Sidor ...

lördag 2 februari 2013

29 januari 2013. Tisdag Port Blair, Andaman Islands – Chennai, Tamil Nadu. Incredible India.


Sovit gott. Otroligt varmfuktigt. Fläkten gjorde oljud, så den fick stängas av. Strax efter åtta går vi ut för frukost. Det är varmt och skönt, i denna ganska tidiga timme. Ännu inte riktigt varmt. Trafikhetsen är låg nu på morgonen - till skillnad mot kvällen, som är mer hysterisk.

Frukost på Hotel Milan. Masala Dosa, vatten och kaffe (130 rupier). Servitören lämnar bara menyn till Leif. Jag får ingen alls. Vid beställningen tittar han inte heller åt mitt håll. Som om jag inte fanns. En aning störande, tycker jag.

På vår sista promenad i Port Blair finner vi en fantastisk grönsaksmarknad. Det finns säkert en sådan i varje stad. Grönsaker i olika sorter och mängd, där de är upplagda i god och vacker ordning i fina torn. Det finns grönsaker vi inte känner igen, men också en hel del vanliga. Jag blir verkligen glad av dessa vackra grönsaksmarknadsplatser. När de övergår till kyckling/hönsmarknader, vänder jag dock gärna ryggen till och går i en annan riktning.

Utanför vårt lodge bor en familj som strök eller sydde som sitt leverbröd. De bodde mycket smått. De hade en liten pojke som blev rädd och gråtfärdig när jag tittade på honom. Han vågade inte ens titta på mig, utan sprang och gömde sig. När hans mamma eller pappa bar honom blev han modigare och vågade titta och vinka – och t o m le.

Azad Lodge kan t o m rekommenderas. Det ligger centralt. Där finns varmt vatten, även om strilen var alldeles bedrövlig. Air Condition om man ville, vilket också kunde väljas bort. Rent. Inga kackerlackor (synliga). Vänligt. Tämligen bullerfritt, även om fläkten i taket förde ett visst oväsen.

Nu har vi varit borta i 14 dagar. Vi har tappat tidsbegreppet över dagarna och får fundera för att hitta rätt i datum och tid. Det är ett ganska skönt läge.

Vi tar en kopp te för att fördriva tiden en stund innan det är flygplatsdags. Den blir 3 ggr så dyr utan mat. De verkar inte gilla att man bara sitter en stund (44 rupier).

Vi tar en ricksha till flyget i mycket god tid (50 rupier). Flygplatsern ligger mycket nära stan, i princip gångavstånd – även om vi inte gillar promenader med den tunga packningen. Vi har ju packat för cykel och inte för promenader. På flygplatsen träffar vi en liten svensk familj (Sthlm) med en 15 månaders lite dotter. De trivdes gott i Indien och resandet med den lilla tjejen gick bra.

De hade väldigt mycket packning och fick betala en del för sin övervikt. Vi borde ha tänkt lite raskare och checkat in tillsammans med dem, så hade de kunnat sluppit sina överviktsböter. Vi hade säkert gott om kilon tillgodo på vår packning.

Det var tur att vi inte tog en kapsyl whiskey igår. Då hade vi öppnat den andra lilla flaskan – och fått lämna den på flyget. Inga öppnade flaskor kom igenom säkerhetskontrollen denna gång. Som tur var slank den förra igenom när vi åkte från Chennai till Port Blair förra veckan. Det hade ju gjort ont att få slänga den. Mat, boende och cyklar – är vårt mål för resten av dagen.

PrePaid taxi från flygplatsen i Chennai till Triplicane (430 rupier). Det känns bra. Det är ett par mil in till staden.

På Andamerna/Havelock fanns inga bensinstationer i form av pumpar. Bensin såldes direkt från 200-litersfat, litervis – ibland i vattenflaskor.

Taxichauffören kör med mycket små marginaler. Utan signalhorn skulle det inte gå. Han tutar ofta. Intensivt. Hans backspeglar är invikta. På detta tar han sig fram lättare i Chennais hektiska trafik. Man undrar hur det är möjligt att ta sig fram som han gör utan att skaver mot någon. Trafiken är ett förundrande kapitel.

Middag i familjerummet med air condition på Firdouse. Känns som lyx med sked och ordentligt välstrukna servitörer. Veg fried rice, egg noodles, vatten och kaffe (220 rupier).

Chennai känns stor och bullrig. Tiggeriet känns nära. Kontrasten mot Havelock känns enorm. Fattigdomen här är jobbig att se.

Vi är incheckade igen på Paradise Guest House (rum 415 – 600 rupier), i Triplicane. Ja, jag vet att jag sa att vi inte skulle återvända (till kackerlackorna). Värden lovade att det inte skulle vara några i detta rum. Han ljög. Ja, här är vi nu igen. Ännu utan cyklar. Av våra tre uppgifter klarade vi alltså bara två – mat & boende.
Inte fy skam alls.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar