Sidor ...

måndag 29 februari 2016

Här är idylliskt....

Här är idylliskt.
Marknaden myllrar av liv.
Färgerna bubblar på platsen.
Här, mitt i staden, känns det bekvämt, lugnt och vackert.

Är det en chimär?
Finns det något där bakom, som vi inte ser?

Hur ser bilden ut för den andre, den som bor här
eller för den som bort där strax där bortom?

A..

Lycka är att resa...

Västra muren - Jerusalem

Lycka är att resa, att lära och se nytt. Här finns historia, sol och nya ting att förhålla sig till. Natten var riktigt kall, men idag skiner solen från en blå himmel. Ja, det gjorde den igår också.

Jag önskar er alla en fantastisk dag. Det tänker vi att vi skall ha här.

A..





Västra muren (även benämnd Klagomuren) i Jerusalem är en del av Tempelbergets stödmur. Platsen är helig för judar och muslimer, och människor från hela världen reser hit. Bland muslimer är muren känd som al-Buraq, grundat på en tradition som säger att detta var den plats där profeten Muhammed under den nattliga resan tjudrade sin bevingade fåle, Buraq. 

Vissa muslimer har förklarat att Västra muren tillhör Al-Aqsamoskén. Enligt bibeln byggdes Salomos tempel på toppen av Tempelberget under 900-talet f.Kr. och förstördes av babylonierna år 586 f.Kr. Det andra templet byggdes år 516 f.Kr. Omkring 19 f.Kr. lät Herodes den store inleda ett massivt expansionsprojekt på Tempelberget. Han utökade området vilket medförde en utvidgad plattform. Västra muren ingick i denna plattform. Herodes tempel förstördes av romarna liksom övriga Jerusalem år 70 e.Kr. under det första judisk-romerska kriget. Den judiska traditionen som i detta fall saknar historiskt värde, lär att Västra muren uppfördes av kung David och att muren vi ser i dag byggdes på hans grund. Enligt Mishna låg Västra muren, av samtliga fyra väggar på Tempelberget, närmast det Allra heligaste; därför anses bön vid muren vara särskilt fördelaktigt. Många besökare sticker in papperslappar med skriftliga böner i sprickorna i muren. I alla tider har judar samlats vid muren för att uttrycka tacksamhet till Gud eller be om gudomlig barmhärtighet. Enligt judisk lag är det ett måste att känna sorg och att slita itu sina klädesplagg när man besöker Västra muren och ser den ödelagda tempelplatsen. Det finns en tradition som säger att när vatten börjar strila genom stenarna i muren är det ett tecken på att Messias ankomst är nära. (Källa; Wikipedia 20160229)

Kvinnor och män ber för sig. Man ber, och backar ut från muren i vördnad. Vi ser relativt många besökare vid muren, det är en aktiv plats. Vi ser också många militärer röra sig i området. De är tydligt närvarande i Jerusalem. Säkerhetsnivån är hög, såtillvida att militären är mycket närvarande med en tung vapenarsenal. 


Länkar; 


fredag 26 februari 2016

42195 på helig mark

42195 på helig mark - läser jag i artikeln i Ordfront nr 2/2013. Ja, jag ligger lite efter i läsningen, men tidningen har artiklar som jag behöver begrunda. 2013 - jag undrar, utan att ha försökt leta, om loppet fortsatte även efter 2013? Om någon tog vid. Jag läser att Laerke Hein och Signe Fischer Smidt står bakom organisationen Here and Away, som arrangerar loppet. Here and Away försöker kombinera välgörenhet med kunskap och upplevelser. Loppet var tänkt att vara ett professionellt internationellt idrottsevenemang och de hade kontakt med Olympiska kommittén för att få hjälp med en rutt som uppfyller standarden. De vill slå ett slag på "Right to freedom of movement - friheten att röra sig, som är en paragraf i FN.s deklaration av de mänskliga rättigheterna. - Mer politiska än så blir det inte, säger de i artikeln.

23 april 2013 - http://righttomovement.com - skall jag titta mer på. Jag är nyfiken på hur loppet gick och om det kommer att gå igen. Där vill jag ju gärna springa, om/när det är möjligt.

A..

Länkar; 
Ordfront nr 2/2013
RightToMovement.Com
Marathon-lopp i regionen

Vi och dem.

Jag tänker att det är svårt, det här med vi och dem. Jag tänker att generaliseringar är svåra, för att vi alltid är olika som personer. En militär är alltid olik en annan, både till utseende som till sätt. En sjuksköterska också. Liksom en statsminister eller president. Och du och jag. Vi har våra egna tankar och förhåller oss till dem så olika. Vi agerar också väldigt olika på dem. Ibland känns det som om vi, svenskar och tänkta att vara så lika, är från helt olika planeter. Vi tänker så olika, är så olika.

Jag intresserar mig för (alltför) många saker, som t ex människor, rättvisa och för mänskliga rättigheter. Jag intresserar mig för vatten. Funderar och begrundar. Människan bredvid mig har helt olika intresseområden, en helt annan känsla för rätt och fel liksom helt andra livsförutsättningar. För någon finns inga pengar in på kontot alls, och för andra bara rasslar miljonerna in i en löpande strid ström. Vi har det verkligen olika, kanske för att vi är så olika och därför också drabbas olika av livets lotter. Vi lyckas olika, hanterar oss själva olika.

Allt detta olika, gör generaliseringarna så svåra. Ja, ur något perspektiv är vi ju också väldigt lika. Vi vill ha någon form av trygghet. Vi vill bli sedda. Vi behöver mat, tak över huvudet, hälsa, vatten för renlighet och dryck. Och sjukvård. Men, behoven i allt detta är ändå väldigt olika. Ditt och mitt behov är olika, precis som din och min verklighet ser helt olika ut.

Jag tänker att det är alldeles förundrande att det är så, så många variationer. Jag tänker också att det gör det alldeles omöjligt att vara och leva tillsammans, trots att det ändå visar sig vara ganska möjligt. Åtminstone ibland, och åtminstone på vissa platser. Jag tänker också att det är - måste vara - alldeles fasansfullt att tvingas vara på de platser där det inte är möjligt, där oenighet och krig råder, där våldet eskalerar och människor går sönder.

Det här med vi och dem, känns bara så väldigt konstigt.

A..

torsdag 25 februari 2016

Våld

Direkt våld; en eller flera urskiljbara aktörer som genom ord eller handling skadar en eller flera individer.
- fysiskt våld; t ex misshandel, krig
- psykiskt våld; t ex mobbning, förnedring

Exempel på kränkningar mellan människor är när vi talar illa om varandra bakom ryggen på varandra (ryktesspridning eller skitsnack), när någon fryser ut någon annan ur gemenskapen, är nedlåtande, osynliggöra, mm. Detta är skadligt för såväl de enskilda människorna (båda parter) som för de grupper individerna ingår i (som inte påtalar och löser oegentligheterna). Huvudansvaret ligger på den som står utanför konflikten; det är viktigt att stanna utanför konflikten, men att gå emellan och uppmärksamma problemet.

Mobbning uppkommer ofta i grupp, där vi ser en skillnad mellan individmoral och gruppmoral. Människor i grupp handlar ofta annorlunda än människor som enskilda individer. Det är som om ansvaret flyttas bort ifrån den enskilda individen. Det största ansvaret för att uppmärksamma mobbningen ligger på de som är passiva i gruppen - genom passiviteten görs mobbningen möjlig. Det kan alltså stoppa den genom att undvika passiviteten. Det är viktigt att se att grupper inte är förutbestämda för att mobba. Vi har en möjlighet att ingripa. Vi bör ingripa, även om det är påfrestande att gå emot starka krafter i en grupp.

Indirekt våld
- strukturellt våld; t ex orättvisor som ger upphov till fattigdom eller orättfärdiga lagar, orättvisa handelsrelationer mellan länder, allmän diskriminering av kvinnor eller minoriteter. Fattigdom dödar flest människor på jorden, där t ex svält och frånvaro av sjukvård ingår som besvärande delar.
- kulturellt våld; våld legitimeras olika i olika kulturer, i olika länder. Kulturella frågor legitimerar det strukturella våldet, t ex språkbruk, grova ord, mm, eller att vi kräver låga kaffepriser vilket skapar fattigdom hos arbetarna på plantagen.

Orättvisor, fattigdom, våld i hemmet, brister i hälso- och sjukvård, brister i mödravård, frånvaro av skolgång, krav på sexuella tjänster för skolflickor är exempel på våld som ibland finns inbyggt i samhällssystemet och som skadar samhället. Det skadar individerna och samhället, hindrar goda liv och samhällsutveckling.

Sexism är diskriminering p g a kön. Feminism innebär att kämpa mot sexism. I detta förtryck syns ofta härskarteknikerna, som bl a innebär; osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning och påförande av skuld och skam. Härskartekniker skapar manipulation, utanförskap och missgynnar människor. De skadar relationerna i grupper och mellan människor.

Allt våld är oacceptabelt. Vi behöver se över våldet och vår acceptans av våld i samhället.

Ickevåld är en mer sympatisk väg att gå.

Fred är mer än 
frånvaro av krig.
Ickevåld är mer än
frånvaro av våld.
Kärlek är mer än
frånvaro av hat.
(Från materialet Fred i våra händer, sid 16)

A..



Källa;
Ickevåld & konflikthantering - utbildningsmaterial från Fred i våra händer (2008)





onsdag 24 februari 2016

KAOS = Konfrontera - Avleda - Omtolka - Stödja

Utdrag ur Fredsnytt (Kristna Freds medlemstidning)
nr 2 - 2015

Kaos, i den här modellen, står för;

Konfrontera - lyft frågan
Avleda
Omtolka
Stödja - stöd den som har blivit förtryckt

Det är en ickevåldsmetod, där utgångspunkten är att ingripa när man ser saker hända som man inte håller med om. Det kan t ex röra sig om våld, kränkningar av medmänniskor eller förtryck av olika slag.

I frågan om civilkurage, som jag tycker är viktigt, ingår att ställa upp för varandra. Inte bara stillatigande titta på när det händer obehagliga saker i vår närhet. När någon utsätts är det viktigt att någon annan ser och ställer sig vid den utsattes sida. Att bara stillatigande betrakta eller vända ryggen till är, för mig, inte i sin ordning. Det är mänskligt ovärdigt, helt enkelt.

Ett problem är ibland att se, eftersom det ibland också ligger i den egna upplevelsen. Jag tänker ändå att det är viktigt att träna på att se & agera - hur upplever du en tveksamhet, tala om det, lyft frågan för att se att inget hände eller att något faktiskt hände som skadade eller skapade något som vi inte borde ha utsatt någon för.

Detta behöver vi öva på. Eller kanske bara jag, om du och ni andra redan är fullärda.

A..

Så - låt oss göra ett aktivt val...

DN 24 februari 2016
Insändare/debatt i Dn 24 februari 2016
Kemikalier
Skandal att så giftiga medel fortfarande säljs

Ragnvald Nilsson, Bureå, har skrivit i DN om kemikalier. Frågan om kemikalier är viktig, och nästan oändligt sorglig. När Claes Ohlson har Waterguard i sina hyllor, där det framgår på förpackningen att det är mycket giftigt och orsakar långtidseffekter på vattenmiljön, och Rusta på samma sätt har Klorin, ser vi tydligt att butikerna inte tar sitt ansvar för en bättre miljö. Claes Ohlson och Rusta är bara exempel på handelns ageranden och säkert inte så värst mycket värre än andra - handeln tar som regel inte sitt ansvar. Klorin går att hitta på fler ställen och säkert Waterguard också. Ragnvald tydliggör, indirekt, att handeln tar hem de varor konsumenterna köper. Handelns roll är att förmedla varor, att sälja. Om ingen köper dem kommer de att fasas ut.

Konsumenterna köper medel som är enkla och effektiva, utan egentlig tanke på vad just de (eller det) skapar för följdeffekter. När jag säger så målar jag också upp en bild av att de/vi inte är ansvarstagande, och jag tänker nog att vi (de flesta) är just det, inte ansvarstagande. Valen, innehållsförteckningarna, är för svåra där och då. De innehåller obegripliga ord som kräver kunskap och texten är så liten att vi måste bära förstoringsglas med oss. Det leder till att de - alltså vi konsumenter - inte höjer blicken tillräckligt ofta för att se, eller bry oss om, våra egna fotspår eller konsekvenserna av våra val. Jag tänker att vi, du och jag och gemene man, måste bry oss mycket mer, vi måste göra ett medvetet val i varje vara vi köper. Det är en krävande syssla, men oändligt viktig. Konsumentmedvetenheten och konsumentmakten måste helt enkelt tugga igång för miljön skall kunna läka. Lagstiftningen är alltför ofta påverkad av vinstdrivande marknadskrafter, lobbyverksamhet är lönande, varför ansvaret till slut ligger hos konsumenterna. Vi måste genom ord och handling berätta för myndigheter och för företagen att vi inte vill ha dessa varor. Vi måste sluta använda dem och vi måste göra alternativen lätta - som i lätta att känna till och hitta för att kunna använda. Det du och jag gör påverkar naturen, det påverkar världen här och nu och för våra efterkommande.

Kommersen - pengarna - gör före det mesta i vår värld. Jag finner detta oändligt sorgligt. Jag vill så gärna att mina barnbarn och deras barnbarn - och alla de människor som lever på jorden nu och i framtiden - skall få ha en ren värld, med rent vatten, ren luft och tillgängliga naturmiljöer där djur, växter och miljön för övrigt lever i ett naturligt samspel. För att det skall vara möjligt måste vi ändra våra levnadssätt - du och jag måste ändra oss, ja, företagarna och lagstiftningen också, men du och jag är viktiga delar i detta. Så, inget mer Klorin. Inget mer Waterguard. Inga fler ogenomtänkta köp, helt enkelt. Det är intressant att ändra sin riktning, svårt, men också väldigt intressant.

Kemikalierna, plasten, besprutningen av maten, utsläppen i naturen, mm, är ett fasansfullt otyg. Det måste ta slut. Jag vill inte medverka till den fortsatta förstörelsen och arbetar aktivt med mig själv för att ändra detta. Förhoppningsvis får jag med mig några på färden, några fler som tar ansvar och höjer blicken.

Tack, Ragnvald Nilsson, för att du skrev om detta. Det är vi, du och alla vi andra, som har detta på vårt samvete. Det är också vi som kan arbeta för att det får ett slut. Vår konsumentmakt är verkligen viktig här.

Så.
Låt oss läsa innehållsförteckningarna noga och välja bort all smörja som sänker vår miljö.

A..




Länkar;
Jordens vänner. Naturskyddsföreningen. Klorin. Konsumentmakt.



tisdag 23 februari 2016

Vandringsturism i fantastiskt landskap

Vandringsturism gynnar samhällen på Västbanken, läser jag i Miljömagasinet nr 7 i februari 2016.

Artikeln berättar om vandringsleder över fantastiska landskap, som t ex i Rashaida på Västbanken. Där finns vare sig vatten eller el, men det finns nu, tack vare bidrag från Världsbanken och organisationen Masar Ibrahim Al Khalil som marknadsför lederna, en möjlighet att gå och uppleva området utan konflikter. Fokus är flora och fauna, kultur och traditioner. Rashaida ligger i Area C, där 60% står under israelisk kontroll. Det är inte möjligt att uppföra byggnader där, men tält går det bra att bo i. Leden går att gå, utan att behöva passera vägspärrar. Leden går från Jenin i norr till Abrahams grav i Hebron.

Det låter fint. När jag tittar på deras hemsida tänker jag att det vore superfint att springa där.  Ja, vandra, men också att springa. Kan det gå för sig, tro?

A..






Länk;

fredag 19 februari 2016

Käre företagare - tacka inte nej till räntan...

Insändare i DN 19 februari 2016

Jag ler snett, med lite lagom förtvivlan i kanten, när jag läser sms-insändaren i DN idag. Detta är en fråga vi nästan alltid talar om på mina bokförings- och skattekurser med företagare och föreningsliv. Varje post måste bokföras, vare sig den är liten eller stor. Precis som alla andra insättningar/uttag måste bokföras så måste också räntan (den vi fick tidigare men inte nu längre) på banken bokföras. Någon skillnad på vårt bankkonto hos Skatteverket (d v s skattekontot) är det förstås inte. Skillnaden nuförtiden är bara att vi får ränta på våra pengar hos Skatteverket - men inte hos banken.

Den andra frågan är räntan på pengarna som lånas ut till staten. Tacka för Guds skull inte nej till räntepengarna - det är verkligen inte någon konst eller svårighet att bokföra dem. Du måste ju ändå göra avstämningar av kontot, du har ju andra transaktioner där också, eller hur?

Nej, snickarn, vi tackar inte nej till ränta på de pengar företagarna lånar ut till till Skatteverket. Vi ber verkligen inte Skatteverket sluta med dessa betalningar. Varför skall vi låna ut pengar gratis?

Nej, snickarn, ekonomi, administration och bokföring är inte fritid. Det är arbetstid i ditt företag. Ibland lejs uppgiften ut till andra, ibland anställs människor för detta. Där finns konsulter, ekonomer och administratörer. De arbetar med frågor som dessa, på högst reell arbetstid. Jag vill tro att det ingår i din arbetstid, när du väljer att göra den själv - uppgiften tillhör helt klart ditt företag.

A..






onsdag 17 februari 2016

Små ungar på drift i världen

God mans uppdrag

Ett barn som benämns som ensamkommande flyktingbarn är en person under 18 år som kommer hit utan vårdnadshavare eller ställföreträdare för en sådan. Många barn blir hitskickade för att undvika krig, militärtjänst, mm. Gemensamt för dem alla är att de befinner sig i en väldigt utsatt situation. Den gode mannen spelar ofta en avgörande roll för barnet. De innehar sålunda ett viktigt uppdrag.

Den gode mannen ansvarar t ex för kontakter med Migrationsverket, Överförmyndare, hälso- och sjukvård, tandvård, socialtjänst, boende, skola, offentligt biträde och i kontakt med frivilligorganisationer.

Uppdraget som god man innebär - att alltid ha barnets bästa för ögonen

1) uppdrag som förmyndare

- förvalta barnets pengar
- företräda barnet vid köp
- ansöka om ekonomiskt bidrag, t ex dagersättning och eventuellt särskilt bidrag från Migrationsverket. Efter besked om uppehållstillstånd kan försörjningsstöd sökas hos socialtjänsten.
- teckna hyreskontrakt

2) uppdrag som vårdnadshavare  (med barnets bästa för ögonen)

- ansöka om uppehållstillstånd; detta görs tillsammans med barnet hos Migrationsverkets ansökningsenhet
- företräda barnet hos myndigheter; var med vid samtal hos Migrationsverket, var med hos Polisen om barnet blir utsatt för brott eller begår brott.
- medverka i socialtjänstens utredning och uppföljning (med fokus barnets bästa)
- besluta om barnets boende (i samråd med barnet och med barnets bästa för ögonen)
- besluta om barnets skolgång
- medverka till kontakt med närstående
- företräda barnet inom sjuk- och hälsovården samt tandvården

A..









Hur stor är sannolikheten att du vill rekommendera kursen till någon annan?

På utvärderingen efter en kassörskurs hållen av mig (via Studiefrämjandet Stockholm) i september 2015 utföll svaret på frågan om hur stor sannolikheten är att du vill rekommendera kursen till någon annan - enligt följande;





Ja, det är verkligen glädjande att se att/när kursdeltagarna uppskattar mina kurser.

Anette Grinde

fredag 12 februari 2016

Nu går det fint att titta in på Teaterpiraternas hemsida.

Nu går det fint att titta in på Teaterpiraternas hemsida. 

Du hittar den här; http://www.teaterpiraterna.se Vad sägs om att gå in och göra ett biljettköp för att se Rödluvan & vargen? Det är hög tid nu!

Premiär i april. Biljettköp nu.


Skogsvaktaren.
Oj, har Rödluvan somnat i skogen. Men, vad gör räven med hennes väska?
Och här sitter haren & katten och språkar. 
Detta är regi-Mia Hällbergs team. Det är ett ruskigt fint gäng.
Räven tillsammans med björnen, haren och snoken. Vad har de för sig, tro?
Snokens ögon och mössa är riktigt finfin!

Och här sitter snoken vid den lilla pölen och filurar. Skall hon dyka i, mån tro?
Oj, vad pågår här? Både mamma och mormor är visst lite förtjusta i skogsvaktaren. Hur skall detta sluta?
Aj, aj -  ligger räven illa till? Vad tänker skogsvaktaren och hans kollega nu hitta på?
Rödluvan har sina tricks för att skrämma vargen. Oj, så rädd han blev. Också räven håller hon på håll.
Hon kan, hon, den där Rödluvan. 

En fin avslutning, med fantastiskt fin skönsång.
Från vänster; snoken, mamman, mormor, kollega till skogsvaktaren (spelar också haren), räven, björnen, rödluvan, skogsvaktaren (spelar också katten) och vargen. 


Biljettköp här!

Bilderna är från Teaterpiraternas repetitionstillfälle torsdagen den 11 februari 2016, Teater Bristol - Sundbyberg. Foto; Anette Grinde Lundeberg

torsdag 11 februari 2016

Mannen som läste högt på 6.27-tåget

Mannen som läste högt på 6.27-tåget
(Ursprungstitel; Le Liseur du 6h.27)
Jean-Paul Didierlaurent
Norstedts - ingår i Norstedts förlagsgrupp
Översättning Marianne Tufvesson
Isbn 978-91-1-306172-6
2014
www.norstedts.se

Guylain Vignolles är en man som inte gör något väsen av sig direkt. 36 år gammal sammanbor han med sin guldfisk Rouget de Lisle - döpt efter kompositören till Marseljäsen. Dagarna tillbringar Guylain vid den stora papperskrossen på en återvinningsstation för makulerade böcker och enda ljuspunkten i hans monotona tillvaro är morgonens tågresa in till jobbet då Guylain läser högt för sina medresenärer ur boksidor som han räddat ur papperskrossens käftar.

Som genom ett trollslag drabbas Guylain av blind kärlek den dag han i pendeltågsvagnen hittar en USB-sticka med dagboksanteckningar skrivna av en viss Julie. Guylain beslutar sig för att leta upp sina älskade. Problemet är bara att det enda han vet är att hon är toalettvakt på ett stort köpcentrum i Paristrakten. Hur ska Guylain hitta henne?

Mannen som läste högt på 6.27 tåget är en satirisk fabel om vårt behov av bokläsning, vår kärlek till litteraturen och om böckernas plats i vår ekonomiskt styrda och hårt rationaliserade värld.

Vissa böcker är lustigare än andra. Det här var en sådan, lagom lustig, sort. Man får le en aning. Det är skönt, förstås. Boken rymmer flera små sidoberättelser, om människor och deras karaktärer. Det är fint att läsa om Goylain och Yvon, mannen i vaktkuren vid infarten till deras gemensamma arbetsplats. Båda äger, lever i, kärleken till ordet. De är olika, lever olika liv, men kärleken till orden är viktiga för dem båda, fast på helt olika sätt. Jag tänker att det är så skönt att se, höra, att orden och texten är viktig för så många, rik som fattig och hög som låg, partilös eller kanske kyrkligt aktiv. Ja, även om detta bara är i bokens värld, så tänker jag att det är just så också i verkligheten. Att vi vandrar tillsammans, så många, fast vi vet så lite om varandra. Rätt som det är står det en like vid vår sida, utan att vi ens i vår vildaste fantasi kan tänka oss det. Våra fördomar eller förutfattade meningar kanske hindrar oss från att se. Det är en aning sorgligt när/om/att det är så.

Flera personer inspirerar i Mannen som läste högt på 6.27-tåget, ja, inte bara Guylain, som vågar läsa högt på morgontåget och med bestämdhet tar sig an uppgiften att hitta Julie. Även Julie har en kärlek till texten, genom sitt skrivande. Det är fint. Kvinnorna på äldreboendet inspirerar genom sin lilla bön till Guylain och deras reaktioner på hans insats. Giuseppe, mannen som blev av med sina ben i den makabra krossen, har också sina imponerande sidor. De visar alla små drag av bestämdhet, ibland på gränsen till besatthet, vilket ju är ett personlighetsdrag som jag uppskattar. Besatthet för ibland saker framåt med tydlig bestämdhet. Det ger resultat, helt enkelt. Små ting som gamla hundar, kakelplattor i mängd, toalettreflektioner och guldfiskar höjer stämningen, kan man lugnt säga. För vad vore denna bok utan alla dessa kakelplattor och några enkla, men oerhört viktiga, guldfiskar?

Ja, jag kan säga att jag tyckte om boken. Den gav mig några leenden i kanten. Den muntrade upp min tillvaro, så här på kvällskvisten och den gav mig insikt, igen, att det är viktigt att läsa, begrunda och att vända på orden en aning. För mig påminner det också om vikten av att skriva, om jag nu hade glömt det. Att läsa, begrunda, vända på orden och att skriva gör skillnad, helt enkelt. Det är en himmelsk tur att man kan.

A..


Länkar; 
Gp.
Dn.

onsdag 10 februari 2016

Tänkvärd tisdag - Kungsholmens kyrka - Läkare utan gränser berättar

Utanför Kungsholmens kyrka brann det vackert i kvällningen..

Kungsholmens kyrka - Tänkvärd tisdag, den 9 februari 2016, kl 1900. Det var onekligen väl värt ett besök. En vacker eld brann utanför, en vacker kyrka och en trevlig samling.

Astrid Börjesson, barnmorska & sjuksköterska, berättar om sitt arbete i organisationen Läkare utan gränser och lite om dess arbete i världen. Organisationen hjälper människor som drabbats av krig och katastrof oavsett politisk åsikt, religiös eller etnisk tillhörighet.

Läkare utan gränser skapades på 70-talet. Sedan 1993 finns det en svensk gren. Läkare utan gränser är en medicinsk organisation som räddar liv och lindrar nöd där det behövs bäst. Ett annat uppdrag, förutom att rädda och lindra, är att vittna om det de ser när de är ute på sina uppdrag.

Svenska Läkare utan gränser arbetar med rekrytering, insamling, kommunikation och påverkansarbete. Astrid berättar att hon har varit ute på tre uppdrag. Det första innebar att hon var i Sydsudan under 4 månader under 2014. Det fanns en tältklinik där hon var, men hennes uppdrag var att bygga upp en förlossningsklinik. När själva tältet var uppe, så var det svårt att rekrytera barnmorskor, eftersom ingen ville arbeta så långt ute på landsbygden. Under hennes tid där hjälpte hon till att lära några kvinnor som arbetade med att hjälpa kvinnorna i flyktinglägren att förlösa - hur de säkrare skulle kunna hjälpa kvinnorna på plats. Hon bidrog också med mödravård under graviditeterna, gav vård, mediciner och kunskap till de som snart skulle föda och till de som skulle finnas kvar när hon lämnade. Flera kvinnor, där man såg att det skulle kunna bli komplikationer i förlossningen, såg hon/de också till att de kunde komma till sjukhus i god tid, för att t ex kunna förlösas med ett kejsarsnitt istället för vanlig väg.

Det andra uppdraget var i Nepal under 2015, strax efter den stora jordbävningen. Många byar var då helt avskärmade p g a raserade vägar, mm. Helikoptern var där det dagliga transportmedlet, det var det enda sättet att nå byarna och patienterna. Läkare utan gränser hade en tältklinik i bergen med en liten operationssal. De hade bra tillgång till vatten, men ingen el. Däremot hade de egna el-generatorer, vilket naturligtvis löste situationen på ett bra sätt. Många hus var raserade, de var byggda av sten. Många kvinnor hade legat under stenmassorna och var rädda för/hur detta hade skadat barnen (i magen). Ett av Astrids uppdrag blev att ta reda på om barnen mådde bra, om hon inte kunde själv fick de transporteras till sjukhus eller en annan klinik med helikoptern.

Det var enkelt att samordna, skaffa personal, mm, i Nepal. De är engelsktalande och är ett enkelt land att verka i. Det fanns ingen skola för barnen att gå till, de försökte hjälpa dem t ex genom en lekpark.

Astrids senaste uppdrag var på Medelhavet, nyligen. Mer än 1 000 000 människor har flytt över havet. Antalet dödsfall är högst för de som kommer från Libyenhållet. Det är helt enkelt en längre sträcka därifrån, båtarna är förskräckliga och riskerna är höga.

Varför flyr så många människor?
Konflikterna är många. Det pågår t ex ett brutalt krig i Syrien, förtryck i Eritrea, Boko Haram härjar i Nigeria och Somalia, Darfur har ett långvarigt pågående krig. Därtill är det undermåeliga och hopplösa livsvillkor i många flyktingläger som uppkommer med anledning av de olika konflikterna.

Läkare utan gränser finns på Medelhavet för att försöka lösa några av de akuta humanitära behoven. De har tre båtar utanför Libyens kust. Astrid var på "Dignity", som ägs av Läkare utan gränser.

När de kommer i kontakt med en båt, får alla på båten flytvästar. Det måste gå lugnt till, så att ingen skadas eller drunknar. Det är viktigt med ett värdigt mottagande. De möts av lugn; de får också vatten, vila, tillgång till toaletter, mat, kläder och sjukvård. Kvinnorna får också ett litet set med t ex en sjal, bindor, mm. Sjukvårdsteamet tar hand om de skadade först, de som är i störst behov av vård. Sen försöker de se till alla de andra och se vilka sjukvårdsbehov som finns.

Många av människorna har varit på flykt länge, länge. Vi vet inte vilka fasor de har gått igenom. De kan ha åkt i överfulla lastbilar, vandrat genom öknen, kvinnorna kan ha våldtagits och många har utsatts för våld, skottskador, hot. Bara att här mötas av ett leende och en god dos värdighet ger mycket för de som tagits om hand. Ca 6000 människor är räddade, ca 1000 av dessa är kvinnor.

Astrid berättar om 85 gravida kvinnor, varav minst tre efter våldtäkt. De genomgick mödravårdskontroll och de erbjöds samtalsgrupper om sexuellt våld, utnyttjande mm. Våldtäkter är inte ovanligt. Astrid berättade att i statistiken noterades 71 räddade personer var barn under 5 år, inte ensamma. 791 var barn mellan 5-18 år, många ensamma. 1100 konsultationer. Många hade ont i kroppen, våldsskador, skottskador, brännskador, feber, diarré, huvudvärk, illamående, mm.

Astrid berättade också om en upplevelse den 5 augusti 2015 där de åkte mot en båt som höll på att sjunka. När de kom dit hade den sjunkit och människor låg i vattnet och klamrade sig fast vid det som gick att klamra sig mot. Många kunde räddas, men 200 människor drunknade här.

Hon berättar också om en fin historia, där de kunde förlösa en kvinna på båten. Ett litet friskt barn kom till liv. Bara tanken att de skulle ha kommit senare, utan att hinna till hennes räddning och att hon skulle ha fått föda i den smutsiga överfulla båt hon räddades från, svindlar.

När de kommer in till hamn i Italien tas människorna emot av t ex Röda korset, polisen, hälsovårdsmyndigheter och rädda barnen. Astrid har dock aldrig noterat att någon organisation som särskilt tar hand om kvinnorna finns i hamnarna. Det finns ett stort behov där.

Astrid Börjesson berättar sakligt. Tydligt, enkelt och sakligt. Vi, åhörarna inser att den fasa dessa flyktingar utsätts för är fruktansvärd och att det arbete Läkare utan gränser gör är väldigt viktigt. Vi kan bidra med vår tid, t ex genom att söka en tjänst eller vara volontärer. Mest av allt kan vi bidra med pengar till deras verksamhet. På deras hemsida hittar du information om lämpliga betalningssätt.

Tack, till Kungsholmens församling (Svenska kyrkan) som bjöd in till något så klokt som Tänkvärd tisdag. Tack, Astrid Börjesson, för fin och saklig föreläsning.

Det gör ont att höra allt detta, men det känns också viktigt att lyssna - för att veta hur det är.

Stort tack.

A.. 



Länkar; 





tisdag 9 februari 2016

ETC fokuserar på Palestina

Etc
Nr 4
30 januari 2016

Etc har i detta nr av tidningen några artiklar med fokus Palestina.

Malin Beeck har skrivit artikeln om "Företagen är en del av ockupationen" - med hänvisning till en rapport från Human Rights Watch.

I artikeln framgår att uppfattningen generellt är att bosättningarna är avgörande för en fredsprocess mellan Israel/Palestina. Israel planerar dock en kraftig utbyggnad av bosättningarna på Västbanken, enligt en rapport från Peace Now, och rapporten från Human Rights Watch understryker att också företagen som finns på ockuperad mark gör sig delaktiga i brotten mot de mänskliga rättigheterna.

Enligt Världsbanken leder restriktionerna i område C (där israelerna helt styr) till att den palestinska ekonomin förlorar 3,4 miljarder dollar per år. Anledningen till detta är dels bosättarpolitiken, men också att bosättarföretagen tar palestiniernas naturresurser i anspråk. En annan anledning är att lagstiftningen ser olika ut för en israelisk respektive för en palestinsk företagare som vill driva verksamheten. Palestinierna saknar därmed ofta möjlighet att driva företag på lika, eller ens acceptabelt drägliga, villkor. De palestinier som anställs i de istraeliska företagen har inte heller samma arbetsvillkor och lön som israelerna. Många gånger kommer palestiniernas löner inte ens upp i minimilönen, läser jag i artikeln.

Rapportförfattarna finner rapporterna viktiga, för juridiken är viktig, men kommer det att resultera i en förändring i området?

http://www.malmo.etc.se/utrikes/kartan-ljuger-inte
Den andra artikeln är skriven av Per-Ulf Nilsson och är rubricerad; Kartan ljuger inte. Den berättar om situationen i Jordandalen, som är det mest bördiga området i hela Israel och Palestina. Nilsson berättar att de palestinska bönderna inte kan nyttja marken.

Per-Ulf Nilsson är ekumenisk följeslagare. Det ekumeniska följeslagarprogrammet samordnas av Kyrkornas världsråd och kyrkor i flera länder ingår i projektet. Genom programmet reser följeslagare från hela världen till Palestina med syfte att genom sin ickevåldsliga närvaro kunna vidga handlingsutrymmet och ge hopp och stöd åt människor att verka för fred och försoning.

I Jordandalen finns 34 bosättningar, där högst 10 000 israeler bor. De upplevs dock som permanenta och omsluter stora områden. De sträcker sig längre större delen av dalens botten, längs Jordanfloden. Nästan hela Jordandalen är, med anledning av bosättningarna och de militärposteringar som finns i området, område C - alltså ett sådant där israelerna helt styr och det är svår, i princip omöjligt, för palestinierna att verka. De får inte tillstånd att bygga någonting, inte borra brunnar, inte bygga ut skolan, inte bygga skjul för fåren, mm. Bit för bit överförs områden till bosättningarna, så att palestinierna får mindre kvar.

Nilsson berättar att Israel bryter mot internationell lag och mot Genèvekonventionerna - en ockuperad befolkning får inte diskrimineras och den ockuperande makten och befolkningen får inte flyttas in. Osloavtalets avsikter var inte heller att Israel skulle få absolut kontroll över landet, det var en övergångstanke. Israel arbetar inte efter det spåret. Avsikten är, enligt många bedömare, att införliva Jordandalen med Israel.

Kartan ljuger inte, säger artikeln. Samma budskap finns i artikeln som finns på Följeslagarprogrammets sida. Den berättar hur och var de palestinska samhällena finns. Den berättar var de israeliska bosättningar ligger. Den berättar också var den gröna linjen går, den tänkta gränsen och var den israeliska muren byggs. Kartan ger en problematisk bild över verkligheten.

Den tredje artikeln i tidningen berättar om vattnet, eller visar mest bilder över avsaknaden av vatten i det torra landskapet. Annie Hellqvist, med bilder från Weeffects samarbetsorganisation Ewash. Bilderna visar tre familjers liv och kamp för vatten i Area C, där alltså Israel har full kontroll över säkerhet och planering - och över vattnet.  Palestinier får inte borra en egen brunn, trots rik tillgång på vatten i marken. De får istället köpa vattnet som Israel tar upp ur den mark de lever på. Och de får köpa vattnet dyrt. De lägger en stor del av sina inkomster på att köpa vatten.

Bilderna visar ett strävt landskap, där sand och sten är mer vanligt än grönskan. Det krävs uppenbart ett stort tålamod och stark mental styrka för att klara att fortsätta leva och bruka sina marker här. Vattenbristen är uppenbar. Det gör ont att se.

A..


lördag 6 februari 2016

Välkommen på föreläsning - Solna - 25/2 2016

Korset hänger i Ekensbergskyrkan i Solna.
(Foto A Grinde)

Så fint den ligger, Ekensbergskyrkan i Solna. Bara några korta steg från Solna centrum. Den har ett fantastiskt trevligt "vardagsrum" och en finfin kyrkosal. En skön känsla infann sig där. Så fint. Så fint.

Den 25/2 2016 skall jag dit igen, om inte förr. Det ser jag fram emot. Karin Eklund, följeslagare i Följeslagarprogrammet skall då berätta om sin tid som följeslagare och de frågor som drabbat henne där.

Det ekumeniska följeslagarprogrammet samordnas av Kyrkornas världsråd och medlemsorganisationer i flera länder ingår i projektet. Genom programmet reser följeslagare från hela världen till Palestina med syfte att genom sin ickevåldsliga närvaro kunna vidga handlingsutrymmet och ge hopp och stöd åt människor att verka för fred och försoning.

Välkommen till en föreläsning som kastar oss in i konfliktens centrum i hjärtat av Israel och Palestina och livet under en ockupation. Vi kommer få möta Karin Eklund som kommer att berätta om Ekumeniska följeslagarprogrammet som genom preventiva närvaro arbetar för en fredlig utveckling i området. Ett arbete som går ut på att med internationell närvaro försöka att dämpa våldet mellan palestinier, israeliska bosättare och israelisk militär i ett samarbete med israeliska fredsrörelsen och andra röster mot en rättvis fred.

Vill du följa med - så hör av dig!

Mer om Mångfald Tillsammans och organisationens nya blogg hittar du här! Vi tänker oss mer verksamhet om fred, ickevåld och engagemang tillsammans under 2016.

Mer, för fler.
Tillsammans.

Välkommen.

A..

torsdag 4 februari 2016

Om jag gick i dina skor - hur vore mitt liv då?



Om jag gick i dina skor - hur vore mitt liv då?

Ja, hur skulle mitt liv, 
mina barns liv, mina syskons liv, ditt liv 
se ut om vi vore födda någon annanstans?

Hur hade vi velat bli mottagna 
om vi då blev tvungna att fly?

A..

Livet utan vatten; vad händer när glaset är tomt?

Rajendra Singh - Rajastahn, Indien. (Foto; A Grinde)
Seminarium 3/2 2016
Life without water; what happens when the glass is empty?

Europeiska kommissionen, Stockholms universitet, SIWI (Stockholm International Water Institutet) och UNDP (United Nations Development Programme) samlar kompetent vattenkunskap till ett seminarium i vattenfrågorna. Seminariet filmas och sänds också digitalt. Det är spännande med tekniken och tillgängliga seminarier när de också numera ofta sänds digitalt vilket gör informationen mer tillgänglig för dem som inte kan vara på plats i seminariet. Det är fint också ur miljömässiga perspektiv.

Karl Mathiesen, journalist från Tasmanien, Australien, leder samtalet. Han är lågmäld, saknar nyanser i tonen. Lyssnar. Jag har lite svårt att höra honom, i hans lågmäldhet.

Fernando Jaramillo, Sthlms universitet, Torgny Holmgren, VD Siwi, Ana Green, Sida och Rajendra Singh, Rajasthan, Indien samtalar om vatten. Rajendra Singh fick ett viktigt vattenpris 2015, vilket han uppger var positivt. Det gjorde att de indiska myndigheterna lyssnade bättre på vad han hade att säga. Fernando Jaramillo talade om vattenkonsumtion, hur mycket konsumerar vi egentligen och hur påverkar det vattnets kretslopp? Hur stor del konsumeras slutligt, alltså utan att återskapas i ett tänkt kretslopp.

Samtalet går mellan dessa vattenkunniga individer, de lyfter olika typer av frågor som är viktiga och värdefulla, och jag tänker att det är märkligt att vi så lite talar om vattnet här i Sverige. Ja, eller nej, det kanske vi ändå inte gör, men talar vi - eller tänker på - hur otroligt väl förspänt vi har det med vårt vatten och inser vi hur viktigt vattnet är, och hur olika fördelat eller tillgängligt det är över jorden? Oavsett vilket, så är frågan livsavgörande. Det är glädjande att se och höra om den viktiga forskning som pågår kring detta.

Panelen talar om att vattnet är en global fråga och att det finns väldigt många dimensioner på vattenfrågan. Den påverkar t ex liv, fattigdom och möjlighet att bo just där, oavsett vilken plats vi talar om. Panelen talar också om kopplingar mellan olika frågor, t ex hur vatten spelar roll för maten och mängden vatten som behövs för detta. Vi hör och förstår hur viktig forskningen är, att den ur något perspektiv ännu är i sin linda och att vi hela tiden lär oss mer. De påpekar också hur otroligt viktig den lokala förankringen, det lokala ägarskapet, är för att vattenfrågan skall lösas på bra sätt. Rajendra Singh påpekar just det lokala ägarskapet som något väldigt viktigt, utan detta kan frågor knappast lösas alls. Det gäller ju naturligtvis även andra frågor, än bara vatten.

Vattnet är grundförutsättningen för liv, vi kan inte vara utan vattnet. Vi måste vårda och dela det som finns, får inte förstöra det, vare sig för oss själva eller för andra. Vi vet en hel del, men vi vet ändå inte allt. Vi behöver forska mer, lära oss mer om helheten och ur hela kretsloppet ser ut och påverkas av temperaturhöjningar och miljöförändringar som vi, genom vårt levnadssätt, har skapat på jorden.

Vatten, detta självklara vatten.

- Ja, det är en mycket viktig och intressant fråga. Om detta skall jag lyssna mer.
- För vad händer när glaset är tomt?

A..

Mer om vatten i denna blogg.

om vatten
Sthlms universitet, 3 februari 2016

onsdag 3 februari 2016

Martin Adler - Galleri Kontrast, Slussen Stockholm

Martin Adler - Galleri Kontrast, Slussen Stockholm
Ögonblick
www.GalleriKontrast.se

Galleri Kontrast ställer ut några av Martin Adlers fotografier från några av världens oroliga hörn. Han har rest, berättat och ger oss därför möjligheten att se hans bilder. Han finns inte kvar i vår värld, men han har skapat minnen åt oss, förklarat och visat. Han sköts till döds i juni 2006, under ett uppdrag i Somalias huvudstad Mogadishu. Han var en fantastisk fotograf, han fattas oss.

Ett stort antal stora bilderna hänger på väggarna. Varje bild berättar något starkt. De rymmer flera bottnar, förutom att de också är väldigt vackra. Det är vackra, men gör ont. Varje bild följs av en enkel mening, en kort text som sätter den i ett sammanhang. Den leder mig. Bilderna, med den tydliggörande korta texten, leder mig till nya bilder och tankar om människor och livsförutsättningarna i vår värld. I vår gemensamma värld. Bilderna känns.

Jag tänker ibland att jag är för känslosam, även om man ju inte riktigt kan rå för hur man är. Som här, när tårarna väller över när jag ser människornas plåga och rädsla i de bilder som stora och raka hänger framför mig. De är raka, svåra att missförstå, men samtidigt otroligt svåra att förstå. Jag försöker sätta mig in i deras livsförutsättningar, se hur jag skulle känna och leva om detta var min och mina barns värld. Jag försöker föreställa mig hur jag skulle kunna vara i den 13-åriga flickans ställe med vapnet hängande över axeln eller om det var min dotter. Jag försöker se samma bild när jag tänker på kvinnorna i prostitutionssituationerna. Hur kommer det sig att livet blev så, för dem, där? Jag ser mannen som flyr genom träskmarkerna med sitt barn på sina axlar undan terrorn och kriget och undrar hur det ser ut där bakom, var sonens mamma är och vilka våndor och fasor som fått honom att fly. Kvinnorna som skriker ut sin bön om hörsamhet i krigsfasan har samlats igen och igen, bilden för mig till deras styrka och insikt om att de måste be, men också höras just där. De får inte ge sig, de måste vinna över det långvariga våldet genom ickevåldets kraft. Jag ser också de unga killarna som tränar inför de kommande striderna, alltför unga och alltför drogade. Ja, det gör ont. Det gör väldigt ont i mig att se detta. Varför måste människor leva så?

Ibland är det blicken som berättar, berör. Ibland är det färgerna eller vidderna, eller den plågsamma skadan eller uttrycket i situationen. Ibland är det texten som för mig närmare in till flykten, prostitutionen, drogerna, vapnen, våldet, utanförskapet eller kvinnornas frustration i krigströttheten.

Bilderna gör ont. Det är vår allas värld han visar. Hur tillåter vi att den ser ut så här?

Jag sugs in i bilderna, förstår inte hur Adler kunnat vara i den, vara i allt detta. Hur har han kunnat se och så klart kunna förmedla det till oss. Martin Adler - en fantastiskt fotograf. Ja, han fattas oss. Han visade oss mängder av bilder och företeelser som vi inte riktigt visste fanns.

Utställningen pågår, på Galleri Kontrast, till den 6 mars 2016. Missa inte den.

Anette Grinde


Länkar; 
Galleri Kontrast. Bokus. Glädjens Akademi. Aftonbladet. TV4. Svd. Gp. Wikipedia. Expressen. VLT. Agneta Gelin (beskriver en tidigare utställning oerhört vackert i bild).

tisdag 2 februari 2016

Mindre kemikalier = andra rengöringsmedel

Just det, mindre kemikalier skulle jag fundera kring.

I tidningen Syre hittar jag tips där ättika är en viktig ingrediens. Det påminner mig om att det inte behöver vara svårt att klara sig utan kemikalierna. Jag behöver bara tänka på det en aning, ändra min riktning.

Såpa är en bra grej också, förstås. Det påminner Naturskyddsföreningen om i sina tips. De talar också om microfiber som inte kräver  rengöringsmedel. Vad innehåller de, tänker dock jag som inte kollat det ännu. Men det har ju säkert Naturskyddsföreningen gjort, som ju rekommenderar dessa.

Schyst läsning; Naturskyddsföreningen tipsar om städning.

Ättika, salt, bikarbonat, bakpulver och såpa ser ut att vara bra grejer här.

A..


måndag 1 februari 2016

Nu när du har sett är du ansvarig

Jag läser om; Frihetsteatern, i Jenins flyktingläger på Västbanken.

Hanna Eklund har varit följeslagare, i Följeslagarprogrammet. Hon var där 2013 och besökte då bl a Frihetsteatern. Om detta har hon skrivit i ett följeslagarbrev, som finns tillgängligt på Följeslagarprogrammets hemsida. (Hemsidan hittar du här).

Hon har besökt teatern tillsammans med andra följeslagare, och träffar Jonatan Stanczak. Han är svensk med judisk bakgrund, och arbetar som administrativ chef på teatern. Hon berättar om teatern, vilka som finns där och varför. Hon berättar om Jonatans ord om bakgrunden, bildandet och utvecklingen av teatern. Teatern grundades 2006, men hade kanske ändå sin bakgrund från så tidigt som den första indifadan (1987) i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Hanna Eklund ger uttryck för att "teatern ger palestinierna en röst och skapar utrymme där förändring kan ske, istället för att låta hopplösheten ta över. Teatern är ett verktyg i kampen mot ockupationen, ett sätt för människor att engagera sig för det som känns rätt."

Teater är ett sätt att bearbeta, uttrycka och samtala med varandra. Ett ickevåldsligt sätt. Ett bra sätt, tänker jag. Teatern har fått priser, uppmärksamhet och stipendier/bidrag. Jag tänker, tror, att en sådan verksamhet är betydelsefull ur många perspektiv, att den gör skillnad.

Hanna avslutar sin artikel med; Nu när du har sett är du ansvarig. Jag tänker att det - ansvaret - är viktigt att komma ihåg, men frågan är när vi har sett. När uppkommer mitt ansvar? Vi vet ju, långt innan vi varit där. Vi hör ju om konflikter både här och på andra platser i världen, när och hur uppkommer mitt ansvar för dessa? Nej, jag ser det inte på plats, men jag ser det ju ändå, långt innan jag är på plats. Är det verkligen i sin ordning att bara rycka på axlarna, säga att det är deras problem, vända ryggen till och gå i en annan riktning? Är det verkligen i sin ordning?

- Är jag ansvarig? Ja, tänker jag, det är jag. Möjligen inte för att juridiskt ställas till svars, men  moraliskt och solidariskt, ja.

- Hur kan jag göra skillnad?

A..



Länkar - för fler ord om Frihetsteatern i Jenin 
eller om arbete med fred och ickevåld; 
Artikeln om Frihetsteatern - Hanna Eklund.
Läs Morgon i Jenin - en fantastisk bok.
Mer om Frihetsteatern i Jenin - i denna blogg.
Svenska freds (arbetar mot vapenexporten)
Kristna freds (arbetar med ickevåld)


Schyst resande; tack, för allt ni gör...

Tack, Schyst resandes anställda, ambassadörsansvariga och ambassadörer, för schysta utbildnings- och inspirationsdagar. Tack, för val av lokal, för att den lotsar och visar mig nya spännande platser i vår vackra huvudstad. Tack, för att ni serverar vegetarisk mat på våra träffar. Tack, för fantastiska möten med inspirerande människor. Tack, för många goda föreläsningar och viktig kunskap.

Tack, för fina dagar.

Tack, för allt ni gör. 

A..




De små stegens tyranni; Om konsten att bli besviken på en miljöorganisation....

I slutet av januari dimper ett brev ner i min brevlåda. Brevet, ett pappersbrev, är skrivet som om det är utskickat till alla medlemmar eller åtminstone till alla som betalar medlemsavgiften med autogiro. Jag tänker att det är fler än få, att det inte är en försumbar händelse. Det är utskrivet i färg, med foton på de båda ordförandena. Texten är kort, den berättar att medlemsavgiften har höjts med 2 kr i månaden för en vanlig medlem och med 3 för ett familjemedlemskap.

Föreningen har alltså höjt årets medlemsavgift med 24 kr för mig, d v s 2 kr/månad. Jag gick med i föreningen i december 2015 - med medlemskap från januari 2016. Beslutet om höjningen fattades i april 2015, och sändes till medlemmarna (per ordinarie post) i januari 2016. I brevet står att syftet är att skapa mer resurser till medlemsdriven aktivism. Denna information borde sålunda ha kunnat finnas på hemsidan sedan rätt lång tid tillbaka - istället sänder Jordens vänner ett brev till mig.

Ni har alltså höjt avgiften med 2 kr/månad för mig. För att meddela mig detta har ni använt en persons tid att skriva och sända ett brev som bara berättar om detta, inget annat. Brevet visar mig att ni inte förstått vad som är er uppgift. Eller hur man använder pengar på rätt sätt.

1) Ett papper. Ja, det kan ju te sig futtigt och litet att orda om, men är det inte de små stegens tyranni som bidrar till de stora katastroferna? Ett papper som når mig i posten symboliserar här något stort; en helt felaktig riktning.
2) Färgutskrift. Vad gör utskrifter med miljön? Vad kostar färg framför svart/vitt?
3) Arbetstid. Vems arbetstid, betald eller obetald, värderades så lågt att man satt vederbörande på denna, naturförstörande och onödiga uppgift?
4) Fönsterkuvert - med fönster i plast och med förklistrad förslutning. Hur tänker man kring plasten i er miljörörelse? Hur många människor sorterar fönsterkuvert?
5) Hur tänker man kring lim, är det ett positivt inslag i miljörörelsens arbete? Är det ett lim som innehåller djurrester? Har djuren ingen rätt i miljörörelsens tanke?
6) Porto.

Hur summeras detta i en relevant kostnad? Hur många fick detta brev? Hur stor del av höjningen av min avgift (2 kr/månad) finns nu kvar till medlemsaktivism? Och hur påverkade detta miljön?

Det enkla brev ni sänt till mig berättar för mig - att det finns allvarliga tankefel hos er. Det gör mig beklämd.

Anna Danielsson och Ellie Cijvat, ni som är ordföringar i rörelsen, jag vill bara meddela er att jag, som ny inspirerad medlem, nu känner mig väldigt tveksam till att vara med i denna förening.

A..