gör?
Kanske går frågorna hand i hand och kan förklara varandra, eller kanske skall de analyseras var för sig. Oavsett vilket tror jag att Rotary gör en hel del gott, men är rätt usla på att göra det allmänt känt.
Och oavsett allt, så var det en rätt trevlig morgon.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar