Jag oroar mig....

Jag oroar mig för beskedet om presstödets försvinnande eller omstöpning gör att en stor del mindre tidningar försvinner. Vad gör det med demokratin, människors möjligheter att yttra sig och vad gör det med den breda journalistkåren? Vad gör det med nyanserna i berättelserna? Vad gör det med den viktiga samhälleliga granskningen? Rapporteringen om världens viktiga händelser? Vad gör stödets försvinnande/förändring med medias rapportering, vårt samhälles kunskapsnivå och demokratin?  

Jag oroar mig för beskeden att stöden till studieförbunden försvinner. Vad gör det med demokratin och föreningsmöjligheterna? Studieförbunden bidrar med otroligt mycket hjälp till föreningslivet och med väldigt mycket folkbildning. Jag tänker att många föreningar inte kommer att kunna fortsätta sin verksamhet. Föreningsverksamhet och folkbildning skapar väldigt många sociala band och upprätthåller viktiga funktioner i vårt samhälle. Vad gör stödets försvinnande eller förändring med vårt samhälle och vår demokrati? Varför monteras det ner? Vad gör det med människornas sociala band och hälsa när/om studieförbunden försvinner? 

Jag oroar mig för beskedet att (de statliga) stöden till fredsorganisationer försvinner. Vad gör det med demokratin, fredsarbetet, de olika nyanserna i samtalet om hur demokrati och fred fortsätter att byggas i en tid när krig råder och rustning till tänderna är det enda som hörs? Kan fred byggas på annat sätt än genom ond bråd död? Varför läggs stöden ner när fredsföreningarna är så viktiga? Vad gör stödets försvinnande/förändring med vårt samhälle, dess samtal om hur fred vinns och består, och vår demokrati?  

Jag oroar mig också för solidariteten i vårt samhälle, den som kan göra skillnad i en tid när fredssamtal, föreningsliv, yttrandefrihet och gemenskap verkligen behövs. För vår allas gemensamma hälsa. Vad gör solidaritetens förändring med vårt samhälle och vår demokrati?  

A..