God morgon, du vackra morgon
det är lite frostbitet
vackert och skönt
termometern visar -3
luften är frisk
solen stiger sakta
välkomnar dagen
ja, strax
eller kanske redan nu
är dagen här
A..
(Ö Söderby 30/3 2016)
onsdag 30 mars 2016
Frost, - 3 grader & en ljuvligt blå himmel.
God morgon, du vackra morgon
det är lite frostbitet
vackert och skönt
termometern visar -3
luften är frisk
solen stiger sakta
välkomnar dagen
ja, strax
eller kanske redan nu
är dagen här
A..
(Ö Söderby 30/3 2016)
tisdag 29 mars 2016
En fridfull rabbi talar....
Jeremy Milgrom är född i USA, likaså hans föräldrar. Den största andelen judar finns i USA, men fler och fler finns också nu i Israel. Hans mors syskon dödades i 2a världskriget, men berättade inte om detta under hans uppväxt. Hans första språk var hebreiska trots att han bodde i USA. Hans föräldrar tyckte att hans grund var viktig.
Kalendern är lika viktig världen över - lika viktig för alla judar. Vad betyder det när någon läser en viss text? Vad betyder det att något är heligt? Vad är innebörden att något är i historien, nu eller i framtiden? Är det en plats, en känsla eller en företeelse? Är det något eget eller vad någon annan har bestämt, en regel som ska följas? Är reglerna fakta eller en metafor, som vi kan tolka olika?
När vi är trygga
behöver vi så lite
när vi är osäkra strävar vi efter så mycket mer
när vi är trygga
kan vi sova på kanten till ett litet löv
när vi är osäkra behöver vi en jättesäng för vår trygghet
Illusionen av intimitet är förlorad i Jerusalem. Jerusalem är intensivt. All intimitet balanserar på bladet av ett svärd, allt är intensivt, farligt, skarpt och känsligt.
Vi läser samma bok, men på väldigt olika sätt. Hur kan något gott bli något så besvärande och ont?
Jeremy har arbetat länge med fredsfrågor. Han har varit en rabbi för palestiniern - mer än för judar. Han har ur något perspektiv försökt att skydda palestinierna från judendomen. Han förskräcks över synen att alla palestinier är terrorister. Han arbetar emot sin situation som vandrande previligerad, ur rättvisans perspektiv.
Bibeln kan användas som ett fängelse, att låsa in sig själv eller andra i olika roller. Vem kan få välsignelsen?
Budskapet i Knesset nu är att palestiniernas röst inte är värd att lyssnas till. Många israeler vill lyssna, men få i Knesset. Det pågår många samtal, men alltför lågt förda. Vi kallar Israel en judisk stat, men vad är en judisk stat? Vad är detta egentligen? Vad gör det med oss?
- En judisk majoritet sägs vara viktig. Just nu är det ca 6 miljoner av vardera judar och palestinier. Hur kommer detta att utvecklas och vad gör detta med Israel?
När vi idag talar om Israel/Palestina som folk och stat glömmer vi ofta alla de människor som bor i flyktingläger. Att idag dra en linje, en gräns, är nästan hopplöst eftersom bosättningarna har skapat en mosaik i landskapet. Vi måste samsas. Vi måste arbeta bort rädslan för viss och vi måste släppa previleget för andra. Jeremy tror inte på en tvåstatslösning. Samlevnad har fungerat på andra platser, t ex i Europa. Det kan fungera också här. Palestinierna saknar idag många rättigheter, man låter dem inte flytta. Israel måste ha sin korrekta majoritet, den är viktig för statsmakten. "Vi måste ha en judisk majoritet" - den andra, de andra får bara bestå av en mindre procent. De måste vara i minoritet. Jeremy är inte stolt över dessa principer, han står inte bakom dem. Tanken på den judiska staten ter sig numera på gränsen till grotesk, i jämförelse med historien han hörde som liten. Samförstånd, rättigheter och respekt är viktigare än detta.
Likheterna mellan Israel och Amerika är stora. De vill vara stora, mäktiga. De vill styra situationen själva. Människor är rådda, det gör dem också farliga. Budskapet är att vi är utsatta för att vi är judar, precis som palestinierna är kopplat till sin situation. De är farliga för att de är ett visst folk, inte för att de är individer.
Kan vi inte bo här tillsammans, med lära och utbyte i kultur, religion, musik, traditioner, mm?
Det finns en stor misstänksamhet mellan kulturerna, vi är rasister, tycker att den andra sidan är mindre värd.
Det är förundrande hur den mänskliga svagheten, rädslan, smittar.
Talas det om mänskliga rättigheter och allas lika värde i skolorna? Talas det om att det judiska folket är ett utvalt folk? Gud är en gud för alla, inte bara för några. Är Israels gud en annan eller samma gud?
Israel har fastnat i tron att Gud är Israels egen Gud, kopplat till den fysiska jorden, det fysiska Israel. Frågan, inledningsvis, är som ett slag i magen eftersom den påminner om att du är allas gud, vi måste förstå begränsningen i Israels Gud. Har den med judarnas rädsla att göra?
Här råder t ex nationalism, antisemitism och kolonialism. Det är exempel på farliga riktningar. Det finns fler.
Israelerna utbildas, växer upp med fördelar - till skillnad från palestinierna. Israelerna växer upp med information om "den lägre klassen". Palestinierna har alltid lägre jobb, aldrig samma möjligheter som israelerna.
Dialog bygger på lika villkor och rättvisa. Man kan inte befinna sig i olika system, på olika nivåer, i en dialog eller en fredsförhandling. Detta är viktigt att minnas.
BDS är inte tillåtet att tala om. Många stöder BDS som viktigt. Det är en viktig fråga som påverkade t ex i apartheidsystemet i Sydafrika. Det påverkar stort - om/när konsumentmakten samlar sig.
Israel/Palestina är i praktiken en stat idag, med olika klass, olika regler för olika människor, olika lagar - ett starkt apartheidsystem råder. Sionismen måste ändras från judisk tanke på egen majoritet till att leva tillsammans med palestinierna - på lika villkor.
Israel är ett mycket komplext samhälle. Vår kultur var förr utan vapen. Den onde gavs ett vapen. Nu ingår det i vår kultur att ha vapen - vi måste skydda oss, rusta oss. Det är skrämmande, säger Jeremy.
- Vi måste hålla hoppet uppe. Rädda oss från ondskan, rädda varandra. De flesta stater använder våld, men de flesta enskilda människor är ofta ickevåldsliga.
A..
(Anteckningar från ett möte - 1/3 2016 Jerusalem)
Kalendern är lika viktig världen över - lika viktig för alla judar. Vad betyder det när någon läser en viss text? Vad betyder det att något är heligt? Vad är innebörden att något är i historien, nu eller i framtiden? Är det en plats, en känsla eller en företeelse? Är det något eget eller vad någon annan har bestämt, en regel som ska följas? Är reglerna fakta eller en metafor, som vi kan tolka olika?
När vi är trygga
behöver vi så lite
när vi är osäkra strävar vi efter så mycket mer
när vi är trygga
kan vi sova på kanten till ett litet löv
när vi är osäkra behöver vi en jättesäng för vår trygghet
Illusionen av intimitet är förlorad i Jerusalem. Jerusalem är intensivt. All intimitet balanserar på bladet av ett svärd, allt är intensivt, farligt, skarpt och känsligt.
Vi läser samma bok, men på väldigt olika sätt. Hur kan något gott bli något så besvärande och ont?
Jeremy har arbetat länge med fredsfrågor. Han har varit en rabbi för palestiniern - mer än för judar. Han har ur något perspektiv försökt att skydda palestinierna från judendomen. Han förskräcks över synen att alla palestinier är terrorister. Han arbetar emot sin situation som vandrande previligerad, ur rättvisans perspektiv.
Bibeln kan användas som ett fängelse, att låsa in sig själv eller andra i olika roller. Vem kan få välsignelsen?
Budskapet i Knesset nu är att palestiniernas röst inte är värd att lyssnas till. Många israeler vill lyssna, men få i Knesset. Det pågår många samtal, men alltför lågt förda. Vi kallar Israel en judisk stat, men vad är en judisk stat? Vad är detta egentligen? Vad gör det med oss?
- En judisk majoritet sägs vara viktig. Just nu är det ca 6 miljoner av vardera judar och palestinier. Hur kommer detta att utvecklas och vad gör detta med Israel?
När vi idag talar om Israel/Palestina som folk och stat glömmer vi ofta alla de människor som bor i flyktingläger. Att idag dra en linje, en gräns, är nästan hopplöst eftersom bosättningarna har skapat en mosaik i landskapet. Vi måste samsas. Vi måste arbeta bort rädslan för viss och vi måste släppa previleget för andra. Jeremy tror inte på en tvåstatslösning. Samlevnad har fungerat på andra platser, t ex i Europa. Det kan fungera också här. Palestinierna saknar idag många rättigheter, man låter dem inte flytta. Israel måste ha sin korrekta majoritet, den är viktig för statsmakten. "Vi måste ha en judisk majoritet" - den andra, de andra får bara bestå av en mindre procent. De måste vara i minoritet. Jeremy är inte stolt över dessa principer, han står inte bakom dem. Tanken på den judiska staten ter sig numera på gränsen till grotesk, i jämförelse med historien han hörde som liten. Samförstånd, rättigheter och respekt är viktigare än detta.
Likheterna mellan Israel och Amerika är stora. De vill vara stora, mäktiga. De vill styra situationen själva. Människor är rådda, det gör dem också farliga. Budskapet är att vi är utsatta för att vi är judar, precis som palestinierna är kopplat till sin situation. De är farliga för att de är ett visst folk, inte för att de är individer.
Kan vi inte bo här tillsammans, med lära och utbyte i kultur, religion, musik, traditioner, mm?
Det finns en stor misstänksamhet mellan kulturerna, vi är rasister, tycker att den andra sidan är mindre värd.
Det är förundrande hur den mänskliga svagheten, rädslan, smittar.
Talas det om mänskliga rättigheter och allas lika värde i skolorna? Talas det om att det judiska folket är ett utvalt folk? Gud är en gud för alla, inte bara för några. Är Israels gud en annan eller samma gud?
Israel har fastnat i tron att Gud är Israels egen Gud, kopplat till den fysiska jorden, det fysiska Israel. Frågan, inledningsvis, är som ett slag i magen eftersom den påminner om att du är allas gud, vi måste förstå begränsningen i Israels Gud. Har den med judarnas rädsla att göra?
Här råder t ex nationalism, antisemitism och kolonialism. Det är exempel på farliga riktningar. Det finns fler.
Israelerna utbildas, växer upp med fördelar - till skillnad från palestinierna. Israelerna växer upp med information om "den lägre klassen". Palestinierna har alltid lägre jobb, aldrig samma möjligheter som israelerna.
Dialog bygger på lika villkor och rättvisa. Man kan inte befinna sig i olika system, på olika nivåer, i en dialog eller en fredsförhandling. Detta är viktigt att minnas.
BDS är inte tillåtet att tala om. Många stöder BDS som viktigt. Det är en viktig fråga som påverkade t ex i apartheidsystemet i Sydafrika. Det påverkar stort - om/när konsumentmakten samlar sig.
Israel/Palestina är i praktiken en stat idag, med olika klass, olika regler för olika människor, olika lagar - ett starkt apartheidsystem råder. Sionismen måste ändras från judisk tanke på egen majoritet till att leva tillsammans med palestinierna - på lika villkor.
Israel är ett mycket komplext samhälle. Vår kultur var förr utan vapen. Den onde gavs ett vapen. Nu ingår det i vår kultur att ha vapen - vi måste skydda oss, rusta oss. Det är skrämmande, säger Jeremy.
- Vi måste hålla hoppet uppe. Rädda oss från ondskan, rädda varandra. De flesta stater använder våld, men de flesta enskilda människor är ofta ickevåldsliga.
A..
(Anteckningar från ett möte - 1/3 2016 Jerusalem)
måndag 28 mars 2016
Thursdays in Black
Women in Black - är inte detsamma som Thursdays in Black, Kvinnor i svart - women in black - är ett nätverk för att stoppa ockupationen av Palestina. Det, nätverket, finns på många platser världen över - och motar säkert också andra frågor som rör förtryck. Alltså säkerligen inte bara det som rör Israel/Palestina.
Torsdagar i Svart - Thursdays in Black - för oss istället till frågan om en värld utan våld och våldtäkt. Titta in på SKR (Sveriges Kristna Råds) hemsida, så kanske du hittar mer om detta.
A..
Föreningen mot husrivningar berättar vidare....
Föreningen mot husrivningar berättar vidare....
R. - israel/jude - berättar.
1970 startade bosättningsbyggande som alltsedan dess har fortsatt. Det ges nu mängder av pengar för byggnationer av bosättningar berättar föreningsrepresentanten. Hon säger också att vägen dit hela tiden har varit tydlig. De små stegen leder till att Israels bosättningspolitik sakta tar kommando över område efter område.
I dag möts palestinier och israeler väldigt sällan, p g a (frånvaron av) tillstånd, mm, kopplat till fasaden om att palestinierna är terrorister och att deras livssituation skall försvåras. Det är en tydlig linje, säger hon, som vi inte kan bortse ifrån.
Osloavtalet gav A-B-C-områden, som syftade till en frihet för palestinierna. Det blev inte så, det blev istället hårdare och hårdare, med mer mark och områden i israelisk kontroll istället för mot palestinsk kontroll. Israel arbetar hårt för att etablera bosättningar och för att få kontroll över vattenresurserna. Taktiken från Israels sida är att erbjuda saker/områden som är omöjliga för palestinierna att acceptera. Palestinierna blir då ändå alltid det svarta fåret. Israel pressar frågorna i sin riktning och godtar aldrig palestiniernas situationer eller önskemål/krav.
1949-1967; Gröna linjen. Checkpoints och separationsmuren ligger i allmänhet inte på den gröna linjen, utan långt innanför - på palestinsk mark. Många av vägarna vi färdas på är mycket gamla vägar, som människor har färdats på i många år. Många får inte längre åka på dessa vägar. Vi passerar hus och områden från vilka många människor har fördrivits. Människor, som nu tvingas bo någon annanstans spar nyckeln till sitt hus - som minne till sin rätt.
Israel bygger utanför den gröna linjen, på palestinsk mark - illegalt - och tar då områden från någon som brukat jorden, ärvt den och inte längre kan överlåta den i sina arvsled. Marken stjäls av Israel, görs till statlig mark. Bosättningarna byggs alltid med omvärldens vetskap. Segregationen är enorm. 1967 ockuperades Jerusalem. Palestinierna som bor där kan bli medborgare om de svär en lojalitetsed till Israel, klarar ett språktest, ger upp alla andra nationaliteter och att vara palestinier. Det är andra regler än för alla andra som vill bli medborgare. Hur kommer det sig att världen tillåter de apartheidregler som råder här? Hur kommer det sig att internationella regelsystem och t ex FN inte kan sätta stopp för det förtryck som råder? Hur kommer det sig?
Palestinier lever alltid under andra regler. De får inte lämna området för länge, t ex för studier i andra länder, för att få ha kvar rätten att bo i Jerusalem. Det leder till att "brain-drain" sker i Jerusalem. Palestinier är "gäster i sin egen stad, inte medborgare. De riskerar alltid att förlora sitt tillstånd att vara kvar i Jerusalem. Systemet syftar alltid till att göra livet svårt för palestinierna.
Gröna områden - där byggnationer ej tillåts - finns i Östra Jerusalem. Där bor palestinierna. Sådana områden och byggnadsförbud finns inte för israeler/judar. Ingen utveckling av t ex vägar, vatten, fabriker, mm, sker i Östra Jerusalem. All utveckling och förbättring görs av andra delar än Östra Jerusalem - ingen detaljplan finns och därför kan inga tillstånd ges. Förhållningssättet är konsekvent och systematiskt.
För att få bo kvar måste Jerusalem vara din centrala plats. Du måste bevisa detta genom t ex att betala skatt, visa att du har en arbetsplats, ungar på dagis, mm. Detta gäller bara palestinier, inte judar. Israel säger sig vara demokratiska, men är långt ifrån detta med alla människor. Premiärministern håller hårt i för många departement för att det skall kunna kallas en demokratisk stat. Palestinierna kan bli av med sitt "gröna kort" - sitt gästkort i sin stad - på studs.
Familje-reunion; familjer kan återförenas någon annanstans efter 2001. De får inte återförenas i Jerusalem. 2002; lag för palestinier. De som gifter sig kan inte flytta till Jerusalem; måste i sådana fall bo tillsammans på Västbanken.
Arbeta för oss går bra. Motstånd är inte ok - då dödar vi dig. Ickevåld möts med bomber och gummikulor, ibland också riktiga kulor. Ickevåld möts med våld. Vi segregerar palestinier från palestinier och slår sönder grupper i samhället. - Israel jämför sig med de bästa länder i världen. De demokratiska och rättvisa. Hur är det möjligt att världen inte protesterar, säger hon.
Hon - R. - tror inte på en judisk stat. Vi måste hitta ett sätt att leva här - tillsammans. Hon tror inte att det blir bättre inom de närmaste 10 åren.
Hon berättar vidare om vattnet. De slår av på vattentrycket för palestinierna under sommartiden. Det gör att de måste köpa kompletterande vatten från privata aktörer, dyrt. Alla palestinska hem har därför svarta vattentankar på taket. De får betalat dubbelt för sina resurser.
Palestinierna får inte bygga > 4 våningar. De bor i generationer och få bygga så i sina samhällen, det påverkar demografin i det palestinska samhället. R. ger uttryck för att Israel gör samma sak som Tyskland gjorde mot judarna. Hon känner ansvar för att de inte fortsätter så.
Polisen kontrollerar ständigt palestinierna. De ber om legitimation, kontrollerar väskor. Palestinierna bli kollektivt bestraffade för vad några få gör. Palestinierna får inte service från staten trots att de betalar för detta. Israel skyller på dåliga vägar (som de själva skall bygga), säkerhetsfrågor (som de själva bygger och ansvarar för), mm.
Skolor/utbildning; en stor efterfrågan finns, men palestinierna få inte tillstånd att bygga skolor.
Sopor; sophämtning sker inte med hänsyn till dåliga vägar, säkerhet, mm. Palestinierna får inte heller tillstånd att lösa detta själva. De hotas av höga böter om de kastar soporna i naturen. Vad är det meningen att de skall göra?
Israel är skyldiga - enligt grundlagen och den högsta domstolen, mm - att bygga skolor. Det görs inte, eller det görs väldigt långsamt. De, palestinierna, måste hålla sig till den israeliska skolplanen, de får inte undervisa något annat. De får inte behöva skolbidraget om de undervisar något annat.
Israelerna liv - möjlighet till god livskvalité - är omåttligt mycket högre än palestiniernas. Allt sker konsekvent.
Jeriko är mer än 9000 år gammalt. Det är den äldsta staden i världen. Vägen går från Jerusalem till Jeriko. Här har Jesus vandrat. Hur var lukterna där och då? Detta tillhör världens historia - långt före Jesus och alla andra religioner. Detta tillhör oss alla. Israel har byggt en mur här. De har uteslutit många och inneslutit några. De hindrar människor från att röra sig, resa i sitt egna land. Hur är det möjligt att världen tillåter detta?
Muren. I stadsmiljön är det en skarp mur. På landsbygden är det taggtråd, mm - med en säkerhetszon på flera meter. Den tas ner när terrorismen upphör, sägs det. Checkpoints blir mer och mer permanenta även om orden säger att de skall tas bort.
- De sista 1½ åren har knivar använts mot israeler. Beror detta på rykten om ändringarna kring moskéerna? (Dome of the Rock). - Ockupationsförhållandena från Israel har hårdnat. Var ryktet fakta - vad är Israels avsikt här, undrar R. - Varför vill Israel att detta skall vara ett religionskrig - varför vill de detta, och inte en fråga om palestiniernas rättigheter?
Israel skapar ett system som slår hål på palestiniernas lojalitet mot varandra, de skapar misstänksamhet. De använder samma system som Tyskland och Stasi använde, med angiveri, misstänksamhet och kontroll.
Områden som ligger på fel sida om muren, men inom Jerusalem, förlorar service som t ex vatten, vägar, skolor, polis, sopor, mm.
- Det finns inget stadigt och bestämt ledarskap hos palestinierna, säger R. Det är bl a åstadkommet och söndrat av Israelerna. Det skapar splittring och söndring inom folkgrupperna. Det är ett mycket medvetet val av israelerna, för att söndra.
Det talas om BDS. Det är en ickevåldslig aktion. Det är nu olagligt - i Israels lagstiftning - att uppmana till bojkott av israeliska varor. R. undrar vad hon får säga och vad hon inte får säga.
Motstånd mot en ockupationen är tillåtet enligt internationell lag. Dock absolut inte våld som slår mot civila. Frågan är hur motståndet får se ut, och vilka som kan utöva det.
R.s avslutande uppmaning är; ta reda på mer själva. Släpp inte frågan.
Mer här.
Och här (Varför måste husen rivas?)
(Anteckningar från möte/samtal i Jerusalem 29/2 2016 - en israel/jude berättar. Låt oss kalla henne R.).
R. - israel/jude - berättar.
1970 startade bosättningsbyggande som alltsedan dess har fortsatt. Det ges nu mängder av pengar för byggnationer av bosättningar berättar föreningsrepresentanten. Hon säger också att vägen dit hela tiden har varit tydlig. De små stegen leder till att Israels bosättningspolitik sakta tar kommando över område efter område.
I dag möts palestinier och israeler väldigt sällan, p g a (frånvaron av) tillstånd, mm, kopplat till fasaden om att palestinierna är terrorister och att deras livssituation skall försvåras. Det är en tydlig linje, säger hon, som vi inte kan bortse ifrån.
Osloavtalet gav A-B-C-områden, som syftade till en frihet för palestinierna. Det blev inte så, det blev istället hårdare och hårdare, med mer mark och områden i israelisk kontroll istället för mot palestinsk kontroll. Israel arbetar hårt för att etablera bosättningar och för att få kontroll över vattenresurserna. Taktiken från Israels sida är att erbjuda saker/områden som är omöjliga för palestinierna att acceptera. Palestinierna blir då ändå alltid det svarta fåret. Israel pressar frågorna i sin riktning och godtar aldrig palestiniernas situationer eller önskemål/krav.
1949-1967; Gröna linjen. Checkpoints och separationsmuren ligger i allmänhet inte på den gröna linjen, utan långt innanför - på palestinsk mark. Många av vägarna vi färdas på är mycket gamla vägar, som människor har färdats på i många år. Många får inte längre åka på dessa vägar. Vi passerar hus och områden från vilka många människor har fördrivits. Människor, som nu tvingas bo någon annanstans spar nyckeln till sitt hus - som minne till sin rätt.
Israel bygger utanför den gröna linjen, på palestinsk mark - illegalt - och tar då områden från någon som brukat jorden, ärvt den och inte längre kan överlåta den i sina arvsled. Marken stjäls av Israel, görs till statlig mark. Bosättningarna byggs alltid med omvärldens vetskap. Segregationen är enorm. 1967 ockuperades Jerusalem. Palestinierna som bor där kan bli medborgare om de svär en lojalitetsed till Israel, klarar ett språktest, ger upp alla andra nationaliteter och att vara palestinier. Det är andra regler än för alla andra som vill bli medborgare. Hur kommer det sig att världen tillåter de apartheidregler som råder här? Hur kommer det sig att internationella regelsystem och t ex FN inte kan sätta stopp för det förtryck som råder? Hur kommer det sig?
Palestinier lever alltid under andra regler. De får inte lämna området för länge, t ex för studier i andra länder, för att få ha kvar rätten att bo i Jerusalem. Det leder till att "brain-drain" sker i Jerusalem. Palestinier är "gäster i sin egen stad, inte medborgare. De riskerar alltid att förlora sitt tillstånd att vara kvar i Jerusalem. Systemet syftar alltid till att göra livet svårt för palestinierna.
Gröna områden - där byggnationer ej tillåts - finns i Östra Jerusalem. Där bor palestinierna. Sådana områden och byggnadsförbud finns inte för israeler/judar. Ingen utveckling av t ex vägar, vatten, fabriker, mm, sker i Östra Jerusalem. All utveckling och förbättring görs av andra delar än Östra Jerusalem - ingen detaljplan finns och därför kan inga tillstånd ges. Förhållningssättet är konsekvent och systematiskt.
För att få bo kvar måste Jerusalem vara din centrala plats. Du måste bevisa detta genom t ex att betala skatt, visa att du har en arbetsplats, ungar på dagis, mm. Detta gäller bara palestinier, inte judar. Israel säger sig vara demokratiska, men är långt ifrån detta med alla människor. Premiärministern håller hårt i för många departement för att det skall kunna kallas en demokratisk stat. Palestinierna kan bli av med sitt "gröna kort" - sitt gästkort i sin stad - på studs.
Familje-reunion; familjer kan återförenas någon annanstans efter 2001. De får inte återförenas i Jerusalem. 2002; lag för palestinier. De som gifter sig kan inte flytta till Jerusalem; måste i sådana fall bo tillsammans på Västbanken.
Arbeta för oss går bra. Motstånd är inte ok - då dödar vi dig. Ickevåld möts med bomber och gummikulor, ibland också riktiga kulor. Ickevåld möts med våld. Vi segregerar palestinier från palestinier och slår sönder grupper i samhället. - Israel jämför sig med de bästa länder i världen. De demokratiska och rättvisa. Hur är det möjligt att världen inte protesterar, säger hon.
Hon - R. - tror inte på en judisk stat. Vi måste hitta ett sätt att leva här - tillsammans. Hon tror inte att det blir bättre inom de närmaste 10 åren.
Hon berättar vidare om vattnet. De slår av på vattentrycket för palestinierna under sommartiden. Det gör att de måste köpa kompletterande vatten från privata aktörer, dyrt. Alla palestinska hem har därför svarta vattentankar på taket. De får betalat dubbelt för sina resurser.
Palestinierna får inte bygga > 4 våningar. De bor i generationer och få bygga så i sina samhällen, det påverkar demografin i det palestinska samhället. R. ger uttryck för att Israel gör samma sak som Tyskland gjorde mot judarna. Hon känner ansvar för att de inte fortsätter så.
Polisen kontrollerar ständigt palestinierna. De ber om legitimation, kontrollerar väskor. Palestinierna bli kollektivt bestraffade för vad några få gör. Palestinierna får inte service från staten trots att de betalar för detta. Israel skyller på dåliga vägar (som de själva skall bygga), säkerhetsfrågor (som de själva bygger och ansvarar för), mm.
Skolor/utbildning; en stor efterfrågan finns, men palestinierna få inte tillstånd att bygga skolor.
Sopor; sophämtning sker inte med hänsyn till dåliga vägar, säkerhet, mm. Palestinierna får inte heller tillstånd att lösa detta själva. De hotas av höga böter om de kastar soporna i naturen. Vad är det meningen att de skall göra?
Israel är skyldiga - enligt grundlagen och den högsta domstolen, mm - att bygga skolor. Det görs inte, eller det görs väldigt långsamt. De, palestinierna, måste hålla sig till den israeliska skolplanen, de får inte undervisa något annat. De får inte behöva skolbidraget om de undervisar något annat.
Israelerna liv - möjlighet till god livskvalité - är omåttligt mycket högre än palestiniernas. Allt sker konsekvent.
Jeriko är mer än 9000 år gammalt. Det är den äldsta staden i världen. Vägen går från Jerusalem till Jeriko. Här har Jesus vandrat. Hur var lukterna där och då? Detta tillhör världens historia - långt före Jesus och alla andra religioner. Detta tillhör oss alla. Israel har byggt en mur här. De har uteslutit många och inneslutit några. De hindrar människor från att röra sig, resa i sitt egna land. Hur är det möjligt att världen tillåter detta?
Muren. I stadsmiljön är det en skarp mur. På landsbygden är det taggtråd, mm - med en säkerhetszon på flera meter. Den tas ner när terrorismen upphör, sägs det. Checkpoints blir mer och mer permanenta även om orden säger att de skall tas bort.
- De sista 1½ åren har knivar använts mot israeler. Beror detta på rykten om ändringarna kring moskéerna? (Dome of the Rock). - Ockupationsförhållandena från Israel har hårdnat. Var ryktet fakta - vad är Israels avsikt här, undrar R. - Varför vill Israel att detta skall vara ett religionskrig - varför vill de detta, och inte en fråga om palestiniernas rättigheter?
Israel skapar ett system som slår hål på palestiniernas lojalitet mot varandra, de skapar misstänksamhet. De använder samma system som Tyskland och Stasi använde, med angiveri, misstänksamhet och kontroll.
Områden som ligger på fel sida om muren, men inom Jerusalem, förlorar service som t ex vatten, vägar, skolor, polis, sopor, mm.
- Det finns inget stadigt och bestämt ledarskap hos palestinierna, säger R. Det är bl a åstadkommet och söndrat av Israelerna. Det skapar splittring och söndring inom folkgrupperna. Det är ett mycket medvetet val av israelerna, för att söndra.
Det talas om BDS. Det är en ickevåldslig aktion. Det är nu olagligt - i Israels lagstiftning - att uppmana till bojkott av israeliska varor. R. undrar vad hon får säga och vad hon inte får säga.
Motstånd mot en ockupationen är tillåtet enligt internationell lag. Dock absolut inte våld som slår mot civila. Frågan är hur motståndet får se ut, och vilka som kan utöva det.
R.s avslutande uppmaning är; ta reda på mer själva. Släpp inte frågan.
Mer här.
Och här (Varför måste husen rivas?)
(Anteckningar från möte/samtal i Jerusalem 29/2 2016 - en israel/jude berättar. Låt oss kalla henne R.).
Har antalet väpnade konflikter/krig ökat eller minskat de senaste fem åren? De senaste 30-åren?
Har antalet väpnade konflikter/krig ökat eller minskat de senaste fem åren? De senaste 30-åren?
Enligt USDP verkar 1980- och 1990-talen vara värst vad gäller krig/konflikter. Jag ser en minskning i intensiteten i krigen även om det tilltar igen. De "mindre" konflikterna har dock legat på en hög nivå, alltför många under lång tid.
Asien och Afrika står för den högsta andelen konflikter och höjden på deras kurvor är genomgående hög, jag skönjer inte någon stor mildring i plågorna även om antalet konflikter i världen sammantaget ser ut att ha gått ner sedan 90-talet. Även Mellanöstern har en skälig del av plågorna här, även om deras andel är avsevärt lägre än Asien och Afrika. Kriget i Syrien tillhör plågan i Mellanöstern. Låt oss hoppas att det snart når ett slut.
Den här bilden (ovan) var omåttligt stark och röd, interna konflikter drar iväg och håller i. Den visar utvecklingen av konflikter - sorterade per typ av konflikt. Intrastate = inomstatliga konflikter alltså - har ökat och varit höga i antal länge. En internationaliserad konflikt - det svarta området - ökar i grad här i slutet.
Ja, fram till 90-talet gick konflikterna upp. Fler och fler. Sedan har de blivit något färre, sjunkit i antal under några årtionden. Men, visst taggar det till sig en aning oroväckande här på slutet? Det är uppenbart att det går i fel riktning. Är det en tillfällig ökning eller ett trendbrott? Låt oss samlas tillsammans för att vända riktningen neråt igen. Konflikter måste kunna lösas med ickevåldsliga metoder, vi måste bli bättre på att se varandras sidor och försöka finna gemensamma lösningar på uppkomna situationer.
Hur kan konflikten i Israel/Palestina definieras?
Rådde väpnad konflikt, enligt UCDPs definition, 2013?
Enligt UCDP är konflikten om/i Palestina inte aktiv under 2013, då försök till fredssamtal har skett. Samtalen kollapsade i april/maj 2014 och våldet tog allvarlig fart igen. Under 2012 klassades situation som en mindre konflikt och under 2014 som ett krig.
Hur kan konflikten definieras bortsett från att den är väpnad?
Det uppstår hela tiden nya konflikter överallt, på alla nivåer i samhället. Vissa konflikter är destruktiva medan andra är konstruktiva och leder utvecklingen framåt. Vissa konflikter löses genom en utomstående part, t ex skiljedom eller en rättslig instans, och vissa löses genom samspråk. Andra konflikter är svårare att lösa, särskilt när någon part inte får sina behov/intressen tillgodosedda. Svårigheten kan vara att se de olika behov och intressen som finns. En väpnad konflikt kan också ha olika karaktär - den kan vara inomstatlig, mellanstatlig eller inomstatlig med utländsk inblandning. I Israel/Palestina finns alla delar, i olika tid, med olika parter och på olika sätt. Konflikten - om vi skall kalla ockupationen för en konflikt - här är komplex. Den ser olika ut, beror på olika saker beroende av vem du frågar och förefaller svår att lösas av parterna själv. Världen tillsammans behöver skapa fred - både här och på många andra platser. Vi behöver hjälpas åt för att se människornas viktiga värden, där människor kan leva i samexistens och fred, utan våld.
Vision of humanity tar årligen fram ett globalt fredsindex (GPI) där de utifrån 22 indikatorer mäter olika länders grad av fredlighet. Hur ser läget för Israel/Palestina ut där?
2014; Sverige ligger på 11e plats, med ett index på 1366. Palestina finns inte med, sannolikt för att det inte är en fullt erkänd stat. Israel ligger på (en icke hedrande) 150e plats, med ett index på 2725. I botten, på plats 162 återfinns Syrien, med ett index på 3584. För 2015 ligger Sverige på 13 plats med ett index på 1360. Sämre placering än 2014, men ett något bättre index alltså. Israel ligger på 148 plats med ett index på 2781 och Syrien ligger på bottenplatsen 162 med ett index på 3645. Världskartans färger indikerar att (norra) Europa, Kanada och Australien är hyfsat lugna platser. Hur har vi det själva med freden egentligen? Varför ligger vi inte på första plats?
Vad handlar konflikten om idag?
Den handlar om ockupation och om apartheidsystem. Den handlar om rädsla och om frågan om säkerhet. Den handlar om brott mot internationell lag och mänskliga rättigheter. Den handlar om religion, heliga platser och om land. Den handlar också om vatten, historia och frågan om respekt för varandra. Kanske handlar den egentligen bara om trygghet, det vi alla vill ha men definierar så olika.
Vilka är grundorsakerna till konflikten?
Kan grundorsakerna summeras runt rädsla, historia och rätten till land och mark?
Ockupationen, apartheidsystemet, våldet, motvåldet, hänvisning till religion och förföljelse, mm, är - blir - en konsekvens av protesterna mot den ihärdiga viljan att ha, ta sig sin rätt, det någon betraktar som sin rätt. Liksom att våldsamheterna eskalerar med anledning av frustrationen och grundvåldet. Grundorsaken - som i viljan att ha ett eget land och ta det av någon annan, skapar naturligtvis en mängd problematiska följdkonflikter.
Vilka faktorer/drivkrafter försvårar konflikten?
Ockupationen, våldet, muren och apartheidsystemet. Rädslan för den andre. Korruptionen, våldet och svårigheten att enas också inom det egna (palestinska) samhället.
Vilka faktorer/drivkrafter kan bidra till en konstruktiv utveckling i positiv riktning, alltså i fredlig riktning?
Ett avslut av ockupationen. Respekt för varandra, samtal på lika villkor. Rättvisa.
Den lilla freden + sanning + rättvisa + barmhärtighet = den stora freden, d v s riktig och hållbar fred
A..
Källor; grafiken kommer ifrån UCDP. Statistik & kompletterande definitioner kommer dels därifrån men också från MSBs sida om säkerhetspolitik (sakerhetspolitik.se). Vision of Humanity berättar också med sin grafik om läget i världen.
UCDP;
Armed conflict (state-based); An armed conflict is a contested incompatibility
that concerns government and/or territory where the use of armed force between
two parties, of which at least one is the government of a state, results in at least
25 battle-related deaths in one calendar year. “Armed conflict” is also referred
to as “state-based conflict”, as opposed to “non-state conflict”, in which none
of the warring parties is a government.
Inom freds- och konfliktforskningen talas det om tre intensitetsnivåer av väpnade konflikter.
Mindre väpnad konflikt - antalet stridsrelaterade dödsfall är fler än 25 per år men färre än 1 000 dödsfall under hela konflikten.
Större väpnade konflikter - antalet stridsrelaterade dödsfall överstiger 25 per år och överstiger 1 000 dödsfall under hela konflikten, men är färre än 1 000 under ett specifikt år.
Krig - antalet stridsrelaterade dödsfall överstiger 1 000 under ett år. (Källa; Säkerhetspolitik.se)
Konflikter där staten är inblandad (så kallade ”statsbaserade konflikter”)
Definition: en konflikt är en oförenlighet rörande antingen regeringsmakten
eller ett territorium, där väpnat våld mellan två parter resulterar i minst 5 stridsrelaterade dödsfall under ett år. Av dessa två parter måste åtminstone en vara en regering. (Säkerhetspolitik.se = MSB)
Asien och Afrika står för den högsta andelen konflikter och höjden på deras kurvor är genomgående hög, jag skönjer inte någon stor mildring i plågorna även om antalet konflikter i världen sammantaget ser ut att ha gått ner sedan 90-talet. Även Mellanöstern har en skälig del av plågorna här, även om deras andel är avsevärt lägre än Asien och Afrika. Kriget i Syrien tillhör plågan i Mellanöstern. Låt oss hoppas att det snart når ett slut.
Den här bilden (ovan) var omåttligt stark och röd, interna konflikter drar iväg och håller i. Den visar utvecklingen av konflikter - sorterade per typ av konflikt. Intrastate = inomstatliga konflikter alltså - har ökat och varit höga i antal länge. En internationaliserad konflikt - det svarta området - ökar i grad här i slutet.
Ja, fram till 90-talet gick konflikterna upp. Fler och fler. Sedan har de blivit något färre, sjunkit i antal under några årtionden. Men, visst taggar det till sig en aning oroväckande här på slutet? Det är uppenbart att det går i fel riktning. Är det en tillfällig ökning eller ett trendbrott? Låt oss samlas tillsammans för att vända riktningen neråt igen. Konflikter måste kunna lösas med ickevåldsliga metoder, vi måste bli bättre på att se varandras sidor och försöka finna gemensamma lösningar på uppkomna situationer.
Hur kan konflikten i Israel/Palestina definieras?
Rådde väpnad konflikt, enligt UCDPs definition, 2013?
Enligt UCDP är konflikten om/i Palestina inte aktiv under 2013, då försök till fredssamtal har skett. Samtalen kollapsade i april/maj 2014 och våldet tog allvarlig fart igen. Under 2012 klassades situation som en mindre konflikt och under 2014 som ett krig.
Hur kan konflikten definieras bortsett från att den är väpnad?
Det uppstår hela tiden nya konflikter överallt, på alla nivåer i samhället. Vissa konflikter är destruktiva medan andra är konstruktiva och leder utvecklingen framåt. Vissa konflikter löses genom en utomstående part, t ex skiljedom eller en rättslig instans, och vissa löses genom samspråk. Andra konflikter är svårare att lösa, särskilt när någon part inte får sina behov/intressen tillgodosedda. Svårigheten kan vara att se de olika behov och intressen som finns. En väpnad konflikt kan också ha olika karaktär - den kan vara inomstatlig, mellanstatlig eller inomstatlig med utländsk inblandning. I Israel/Palestina finns alla delar, i olika tid, med olika parter och på olika sätt. Konflikten - om vi skall kalla ockupationen för en konflikt - här är komplex. Den ser olika ut, beror på olika saker beroende av vem du frågar och förefaller svår att lösas av parterna själv. Världen tillsammans behöver skapa fred - både här och på många andra platser. Vi behöver hjälpas åt för att se människornas viktiga värden, där människor kan leva i samexistens och fred, utan våld.
Vision of humanity tar årligen fram ett globalt fredsindex (GPI) där de utifrån 22 indikatorer mäter olika länders grad av fredlighet. Hur ser läget för Israel/Palestina ut där?
2014; Sverige ligger på 11e plats, med ett index på 1366. Palestina finns inte med, sannolikt för att det inte är en fullt erkänd stat. Israel ligger på (en icke hedrande) 150e plats, med ett index på 2725. I botten, på plats 162 återfinns Syrien, med ett index på 3584. För 2015 ligger Sverige på 13 plats med ett index på 1360. Sämre placering än 2014, men ett något bättre index alltså. Israel ligger på 148 plats med ett index på 2781 och Syrien ligger på bottenplatsen 162 med ett index på 3645. Världskartans färger indikerar att (norra) Europa, Kanada och Australien är hyfsat lugna platser. Hur har vi det själva med freden egentligen? Varför ligger vi inte på första plats?
Vad handlar konflikten om idag?
Den handlar om ockupation och om apartheidsystem. Den handlar om rädsla och om frågan om säkerhet. Den handlar om brott mot internationell lag och mänskliga rättigheter. Den handlar om religion, heliga platser och om land. Den handlar också om vatten, historia och frågan om respekt för varandra. Kanske handlar den egentligen bara om trygghet, det vi alla vill ha men definierar så olika.
Vilka är grundorsakerna till konflikten?
Kan grundorsakerna summeras runt rädsla, historia och rätten till land och mark?
Ockupationen, apartheidsystemet, våldet, motvåldet, hänvisning till religion och förföljelse, mm, är - blir - en konsekvens av protesterna mot den ihärdiga viljan att ha, ta sig sin rätt, det någon betraktar som sin rätt. Liksom att våldsamheterna eskalerar med anledning av frustrationen och grundvåldet. Grundorsaken - som i viljan att ha ett eget land och ta det av någon annan, skapar naturligtvis en mängd problematiska följdkonflikter.
Vilka faktorer/drivkrafter försvårar konflikten?
Ockupationen, våldet, muren och apartheidsystemet. Rädslan för den andre. Korruptionen, våldet och svårigheten att enas också inom det egna (palestinska) samhället.
Vilka faktorer/drivkrafter kan bidra till en konstruktiv utveckling i positiv riktning, alltså i fredlig riktning?
Ett avslut av ockupationen. Respekt för varandra, samtal på lika villkor. Rättvisa.
Den lilla freden + sanning + rättvisa + barmhärtighet = den stora freden, d v s riktig och hållbar fred
A..
Källor; grafiken kommer ifrån UCDP. Statistik & kompletterande definitioner kommer dels därifrån men också från MSBs sida om säkerhetspolitik (sakerhetspolitik.se). Vision of Humanity berättar också med sin grafik om läget i världen.
söndag 27 mars 2016
Den som inte tar ställning emot...
Den som inte tar ställning
emot förtrycket
står på
förtryckarens sida
Ta ställning....
Säg nej till mobbing....
Säg nej till förtryck...
Civilkurage...
ICAHD - den israeliska kommittén mot husrivningar
ICAHD - The Israeli Committé Against House Demolitions - är en icke-våldslig aktionsgrupp som ursprungligen inrättades för att motsätta sig Israels rivning av palestinska hus på ockuperad mark. Allteftersom organisationens aktivister fick kännedom om de övergrepp som skedde i landet, utökades gruppens motstånd även till andra områden, som t ex frågor som rör markexpropriation, bosättningar, by-pass vägbyggen, politik som rör stängning och separation av vägar och områden, uppdragning av frukt- och olivträd, med mera. Den hårda ansträngningen från palestinskt håll för att skaka av sig ockupationen efter den andra intifadan har höjt prioriteringen i föreningens arbete.
ICAHD håller också guidade turer för att visa hur t ex bosättningsprojekt påverkar situationen för israeler och palestinier och för att de anser att förstahandsinformation är viktig för att lära om alla olika frågeställningar i den pågående konflikten.
A..
(Källa; ICAHD.s hemsida)
Hur stor är verksamheten? Bygger den på anställd personal eller bara/huvudsakligen på aktivister och ideella krafter? Varför sker husdemoleringarna? Om det sker för att familjen inte har fått tillstånd att bygga - varför får familjerna, om det går att säga något generellt, inte tillstånd att bygga? Hur ser besluten och överklagandeprocesserna ut för de som drabbas? Vilka alternativ har familjerna när de inte får bygga - och vilka alternativ har familjerna när deras hus eller delar av deras hus har rivits? Medför händelser särskilda kostnader för familjerna?
Länkar;
ICAHD består av israeliska freds- och människorättsaktivister. Allt arbete i de ockuperade områdena är nära samordnat med lokala palestinska organisationer.
ICAHD arbetar huvudsakligen med;
- motstånd och protestaktioner på de ockuperade palestinska områdena
- ansträngningar för att uppmärksamma verkligheten i ockupationen till det israeliska samhället
- mobilisera det internationella samfundet för en rättvis fred.
Verksamheten innebär t ex att de;
- agerar med aktivt motstånd vid rivning av palestinska bostäder. Detta innebär att ICAHDs medlemmar fysiskt blockerar bulldozers som är utsända för att riva bostäder. När hus är rivna mobiliserar organisationen israeler och palestinier för att återuppbygga demolerade hus. Detta skapar medvetenhet i arbetet med att synliggöra ockupationen och har skapat ett fredsarbete på gräsrotsnivå.
- sprida information och nätverk. Organisationen kännedom - faktiska kunskap - om verkligheten i byar, mm, ger dem en särskild kunskap som ger trovärdighet när de sprider sin information. De bygger också upp stor kunskap genom täta kontakter med diplomater, fakta-sökande uppdrag och organisationer, kontakter med allmänheten och media. De samarbetar nära med andra freds- och människorättsorganisationer i Israel, i Palestina och internationella organisationer t ex med kampanjer för att avsluta ockupationen och säkra en rättvis fred för alla.
- bidrar med muntliga och skriftliga rapporter till FN. ICAHD samarbetar även med andra människorättsorganisationer för att uppmärksamma de rättsliga utmaningar som israeliska åtgärder och politik i det ockuperade Palestina territoriet medför.
Målet är en rättvis och hållbar fred. ICAHD tror att den enda möjligheten för en verklig fred är en sådan som gör det möjligt för palestinierna att uppleva medborgarskap i en stat och fullständiga medborgerliga rättigheter. En rättvis fred syftar också till att ge alla människor i regionen säkerhet, värdighet, frihet och ekonomiska möjligheter.
Målet är en rättvis och hållbar fred. ICAHD tror att den enda möjligheten för en verklig fred är en sådan som gör det möjligt för palestinierna att uppleva medborgarskap i en stat och fullständiga medborgerliga rättigheter. En rättvis fred syftar också till att ge alla människor i regionen säkerhet, värdighet, frihet och ekonomiska möjligheter.
ICAHD håller också guidade turer för att visa hur t ex bosättningsprojekt påverkar situationen för israeler och palestinier och för att de anser att förstahandsinformation är viktig för att lära om alla olika frågeställningar i den pågående konflikten.
A..
(Källa; ICAHD.s hemsida)
Hur stor är verksamheten? Bygger den på anställd personal eller bara/huvudsakligen på aktivister och ideella krafter? Varför sker husdemoleringarna? Om det sker för att familjen inte har fått tillstånd att bygga - varför får familjerna, om det går att säga något generellt, inte tillstånd att bygga? Hur ser besluten och överklagandeprocesserna ut för de som drabbas? Vilka alternativ har familjerna när de inte får bygga - och vilka alternativ har familjerna när deras hus eller delar av deras hus har rivits? Medför händelser särskilda kostnader för familjerna?
Länkar;
lördag 26 mars 2016
Öland - påskafton 2016
 |
| Påskafton 2016. Det blommar i naturen. |
 |
| Korpskogsgatan i påskaftonstid |
 |
| Himlen är vackert blå. |
fredag 25 mars 2016
CPT = Christian Peacemaker Team
Säkerhetsinformationen idag säger att det är allvarligt oroligt. Flera checkpoints är stängda, dels p g a oroligheterna och dels p g a USAs vicepresident Joe Biden kommer på besök i Jerusalem. Ja, denna ständiga säkerhetsinformation. Vem är vi rädd för? Varför är vi rädda?
I Bethlehem finns det tre flyktingläger. FNs uppdrag är att ansvara för t ex medicin, utbildning och skolor. Flyktingarna bodde inledningsvis i tält eftersom de (FN) trodde att lägret skulle vara tillfälligt. Så blev det inte. Efter tre år i tält börjades det bygga andra typer av bostäder (containerbostäder).
I Hebron finns många spänningar. Det är en delad stad. I en del, där 80% av stadens invånare bor, är det palestinskt styre. I den andra delen, där 20% bor, lever de under israeliskt styre. Där finns också upp till 500 bosättare som vaktas/skyddas av ca 2 000 soldater. De amerikanska judarna är de mest aggressiva och det är mycket oroligheter i den gamla staden.
Hebron ligger 3 mil söder om Jerusalem. Här finns ett Christian Peacemaker Team (CPT) lokaliserat. CPT är en ickevåldsorganisation, med ursprung i kristna fredskyrkor (1984). Föreningen bildades 1986. CPT arbetar med lokala fredsteam runt om i världen. De söker upp våldet, i syfte att minska våldet. Deras mission är att bilda partnerskap för att mota våld och förtryck. De vill genomgående arbeta med ickevåld. De arbetar med att observera och dokumentera. De arbetar med gräsrotsrörelser, är emot ockupationen men arbetar med både israeler och palestinier.
CPT började vara i Hebron 1995. De tänkte sig vara här under några månader, men oron har fortsatt. Därför är de fortfarande kvar. De behövs. De betraktar och dokumenterar företeelser och olika situationer. De finns på plats som betraktare för att minska våldet.
1996 delades Hebron i de två olika delarna. Israeler och palestinier lever under olika lagstiftning. Några lyder under palestinsk lag, några under israelisk och några har att följa israelisk militär lag.
Militären kontrollerar ofta id-kort, trakasserar unga killar och andra i området. De går också in i hemmen, ofta med hänvisning till säkerhetsskäl. De hindrar människornas rörelsefrihet och de skapar rädsla.
Inte heller CPT kan vara överallt. På vissa platser får de ta av sig sina västar för att kunna vara/passera. Ibland får de åka långa omvägar för att ta sig till den plats de planerar att vara på, där de skall stödja de utsatta, t ex barnen.
Terminologi är viktigt. Det finns bosättningar som istället kallas israeliska grannskap. De omgärdas och skyddas av militär kapacitet för bevakning/skydd (av säkerhetsskäl). Det går mycket militära resurser till bosättningarna i området. Man undrar hur de har råd. Bosättningarna leder till avstängda vägar (av säkerhetsskäl) och avstängda områden (för palestinierna) vilket för med sig stängda butiker och stängda marknader. Detta förstör palestiniernas ekonomi.
CPT står t ex vid en checkpoint och räknar, ser när soldaterna kontrollerar ryggsäckar, mm, om de trakasserar någon, kräver kroppsvisitation, tar deras legitimation för att fördröja, mm. Om en soldat ber en palestinier att ta av sig kläderna och vägrar, kan de riskera att militären höjer vapnet mot dem. Det är skrämmande hotfullt. CPT dokumenterar; fotograferar, antecknar. Informationen sänds till UNICEF, FN och andra organisationer som är intresserade av dem, En del av informationen finns också på deras hemsida, fb-sida, twitter och instagram. De har också ett nyhetsbrev.
Soldaterna trakasserar och skrämmer barnen, avsiktligt. Många unga pojkar tvingas sitta med vapen riktade mot sig, de tas till fängelse eller via någon annan förhörs- eller arrestlokal. Ibland är det svårt att veta var de har förts. Strategin att trakasserar barnen är att de inte blir våldsamma senare, om de är rädda. Det är en gräslig strategi, som inte är hållbar. CPT försöker övervaka detta, men är en (alltför) liten grupp.
Soldater kan också (av säkerhetsskäl) söka igenom hus, ofta tidigt på morgonen. De kommer för att söka, förstöra, tvinga upp familjen. Det är oerhört skrämmande för barnen och familjerna. CPT försöker vara där, när/om de får information och det är möjligt att ta sig dit.
CPT i Hebron är omgivna av soldater, det finns militärstationeringar precis nära deras lokal. Det finns också flera bosättningar alldeles nära. De bosättningar som ligger uppe på de palestinska husen och butikerna skapar särskilda problem. Bosättarna kastar sopor, vatten, mm, på palestinier, som måste skydda sig genom att bygga tak, hänga nät, mm, över sina uteplatser/promenadstråk i anslutning till butikerna. CPT kan inte längre gå direkt (7 min promenad) till checkpointen vid den stora moskén & synagogan i Hebron. De måste åka en lång omväg med taxi, för att ta sig till platsen. De vill åka dit, t ex för att slå följe med barnen som behöver gå till sin skola. Barnen riskerar annars att bli trakasserade av bosättare eller militär. Barnen vill väldigt gärna gå i sin skola, men törs inte gå själva.
CPT-gruppen i Hebron är bara tre personer på plats just nu. De är den enda gruppen i Palestina. De skulle behöva vara 5-6 personer men det är svårt att rekrytera personal, av olika skäl. CPTs uppdrag här är 1 år, men de är här i 3-månadersperioder (med 1 månad ledigt). Vid 3.e inresan finns det risk att gränskontrollen blir misstänksamma. Då finns det en risk att de inte kommer in igen.
Personer som vill vara delaktiga i CPT gör det genom 1) ingå delegation, 2) utbilda sig och 3) ingå i ett projekt. Jag tolkar delegation som ett sätt att öva, försöka att se vad det innebär innan man bestämmer sig för att gå vidare i processen hos CPT. De får kostnader betalda, med en mindre lön.
Moskén (Abraham) i Hebron är både muslimsk och judisk. Den är också byggd som en kyrka. Den har bytt från kyrka till moské över tid. Det är en helig plats, det känns absurt med skottsäkert glas och checkpoints här. Det är en absurd säkerhet p g a rädsla för attacker mellan folk.
1994 skedde en massaker i moskén. En jude gick in och dödade mängder av palestinier under bön. Kyrkan låstes, så människorna kunde inte komma ut. De gick samman och dödade gärningsmannen med en brandsläckare. Av säkerhetsskäl togs därefter brandsläckarna (åtminstone de små) bort från lokalen. Goldstein hyllas fortfarande för dådet. Numera är moskén och synagogan delad med en vägg, av säkerhetsskäl som allt annat här. Det är en checkpoint med en god dos soldater för att gå in i moskén och en checkpoint med en god dos soldater för att gå in i synagogan. Mitt emellan syns också flera soldater. De är verkligen närvarande, med full mundering och vapnet i berett läge. I synagogan och i moskén upplever jag klädkoden kränkande. En man vid ingången till moskén klär på oss en spökdräkt och i synagogan måste vi också täcka oss med en sjal. Männen har förstås inga sådan krav, förutom den lilla kippan för männen. Jag är högst propert klädd, men tvingas ändå in i detta. Vad är respekt - för vad? För vem? Vem har bestämt detta?
En bosättare spottar efter vår grupp, anser att vi har tagit palestiniernas sida eftersom vi vilade i en palestinsk butik i väntan på nästa programpunkt. Några handlar i butiken och några njuter av te eller fantastiskt kardemummakaffe. Vår guide berättar om bosättarens spottning och feghet, att han gömmer sig bakom en militär som är avsedd att skydda alla parter. Han ger uttryck för bosättarens feghet, att han inte vågar komma närmare och prata, att han talar på hebreiska istället för engelska så att vi inte förstår hans utbrott. Mannen skyddar sig bakom, och skyddas av, militären på platsen, han ser ner på oss och på palestinierna. Guiden svär tillbaka, han använder inte alltför vackra ord. Guiden som annars är mycket mild och sympatisk, hetsar upp sig en aning och är irriterad över bosättarens beteende. Det är förstås begripligt, även om vi uppfattar attacken som extremt tramsig. Vem vill vara sådan, som bosättaren är? Vem vill alltid vara så vred och bära sådan aggression inom sig? Vem vill vara så omänsklig? Så omåttligt omänsklig?
Sverige BNP/person 40 394 USD (2011) - Israel; 30 975 USD (2011) - Västbanken; 1 924 USD (2012) inklusive västra Jerusalem - Gaza; 876 USD (2012)
A..
I Bethlehem finns det tre flyktingläger. FNs uppdrag är att ansvara för t ex medicin, utbildning och skolor. Flyktingarna bodde inledningsvis i tält eftersom de (FN) trodde att lägret skulle vara tillfälligt. Så blev det inte. Efter tre år i tält börjades det bygga andra typer av bostäder (containerbostäder).
I Hebron finns många spänningar. Det är en delad stad. I en del, där 80% av stadens invånare bor, är det palestinskt styre. I den andra delen, där 20% bor, lever de under israeliskt styre. Där finns också upp till 500 bosättare som vaktas/skyddas av ca 2 000 soldater. De amerikanska judarna är de mest aggressiva och det är mycket oroligheter i den gamla staden.
Hebron ligger 3 mil söder om Jerusalem. Här finns ett Christian Peacemaker Team (CPT) lokaliserat. CPT är en ickevåldsorganisation, med ursprung i kristna fredskyrkor (1984). Föreningen bildades 1986. CPT arbetar med lokala fredsteam runt om i världen. De söker upp våldet, i syfte att minska våldet. Deras mission är att bilda partnerskap för att mota våld och förtryck. De vill genomgående arbeta med ickevåld. De arbetar med att observera och dokumentera. De arbetar med gräsrotsrörelser, är emot ockupationen men arbetar med både israeler och palestinier.
CPT började vara i Hebron 1995. De tänkte sig vara här under några månader, men oron har fortsatt. Därför är de fortfarande kvar. De behövs. De betraktar och dokumenterar företeelser och olika situationer. De finns på plats som betraktare för att minska våldet.
1996 delades Hebron i de två olika delarna. Israeler och palestinier lever under olika lagstiftning. Några lyder under palestinsk lag, några under israelisk och några har att följa israelisk militär lag.
Militären kontrollerar ofta id-kort, trakasserar unga killar och andra i området. De går också in i hemmen, ofta med hänvisning till säkerhetsskäl. De hindrar människornas rörelsefrihet och de skapar rädsla.
Inte heller CPT kan vara överallt. På vissa platser får de ta av sig sina västar för att kunna vara/passera. Ibland får de åka långa omvägar för att ta sig till den plats de planerar att vara på, där de skall stödja de utsatta, t ex barnen.
Terminologi är viktigt. Det finns bosättningar som istället kallas israeliska grannskap. De omgärdas och skyddas av militär kapacitet för bevakning/skydd (av säkerhetsskäl). Det går mycket militära resurser till bosättningarna i området. Man undrar hur de har råd. Bosättningarna leder till avstängda vägar (av säkerhetsskäl) och avstängda områden (för palestinierna) vilket för med sig stängda butiker och stängda marknader. Detta förstör palestiniernas ekonomi.
CPT står t ex vid en checkpoint och räknar, ser när soldaterna kontrollerar ryggsäckar, mm, om de trakasserar någon, kräver kroppsvisitation, tar deras legitimation för att fördröja, mm. Om en soldat ber en palestinier att ta av sig kläderna och vägrar, kan de riskera att militären höjer vapnet mot dem. Det är skrämmande hotfullt. CPT dokumenterar; fotograferar, antecknar. Informationen sänds till UNICEF, FN och andra organisationer som är intresserade av dem, En del av informationen finns också på deras hemsida, fb-sida, twitter och instagram. De har också ett nyhetsbrev.
Soldaterna trakasserar och skrämmer barnen, avsiktligt. Många unga pojkar tvingas sitta med vapen riktade mot sig, de tas till fängelse eller via någon annan förhörs- eller arrestlokal. Ibland är det svårt att veta var de har förts. Strategin att trakasserar barnen är att de inte blir våldsamma senare, om de är rädda. Det är en gräslig strategi, som inte är hållbar. CPT försöker övervaka detta, men är en (alltför) liten grupp.
Soldater kan också (av säkerhetsskäl) söka igenom hus, ofta tidigt på morgonen. De kommer för att söka, förstöra, tvinga upp familjen. Det är oerhört skrämmande för barnen och familjerna. CPT försöker vara där, när/om de får information och det är möjligt att ta sig dit.
CPT i Hebron är omgivna av soldater, det finns militärstationeringar precis nära deras lokal. Det finns också flera bosättningar alldeles nära. De bosättningar som ligger uppe på de palestinska husen och butikerna skapar särskilda problem. Bosättarna kastar sopor, vatten, mm, på palestinier, som måste skydda sig genom att bygga tak, hänga nät, mm, över sina uteplatser/promenadstråk i anslutning till butikerna. CPT kan inte längre gå direkt (7 min promenad) till checkpointen vid den stora moskén & synagogan i Hebron. De måste åka en lång omväg med taxi, för att ta sig till platsen. De vill åka dit, t ex för att slå följe med barnen som behöver gå till sin skola. Barnen riskerar annars att bli trakasserade av bosättare eller militär. Barnen vill väldigt gärna gå i sin skola, men törs inte gå själva.
CPT-gruppen i Hebron är bara tre personer på plats just nu. De är den enda gruppen i Palestina. De skulle behöva vara 5-6 personer men det är svårt att rekrytera personal, av olika skäl. CPTs uppdrag här är 1 år, men de är här i 3-månadersperioder (med 1 månad ledigt). Vid 3.e inresan finns det risk att gränskontrollen blir misstänksamma. Då finns det en risk att de inte kommer in igen.
Personer som vill vara delaktiga i CPT gör det genom 1) ingå delegation, 2) utbilda sig och 3) ingå i ett projekt. Jag tolkar delegation som ett sätt att öva, försöka att se vad det innebär innan man bestämmer sig för att gå vidare i processen hos CPT. De får kostnader betalda, med en mindre lön.
Moskén (Abraham) i Hebron är både muslimsk och judisk. Den är också byggd som en kyrka. Den har bytt från kyrka till moské över tid. Det är en helig plats, det känns absurt med skottsäkert glas och checkpoints här. Det är en absurd säkerhet p g a rädsla för attacker mellan folk.
1994 skedde en massaker i moskén. En jude gick in och dödade mängder av palestinier under bön. Kyrkan låstes, så människorna kunde inte komma ut. De gick samman och dödade gärningsmannen med en brandsläckare. Av säkerhetsskäl togs därefter brandsläckarna (åtminstone de små) bort från lokalen. Goldstein hyllas fortfarande för dådet. Numera är moskén och synagogan delad med en vägg, av säkerhetsskäl som allt annat här. Det är en checkpoint med en god dos soldater för att gå in i moskén och en checkpoint med en god dos soldater för att gå in i synagogan. Mitt emellan syns också flera soldater. De är verkligen närvarande, med full mundering och vapnet i berett läge. I synagogan och i moskén upplever jag klädkoden kränkande. En man vid ingången till moskén klär på oss en spökdräkt och i synagogan måste vi också täcka oss med en sjal. Männen har förstås inga sådan krav, förutom den lilla kippan för männen. Jag är högst propert klädd, men tvingas ändå in i detta. Vad är respekt - för vad? För vem? Vem har bestämt detta?
En bosättare spottar efter vår grupp, anser att vi har tagit palestiniernas sida eftersom vi vilade i en palestinsk butik i väntan på nästa programpunkt. Några handlar i butiken och några njuter av te eller fantastiskt kardemummakaffe. Vår guide berättar om bosättarens spottning och feghet, att han gömmer sig bakom en militär som är avsedd att skydda alla parter. Han ger uttryck för bosättarens feghet, att han inte vågar komma närmare och prata, att han talar på hebreiska istället för engelska så att vi inte förstår hans utbrott. Mannen skyddar sig bakom, och skyddas av, militären på platsen, han ser ner på oss och på palestinierna. Guiden svär tillbaka, han använder inte alltför vackra ord. Guiden som annars är mycket mild och sympatisk, hetsar upp sig en aning och är irriterad över bosättarens beteende. Det är förstås begripligt, även om vi uppfattar attacken som extremt tramsig. Vem vill vara sådan, som bosättaren är? Vem vill alltid vara så vred och bära sådan aggression inom sig? Vem vill vara så omänsklig? Så omåttligt omänsklig?
Sverige BNP/person 40 394 USD (2011) - Israel; 30 975 USD (2011) - Västbanken; 1 924 USD (2012) inklusive västra Jerusalem - Gaza; 876 USD (2012)
A..
(Bethlehem & Hebron 9/3 2016)
Länkar
Massakern i Hebron (1994)
Frihetssträvanden på ockuperad mark
Utflyktsdag till norra Västbanken. Vi besöker Jenin, Sebastia och Jayyous. Avfärden sker 0800 från Bethlehem. Dagen känns redan varm. Vi färdas med (egen) buss norrut, mot norra Västbanken. Området är ändå rätt litet, men det tar sin lilla tid eftersom vi inte åker på de särskilda vägarna som israelerna använder. Våra chaufförer och bussföretaget är palestinskt. De för israeler tillgängliga vägarna ger andra andra turiststråk än de som vi besöker här. De ger en helt annan bild, där det ockuperade landskapet, muren och något av den militära absurditeten inte kan ses med egna ögon. Som vi kan. Vi ser. Och vi tänker att vi sen måste tala om - ja, begrunda och berätta - om vad vi har sett och upplevt.
Vägen norrut, den enda tillgängliga för palestinierna, går som en slingrande orm genom landskapet, den går i skarpa och branta cerpentinslingor upp- och nerför de mäktiga kullarna. Israelerna som skall åka till sina bosättningar har egna, raka och trygga vägar till sitt förfogande.
Landskapet är hänförande vackert. Det är kuperat och fantastiskt. Det är också väldigt stenigt. På flera ställen har terrasser byggts för odling av t ex olivträd. Det finns gott om sten för dessa byggnationer, stenmurarna är många och terrassbyggnationerna med hjälp av sten syns tydligt nästan vart än man lägger blicken.
Människorna i denna del av världen lever under ovärdiga förhållanden. Ockupationen skapar dessa. Vad kan vi göra för att hjälpa till? Ett återkommande svar på denna fråga är; berätta. Låt världen veta vad som händer, låt inte mörkandet fortgå. Låt dem få veta hur apartheidsystemet fungerar och hur förtrycket påverkar människorna. Ett annat, kompletterande sätt som återkommer som åtgärd är att bojkotta varor från den ockuperande makten. Det påverkar deras ekonomi, sätter press och kan tänkas få dem att lägga sina resurser på annat, mer konstruktivt, än den mycket kraftiga militarismen och ockupationen.
Vi lyssnar, betraktar och begrundar frågorna. Vi har onekligen mycket att lära.
Jenin har ca 40 000 invånare. Där finns ett stort motstånd mot ockupationen. Motstånd leder alltid till en stark närvaro av militären. De motar många gånger om. I Jenin finns tyvärr väldigt få internationella observatörer. De betraktande utomstående ögonen är mycket viktiga för att minska våldet.
Bethlehem har inga jordbruksområden kvar p g a bosättningarna och muren som kommer allt närmare. I Jenin däremot finns det mer jordbruksområden kvar och därför finns det också mycket frukt och grönsaker tillgängliga där.
Norra Västbanken har fler ekonomiska bosättare än religiösa bosättare. Det anses inte så fint att vara bosättare här, men det är billigt att bo och leva här. Bosättarna får inte lämna in sina bilar hos de lokala palestinska bilverkstäderna, enligt israelisk lag, men det görs ändå eftersom jobbet blir gjort på ett bra sätt och kostnaden är låg. Vi skakar långsamt på huvudet när vi hör om lagen. Ja, vi har hört motsvarande regler tidigare, men apartheidsystemet ter sig så fullständigt absurt att vi inte kan tro att det är sant. Tyvärr är apartheidreglerna i detta samhälle sanna. Ovärdiga, men sanna. Omvärlden behöver höja sin röst, berätta att det inte är i sin ordning. Det gjordes mot den Sydafrikanska regimen, så det har visat sig fungerande. Varför görs det inte hitåt? Är det för att helheten är mörkad, för att världen har inte förstått vidden av denna situation, eller är det för att stormakterna behöver den som den är?
I anslutning till den andra intifadan skedde en militär belägring av Jenin. Under 11 dagar var man instängda i flyktinglägret. Belägringen avslutades med att hus och människor mejades ner av bulldozers. En enorm förstörelse skedde. FN ville komma in och se vad som hade skett och hur människorna hade det, men Israel tillät inte FN eller andra internationella observatörer att komma in och se vad som hade skett i lägret.
I Jenins flyktingläger bodde människorna först i tält. Sedan (efter flera år), när insikten kom att situationen skulle fortgå, fick de en liten kub på 12 kvm att bo i, den har byggts på allteftersom (sedan 1948). De ursprungliga kuberna syns tydligt i samhället när man betraktar husen. Här bor människorna ännu kvar.
I flyktinglägret verkar Frihetsteatern. Platsen är en teater och ett kulturcenter, det enda norr om Ramallah. De har en teater, där de utbildar skådespelar och alla arbetsgrupper som hör en teater till. De har också utbildning som kopplar till foto, film och skrivande. De bygger upp en lokal kapacitet, för att den skall kunna drivas vidare under lång tid. Kultur är inte vanligt förekommande i denna kontext, så det tar sin lilla tid att bygga upp detta till en hållbar och livskraftig verksamhet.
Teatern har funnits sedan 2006, så de har nu hunnit utbilda flera olika grupper inom multimedia (film, foto, text) och dessutom utbildat tränare som kan ge ringar på vattnet för framtiden. De gör korta filmer om sin egen verksamhet, skrivandet har resulterat i en tidning och de texter som inte rymdes i tidningen har tryckts i en liten bok. Tidningen sprids över hela Västbanken.
Frihetsteatern har en 3-årig heltidsutbildning i teater/skådespeleri. Den är den enda i sitt slag på Västbanken. De har många barn- och ungdomsgrupper i sin verksamhet. Många av deltagarna kommer tillbaka senare som ledare i verksamheten. Frihetsteatern ger uttryck för att det är processen som är det absolut viktigaste i deras verksamhet.
Under våren skall de genomföra ett projekt som de kallar Freedom-bus; en 10 dagars resa runt om på Västbanken. Palestinier och israeler reser tillsammans för att se och lära, uppleva och göra. De lyssnar på publiken och spelar upp en scen direkt, utan repetition (play-back-theater).
Bakom kulisserna är det mest tjejer (bakom scenen, bakom pennan, bakom kameran, mm). Lärare och instruktörer på teater är mest män. Teatern har också rest till Indien med en grupp, vilket var en fantastiskt resa. De lärde sig mycket nytt, insåg att det fanns andra som hade samma eller liknande kulturella svårigheter som dem. Eleverna blev mer politiskt medvetna än de var tidigare. Det finns en enormt liten kultursektor i Palestina, men konst är verkligen ett positivt verktyg för politiskt motstånd.
Motstånd behövs mot förtryck i alla former. I Palestina talas t ex om följande förtryck;
1) Israels ockupation
2) Palestinska myndighetens förtryck mot det egna folket
3) Den ekonomiska ockupationen; masskonsumtionen har tagit fart den senaste tiden. Den senaste telefonen är viktigare än frihet. Biståndet är en del i skulden till detta synsätt, man bara får pengar eller andra resurser utan krav på återgäldande.
4) Den som är starkast vinner. Här sparkas neråt och slickas uppåt.
Man måste börja med sig själv, upptäcka sina egna fiender (inom sig). Frihetsteatern arbetar medst med den sistnämnda frågan, alltså med de interna problemen i det egna samhället och hur vi förhåller oss till varandra.
Den israeliska militären kommer nattetid flera gånger per vecka - med våldsamma trakasserier. Många unga killar mördas eller skadas allvarligt av den israeliska militären, men också den palestinska myndigheten och den palestinska säkerhetstjänsten är aggressiv mot det egna folket. Det känns inte som om den palestinska myndigheten månar om det egna folket. De respekterar inte heller de mänskliga rättigheterna. Det måste finnas en statsapparat som har respekt för de mänskliga rättigheterna - det är en mycket viktig fråga att arbeta med i det egna samhället. Också biståndet måste ställa mycket högre krav på mottagarna. Ge inte bara, kräv någon form av motprestation. Biståndet måste resultera i något.
Frihetsteatern är den enda längre heltidsutbildningen i Palestina. 10-12 elever har tagits in, men vissa kullar har drabbats av avhopp under kursens gång. Ungdomarna behövs ibland hemma, för att försörja familjen eller hjälpa till på annat sätt, vilket leder till avhopp från kursen. Hit måste eleverna komma och vara engagerade, för att kunna vara med och fortsätta på kursen.
Tidigare har teaterföreställningarna varit gratis. För att göra föreställningarna mer värdefulla försöker de nu istället börja ta betalt, 5 NIS för vuxna och 2 NIS för barn. Det har fungerat. Lika mycket publik har kommit när de har börjat ta betalt, jmf med innan. De har inget problem att få barn att komma till föreställningen, det är svårare att få de vuxna att ansluta. Mer tid måste läggas för att de skall komma.
Människorna måste köpa sitt vatten (dyrt). Frihetsteatern får sitt vatten från en källa i närheten. Vattnet på teatern är rent, drickbart. Detta är ett A-område, alltså där den palestinska myndigheten styr över människorna. De upplever inte vattensituationen som svår. Det borras/grävs nog efter vattenkällor här, antagligen olagligt, säger teaterns företrädare.
Under den första intifadan stängdes skolorna. Kvinnan som startade Frihetsteatern satte upp skolor, mm, - företrädesvis i hemmen - för att barnen skulle får lära, inte bara vara instängda hemma. Care and learing (hemundervisning) med inslag av kultur var en viktig nyckel. Det var en starttid för Frihetsteaterns verksamhet.
2002 invaderades Jenins flyktingläger igen av Israel. De förstörde väldigt mycket. (Se filmen; Arna´s children - den handlar om situationen i lägret, mm. Det sägs vara en stark film).
Det förekommer en del problem mellan människorna inom Palestina. Detta måste fångas, läkas. När man se att en bror vänder sig mot en bror - vad är det då som har hänt? Den egna identiteten måste byggas upp igen. Den har skadats svårt av ockupationen.
I februari 2006 öppnade teatern. Sedan dess har kapacitet byggts för kurser, teater, mm. De ger uttryck för att de aldrig blir klara, men att de har kommit långt under dessa år. Arbetet bygger på att människorna här skall utvecklas och lära sig, se det viktiga i kulturen.
De vill att Teatern skall vara en känslomässigt trygg plats. Det är viktigt. 2011 mördades en företrädare för teatern på gatan alldeles utanför. Mordet är inte uppklarat och det förstörde mycket av tryggheten; vem står härnäst på tur? De försöker sakta, sakta bygga upp tryggheten och tilliten igen. De är på god väg. Teatern är en viktig plats - för många och ur många perspektiv.
Flyktinglägret är passivt, offerrollen är tydlig. Vare sig människorna eller den Palestinska myndigheten tar inte tag i sin situation, allt förstörs. De månar inte om sin miljö och den Palestinska myndigheten hjälper inte alls till - snarare motverkar. Inget tycker att kringmiljön är viktig. Förändring är därför mycket svårt.
Teatern är företrädarnas och elevernas lilla ö - en viktig ö. Det ser förändringen hos eleverna, de kan påverka individerna som finns på platsen. De kan få eleverna att se sin situation, hur förtrycket ser ut, mm.
- Det känns som om folket här är traumatiserade. Alla sitter dock i samma situation, vilket gör det svårt att förändra. Det inre förtrycket, här nära, i form av föräldrar, bröder eller den egna (palestinska) myndigheten, gör det oerhört svårt att förändra i större perspektiv. Ett slut på ockupationen är en förutsättning för "tillfrisknande", men förtrycket sköter sig självt inom det palestinska samhället i Jenin. Frihetsteatern talar om att ett kulturellt motstånd är nödvändigt. Individerna är inte ensamma om att leva under förtryck - från flera håll - det är viktigt att veta. Många andra länder och folk har varit eller är i förtryck. Det rättfärdigar inte förtrycket, men förklarar ändå ur något perspektiv.
A..
(Jenin och Frihetsteatern 10/3 2016)
torsdag 24 mars 2016
Alla berättelser går i samma riktning - visar vägen - lär mig....
Mannen talar på tema ickevåld. Han är palestinier och kommer från Beit Sahour, som ligger nära Bethlehem. Han var med i den delvis animerade filmen om de 18 korna, som handlar om en ickevåldsaktion där den israeliska militären blev skräckslagna och av säkerhetsskäl skulle arrestera korna. Det var säkerhetsmässigt farligt om palestinierna kunde producera sin egen mjölk - vad skulle hända om det spred sig i det palestinska samhället?
Han talar om den första intifadan (1987) som ickevåldslig (från palestiniernas håll). Han är kristen, 47 år och boende på Västbanken. Det användes inget våld under den första intifadan - från palestiniernas håll, men den israeliska responsen var väldigt aggressiv.
Mannen har varit aktivist länge. 29/10 1987 - En student dödade inne på campus vid universitet. Isr. stängde skolan.
Stängningen av skolorna i Palestina varade i tre år (av Isr.). Det ledde till alternativ undervisning. Isr. vill göra sitt bästa för att Pal. inte skulle utbilda sig. De skapade kommittéer för att se hur de ändå kunde utveckla sig. De måste skapa motstånd mot ockupationen, mot de omständigheter de inte kunde förlika sig med. I Beit Sahour gjorde de många saker för att skapa motstånd. De bjöd in israeler för att fira sabbat i Beit Sahour - för att skapa förståelse och skapa band mellan människor. De smugglade in människor från bosättningarna till palestinska familjer. Den israeliska militären kom med bussar för att evakuera de juridiska familjerna, men dessa kunde inte resa med bussarna för de ville inte bryta sabbaten då. Det var en positiv aktivitet, som hindrade militären från att hämta familjerna. Israelerna (judarna) vägrade att flytta på sig, eftersom det var sabbat. Invitationen till bosättarna var; kom och bryt bröd. Militären bröt banden, genom att bryta (våld!) palestiniernas händer. Det finns bilder på detta på youtube.
Du skadar säkerheten i staten Israel, är ett återkommande tema. Det används ofta för fängslande och förhör av palestinier. Fredsinitiativ, samtal mellan parterna, ickevåldsaktioner, mm - är i detta sammanhang farliga aktiviteter, som riskerar att leda till fängslande.
Hot/Mutor. En palestinier kan få en check, utan beloppet inskrivet, för att få dem att lämna sin egendom eller sitt hem. Tar de inte detta kan staten/militären konfiskera palestiniernas tillgångar, riva huset eller på annat sätt göra livet outhärdligt. Israelerna försöker aktivt att pressa bort palestinierna från deras mark/tillgångar.
De planterade mängder av tomater i växthus. Flera unga var delaktiga. Militären demolerade alla positiva engagemang. Militären var rädd för att det som hände i Beit Sahour, ickevåldsaktionerna, skulle sprida sig till resten av Västbanken. De var därför tvungna att slå ner alla dessa initiativ. 18 kor för att åstadkomma egen mjölproduktion de egna planteringar, och liknande handlingar; blev en otroligt viktiga för den israeliska militären att få slut på. De bemöttes otroligt aggressivt. De tvingade in människorna i sina hem, skapade utegångsförbud, satt människor i fängelse och konfiskerade tillgångar. Många människor (alla kategorier, unga och gamla, alla yrkeskategorier - ca 200 personer) från Beit Sahour hamnade i fängelse - för sina fredliga ickevåldsaktioner.
Den första intifadan var ickevåldslig från det palestinska hållet - men militären mötte dem med grovt våld. 3500 döda. 70000 skadade.
Röda id-kort Gaza. Blå id-kort Jerusalem. Orange id-kort Västbanken. Rörelsefrihet, nej.
1988 bestämde de sig i Beit Sahour sig för att slänga sina id-kort. Det var en ickevåldsaktivitet där de slängde ca 600 000 id-kort. De ville inte att någon skulle kunna identifiera dem. Israeliska armen - 100-tals soldater - kom och var aggressiva; de krävde att alla skulle gå hem, alla barn, kvinnor och män. Soldaterna var förberedda med gasmasker. Aktivisterna satte sig och soldaterna satte sig - ansikte mot ansikte. Plötsligt hoppade soldaterna upp, arresterade unga män och använde tårgas och gummikulor. På natten kom soldaterna tillbaka med palestiniernas id-kort. De var rädda att förlora kontrollen över samhället. Ickevåldsaktion med korna var symbolisk, men israelerna satte riktigt hårt mot hårt för detta. Id-kortsaktionen var också symbolisk och israelerna (militären) var rädda för att detta skulle sprida sig till andra delar av Västbanken. 1000-tals personer blev arresterade för dessa händelser och liknande ickevåldshändelser, under denna tid.
Fredsförhandlingar är svåra, eftersom palestinierna hela tiden - alltid - befinner sig i underläge. A-B-C-områden är svåra. (A = Palestinierna styr över människorna, men inte juridiken, B= delad styrning mellan palestinierna och israelerna och C=israelerna styr).
BDS - bojkott av israeliska varor/tjänster är mycket bra, det är mycket viktigt på en internationell nivå, säger mannen. Både internationella krafter och palestinier måste bojkotta, ta detta på allvar. Uppmärksamhet måste läggas på alla restriktioner, checkpoints, mm. Israeliska vägar, för israeler - raka och fina, förbjudna för palestinier. De stjäl mark för bosättningar och muren. Världen måste uppmärksammas på apartheidsystemet. De kämpar för mänsklig rättvisa, inte bara för palestinierna. Alla är också ansvariga. Israel skapades av Europa, ni/vi måste bistå i lösningen av problemet. Ni måste bojkotta Israels varor, kultur, service, mm - för att sätta press på strategier.
Israel styr när och hur enskilda palestinier får resa i landet. De behöver tillstånd för att röra sig. Israel styr allt - och palestinierna är ändå de onda krafterna. Vad/hur kan palestinierna påverka, när Israel tar för sig av allt. Europa och omvärlden måste se sitt ansvar.
28/7 1989. Det kom 100-tals soldater till hans hem. Terroriserade. Mitt i natten. De sökte igenom allt, förstörde. De arresterade honom och satt ögonbindel över hans ögon. De satte honom i en jeep. Han skrattade åt soldaterna, ironiserade - kanske för att överleva, behålla sin tro på sig själv. Han och hans bror, släktingar, mm - alla har suttit i fängelse. De skrattar, för att hålla modet och styrkan uppe. Soldaterna - israelerna - vill förstöra glädjen i livet för palestinierna. Palestinierna är lyckligare än soldaterna, som är rädda för palestinierna. Palestinierna vägrar att vara rädda. När de möter varandra har de roligt, dansar, skrattar, dricker, har skoj. - Nästan alla unga människor har varit i fängelset - varför? Varför stänger de våra skolor? Varför kämpar de för att förstöra våra liv, begränsa oss. Bara genom att vara i Palestina är att vara en motståndskraft. Bara att vara här, är att stå emot.
Vart 10e år har människorna här någon form av uppror. Det har varit så i hundra år. De har alltid varit ickevåldsliga. England, Frankrike och USA står för ockupationen förutom Israel. Europa måste protestera. Alla dessa ledare ser inte människorna, de ser bara sina egna strategier, sin egen makt. Varför ser inte omvärlden oss? Bryr de sig inte om människorna och de mänskliga rättigheterna? Varför drivs inte dessa frågor?
Israelerna tar människornas land. Hur skall de kunna försörja sig när Israel stjäl deras land? Varför bryr sig inte världen om detta? Just nu bygger Israel muren i Beit Jala - vad säger världen om detta?
Vad händer med beduinerna? Var skall de ta vägen när de tvingas bort från sina hem och sina områden, där de alltid har levt?
Kvinnorna är väldigt viktiga. De är och har varit en stor del av protesterna. De har hjälpt till att stänga gator, bidragit till sjukvård, mycket social verksamhet. Behov i familjerna, medicin, omsorg, mm, har skötts av kvinnorna. Utan kvinnorna vore knappt upproren möjliga. Många kvinnor sitter nu också i fängelse p g a ickevålds aktiviteter.
Frustrationen i nuläget skapar mer aggression. Knivdåden är unika berättelser, inte ett uppror. Dåden är ett resultat av aggression mot palestinierna. Var och en har rätt att försvara sig mot ockupationen, frågan är hur detta kan ske. Palestinierna är fortfarande väldigt ickevåldsliga, även om många svarar med våld.
Internationell inblandning är nödvändig för att ockupationen skall ta slut. Enstaka uppror eller intifador är inte tillräckligt. Detta kommer att fortgå om Palestina inte få hjälp utifrån. Omvärlden måste tvinga fram en lösning. Detta är inte en konflikt - det är en ockupation; se på den internationella lagstiftningen. Problemet är ockupationen - den måste tvingas bort av internationella krafter, palestinierna klarar inte detta själva. Vi har allt p g a av ockupationen; Hamas, motståndsgrupper, mm. De behöver inte dessa grupper om de inte utsätts för någon ockupation.
Palestinierna har länge - alltid - ofta - varit ockuperade, av andra grupper. Mannen säger - vi blir kvar. Vi är de som var här först. Vi har levt våra liv här. Min dröm är att rasismen försvinner och att vi alla kan bo här. Han är inte emot andra religioner eller människor, han lever gärna tillsammans med andra människor. Vi vill leva i fred tillsammans - inte den rasistiska judiska staten. Vi behöver en icke-religiös stat, där människor kan leva med lika rättigheter.
Statens ledning och många av bosättarna är rasister, inte alla, men strukturen. De försöker utbilda israelerna att palestinierna är farliga. Israelernas kunskap bygger på stereotyper, indoktrinering av en viss kunskap går genom hela samhället.
Samtal emellan människor är straffbart. Det vill skapa hat och osäkerhet mellan folkgrupperna.
Vatten. De får mycket regn här, men vattnet stannar inte i ytan. Jordan river - delas mellan Jordan och Israel. Palestina får inget från detta. Rutten av muren är strategisk för att få vattenkällorna på israeliska sidan. Vattenreservoarerna är kontrollerade av Israel. Israel kontrollerar vattnet, för att ge till bosättningarna. Palestinierna får inte borra brunnar. 800 meter för israeler - 400 meter för palestinier (eller sa han tvärtom?). Det är kostsamt för palestinierna att få upp vattnet. En brunn - eller fyra brunnar, de får ändå inte ta mer vatten hur många brunnar de än har. De har en strikt mängd som de inte får överstiga.
Det har aldrig varit en arab/isr. konflikt. Det är en ockupation. Man talar om araber istället för palestinier. Utan palestinier finns inget Palestina. Bilden är att araber kan bo i vilket arabland som helst. Men, varför skulle palestinierna inte få bo där de alltid har bott? Varför måste de tvingas bort från sina hem?
Israel är duktig på rening av vatten, men de delar inte med sig av den kunskapen. De låter - eller tvingar genom att inte ge tillstånd till reningsanläggningar - det smutsiga vattnet gå ut orenat i de palestinska dalarna. Använder de använder smutsvattnet - t ex från fabrikerna i bosättningarna och i de palestinska samhällena - för att skada den palestinska miljön?
A..
(Bethlehem 12/3 2016)
Han talar om den första intifadan (1987) som ickevåldslig (från palestiniernas håll). Han är kristen, 47 år och boende på Västbanken. Det användes inget våld under den första intifadan - från palestiniernas håll, men den israeliska responsen var väldigt aggressiv.
Mannen har varit aktivist länge. 29/10 1987 - En student dödade inne på campus vid universitet. Isr. stängde skolan.
Stängningen av skolorna i Palestina varade i tre år (av Isr.). Det ledde till alternativ undervisning. Isr. vill göra sitt bästa för att Pal. inte skulle utbilda sig. De skapade kommittéer för att se hur de ändå kunde utveckla sig. De måste skapa motstånd mot ockupationen, mot de omständigheter de inte kunde förlika sig med. I Beit Sahour gjorde de många saker för att skapa motstånd. De bjöd in israeler för att fira sabbat i Beit Sahour - för att skapa förståelse och skapa band mellan människor. De smugglade in människor från bosättningarna till palestinska familjer. Den israeliska militären kom med bussar för att evakuera de juridiska familjerna, men dessa kunde inte resa med bussarna för de ville inte bryta sabbaten då. Det var en positiv aktivitet, som hindrade militären från att hämta familjerna. Israelerna (judarna) vägrade att flytta på sig, eftersom det var sabbat. Invitationen till bosättarna var; kom och bryt bröd. Militären bröt banden, genom att bryta (våld!) palestiniernas händer. Det finns bilder på detta på youtube.
Du skadar säkerheten i staten Israel, är ett återkommande tema. Det används ofta för fängslande och förhör av palestinier. Fredsinitiativ, samtal mellan parterna, ickevåldsaktioner, mm - är i detta sammanhang farliga aktiviteter, som riskerar att leda till fängslande.
Hot/Mutor. En palestinier kan få en check, utan beloppet inskrivet, för att få dem att lämna sin egendom eller sitt hem. Tar de inte detta kan staten/militären konfiskera palestiniernas tillgångar, riva huset eller på annat sätt göra livet outhärdligt. Israelerna försöker aktivt att pressa bort palestinierna från deras mark/tillgångar.
De planterade mängder av tomater i växthus. Flera unga var delaktiga. Militären demolerade alla positiva engagemang. Militären var rädd för att det som hände i Beit Sahour, ickevåldsaktionerna, skulle sprida sig till resten av Västbanken. De var därför tvungna att slå ner alla dessa initiativ. 18 kor för att åstadkomma egen mjölproduktion de egna planteringar, och liknande handlingar; blev en otroligt viktiga för den israeliska militären att få slut på. De bemöttes otroligt aggressivt. De tvingade in människorna i sina hem, skapade utegångsförbud, satt människor i fängelse och konfiskerade tillgångar. Många människor (alla kategorier, unga och gamla, alla yrkeskategorier - ca 200 personer) från Beit Sahour hamnade i fängelse - för sina fredliga ickevåldsaktioner.
Den första intifadan var ickevåldslig från det palestinska hållet - men militären mötte dem med grovt våld. 3500 döda. 70000 skadade.
Röda id-kort Gaza. Blå id-kort Jerusalem. Orange id-kort Västbanken. Rörelsefrihet, nej.
1988 bestämde de sig i Beit Sahour sig för att slänga sina id-kort. Det var en ickevåldsaktivitet där de slängde ca 600 000 id-kort. De ville inte att någon skulle kunna identifiera dem. Israeliska armen - 100-tals soldater - kom och var aggressiva; de krävde att alla skulle gå hem, alla barn, kvinnor och män. Soldaterna var förberedda med gasmasker. Aktivisterna satte sig och soldaterna satte sig - ansikte mot ansikte. Plötsligt hoppade soldaterna upp, arresterade unga män och använde tårgas och gummikulor. På natten kom soldaterna tillbaka med palestiniernas id-kort. De var rädda att förlora kontrollen över samhället. Ickevåldsaktion med korna var symbolisk, men israelerna satte riktigt hårt mot hårt för detta. Id-kortsaktionen var också symbolisk och israelerna (militären) var rädda för att detta skulle sprida sig till andra delar av Västbanken. 1000-tals personer blev arresterade för dessa händelser och liknande ickevåldshändelser, under denna tid.
Fredsförhandlingar är svåra, eftersom palestinierna hela tiden - alltid - befinner sig i underläge. A-B-C-områden är svåra. (A = Palestinierna styr över människorna, men inte juridiken, B= delad styrning mellan palestinierna och israelerna och C=israelerna styr).
BDS - bojkott av israeliska varor/tjänster är mycket bra, det är mycket viktigt på en internationell nivå, säger mannen. Både internationella krafter och palestinier måste bojkotta, ta detta på allvar. Uppmärksamhet måste läggas på alla restriktioner, checkpoints, mm. Israeliska vägar, för israeler - raka och fina, förbjudna för palestinier. De stjäl mark för bosättningar och muren. Världen måste uppmärksammas på apartheidsystemet. De kämpar för mänsklig rättvisa, inte bara för palestinierna. Alla är också ansvariga. Israel skapades av Europa, ni/vi måste bistå i lösningen av problemet. Ni måste bojkotta Israels varor, kultur, service, mm - för att sätta press på strategier.
Israel styr när och hur enskilda palestinier får resa i landet. De behöver tillstånd för att röra sig. Israel styr allt - och palestinierna är ändå de onda krafterna. Vad/hur kan palestinierna påverka, när Israel tar för sig av allt. Europa och omvärlden måste se sitt ansvar.
28/7 1989. Det kom 100-tals soldater till hans hem. Terroriserade. Mitt i natten. De sökte igenom allt, förstörde. De arresterade honom och satt ögonbindel över hans ögon. De satte honom i en jeep. Han skrattade åt soldaterna, ironiserade - kanske för att överleva, behålla sin tro på sig själv. Han och hans bror, släktingar, mm - alla har suttit i fängelse. De skrattar, för att hålla modet och styrkan uppe. Soldaterna - israelerna - vill förstöra glädjen i livet för palestinierna. Palestinierna är lyckligare än soldaterna, som är rädda för palestinierna. Palestinierna vägrar att vara rädda. När de möter varandra har de roligt, dansar, skrattar, dricker, har skoj. - Nästan alla unga människor har varit i fängelset - varför? Varför stänger de våra skolor? Varför kämpar de för att förstöra våra liv, begränsa oss. Bara genom att vara i Palestina är att vara en motståndskraft. Bara att vara här, är att stå emot.
Vart 10e år har människorna här någon form av uppror. Det har varit så i hundra år. De har alltid varit ickevåldsliga. England, Frankrike och USA står för ockupationen förutom Israel. Europa måste protestera. Alla dessa ledare ser inte människorna, de ser bara sina egna strategier, sin egen makt. Varför ser inte omvärlden oss? Bryr de sig inte om människorna och de mänskliga rättigheterna? Varför drivs inte dessa frågor?
Israelerna tar människornas land. Hur skall de kunna försörja sig när Israel stjäl deras land? Varför bryr sig inte världen om detta? Just nu bygger Israel muren i Beit Jala - vad säger världen om detta?
Vad händer med beduinerna? Var skall de ta vägen när de tvingas bort från sina hem och sina områden, där de alltid har levt?
Kvinnorna är väldigt viktiga. De är och har varit en stor del av protesterna. De har hjälpt till att stänga gator, bidragit till sjukvård, mycket social verksamhet. Behov i familjerna, medicin, omsorg, mm, har skötts av kvinnorna. Utan kvinnorna vore knappt upproren möjliga. Många kvinnor sitter nu också i fängelse p g a ickevålds aktiviteter.
Frustrationen i nuläget skapar mer aggression. Knivdåden är unika berättelser, inte ett uppror. Dåden är ett resultat av aggression mot palestinierna. Var och en har rätt att försvara sig mot ockupationen, frågan är hur detta kan ske. Palestinierna är fortfarande väldigt ickevåldsliga, även om många svarar med våld.
Internationell inblandning är nödvändig för att ockupationen skall ta slut. Enstaka uppror eller intifador är inte tillräckligt. Detta kommer att fortgå om Palestina inte få hjälp utifrån. Omvärlden måste tvinga fram en lösning. Detta är inte en konflikt - det är en ockupation; se på den internationella lagstiftningen. Problemet är ockupationen - den måste tvingas bort av internationella krafter, palestinierna klarar inte detta själva. Vi har allt p g a av ockupationen; Hamas, motståndsgrupper, mm. De behöver inte dessa grupper om de inte utsätts för någon ockupation.
Palestinierna har länge - alltid - ofta - varit ockuperade, av andra grupper. Mannen säger - vi blir kvar. Vi är de som var här först. Vi har levt våra liv här. Min dröm är att rasismen försvinner och att vi alla kan bo här. Han är inte emot andra religioner eller människor, han lever gärna tillsammans med andra människor. Vi vill leva i fred tillsammans - inte den rasistiska judiska staten. Vi behöver en icke-religiös stat, där människor kan leva med lika rättigheter.
Statens ledning och många av bosättarna är rasister, inte alla, men strukturen. De försöker utbilda israelerna att palestinierna är farliga. Israelernas kunskap bygger på stereotyper, indoktrinering av en viss kunskap går genom hela samhället.
Samtal emellan människor är straffbart. Det vill skapa hat och osäkerhet mellan folkgrupperna.
Vatten. De får mycket regn här, men vattnet stannar inte i ytan. Jordan river - delas mellan Jordan och Israel. Palestina får inget från detta. Rutten av muren är strategisk för att få vattenkällorna på israeliska sidan. Vattenreservoarerna är kontrollerade av Israel. Israel kontrollerar vattnet, för att ge till bosättningarna. Palestinierna får inte borra brunnar. 800 meter för israeler - 400 meter för palestinier (eller sa han tvärtom?). Det är kostsamt för palestinierna att få upp vattnet. En brunn - eller fyra brunnar, de får ändå inte ta mer vatten hur många brunnar de än har. De har en strikt mängd som de inte får överstiga.
Det har aldrig varit en arab/isr. konflikt. Det är en ockupation. Man talar om araber istället för palestinier. Utan palestinier finns inget Palestina. Bilden är att araber kan bo i vilket arabland som helst. Men, varför skulle palestinierna inte få bo där de alltid har bott? Varför måste de tvingas bort från sina hem?
Israel är duktig på rening av vatten, men de delar inte med sig av den kunskapen. De låter - eller tvingar genom att inte ge tillstånd till reningsanläggningar - det smutsiga vattnet gå ut orenat i de palestinska dalarna. Använder de använder smutsvattnet - t ex från fabrikerna i bosättningarna och i de palestinska samhällena - för att skada den palestinska miljön?
A..
(Bethlehem 12/3 2016)
Workshop - få över den andre personen till din sida
Ställ er alla på två led, mitt emot varandra. Se till att ni är lika många, i respektive led. Låt en osynlig linje finnas mellan de båda leden.
Betrakta personen som står mitt emot dig. Sträck ut din hand - tag varandra i handen.
Övningen går ut på att, utan ord, få över den andre personen till sin sida. De skall stå på samma sida.
Är detta en konfliktsituation? Eller en övning i samarbete? Uppkom en situation av samförstånd och ickevåld eller uppkom någon form av konflikt?
Hur fick du över personen till din sida? Varför hamnade du på den andres sida? Hur upplevde du övningen?
A..
Betrakta personen som står mitt emot dig. Sträck ut din hand - tag varandra i handen.
Övningen går ut på att, utan ord, få över den andre personen till sin sida. De skall stå på samma sida.
Är detta en konfliktsituation? Eller en övning i samarbete? Uppkom en situation av samförstånd och ickevåld eller uppkom någon form av konflikt?
Hur fick du över personen till din sida? Varför hamnade du på den andres sida? Hur upplevde du övningen?
A..
onsdag 23 mars 2016
Östra Jerusalem
 |
| Damaskusporten är en av ingångarna till den gamla staden i Jerusalem. Här innanför bubblar det av marknadsliv. |
Säkerheten i anslutning till ingången är hög. Här har några incidenter (knivdåd, militära utmaningar, mm) skett. Dessa händelser skapar en högre militariseringsgrad, tvingar människor till rädsla. Men, vad är sant kring dåden? Vad är bakgrunden och har de verkligen skett som det sägs - eller har något annat hänt? Terminologi är viktig. Att använda rätt ord - inte kalla ett helt folk för något de inte är eller att inte skapa en större rädsla för en viss plats än nödvändigt - är viktigt. Det finns anledning att fundera över strategierna; vilken är riktningen? Och varför?
 |
| Innanför de fantastiska gamla murarna, i den gamla staden, råder ett intensivt folkvimmel. |
Staden är indelad i olika delar, där olika folk bor och verkar och där olika religioner finns. Här är en bild där palestinierna har sin näring, i de vackra gamla gränderna. De möter oss med vänlig ton, bjuder in, ler och vill så gärna att vi handlar. De erbjuder te, specialpriser bara för oss och gläds när vi säger att vi kommer från Sverige. Plötsligt hänger en israeliska flagga på en fasad - det är alltså en israelisk bosättning, mitt i de kvarter där de inte skall finnas. Ockupanter - illegala bosättningar - stör ron i staden och kräver kraftig militär närvaro. Det utmanar freden och friden, skapar oro i området. Vem blir tryggare av det?
 |
| Israel är litet. Vi ser förunderligt långt när vi står uppe på en kulle i utkanten av staden. |
Härifrån, uppe på en av de många kullana, ser man flera städer. De ligger nära. Det är inte alls långt till nästa stad eller by. Det kuperade landskapet är otroligt vackert. Östra Jerusalem, med den gamla muren, syns där den guldfärgade kupolen - klippmoskén - lyser i den vackra solen.
 |
| Muren omgärdar människorna, skär av deras frihet |
Muren byggs. Den är enormt hög, förskräckande. Den skär genom landskapet, genom byar och tar människornas mark. Den låser in dem och tar deras frihet. Rättfärdigandet använder argument som alltid hänvisar till säkerhetsfrågor - men varför är man så rädd?
 |
| Här har vi bott - på detta "vandrarhem" vill jag aldrig någonsin bo igen. |
(Jerusalem 28/2-7/3 2016)
*** *** *** *** ***
Östra Jerusalem (Wikipedia 20160315); Östra Jerusalem är en del av Västbanken, som ockuperades av Israel under Sexdagarskriget 1967. Palestinierna ser östra Jerusalem som huvudstaden för en framtida självständig palestinsk stat. Östra Jerusalem är den del av staden som tilldelades Jordanien vid delningen i samband med Israels grundande 1948. I denna del finns bland annat Gamla Jerusalem och några av kristendomens, islams och judendomens heligaste platser såsom Tempelberget, Västra muren ("Klagomuren”), Al-Aqsamoskén och Den heliga gravens kyrka.
Gamla Jerusalem (Wikipedia 20160315); Gamla staden i Jerusalem är muromgärdad och kan räkna sina anor långt tillbaka i tiden. Nuvarande Gamla Jerusalem är uppdelad i fyra kvadranter för olika folk. Gamla staden är en del av Östra Jerusalem och ingår därmed i den av Israel ockuperade Västbanken. Israel har ensidigt annekterat Östra Jerusalem, men detta har inte accepterats av omvärlden. Här finns Tempelberget, som är omstritt som helig plats för alla de tre abrahamitiska världsreligionerna (kristendomen, judendomen och islam). I mitten av den östra sidan av Tempelberget finns den Gyllene porten. På sydvästsidan av Tempelberget finns Västra muren (klagomuren). Söder om Tempelberget finns den äldsta delen av Jerusalem, den så kallade Davids stad, eller Silwan som den kallas av de som bor där. Uppståndelsekyrkan ligger i nordvästra kvarteret. Via Dolorosa leder från Lejonporten i östra muren, mellan Tempelberget och Antoniaborgen fram till Uppståndelsekyrkan.
En fantastisk jordbruksbygd
I byn Jayyous bor det 7 familjer, ca 2700 personer. Familjerna lever på sina odlingar. - Vi skall minnas att 85% av muren är byggd på Västbankssidan, som ett sätt att stjäla mark och skapa kontroll över resurser. I Jayyous är muren byggd mellan byn och jordbruksmarken. För att människorna skall kunna ta sig till sin jordbruksmark måste de passera muren, som just här är en jordbruksgrind. Den är öppen korta stunder under dagen och en jordbrukare som vill besöka sin mark måste söka tillstånd. Inget tillstånd = ingen passage till sin mark. Det blir svårare och svårare att få tillstånd, detta kan i förlängningen leda att de förlorar sin mark. De kan ju inte odla den eller nyttja den när de inte får tillstånd att nå den. Området ligger i en sömzon, alltså en sådan som är omgärdad av bosättningar och där muren går som en orm långt in på Västbanken. I en sömzon är det extra svårt att få tillstånd.
Muren går här långt in i Palestina, mycket långt från den gröna linjen (2 mil - se kartan) som är det som godtagits i alla internationella perspektiv. Muren består i detta område av stängsel, explosivt material, taggtråd, mm. På "muren" finns också sensorer, vilket gör att militären får kunskap om varje rörelse på muren, t ex om någon kastar sten på den eller försöker ta sig över den. Muren/stängslet tar ca 25 meter i bredd i anspråk, vilket innebär att mycket mark som går förlorad där den skär genom landskapet - palestiniers mark - långt innanför den gröna linjen.
Byn ligger i Area B, vilket innebär delvis palestinskt styre och delvis israeliskt styre.
Det finns en stor fattigdom i byn, men det finns också mycket ickevåldsarbete här. Det finns många som samlas varje fredag för att ickevåldsligt demonstrera och naturligtvis finns det också ungdomar som kastar sten. Det ger repressalier i retur. Tårgas och gummikulor används, som vi hört förr i andra sammanhang. Skit/avloppsvattnet nämns inte i detta sammanhang, som det gjordes i Bethlehem, grova vapen och hårda ord nämns dock. Mötet med militären känns, barnen är skräckslagna.
Det största hotet mot byn är konfiskeringen av land, mark. Murens placering och de svåra tillståndsförhållandena för det mycket svårt för markägarna att nå sina marker. De vuxna försöker i något mått få barnen att sluta att kasta sten, men de lyckas inte så väl med detta. Kanske är det sysslolösheten och frustrationen som gör att ungdomarna söker efter detta spänningsmoment, utan att inse att våldet och trakasserierna mot byn sannolikt eskalerar med detta? Ungdomstiden är ju, som vi alla vet, ett kapitel för sig i livet. Det är svårt att få dem att sluta.
Byn har också ofta internationella gäster. Internationell närvaro minskar våldet. Det ger också andra en möjlighet till inblick för andra, gästerna får en möjlighet att berätta utanför byns gränser. Här har, under många år, funnits följeslagare som har varit goda ögon och berättat för andra, t ex FN och följeslagarnas hemländer, om hur situationen är eller har varit. Det är viktigt för byn att omvärlden ofta besöker byn, berättar vidare och att människor vet vad som händer i de utsatta byarna. Det är viktigt att de inte lämnas ensamma.
Militären är mycket ofta i byn. De går in i hus, ofta på nätterna, för att skrämma. De förhör personer, försöker få dem att ange andra, försöker få bybor, m fl att ge information som gör att grannar, vänner och familjemedlemmar kan utsättas för fler skrämmande frågor, arresteringar eller fängelse. Mannen ger uttryck för absurda frågor, vanliga frågor som helt saknar grund i frågan om säkerhetsskäl. Säkerhetsskäl förefaller vara ett annat ord för tydlig begränsning av människorna, trakasserier, ja, bara i en grupp, och i de allra flesta fall helt utan grund. Ja, det ständigt återkommande ordet för begränsningar i samhället, för palestinierna, är säkerhetsskäl. Man får inte, av säkerhetsskäl. Man begränsas, av säkerhetsskäl. Man tvingas in, av säkerhetsskäl. Man tvingas ut, av säkerhetsskäl. Man låses in, av säkerhetsskäl. Man tas i förvar, av säkerhetsskäl. Människor, vanliga människor, barn, familjer, tvingas leva nästan i en bur. Av säkerhetsskäl. Ja, apartheid råder verkligen i detta hörn av världen. Det behöver få ett slut.
Strategierna, att hålla emot och inte falla för mutor och vänligt smörande ton, är viktiga för människor här. Att inte falla för strategierna, att se igenom dessa och hitta sätt att leva värdiga liv i motstånd och med livsglädje.
Det finns inga följeslagare på plats i Jayyous nu. Det finns större behov på andra platser just nu, sägs det, och följeslagarprogrammet har inte ett outsinligt antal människor att sända till området. De behöver fördela. För den som stillsamt betraktar, lyssnar på berättelserna om byn och situationen där, förefaller det som om det finns ett behov för att ha följeslagare i Jayyous. Just nu, just där.
A..
