Sidor ...

onsdag 16 mars 2016

Kväkarna - Ramallah - Jean Zaru

Jean Zaru - Quakers hall, Ramallah. Hon är författare, kyrkoledare och föreläsare. 

Jean Zaru är författare, kyrkoledare i hos Kväkarna i Ramallah och föreläsare. Hon är palestinier, kvinna, mor och änka. Det är inte lätt att vara kvinna och kyrkoledare i dessa trakter. "Du skall inte bry dig om dessa göromål, ägna dig åt familjen du." - säger männen, som i kulturen här ännu starkt styr kvinnorna till hemmet. Zaru uppskattar sin familj, men gör gärna annat också.

Vi möter och talar med Jean Zaru. Till kväkarna är alla välkomna. Alla kyrkor borde vara fredskyrkor, som kväkarna är. Militarismen skapar så mycket våld och rädsla. Jean Zaru, som är den enda kvinnliga kyrkoledaren i Palestina, är ledare för kväkarna i Ramallah.

- Vi försöker alltid arbeta ickevåldsligt, säger Zaru.  De välkomnar alla. Alla är jämlikar här. De flesta religioner utesluter eller ställer kvinnor i ett hörn. Att utesluta någon kan inte ge tillhörighet eller fred. Det är ett viktigt ställningstagande.

Vi behöver den teologiska grunden för att inte bränna sönder oss själva i ickevåldskampen, säger hon. Hon är bekant med de olika religionerna. Det är viktigt för att kunna tala med de andra företrädarna, för att kunna samtala och kunna hävda människornas rätt här och nu; respekt och mänskliga rättigheter som står över allt.

Som kvinna, som palestinier, som ledare i en kyrka - är Jean Zaru inte en jämlike med männen i de andra kyrkorna. Det har ändå stärkt henne. Hon vet - i sin tro - att hon är en jämlike. Hon söker efter sätt att bli fri från våldet. Hon har inga personliga fiender, hon ser istället strukturerna som sina fiender. Det är dessa som behöver ändras.

Militarismen är oerhört besvärande för samhällsutvecklingen. Alla vapen som exporteras är ett brott, ett strukturfel som skapar stor fattigdom i världen. Detta måste vi, alla, begrunda. I detta är också Sverige en stor del, med all vår vapenexport.

Jean Zaru arbetar ideellt, som alla i kyrkan. Hon försörjs av sina barn. Hon är inte helt stolt över detta, men det tillhör strukturen i samhället och det är hennes möjlighet att överleva. I detta samhälle är hennes - kvinnans - roll att ta hand om familjen. - Vi behöver förhålla oss till alla våra roller, säger hon. Identiteten här är alltid ställt i relation till sina män eller sin familj. Det görs inte med männen. Männen är t ex advokater, läkare, mm. Kvinnan är någons man eller någons mor. Kvinnorna har inte heller något att göra med frågor som rör religionerna, det är männens göra. Det gör det inte helt lätt att som kvinna faktiskt vara ledare i en kyrka.

En viktig poäng är att bibeln inte står för någons uppfattning. Gud är, säger Jean, god, förlåtande och omslutande. Det gör ont när kristna och judar använder bibeln som vapen mot andra. Religionen är inte ond.

- Vi måste se att eller när texterna inte fungerar i vårt samhälle. Vi måste omvärdera dem tillsammans med moral och etik - och ställa det i relation till de mänskliga rättigheterna. Vi måste hitta en väg till dialogen. Jean Zaru uppfattar att detta, ockupationen och strukturen i samhället idag, inte är Guds vilja. Respekt - jämlikhet - jämställdhet är alltid det viktiga, oavsett religionstillhörighet.

1) Om någon backar, går sin väg, inte vill delta i samtalet så löser detta inte en situation. Det bidrar inte till förändring.

2) När någon är trött och därför rättar sig efter strukturen, inte orkar bidra till förändringen, förlorar den så småningom sina egna värden. Det bidrar inte till förändring.

3) Samtal och samarbete med motparten är viktigt. Du måste tro på dina egna värden. Du får inte demonisera andra människor. Vi är skapade som likar.

4) Det är viktigt att göra motstånd mot våldet, mot dominansen av den andre. Förlora inte den mänskliga respekten för motståndaren men demonisera inte och låt inte er själva demoniseras. Humanisera människorna. Var inte tysta, och hålla i det ickevåldsliga arbetssättet.

Fred är ett tillstånd av respekt, där social rättvisa råder. I freden finns också en frihet från fattigdom, där finns ingen rädsla, där finns livskvalité och god hälsa hos både individer och i samhället i stort.

Ett stort problem är att vi har demoniserat varandra, avhumaniserat och avhumaniserats. Det är knappt möjligt att tala med varandra, det måste vi komma förbi. Fanatism hos en sida leder till fanatism också på den andra sidan. Den höga känslighetsnivån försvårar samtalet.

Riktig fred är önskemålet. Vatten, demokrati, mänskliga rättigheter, arbete, tillgång till vårt land, mm. Riktig fred är oerhört viktigt. Riktig fred här innehåller också ändring av strukturerna och inställning till varandras och sin egen mentalitet, det är inte bara att dra en gräns. Det är viktigt att skapa medvetenhet - som ett sätt att förändra strukturerna.

Jean Zaru undrar, retoriskt, vad militarismen gör med människorna? Vad gör soldaternas makt med dem som människor?

Fred är bara möjligt när vi respekterar varandra, säger Jean Zaru, när hon avslutar samtalet.

Nu är det dags för mig att köpa hennes bok; Occupied with non-violence 


Just så. Vägen och målet är fred. Fred och ickevåld är grejen.

Faten Khoury håller en teater- och rörelseworkshop med oss. 
Faten Khoury håller en teater- och rörelseworkshop med oss inne i kyrkan. Lugnt och stillsamt, men aktivt och med eftertänksamheten vandrande emellan oss alla. Hur förhåller vi oss till förtryck och ockupation? Vad kan vi göra åt saken? Kan vi förändra strukturer och hur viktig är kulturen? Kan vi förändra kulturen i samhället med teater? 

Uppgift; Berätta med tre gruppmedlemmars kroppar; 1) var du har varit, 2) var är du nu och 3) vart vill du komma. Forma dem, utan ord, bara med bilder, visade genom varandras kroppar. Berätta sedan för resten av gruppen hur du tänkte och gjorde. 

Uppgift; Låt en person forma sin kropp efter en egen bild. Låt en annan person fylla på, bygga ut bilden. Låt det ske ordlöst och stillastående. När person nummer två lagt till sig, sin ordlösa och fysiska beskrivning av bilder (stillastående foto) skall person nr ett gå därifrån. Då får nästa, person nr tre, bygga en ny bild utifrån person nr tvås bild som den ser ut nu. 

Uppgift; Faten tar ut fyra personer ur rummet, instruerar dem att tralla på en skarp marschsång och gå i marsch fram och tillbaka i rummet. En skall försöka bryta mönstret, bryta sig ur strukturen, men de andra har en strikt uppgift att mota in hen i ledet igen. Ingen får ju bryta mönstret, alla skall följa den uppgjorda strukturen. Våra - andras - roller är att hitta ett sätt att bryta mönstret, göra det ickevåldsliga upproret fungerande, så att vi kan bryta strukturerna, få med massan att göra något annat.

Kan vi använda teater- och rörelse som ett sätt att förändra kulturen? - Svaret på frågan är ja. Vi kan absolut använda teater, med rörelse, mimik och röster, för att förändra kulturen. Teater som verktyg för förändring för strukturen i samhället är viktig. Det visar Faten - och det har vi också sett t ex hos Frihetsteatern, som också arbetar med detta kraftfulla verktyg. Mer teater åt folket, är ett viktigt mantra.


De höga kyrkfönstren tilltalar alltid mitt hjärta.

De vackra och höga fönstren finns i Quakers Hall, i kyrkan i Ramallah. Kyrkfönster, höga och djupa, gärna utan alltför mycket krusiduller, tilltalar mitt hjärta. Dessa innehåller inga färgade glas, men är vackra i sin enkelhet. Fint, ja, väldigt fint.

En vacker väggbonad längst fram i kyrkan.

En enkel & vacker kyrkosal.

Färg & form är fantastiskt vackert. Somligt sådant är också underbart gott. Ibland också nyttigt. Här fanns en vacker
grönsaksmarknad, med färg och form, prutande och hojtande, precis som en sådan skall vara. Full av liv, lust och glädje.


I andra länder finns andra träd och växter. Här en vackert grön med små, ganska mjuka barr.
Det finns väldigt få gröna oaser här. Hos kväkarna finns en liten, liten park. Kanske är det den enda gröna 
lilla parken i denna stad?

Färg och form - på en fantastisk marknad. Så här vill jag gärna handla hemma -
utan plats och onödiga förpackningar, förstås. Här är det nästan omåttligt svårt

att komma hem med en onödig platspåse. Det kräver mycket stort medvetenhet och 
aktivt motstånd.
Faten & Tova i kväkarnas trädgård. Tova pluggar arabiska. Här nyttjar hon tillfället att få ord beskrivna.
Faten hjälper henne med glädje.


Fantastisk grönsaksmarknad i Ramallah.
*** *** *** *** 

Occupied with non-violence - Jean Zaru - A Palestinian women speaks; Jean Zaru, the longtime activist and Quaker leader from Ramallah, here brings home the pain and central convictions that animate Christian nonviolence and activity today. Zaru vividly paints the complex realities faced by all parties in Palestine - Jews and Muslims and Christians, Israelis and Palestinians, women and men. Yet even as Zaru eloquently names the common misunderstandings of the history, present situation, and current policies of the parties there, she vividly articulates an alternative: a religiously motivated nonviolent path to peace and justice in the world's most troubled region. (Adlibris)

*** *** *** *** 

1 kommentar:

  1. Gunnel Lundeberg16 mars 2016 kl. 09:19

    God morgon-en strålande sådan i Korpskog.Nog har jag en gång för länge sedan intresserat mig för kväkarna, men det har fallit i glömska. det var bra att höra om en religiös rörelse med sådana tankar-den kan jag studera vidare annars är jag mycket besviken på allt vad religion heter och vad man ställer till med i dess namn.Gunnel

    SvaraRadera