Miljö är viktigt, tänker jag. Det är mitt ansvar, tänker jag också. Ja, inte bara mitt ansvar, förstås, men jag kan inte lägga bort mitt ansvar. Jag måste ta det, som mitt. Du måste också det, tycker jag, för jorden är vår gemensamma plats. Vi kan inte lämna det till "de höga herrarna", eller ländernas ledning (där också kvinnor ingår, förstås) - om/när de inte aktivt fångar frågan.
Ansvarsfrågan återkommer i mitt liv. Det sägs ofta att det är någon annans; chefens, styrelsens, statsministerns, presidentens, mm, men också den är beroende av en puff, en motion, en höjd fråga (eller en höjd röst), mm. Personen är oftast inte själv, även om någon ibland driver ledningsfrågan själv med järnhand. I värderingsövningar (workshops med frågor om vem som är ansvarig), så är det oftast övervikt på att den lilla människan, jaget, har väldigt lite ansvar och det är ofta någon annan som ska, typ regeringen och internationella samfund, som t ex FN. Jag tänker att det inte fungerar så, att vi, jaget, måste göra det som måste göras. Ligga på, kräva och utmana. Annars riskerar det att falla mellan stolarna. Jag tänker också att jag blir frustrerad för att människor inte tar det ansvaret, att man så lätt kan välja bort att ta ansvar för allt annat än sig själv och det som finns allra närmast detta. Som om ansvaret inte sträcker sig längre än så. Och ibland välja bort också det, lägga sig själv och sina egna göranden helt i någon annans händer.
Har din organisation - förening, kommun, myndighet eller företag - en allvarsamt genomtänkt miljöpolicy? Har ni en miljögrupp som utmanar, frågar efter mer och strävar efter bättring? Om inte, varför?
Ansvar och civilkurage hör ihop, tänker jag. Jag tänker att det ingår i mänsklighetens, din och min, uppgift att ha tillräckligt med civilkurage, som i mod och känsla för ansvaret som mitt och ditt, att ta vår beskärda del av ansvaret för de viktiga frågorna. Inte bara att tiga och låtsas som om det faller på någon annan. Skärpet, slöseriet, kemikalierna, mm, ligger på mina axlar - och på dina. Det måste vara ett måste, eftersom vi bevisligen inte kommer framåt annars. Mod att fråga, mod att ifrågasätta, mod att uppmärksamma - och mod att göra, alla på våra olika (ickevåldsliga och vänliga) sätt.
Ställer du dig på den förtrycktes sida när du ser orättvisor, märkliga små obehagligheter eller förtryck? Ifrågasätter du det som händer, som du ser och borde förstå, eller står du tyst betraktande och låter det ske? Varför?
Värderingar ingår i tanketråden när vi talar om miljö, ansvar och civilkurage, tänker jag. Värderingar innebär att jag ställer mig frågan om vad som är viktigt i olika situationer, i olika organisationer och på olika platser; vad jag står för, varför och hur jag förhåller mig till det. Tycker jag att det är viktigt med rättvisa, mänskliga rättigheter, miljö, natur, trygghet, mm? Hur bryr jag mig om detta när jag kliver in i en ny miljö, en ny organisation, ett nytt jobb eller möter en ny människa? Hur driver jag mina frågor? Hur viktiga är mina frågor och hur viktiga är dina frågor? Hur driver du, jag och vi dessa frågor framåt?
Har du begrundat hur du står i miljöfrågorna? Vad tänker du om mänskliga rättigheter, allas lika värde? Har alla samma rättigheter eller hamnar någon utanför din radar? Varför?
Ickevåld ingår också i mitt koncept. Som i vill, ska och måste mer, som i göra och utveckla mer. Skapa mer ringar på vattnet, driva frågorna öppnare och högre. Jag tänker att frågan om miljö, ansvar, civilkurage och ickevåld hör ihop. Ja, det kanske de inte måste göra, men för mig gör det det. Jag tänker att det är viktigt att jag, och du, tar ett gemensamt ansvar för världens väl - för allas lika värde, för rättigheter, trygghet, mm och för att få slut på våldet och de besvärande krigen. Våldet leder ju inte någonstans, ingen blir vänligare mot den andre och ingen mår bättre av våldet och krigen.
Ja, ickevåldet är en del av grejen, tänker jag. Hur tänker du om ickevåldet? Är det vägen framåt för en fredligare värld? Hur är det möjligt att blunda när någon blir slagen eller förtryckt? Hur kan vi låta kommersen och ekonomisk tillväxt gå före tanken om människors hälsa, och jordens (naturens) och ekosystemens väl?
Vad krävs för att du - och jag - skall ta vårt ansvar för vår jord och för våra medmänniskor, förstå vikten av civilkurage och fundera kring den viktiga frågan om värderingar? Vad krävs för att vi skall stå för det som är viktigt - och vad är det som är viktigt?
För övrigt är du välkommen till Ekensbergskyrkan i Solna på torsdag. Tiden är 1900 och ämnet är kvinnors medverkan i fredsprocesser. Resolution 1325 alltså. Välkommen!
A..
(9/4 2016. Sittandes på ett tåg mellan Härnösand & Sthlm, drygt försenat, men med ett fantastiskt vackert vårväder och underbara Sverigevyer utanför tågfönstret. Är det vår nu?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar