Sidor ...

tisdag 17 januari 2012

Fredag 13 januari 2012. Mettupalayam – Ooty (Tamil Nadu).

Fredag 13 januari 2012. Mettupalayam – Ooty (Tamil Nadu).

Med ett världsarvståg upp i ett fantastiskt landskap....

Promenad från hotellet strax före kl 0600. Vi hittar järnvägsstationen som vi inte fann igår. Biljettluckans personal sänder oss till stationschefen som ger oss ett löfte om två platser, som vi sen får lösa ut i biljettluckan.

0615. Köande. Inmotning i trånga kupéer, med 10 personer i varje, i god tid före avgångstid (0710). Biljetten i andra klasskupén kostade 16 rupier för oss båda tillsammans. En förundrande prislapp för 5½ timmars resa med ett världsarvståg.

0755. Vi står ännu kvar vid stationen i Mettupalayam. Med 5½ timmes färd  utan frukost vore vi förstås tacksamma för om tåget kommer iväg i tid, men ack nej. Vi får här 4 bananer för 20 rupier – här möter vi det högsta fruktpriset hittills på resan.

Alla på tåget fotograferar frenetiskt ur alla vinklar, allteftersom. Förstaklassvagnen går först i tåget, sedan kommer andraklassens vagnar och därefter kommer loket. Loket puttar tåget framför sig uppför berget.

0823. Avfärd – äntligen. Dagen är mulen, hela himlen är molntäckt. I natt har det regnat. Det duggade lätt när vi lämnade hotellet i morse. Tåget tuffar lätt stretsamt och tågvisslan ljuder ganska högt. Vi är glada att vi är på och iväg.

Vi gör 5-6 stopp efter vägen upp till Coonoor. Lite maskinsmörjeri och vattenpåfyllning behövs. I uppförsbackarna går det sakta. Tåget hakar i en skena med hakar under tåget i uppförsbackarna – en kuggstång (kuggskena). Tunnlarna ger redig värme och en väldigt högt dunkande ljud. Indierna i kupén strax intill vrålar högt över vyerna allteftersom.

Fukten hänger tung efter bergsväggarna. Höjderna är makalösa och dalarna är riktigt djupa. Grönskan är ljuvlig. Dimman tar bort en del av den fantastiska utsikten, så vi är glada att vi har besökt dessa trakter vid vår resa ifjol. Vi minns vyerna och de fantastiska hårnålskurvorna.

I Coonoor byts det finfina ångloket mot ett diesellok. Två nya vagnar hakas också på. Loket är fortfarande sist – det puttar vagnarna före sig uppför berget. Det går avsevärt fortare med detta nya lok. Vi är nu uppe i de vackra teodlingsområden, som vi minns från våra tidigare resor. De klättrar fint efter kullar och berg. Här växer också eukalypusträden. De är långa och ståtliga och det ser ut som om de försökt vrida sig ur barken. Den hänger lös runt stammarna. Dessa trakter gillar vi starkt. Det är fantastiskt vackert i dessa berg.

1230. Framme i Ooty. Vi hittare ett fint boende ganska snart, efter att ha ratat några skitiga lodge. Mannen i receptionen på Hotel Maneck (Jain Management) hade ett mycket behagligt sätt och prutade utan större problem det fina 600-rummet till 500. Vi ser fram emot varmvattnet på morgonkvisten.

I Ooty är det kallt. Människorna har mössa, tjocktröja och jacka på sig. Det finns inga fläktar i taken här, som det annars finns överallt. Det är en vacker plats. Och det är en kall plats. Tjocktröja på, liksom dubbla jackor. Vantar likaså, för den som har.

1330. Lunch. "Meal" på hotellets restaurang. Ris, potatisröra, kikärtor och ytterligare två röror/såser. Chips & chapati. Mätt! Kaffe och vatten därtill.

Vi promenerar, tjocktröja på, ner till Ootys stora grönsaksmarknad. De gör mig riktigt glad. Här är det rikgit lätt att vara vegetarian. Här finns grönsaker i mängd. Ooty ligger på flera kullar och bebyggelse finns på bergssidorna i terasser. Vi ser också en flertal terassodlingar efter sluttningarna.  Här är det avsevärt mycket kallare än vid kusten eller nedanför berget. En topp strax intill staden ligger på 2554 möh, så det är lite skillnad på att vara här jmf med att vara nere vid kusten.


Ooty = Udagamandalam, ligger i "hörnet" där destaterna Kerala, Karnataka och Tamil Nadu går ihop. Platsen ligger i delstaten Tamil Nadu.

Iskallt. Vi lär inte bada i svett i natt, som vi annars gör emellanåt.

Kex till middag.

Vi använder alltid myggnät för undvikande av bett av elaka myggor. I Ooty är det tveksamt om det behövs – här torde myggen frysa ihjäl.

Idag satte jag foten i en koblaja, minsann. Det är läge att alltid se var man går här. Avloppen är ofta öppna, gropar finns i asfalten och koblajorna är några av de fotfarligheter vi utsätts förr.

Vi hittar inget fungerande internet idag, heller. Alla internetcaféer saknade idag kontakt med nätet. Suck!

NattNatt.

A..

2 kommentarer:

  1. I Hampi är det lätt att vara vegetarian. Och nykterist. Där är allt kött och all alkohol förbjudet, pga stadens religiösa betydelse. Det serverades inte kött någonstans.

    SvaraRadera
  2. Det ar bra! I Ooty var det ocksa latt att vara vegetarian. Jag vill ocksa aka till Hampi, sa jag far val aka till Indien igen! Kram fran mor

    SvaraRadera