Sidor ...

onsdag 6 februari 2013

6 februari 2013. Onsdag. Ongole – Bapatla (Andhra Pradesh).


Kl 0700 går vi ut för frukost, men först skall vi leta reda på en dagstidning. Vi tror att vi är med i tidningen igen, och ja, så är det. Tidningsförsäljaren ser undrande ut – kan vi verkligen läsa den lokala (krumelur)tidningen? Nej, men vi vill gärna ha tidningen eftersom vi är med i den (Eenadu Telugu Daily Paper).

Vi äter en god och ordentlig frukost. Poori (två stora bitar). Idly (i vanlig portion). Vada (friterade bullen – 2 st). Kaffe/te, vatten (in alles 93 rupier).

Kl 0800. Avfärd. Riktning norrut. Det är dags att köa en ny anteckningsbok. Det blir en hel del skrivande, eftersom det blir ett bra sätt att minnas alla upplevelser som annars bara går i varandra.

Morgontrafiken är igång. Strax åker vi förbi en tobaksfabrik. Ja, här är det uppenbart tobak som är en viktig "gröda". Det är väldigt mycket odlingsbar mark i dessa trakter. Man kan tro att de växelodlar i olika tider. Det är mycket grönskande här. Landskapet är platt. Vi ser tobak och vi ser vad vi tror är majs. Det är stora vidder och vackert grönt.

Det är väldigt mycket traktorer i denna del av landet. Vi mötte en traktor, vars ena framhjul hängde i luften. Den gick bra att köra på tre hjul. De är lastade med sand, tegel, säd, rishö, pinnar, med mera, med mera. Det är många lass som körs.

Vi passerar flera tobakstorkhus i sten med plåttak, där taket troligen kan lyftas. I dessa hettades tobaksbladen upp – i processen mot användbar tobak. Utanför dessa tork/värmehus kändes tobakslukten. Den känns inte av bara de färska bladen.

Många frågor om tidningen når oss idag igen. Ja, vi uppmärksammas verkligen. Det är otroligt skoj, även om vi ideligen måste stanna och prata. Ibland blir det lite svårt att komma framåt, vilket vi ju behöver göra om vi nu skall hinna fram till Kolkata (Calcutta).

Bomullsfält kantar plötsligt vägen. Under några km finns stora fält innan nya grödor dyker upp. Det är roligt att se hur växtligheten förändras, hur de gör och det är intressant att se mängden av människor som arbetar när de här saknar maskiner. Här råder manuell kraft igen. Det ger förstås många arbetstillfällen, även om det är slitsamma arbetstillfällen.

Kl 1055. 33 km. Vattenbassänger byggs nära en flod (med vatten i). I floden går männen och fiskar med nät. Vattnet går bara till max midjehöjd och de har inga båtar när de fiskar här.

Kl 1130. 38 km. Chinna Gajam. Vi äter Idly med en väldigt stark sås och en chai var (25 rupier = finfint pris!). Vi får en trevlig pratstund med en god hög med herrar i byn samtidigt som vi försäker äta fint med fingrarna. De har tidningsartikeln för idag, där en hel del information finns om oss. Vi berättar att vi inte kan läsa den, så de ställer en del kontrollfrågor från artikeln. Bland annat frågor de om vår ålder – de är mycket förundrande över cyklingsäventyret och förstummade över vår ålder.

De pratar med oss och de diskuterar oss sinsemellan och berättar för nytillkomna om vårt äventyr. Det blir många och roliga samtal.

Vi kommer ut i ett sandligt landskap. Kvinnar sållar sand genom nät/såll och fyller sedan säckar med den fina sanden – allt görs för hand. Det är dammigt och tungt. Unga kvinnor är den vanligaste arbetskraften i dessa uppgifter. Hu, säger jag.

Efter de stora vattendammarna, som visar sig vara räkodlingar i stor mängd – förändrades landskapet. Det är torrt och sandigt istället för grönt och bördigt. Dammarna är vattenfyllda och kräver en stor del vatten. Kanske är det dessa som har förstört markerna runt omkring.

Kl 1500. 75 km. Bapatla. Bhavana Residency (300 rupier). Incheckade. Cyklar uppburna. Vilostund.

Från röd sandjord till otroligt bördig jordbruksmark – därefter räkdammar i mängd (ja, jätteräkornas odlingar förstör markerna) och kort därefter ett sandtorrt landskap utan större odlingsmöjligheter. Landskapsförändringen var mycket stor idag.

Lycka utbryter i sällskapet när det visar sig att vårt rum har varmvatten. Då blir det genast dusch och tvätt.

Dagens rutt blev Ongole – Chinna Ganjam – Chirala – Bapatla (75 km). Den var trivsam och vänlig. Det var en fint och lantlig väg, utan mängd av lastbilar. Vi trivs bra här. Vi har bytt distrikt ifrån Prakasam till Guntur, men är ännu kvar i delstaten Andhra Pradesh. Både Chirala och Bapatla var tillräckligt stora för att ha lodge. Det är bra för oss när närliggande städer har lodge, så är det inte alltid.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar