Ickevåld & Konflikthantering - Fred i våra händer

Ickevåld & Konflikthantering

Fred i våra händer

2008

Lycka är konkreta material, sådana som ger oss historia och riktning. Som hjälper oss på vägen. Det gör detta.

Jag blir glad av materialet. Det ger mig nya tankar, fyller på en aning. Jag blir stärkt i min tanke att vi själva, jag och du - var för sig och tillsammans - har ansvaret för att göra världen till en bättre plats. Vi är fria att välja.

Materialet är, åtminstone inledningsvis, skrivet ett strikt/formellt språk. Det har en formell ton, istället för en lätt. Det känns, efter en stund som om tonen ändras, så jag undrar om det är skrivet av olika personer och tonen inte känts av den som korrekturläst eller redigerat texten. Den inledande tonen kan, med hänsyn till den formella tonen, avskräcka från läsning. Säkert, och förhoppningsvis, har jag fel i den känslan - eftersom skriften är mycket läsvärd. Konstruktiv.

Jag ser att övning, reflektion och åter övning är en viktig del i processen att arbeta med ickevåld. Att vi behöver, tillsammans, hitta vägar som överraskar, avdramatiserar men samtidigt för oss i rätt riktning. Kreativiteten och tålmodigheten känns viktig, precis som strukturen, planeringen, de viktiga strategierna och det tydliga målet. Vart är vi på väg? Har vi en samlad, samma, bild i hela laget? I processen att gå framåt på ickevåldsspåret känns reflektionen över det egna förhållningssättet viktigt. Var står jag? Vart vill jag själv gå? Vad står jag för? Vilka är mina värderingar? Hur håller jag i dem - och hur lever jag efter dem? Syns de på mig? Om inte, hur ändrar jag så att de syns, hörs och känns?

Jag läser om olika sorters våld, eller definitioner på våld, som t ex strukturellt våld, kulturellt våld och direkt våld. Jag läser om psykiskt våld och fysiskt våld. Jag läser om våld som samhället tillåter, t o m uppmuntrar och har inbyggt i sitt system, och jag läer om våld är förbjudet men ändå finns, som t ex sexuella trakasserier, våld mot kvinnor och våldtäkter både i nära relationer och i andra situationer. Våldet, det som inte leder framåt utan istället slår sönder människor, både förövare och den utsatte. Slår sönder individer, ibland också familjer och inte sällan hela samhällen. Ibland ser sig våldet försumbart, sett till faktumet att det på andra ställen är så mycket grövre och ondare. Men, så kan vi aldrig se det. Våld är våld, kan inte jämföras. Det är alltid vedervärdigt och bör alltid bytas mot andra medel, ickevåldsliga medel. Aktivt ickevåldsliga medel, som samtal, diskussioner, förhandlingar, ett öppet sinne och en starkt tro på varandra. Jag beundrar människorna, och vill i aktiv tanke och handling ansluta till samtal och aktiviteter med människor som följer sitt hjärta där det idoga arbetet med ickevåldet finns. Jag vill vara där.

Jag läser om direkt våld, om mobbning, och ler när jag ser reflektionen om att huvudansvaret ligger på den som står utanför konflikten. Ler lite snett, och känner sorg i kanten. Jag känner helt enkelt igen mig, som att jag mött situationer där de som stod utanför stod alldeles tysta och stilla. Teg och gick undan. Man läser ofta om att ett av världens problem är att så många kloka människor är tysta, att de tyst står intill och inget säger, bara låter saker ske. Kanske tror de att de inte kan eller kanske törs de inte av rädsla för egna repressalier. Ja, det är vanligt förekommande, också i arbetsplatskonflikter eller i andra organisationer att människor står tysta och betraktar, eller pratar tyst med varandra vid sidan om. Någon hamnar utanför, eller i agg i någon form, och övriga, de som står utanför, står tysta och tittar på. Tystnaden har alltid förundrat mig, även om jag inte är helt säker om jag själv har agerat tillräckligt kraftfullt när jag borde ha gjort det. Jag kan mycket väl ha missat viktiga drag, i sådana sammanhang. Inte stått vid dens sida, som jag borde ha stått vid. Det kan mycket väl vara så att jag inte reagerat i tid, eller inte reagerat alls. Strider inom organisationer är inte av godo för vare sig personer eller organisationen i sig. Nästa gång jag ser detta hoppas jag att jag reagerar i tid och tydligt ställer mig vid den utsattes sida, eftersom jag kan (bör/skall) bidra och eftersom ickevåldet är att aktivt ingripa mot orättfärdigheterna.

I kompendiet läser jag om Berit Ås och härskarteknikerna. Maktfrågor dyker ofta i våra grupper, i nästan alla grupper. De visar sig olika, hanteras olika. Grupper är inte förutbestämda att mobba eller utesluta. Vi har alla en möjlighet att ingripa. Vad är det som gör att vi inte gör det, eller att vi inte förmår bryta igenom hos maktmänniskorna? Jag har sett osynliggörande, förlöjligande / förminskande, undanhållande av information, bestraffning, mm även i grupper där man - jag - tycker att det absolut inte borde finnas, som t ex i organisationer som arbetar för rättvise-, freds- och jämställdhetsfrågor. Makt och styrning, ledarstil och grupptillhörighet, påverkar uppenbart otroligt stort och många blundar (hårt) för att slippa se strategierna och bristerna. Det är tydligt att vissa (människor och strategier) är svåra att rå på, men att det är beklagligt att man, vi - inklusive mig själv - inte lyckas/lyckades bidra till frågornas uppmärksammande, samtalande och lösning på ett bättre sätt. Människor skadas längs vägen, när härskarteknikerna används och när makt används utan försonande och med manipulativa drag.

Jag gläds över orden om ickevåldet. Om principerna - respekt, att skilja på sak och person, att tro att var och en kan förändras, etc - som är så viktiga. Om vi inte tror på förbättring, förändring, vad finns där då? Om vi inte tror på människans godhet, vad finns då? Jag gläds över strukturen och diskussionen om strategier, planering, utbildning och övning. Det gör saker genomförbara, när just struktur och återkommande övning ses som viktigt. Jag är glad att det är synligt, görs synligt. Och begripligt. 

Ett viktigt material. Bra för samlingar i kyrkan, i arbetsgruppen på jobbet, i fredsgruppen, i föreningen som sysslar med schack eller friluftsliv och för samtal över köksbordet där hemma. Bra för dig som är nyfiken och vill lära dig mer, helt enkelt. 

Tack.

A..



Kyrkans Tidning. Lärare för fred.