En farlig idé. Dokumentärfilm/reportage. (Filmen finns på SVT/Play, kan ses till den 8 februari 2016).
Blodbadet under sommarens Gazakrig har
dominerat nyhetsflödet. Men i medieskuggan växer en ny rörelse sig stark. En
idé om folklig revolt mot våldsamma, maktfullkomna män. I spetsen går
palestinier och israeler som förlora nära anhöriga i konflikten. Dödströtta på
det eviga kriget bryter de mönstret och väljer försoning framför hämnd.
Vi möter, i
filmen, judar och araber, palestinier, som vill leva sina liv i fred, sida vid
sida. Är det möjligt? Går det att samsas i det heliga landet, leva sida vid
sida – eller är det en farlig idé?
För 30 års sedan
föddes den farliga idén, en idé om samförstånd och fred, där Gandhis tankar om
ickevåld fanns med. Det provocerade somliga kraftigt, då som nu. I idén ingår
att inget blir bättre med våld. Idén var farlig, ja, för ockupationsmakten. Den
utmanade, utmanar, men är viktig.
I det viktiga
ickevåldet krävs ihärdigheten och insikten om att vi inte får tappa ickevåldet,
vi måste hålla i ickevåldet hela tiden. De tidiga aktiviteterna för 30 år
sedan visade vikten av detta. Ingen stenkastning, ingen springer bort, alla
stannar på sin plats i stillhet. Aktionerna lyckades och flera byar befriades.
Ja, ickevåldets tankar utmanade ockupationsmakten och problemen finns tyvärr ännu
kvar, men det gör hoppet också.
Den farliga idén
handlar om att lära känna varandra, att mötas som människor. Den handlar om att
samtala, inte nödvändigtvis vara överens, men att tala med varandra.
Videokameror
används ofta i ickevåldsrörelsen för att dokumentera skeenden. När israelerna
kliver in i huset och gör en husrannsakan mitt i natten dokumenteras detta av
ickevåldsaktivisterna med videokameror. Övergrepp dokumenteras och används i
kampen för rättvisa. Ockupanternas våld mot palestinierna föder ständigt den
fruktansvärda frustrationen, det skapar ständigt mer våld. Man frågar sig
verkligen varför.
Soldaterna, i filmen, möter
ickevåldsmotståndet med våld. Ja, inte alla, men många. Vi skall inte dra alla över en kam. Inte någonsin. Inte heller här. Det är då viktigt att insistera på att hålla hårt
i ickevåldet. Freden börjar alltid inom dig, inom mig – det gäller att hålla i
fredstanken, inte låtar vreden generera våld. Det gäller att aldrig någonsin möta våldet
med våld.
Många förstår att
striden, konflikten inte är med judarna, utan med/mot ockupanterna. Det är de
enskilda människorna, ensamma eller efter påtryckning eller uppmuntran i grupp,
som gör, både det onda eller det goda. Det är möten med enskilda människor,
mellan israeler och palestinier, judar och muslimer – människor – som är den
verkliga fredsprocessen. Det är de mänskliga möten, samtalen, insikten, som gör
att freden kan växa. Inte våldet. Freden.
En farlig idé är
en vacker och viktig tanke - och en viktig film. Tänk, att den provocerar dem som strävar efter
våld, det känns alldeles obegripligt. Varför vill så många ha våldet och
dödande kvar? Hur kan man tänka så?
Grupperna innebär
möten mellan människor, inte förövare. Alltså människor som tillhör ett annat
folk, en annan grupp. Det behöver inte vara människor som har idkat våldet, det
våld den andre mötts av. Det är andra människor, människor, som, precis
som alla andra, lever med det som omgivningen kräver men som inte vill leva
sina liv så. De vill inte leva med våldet, kriget, övergreppen och ledningen av folket, de som inte
arbetar för en aktiv fred. De som deltar i den farliga idéns tankar vill inte leva sina liv i hat,
utan med omsorg om varandra. Det handlar inte om att möta en förövare. Det
handlar om att möta en människa, att inse att det är en människa. En sådan som
du själv. En sådan som jag.
Ja, vi bör möta
våra fiender. Vi bör sträva efter försoning och förståelse. Även om det är
svårt, även om det ter sig alldeles omöjligt. Vi bör, eftersom det är vägen som
gör att vi kan skapa fred.
Jag tycker om filmen, för att den ger hopp. För att den visar att det är möjligt att bygga broar mellan människor. För att det går. Och för att det är just det man måste göra för att det skall kunna bli fred.
Tala med varandra. Samtala. Se varandra. Se människan, inte fienden.
Jag tycker om filmen, för att den ger hopp. För att den visar att det är möjligt att bygga broar mellan människor. För att det går. Och för att det är just det man måste göra för att det skall kunna bli fred.
Tala med varandra. Samtala. Se varandra. Se människan, inte fienden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar