Sidor ...

lördag 2 september 2017

Sommaren, syster

Sommaren, syster
Jerker Wirdborg
Albert Bonniers förlag
2017

Två syskon i Sverige. Det är en skön sommar, men något är fel. Vägarna är avspärrade och beväpnade miliser kontrollerar landet. Anna tvingas fly till fots med sin lillebror Erik. Hon är handlingskraftig och säker, han tafatt och vilsen. I Sommaren, syster har mardrömmarna blivit verklighet och Erik och Anna tvingas betala ett högt pris för att överleva.

Berättelsen handlar om flykten. Om deras verklighet i en kaotisk tid, här i vårt vackra land. Den handlar om deras resa genom landet under sommaren. Den handlar om de båda syskonen tillsammans, om deras situation och om deras unika relation. Den handlar om mycket starka band och om mycket starka upplevelser. Den är skriven ur Eriks perspektiv, som att det är Erik som håller i pennan. Erik är duktig på att skriva, han kan det där med orden. Det finns förstås andra saker som han inte är så väldigt duktig på, vilket kompenseras av Annas kompetens och göranden. Hon är handlingskraftig, så det räcker för båda.

Sommaren, syster handlar om en relation och om vägen framåt. Om att se efter sig själva. Och om kärlek. Men, den handlar också om något som är fullständigt otänkbart i Sverige. Den handlar om beväpnade människor, grupperingar och ond bråd död. Den handlar om misstänksamhet. Den handlar om ren fasa. Den handlar om saker som vi förstås har svårt att se att det kan hända. Vilket det förstås kan.

Läsvärd, ja absolut!

Som en följd av läsningen tänker jag på, och talar med vänner om de flyktingar som kommer till Sverige, på människor som flytt sin fasa för att söka trygghet. Jag ställer mig igen och igen frågan - vad skulle jag göra för mig, mina barn och min familj om fasan hände mig, i det land där jag finns och lever i. Eller i ett främmande land? Ja, visst skulle jag göra mitt yttersta för att rädda oss, skapa trygghet och förutsättningar för oss, för ett bra liv.

Visst skulle du det också? Och visst skulle du vilja att människor du möter bemöter och tar emot dig med omsorg och välvilja. Antagligen, ja. Det skulle i varje fall jag vilja. Därför vill jag göra detsamma för de som kommer hit till oss. De som behöver vår hjälp vill jag att vi bemöter med omsorg och välvilja. Jag hoppas att du vill det också. För att du ser och förstår att det är nödvändigt, medmänskligt och saknar alternativa förhållningssätt. Det är så vi måste göra. Alla, tillsammans.

A..







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar