Sidor ...

tisdag 17 januari 2012

Lördag 14 januari 2012. Ooty – Ponnani.

Lördag 14 januari 2012. Ooty – Ponnani.

Denna dag består av buss & tåg åter till Ponnani.

Sovit gott! Det var svalt på rummet. En tjockt täcke fanns. Vi satte väckning kl 0700 istället för kl 0500. Skönt!

I Indien är det sällan rikgit kallt duschvatten, även när det inte finns något varmvatten. Det förvaras på taken i den gassande solen. I Ooty är kallvattnet dock alldeles isande kallt. Varmvattnet – kokhett – en timmer på morgonen ger en värmande skön hinkdusch. Skönt!

Mössa, vantar, tjocktröja, jacka och långkalsonger är passande på morgonen i Ooty. Det är inte många grader ute på morgonen. Lite värmande solstrimmor någor oss mellan husen. De gör stor skillnad.

Vi är mycket nöjda med vårt hotellboende i Ooty. Hotell Maneck (Jain management) kan rekommenderas.

0830. Frukost. Masala Dosa. I en iskall lokal. Kalla matfingrar, kaffemuggen värmer gott mot fingrarna. Vi dricker inte så mycket vatten här.

Här, i Tamil Nadu, är männen ofta sminkade med gula och röda streck i pannan. Det ser vi inte i andra delstater.

Staden är städad och fin. Kvinnorna sopar frenetiskt med böjda ryggar. Det är inte så många kor här, men några finns naturligtvis – eftersom jag prickade en koblaja igår. Korna är goda renhållare i staden. De äter allt som är ätbart på gatorna. Här torde finnas massor till dem med den fantastiska grönsaksmarknaden nedanför kullarna i staden. Två hästar vandrar stillsamt förbi. Hästar ser man mycket sällan i detta land.

Vi tar 0940-bussen från Ooty mot Coimbatore. Den kommer iväg ca 0950. Det blev ingen väntetid för oss alls. Perfekt! Expressbuss, som inte stannar vi varje by. Beräknad restid ca 3 timmar. Det är en slingrande resväg nerför berget. "Illamåendeväg" i en hoppande buss – vi hoppas att det går väl. Den klarblå himlen och den ljuvligt kylslagna luften från Ootys topp dränks i moln och dimma ett stycke ner.

Det är makalöst många bussar som trafikerar vägarna, såväl här som i Indien generellt. Det är verkligen ett väl nyttjats transportmedel. De tar hela vägen i anspråk i de trånga hårnålskurvorna nerför berget. Busschaufförer är en beundransvärd yrkeskategori i Indien. De måste ha nerver av stål, millimeterprecision och en makalös förmåga att klara vägar och trafik.

En saknad packningsdetalj för mig är en lång kjol, med några fickor på. Det skall jag försöka få med mig till nästa resa. Hellre en lång luftig kjol än varma byxor.

Vi når Coimbatore ca kl 1300. Värmen är här åter tryckande kompakt. Efter en lång stund letande och väntan hittar vi en buss (ca 1400) som går mot järnvägsstationen.

1430. Coimbatore Järnvägsstation. Biljettköp och tågförvirrig. Vi får byta tåg i Shornur, men det skall nog gå bra.

1500. Vegetariska nudlar och dagens rätt - "meal" -  med chapati. Meal innehöll idag ris och 11 skålar med grönsaker och olika såser, alla med olika smak. Mätta! Te/kaffe smakar också gott efter maten.

Detta blev tre lite jobbiga vilodagar, fyllda med tåg, buss och resande. Vi längtar åter till våra cyklar och hoppas att vi kan komma iväg i god ordning imorgon bitti. Det är tröttande att bara sitta och att leta och vänta på buss och tåg. Man blir låst och avsevärt mindre rörlig än när man reser med ett eget fordon. Cykel och mc är bra transportmedel.

1550. Vi går åter till plattformen och sätter oss för att vänta på vårt tåg. Det står ett tåg inne som vi inte bryr oss om. Ca 1620 säger en man till oss att tåget som står inne är det tåg som vi skall åka med – då finns nästan inga plaser kvar, men i en av de sista vagnarna lyckas vi finna två platser. Phu!

Ca 1900. Ett raskt tågbyte i Shornur, till ett tåg som är helt knökafullt. Hjälpsamhet och vänlighet råder, som vanligt.

Ca 2000. Bussen kommer efter några få minuters väntan. Resan med buss mellan Kuttippuram och Ponnani går som vanligt i en lagom hoppig fart.

2125. Incheckade. Köpt frukt och digestive. Åter till KMK Tourist home i Ponnani efter inköp av   frukt.

Butiker och resturanger stänger vid 21-tiden, så vi kom fram i sista momangen för att klara några fruktköp.

Idag har ändå varit en bra dag, trots en lång resa från Ooti till Ponnani.

På resande fot med tåg och buss kan man konstatera att det blir väldigt lite fotande. Knappt något alls. Dumt!

A..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar