Uppstigning i ottan. Packning. Promenad ca 30 minuter med tung väska. Mot slutet började solen värma ordentligt. Ca 0715 kom vi till hamnen. Biljettkontoret var ännu inte öppet. Jag ställde mig som nr 3 i damkön. Läget kändes lugnt. Det förändrades dock efter ett tag och jag halkade bakåt i kön. Trängseln blev enorm och det tog mig ca en timmer att köpa våra biljetter. Jag har aldrig var med om maken. Innanför luckan satt fem män, varav en arbetade. Enbart en lucka var öppen – och kön var omåttligt trång. Trängre kö har jag aldrig stått i. Mer förundrad över ett kösystem (eller avsaknad av) har jag nog heller aldrig varit.
Två biljetter för färd på stadsfärjan från Havelock till Port Blair (ca 2½ timmes färd på en lagom skruttig båt) kostade 600 rupier. Avfärd ca kl 0900. Vi satt nära vattenlinjen, inomhus och i ett motordån som hette duga. Jag gick upp och ut en stund när kackerlackorna blev för många och för synliga. Där var en ljuv bris och ett vackert stilla hav.
Vi landar framåt 12 på Azad Lodge i Port Blair (500 rupier), checkar in och går sedan raskt ut och äter Masala Dosa och vatten (100 rupier). Fantastiskt gott.
Vi internettar en timme i Port Blair och därefter lyckas vi ordna acceptabelt billiga flygbiljetter till Chennai (13100 rupier). Vi känner oss nöjda och hoppas att det går väl – trots att de stavat mitt namn fel. Det brukar ju vara noga med sån´t. Resebyrån ryckte mest på axlarna åt felstavningen. Själv blir jag nojjig, såklart.
Vi tar en kopp kaffe och får betala lika mycket som en hel måltid (80 rupier). Dit går vi inte igen. Middag äter vi på Hotel Milan, Port Blair. Veg meal, vatten och te (147 rupier) smakar gott.
Vi träffar en rickshaförare som berättar att det bor ca 400 000 människor på Andaman Islands och att ca hälften bor i Port Blair (vilket verkar väldigt osannolikt, eftersom staden verkar vara väldigt liten). Regnperioden går från juni – augusti/september och turistsäsongen ca december – februari. Turister får bara tillstånd att stanna på Andamerna i max 30 dagar – och tillståndet går inte att förlänga ytterligare. Det gäller tydligen också för de indier som inte bor här – inte bara utlänningar.
Vi får ett mc-reklammail om en långresa från Roger Lenngren. Det visar sig att han varit här, på Andamerna, nu när vi varit här. Det hade varit roligt att träffa honom. Han har ju en viss del (förutom Ida) i att vi är i Indien. Det var med honom vi åkte när vi var i nordöstra Indien 2005.
Äventyret på dessa öar är härligt att följa. Man både vill och inte vill åka dit.Fanns det ormar där t.ex.? Krokodiler är inte heller de man vill möta.Här får man inte lära sig kösystem på dagis.Nu väntar upplevelser av annat slag på fastlandet. Gunnel
SvaraRadera