Emmaus Björkå är en ideell förening som drivs av deras engagerade medlemmar. Föreningen tar politisk ställning, men är inte partipolitisk. Den har inte heller någon religiös anknytning, vilket jag trodde innan jag började läsa på en aning om denna organisation. Jag ser också att rörelsen har sin grund i kristendomen, vilket syns i en del av organisationerna som tillhör Emmaus, men inte i alla. Huvudbudskapet är dock en grundmurat engagemang för andra och för världens väl.
Alla som ställer sig bakom föreningens stadgar och deras vision kan bli medlemmar.
Det finns mängder av Emmausgrupper i Europa och i resten av världen. De tror på att man inte bara kan lindra nöd utan också undanröja dess orsaker. Det säger Emmaus Björkå att de tror också. Det gläder, i mitt hjärta.
I början av 60-talet kom Emmausrörelsen till Sverige och 1965 slog sig ett par grupper ihop, köpte den nedlagda glasbruksbyn Björkå i Småland och bildade Emmaus Björkå. Efter några år började man stödja befrielserörelser i tredje världen som kämpade mot det koloniala förtrycket och för ett annorlunda samhälle.
Under åttiotalet fortsatte Emmaus Björkå att växa, i Malmö, utanför Svalöv, Växjö, Göteborg och Halmstad fanns engagerade fästen. 1989 bildades Praktisk Solidaritet tillsammans med fyra andra solidaritetsorganisationer: Emmaus Stockholm, Brödet & Fiskarna, Gävleborgs biståndsgrupp och Insamlingsgruppen Värmland. Ännu går stödet främst till före detta kolonialiserade länder, men diskussionerna pågår om vilka mottagare föreningarna ska välja och hur de bäst stöds. De allra flesta kolonier har blivit självständiga under årens lopp men fattigdom och ekonomiska klyftor fortsätter att öka.
Emmausrörelsen startade i Frankrike efter andra världskriget av prästen Abbé Pierre. Efter kriget var de kalla vintrarna en plåga för de många som saknade bostad. Abbé Pierre började att tillsammans med några hemlösa samla in kläder och lump. Huset som de använde kallade han för Emmaus, efter en plats i Bibeln, där några förtvivlade lärjungar fick se Jesus återuppstånden efter korsfästelsen. Abbé Pierres grundtanke var att man skulle hjälpa sig själv genom att hjälpa andra - två goda ting på ett bräde. Emmausrörelsen spred sig snabbt till fler platser i Frankrike och även till resten av världen. Emmaus International har nu ett stort antal medlemsgrupper i väldigt många länder. En del av dem har fortfarande den kristna tron som utgångspunkt, medan andra, som Emmaus Björkå, inte har någon uttalad eller praktisk anknytning till någon religion. Emmaus Björkå är en del av den internationella Emmausrörelsen vars valspråk är: ”Inte bara för att lindra nöd, utan också för att avskaffa nödens orsaker”
När jag läser om Emmaus känns praktisk solidaritet som en viktig fråga, att göra både för sig själv och för andra. Jag ser också deras omfattande second-hand-verksamhet med butiker runt om i landet. Det gör mitt hjärta väl att se att och hur vi återanvänder tingen. Dagens massförbrukning, slit & släng, tilltalar mig inte alls. Återanvändningen, genom mångfalden i second-hand-butiker, är ett mycket positivt drag. Det skapar också arbetstillfällen, ofta också för människor som behöver extra omsorg och/eller har svårt att hitta en arbetsplats.
Emmaus Björkå har 90-konto och står därför också under de regler som den ideella föreningen Svensk Insamlingskontroll stipulerar. Det innebär en annan öppenhet och kontroll än för föreningar som inte har 90-konto. Det inkluderar särskild redovisning, särskild revision och särskild tanke. Sådant är positivt även om Svenska Insamlingskontroll & deras regelsystem inte ger garantier för att pengarna används på rätt sätt. (Vilket jag dock tror att Emmaus Björkå gör - det finns inga signaler som går åt annat håll.)
I 2014 års årsredovisning läser jag om den fina och viktiga verksamhet som Emmaus Björkå bedriver. Där finns solidaritet, t ex i förhållande till Palestina & Västsahara, flyktingar här hemma och omsorg om våra medmänniskor och vår miljö genom arbetstillfällen och återbruk av kläder och andra ting. Årsberättelsen är intressant läsning. Emmaus Björkås arbete tillför värme till mitt hjärta, samtidigt som det är tragiskt att det pågår så många märkliga konflikter, så många olagliga strider och så många begränsningar av människors rättigheter. Kraft behöver fångas för att få ett slut på alla dessa begränsningar i människors liv.
I årsredovisningen hittar jag också fina berättelser om människor på arbetsmarknaden, omfattande insamling av kläder och samarbeten i Sverige. Jag ser att föreningen har oerhört mycket mer verksamhet, ger oerhört mycket större bidrag och engagemang till vår sociala välfärd genom återbruk och arbetstillfällen, än vad jag tidigare känt till. Det är väldigt glädjande att läsa om.
Emmaus Björkå bedriver också opinionsarbete för de sakfrågor de driver och för den tanke som finns i deras verksamhetsidé. De engagerar politiker, nyttjar sina skyltfönster och lyckas ibland också få medieutrymme på annat sätt. De har också visats sig aktiva på t ex Bok- och biblioteksmässan i Göteborg som växer som en politisk arena mer och mer allteftersom.
Jag noterar också att Emmaus har, förutom ett stort antal anställda, ett stort antal ideella krafter som månar om föreningens viktiga projekt. Det gör att mer viktig verksamhet kan bedrivas. Styrelsen i föreningen, den som ansvarar för att föreningens omsättning på drygt 80 000 0000 kr och balansomslutning (föreningens samlade tillgångar) på dryga 32 000 000 kr används rätt, är oavlönad. De gör detta med sitt egna intresse och sin kunskap om verksamheten som grund.
Jag imponeras av Emmaus Björkås verksamhet. Ja, jag imponeras och gläds.
A..
Källor
Emmaus Björkå
Emmaus Stockholm
Svalorna
Västsaharaaktionen
Årsredovisning 2014
måndag 27 juli 2015
söndag 26 juli 2015
Jag skall skydda dig mot livets fasor
Charlotte Ekbom
Förlag Bokstaven 18
Isbn 978-91-975904-6-4
2013
Charlotte Ekboms roman "Jag ska skydda dig mot livets fasor" är en relationsroman som utspelar sig under tre sommarmånader - i min hemkommun. Tänk att du som vuxen får reda på att du under hela din barndom har undanhållits en obehaglig sanning. Hur långt är föräldrar beredda att gå för att skydda sina barn - och vad kan det få för konsekvenser?
Jag ser titeln vandra förbi i mitt fb-flöde. En bekant höjer boken till skyarna och jag blir nyfiken. Efter ett beställningsklick når boken mig i posten och jag öppnar den för att börja läsa.
Jag slår upp första sidan för att läsa ett kapitel. Jag lägger den inte ifrån mig förrän sista sidan är läst. Det händer ibland att jag störs av ordval som inte passar i textens melodi, att några ord borde ha lagts eller formats på ett lite annorlunda sätt. När jag bortser från detta och istället följer berättelsen till punkt ser jag en fint berättad historia.
Boken består av ett nätverk av relationer, där kärlek och längtan efter gemenskap, närhet och bekräftelse står högt. Kärlek och gemenskap, delaktighet i ett sammanhang - är nyckeln till livet. Utan just det kan vi inte leva. Utan det kan inte Marianne, Jonatan, Alva, Melker och alla andra i berättelsen leva. Det visar sig, genom allas våra personligheter, på olika sätt. Kärleken, sorgen, vreden, hjälplösheten, rädslan, hämnden och allt det andra som hela tiden finns i människors liv, det som väver samman oss alla till sammanhang och berättelser som visar att och hur vi hör ihop.
Jag gläds över boken jag just läst. Jag gläds över förlaget som har givit ut den. Och jag gläds över författaren som har skrivit den. Jag gläds över alla bokstäver som formats till meningar, byggt berättelser om människor och vävt samman dem till något fasansfullt, värdefullt , kärleksfullt och viktigt.
Vävt samman berättelserna - tillsammans, och fyllt dem med kärlek även om också sorg, vrede, hjälplöshet och rädsla fått plats i raderna. För att det är så som livet är.
Nej, jag kan inte skriva denna berättelse bättre själv. För att jag ännu inte förmår skriva en sådan lång berättelse. Och nej, jag höjer den inte till skyarna - men den är absolut good enough för mig.
Läsvärd, ja.
A..
Adlibris. Bokstaven 18. Bokus. Bokens sida på fb. Charlotte Ekbom.
fredag 24 juli 2015
Oslättfors - en resa i släktens spår.
22 - 24 juli 2015.
Vi åker från Norrtälje till Oslättfors, via Valbo kyrkogård och ett hejhej till farfar och gänget som vilar där. Vi parkerar oss ett stycke efter den lilla bruksorten Oslättfors, som inte var längre än en vindpust men var väldigt fin. De gamla bruksbostäderna står i en vacker rad längs bygatan. I byggnaden för brukskontoret skall det finnas ett museum. Den gamla herrgården, på brukstidens högtidsdagar belägen mitt emot den lilla kyrkan, är nedbrunnen och ersatt av andra byggnader.
Vid strandkanten ligger byns kyrka. Över porten står det 1825. Den drivs och vårdas av en privat stiftelse och ingår inte i någon församlings vård. Den ligger precis i strandkanten, inte mer än en decimeter eller så i höjd från vattnet. Det är förundrande att se närheten till vattnet. Hur är det möjligt?
Kyrkan är välvårdad, ser ut att vara precis nymålad. Det finns fortfarande vit färg på löven strax intill. Gräsmattan är klippt och midsommarstången står ännu kvar från sommarens dans. Hur vanligt är det med en midsommarstång på samma äng som en kyrka? Fint var det. Ja, fint är det.
Längst framme i kyrkan, som är enkel & fint, hängder två bilder. En på var sida. Till vänster hänger Lars Paul Esbjörn, brukspredikant i Oslättfors 1835-1949, och till höger hänger på bruksägaren August Lundeberg, alltså min farfars farfar. Släkten Lundeberg verkade i bygden mellan åren 1846-1900. Texten runt bilden är; Bruksegaren Aug. Lundeberg f. 1810 Ängsön, död 1885 Forsbacka. Ja, under sina år i Oslättfors lär August Lundeberg ha påverkat dem som valde att leva och bo här. Sannolikt skedde det med ett positivt minne eftersom han ännu får lov att hänga längst fram i den vackra kyrkan. Vi hittar ingen skola, så kanske fostrades ungarna i tidens skolkunskap i hemmen eller i någon lämplig samlingslokal.
Vi nyttjar tiden i bygden genom att njuta av skogsmarkerna, de vackra sjölandskapen och de fina skogsvägarna. Vi njuter några nävar blåbär och lite svamp. Bortsett från detta förundras vi av tiden, som den då kunde vara och som den nu är. Så olika, då och nu. Jag gläds åt de ideella krafterna som vårdar kyrkan och marken därikring. Den öppna kyrkan och välkomnandet med bänkar & bord därikring gör att byn känns välkomnanden. Brukskontorets museum hittar vi dock inte in till - det känns stängt och tomt.
Torsdagens springtur i omgivningarna blev 16 km och fredagens ungefär lika lång. 32 km på två dagar får ändå duga.
Anette Grinde
Bilderna nedan, från Valbo kyrka och från Oslättfors, kan göras större genom att du håller inne Ctrl-knappen och samtidigt trycker på plus-tangenten några gånger. Vill du istället ha bilden mindre håller du inne Ctrl-knappen och samtidigt trycker på minus-tangenten några gånger.
Du kan också klicka på bilderna, för att visa dem i större format.
På informationstavlan i närheten står följande om kyrkan; Det första kapellet uppfördes 1742 men ersattes 1796 av en ny kyrkobyggnad. År 1825 flyttades kyrkan till den nuvarande platsen på Kyrkudden och samtidigt byggdes ett torn till i söder. Kyrkan kom att tillsammans med herrgården bilda en rät axel, som avslutade bruksgatan i väster.
Bilderna kan göras större genom att du håller inne Ctrl-knappen och samtidigt trycker på plus-tangenten några gånger. Vill du istället ha bilden mindre håller du inne Ctrl-knappen och samtidigt trycker på minus-tangenten några gånger. Du kan också klicka på bilderna, för att visa dem i större format.
Ord & bild av Anette Grinde
Mer släktforskning i denna blogg hittar du här.
Länkar om Oslättfors & trakten runt omkring;
Vi åker från Norrtälje till Oslättfors, via Valbo kyrkogård och ett hejhej till farfar och gänget som vilar där. Vi parkerar oss ett stycke efter den lilla bruksorten Oslättfors, som inte var längre än en vindpust men var väldigt fin. De gamla bruksbostäderna står i en vacker rad längs bygatan. I byggnaden för brukskontoret skall det finnas ett museum. Den gamla herrgården, på brukstidens högtidsdagar belägen mitt emot den lilla kyrkan, är nedbrunnen och ersatt av andra byggnader.
Vid strandkanten ligger byns kyrka. Över porten står det 1825. Den drivs och vårdas av en privat stiftelse och ingår inte i någon församlings vård. Den ligger precis i strandkanten, inte mer än en decimeter eller så i höjd från vattnet. Det är förundrande att se närheten till vattnet. Hur är det möjligt?
Kyrkan är välvårdad, ser ut att vara precis nymålad. Det finns fortfarande vit färg på löven strax intill. Gräsmattan är klippt och midsommarstången står ännu kvar från sommarens dans. Hur vanligt är det med en midsommarstång på samma äng som en kyrka? Fint var det. Ja, fint är det.
Längst framme i kyrkan, som är enkel & fint, hängder två bilder. En på var sida. Till vänster hänger Lars Paul Esbjörn, brukspredikant i Oslättfors 1835-1949, och till höger hänger på bruksägaren August Lundeberg, alltså min farfars farfar. Släkten Lundeberg verkade i bygden mellan åren 1846-1900. Texten runt bilden är; Bruksegaren Aug. Lundeberg f. 1810 Ängsön, död 1885 Forsbacka. Ja, under sina år i Oslättfors lär August Lundeberg ha påverkat dem som valde att leva och bo här. Sannolikt skedde det med ett positivt minne eftersom han ännu får lov att hänga längst fram i den vackra kyrkan. Vi hittar ingen skola, så kanske fostrades ungarna i tidens skolkunskap i hemmen eller i någon lämplig samlingslokal.
Vi nyttjar tiden i bygden genom att njuta av skogsmarkerna, de vackra sjölandskapen och de fina skogsvägarna. Vi njuter några nävar blåbär och lite svamp. Bortsett från detta förundras vi av tiden, som den då kunde vara och som den nu är. Så olika, då och nu. Jag gläds åt de ideella krafterna som vårdar kyrkan och marken därikring. Den öppna kyrkan och välkomnandet med bänkar & bord därikring gör att byn känns välkomnanden. Brukskontorets museum hittar vi dock inte in till - det känns stängt och tomt.
Torsdagens springtur i omgivningarna blev 16 km och fredagens ungefär lika lång. 32 km på två dagar får ändå duga.
Anette Grinde
Bilderna nedan, från Valbo kyrka och från Oslättfors, kan göras större genom att du håller inne Ctrl-knappen och samtidigt trycker på plus-tangenten några gånger. Vill du istället ha bilden mindre håller du inne Ctrl-knappen och samtidigt trycker på minus-tangenten några gånger.
Du kan också klicka på bilderna, för att visa dem i större format.
 |
| Valbo kyrkogård - åhh, vilket tråkig skylt att mötas av här. |
 |
| I familjegraven vilar syskonen Birger med sin fru Märta, Lars med sin fru Doris, Knut med sin Rachel och syster Britt. |
 |
| Den här stenen är en aning svårare att läsa och kanske behöver den putsas & tvättas en aning, men här vilar fler i August Lundebergs led. August Lundeberg (1810-1885), fru Mari Lundeberg f. Eckman, Edward Ericsson, fröken Julie Lundeberg, fru Brita Lundeberg f. Bratt, August Lundeberg (1849-1944), fru Else Pettersson f. Lundeberg, major Filip Lundeberg, fru Alva Lundeberg f. Strömberg och fröken Maria Lundeberg. |
 |
| Vi åker vidare till Oslättfors, som ligger ett par mil norr om Gävle i Hille församling. Byn ligger bortom allmän väg. I Oslättfors drev August Lundeberg (1810-1885) ett bruk under en del av sin livstid. Oslättfors är en liten by, där flera av bruksbostäderna finns kvar och ett museum drivs av en privat stiftelse i det gamla brukskontoret. En informationstavla som berättar om brukstiden finns i anslutning till Testeboåns naturreservat i utkanten av byn. |
 |
| Bruksbostäderna i byn nyttjas än i dag - kanske bor några permanent & några för fritidsboende. |
 |
| Oslättfors kyrka, byggd 1825. Den ligger centralt i Oslättfors, precis i vatten- kanten. Stiger vattnet bara en aning ligger den under vattenkanten. Kyrkan tillhör ingen församling - den drivs & vårdas av en privat stiftelse, som ser till att den hålls vårdad, öppen och tillgänglig för att besöka eller på annat sätt nyttja kyrkan i bygden. Den är vacker, väldigt vacker. |
 |
| Det finns gott om vatten runt omkring i området. Här finns därför också god vård om fåglar - och fågelskyddsområden att ta hänsyn till. |
 |
| Vi bodde nära en sjö, strax utanför Oslättsfors. En vacker vy. En vacker kväll. En trivsam plats. |
 |
| Oslättfors kyrka var liten, enkel och vacker. Längst fram till vänster hänger ett porträtt av brukspredikanten Lars Paul Esbjörn och längst fram till höger hänger ett porträtt av "bruksegaren" August Lundeberg. |
 |
| Texten runt bilden är; Bruksegaren August Lundeberg, f 1810 Ängsön - död 1885 Forsbacka. Detta är alltså min farfars farfar. Denna bild hänger längst fram, till höger, i den vackra lilla kyrkan. Enkelt & fint. |
 |
| Det hänger på frivilliga i Oslättfors kyrka, står det i tidningsurklippet som hänger i kyrkan. Kyrkan drivs och vårdas av en privat stiftelse, som är beroende av glada ideella krafter som gärna bistår. Det är glädjande att se. |
 |
| I den gamla kvarnen är det nu ett loppis. Här kan vi tänkas oss att annat har funnits i den tid som tidigare varit här. Vattennivån mellan sjön och vatten- draget nedanför skapar energi i ett litet hus vid sidan om. Nivåskillnaden kan man tänka sig att det har nyttjats även i gammal tid. |
 |
| Vägen genom den lilla bruksbyn och en god bit bort bär namnet Oslättforsvägen. |
 |
| I utkanten av byn, i anslutning till Testeboåns naturreservat, hittar vi en informationstavla om Oslättfors bruk. "Från 1846 ägdes Oslättfors bruk av familjen Lundeberg. Spiktillverkningen hade successivt expanderat och 1860 fanns sex spikhammare med tillhörande härdar." |
 |
| Kyrkan ser du längst upp av de markerade platserna, med en etta. Herrgården ligger till vänster - mitt emot kyrkan, över vägen. Bruksbostäderna längst till höger i bild. |
 |
| Vattnet bubblar av det häftiga regnet - samtidigt som solen skiner strax intill. Väder är vackert. |
Bilderna kan göras större genom att du håller inne Ctrl-knappen och samtidigt trycker på plus-tangenten några gånger. Vill du istället ha bilden mindre håller du inne Ctrl-knappen och samtidigt trycker på minus-tangenten några gånger. Du kan också klicka på bilderna, för att visa dem i större format.
Ord & bild av Anette Grinde
Mer släktforskning i denna blogg hittar du här.
Länkar om Oslättfors & trakten runt omkring;
- Testeboåns naturreservat.
- Hille hembygsförening - om Oslättfors bruk.
- Hille hembygdsförening - mer info om bygden.
- Oslättfors kyrka - som drivs av en privat stiftelse (& ej ingår i någon församling).
- Hille församling om Oslättfors kyrka
- Friluftsfrämjandet hyr ut stugor & båtar/kanoter i Smörnäs, strax bortom Oslättfors.
måndag 20 juli 2015
Vi vill se fler fantastiska cykelvägar....
 |
| En vacker kväll - under cykelfärd längs fantastiska vägar. |
I Norrtelje Tidning den 14 juli 2015 finns ett stort uppslag om cykelvägar på Väddö. Vi är just hemkomna från en 180 mil lång cykelresa i Sverige och har sett olika varianter av cykelspår, några fantastiska, några få riktigt urusla och ganska många mittemellanbraiga.
Att cykla är fantastiskt. Det är en mjuk rörelse som de flesta kan göra. Cyklingen bidrar till god hälsa. I valrörelsen ordade flera partier om cykelvägar i kommunen. Det satt plakat längs vägarna om att de ville ha cykelvägar just här och just där. Nu har det gått en tid och cykelvägarna lyser ännu med sin frånvaro. Kanske diskuteras de i slutna rum och kanske är de snart på gång - jag hoppas att det är så, att de diskuteras och snart är på gång.
Jag vill minnas att jag sett att Miljöpartiet ordat om vår hälsa, att cykelspåren är viktiga och att detta skall finnas med när kommunen tänker kring infrastruktur. Jag vill minnas att också Socialdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet ordat om trygga cykelspår. Det vore ju toppen om sittande partier och oppositionen kunde enas om detta tillsammans - ett friskt folk skapar ju onekligen mervärden.
Det är fantastiskt att cykla, men vi vill göra det i trygga miljöer. Vi kan cykla på huvudlederna med livet som insats och med hjärtat i halsgropen, eller vi kan hålla oss till vackra sidospår där takten är långsam och bilarna få. Ibland saknas de trygga sidospåren och de måste ordnas utan dröjsmål, så att hälsa och liv inte går till spillo under tiden. Vi ser på varandra i trafiken på väldigt olika vis, beroende av vilka fordon vi sitter i. Att sitta på en cykel nära bilarna är ibland riktigt farligt. Det finns en hel del nonchalans och agg bakom rattarna i trafiken, även om det mest finns hänsyn och omsorg.
Vi har sett fantastiska cykelspår när vi har rest, där cykling längs slingrande och vackra landsortsvägar för oss utan större omväg till närmaste by eller huvudort. Vi har också sett förfärliga alternativ (t ex nära Oskarshamn), där cyklister befinner sig på en mycket vältrafikerad huvudled med 1+2-filer och vajeravdelare och där vägrenen är så smal, så smal och nära trafiken utan avskiljare. I Norrtälje går det lite långsammare i trafiken (än längs den högtrafikerade E22-an), men är fortfarande farligt när vi tvingas cykla på den stora vägen för att nå våra mål.
Det borde vara varje kommuns - även Norrtäljes - högsta mål att skapa trygga miljöer för invånarna och att skapa goda förutsättningar för invånarnas möjligheter att se om sin egen hälsa. I detta ligger säkra cykelspår. Kan andra kommuner så kan även Norrtälje göra detta - när/om viljan finns.
På Öland finns mängder av fina cykelvägar. Där behöver du i princip aldrig cykla längs den stora vältrafikerade vägen, det finns Ölandsleder, Sverigeleder och andra leder att nyttja. Några går på asfalt, några på grus och några genom kohagarnas eller naturreservatens vackra gräsvägar. På Bornholm finns mängder av fina och fantastiskt väl utmärkta cykelvägar. Där kan du runda ön längs kusten, korsa ön på längden och tvären och sicksacka fram och tillbaka om du vill. Där finns också tydliga skyltar, med längdmarkeringar och riktningar titt som tätt. Sverigeleden, Banvallsleden, Skåneleden, Smugglarrundan och Kustleden är exempel på leder som finns landet runt. I andra länder finns andra leder. Många är riktigt, riktigt bra.
Det finns många, många fler leder i vårt land förstås, men huvudriktningen är att de går på, i princip, bilfria vägar. Leder är dock tänkta för lite längre turer, inte för en vardaglig resa från en plats till en annan. Det är dessa som de enskilda kommunerna måste ta ansvar för. Vi ser att några kommuner, som t ex de båda kommunerna på Öland, tar gott ansvar för detta och vi ser att andra, som t ex Oskarshamn och Norrtälje inte gör det.
Det vore verkligen toppen om Norrtälje kommun tog cykelleds- och cykelsäkerhetsfrågan som sin, samtalade och träffade överenskommelse med andra berörda och kom till skott i frågan.
Mer trygg rörelse ger bättre hälsa. Det gynnar oss alla.
A..
söndag 19 juli 2015
Allemansrätt
 |
| Skogsaktuellt, nr 6. 8 juli 2015. Krönika av Lars Wilderäng - "Dags att reformera allemansrätten". |
Allemansrätten är en fantastisk rätt. Den innehåller också skyldigheter och ansvar. Jag läser krönikan av Lars Wilderäng när jag just har kommit hem ifrån en cykeltur (180 mil) runt om i vårt vackra land. Vi har återkommande diskuterat allemansrätten under vår resa. Den är viktig, tänker vi som vill vara nära och i naturen även i marker som vi inte själva äger.
Allemansrätten kräver omsorg av oss som nyttjar den. Den kräver att vi inte går på brukade ängar, där grödorna ännu växer. Den kräver att vi inte lämnar spår efter oss. Den kräver att vi inte skadar naturen eller något annat. Det är viktigt, tänker jag.
Jag äger själv ingen skog eller mark som omsluts av allemansrätten, men min reskamrat gör det. Det gör att samtalet än lättare kan föras från flera perspektiv. Hur förhåller vi oss till vår rätt att vistas i den fantastiska naturen och hur förhåller vi oss till frågan om det privata ägandet.
Jag ställer mig alltid förundrad till att allemansrätten innehåller möjligheter för näringsidkare att relativt ohämmat nyttja andra människors privata egendom i sin egen näringsverksamhet, att det går att nyttja marker för ekonomisk vinning utan att fråga markägaren. Jag ställer mig också förundrad till alla skyltar som säger att det är tältförbud. Dessa skyltar hittas alltför ofta på sådana platser där allemansrätten absolut ger oss tillstånd att bo en natt eller möjligen två. Vi har t ex rest längs Skånes östra kust, Österlen. Den är kantad av förbudsskyltar. Vid i princip varje väg som går ner till kusten står förbudet att finna; här får du inte tälta.
På Naturvårdsverkets hemsida finns en text som berättar att kommunerna har egna bestämmelser om camping (lokala ordningsföreskrifter) och att det kan handla om förbud att tälta i parker, idrottsområden eller liknande. Förbuden som inkluderar vanlig tältning, en enkel natt i naturen, längs en lång kuststräcka är tragiska. De tar bort en stor del av vår fina rätt. Vi undrar verkligen varför och vi tycker att det är omåttligt synd.
Vårt, nyttjarens, ansvar är stort när vi brukar allemansrätten. Vi har att tänka på att vi lånar någon annans mark och tillgång. Lånar, med omsorg i tanken. Vi skall låna den utan att förstöra, utan att skapa bekymmer och förluster för ägaren. Vi skall lämna den som vi fann den. Vi skall ta med oss allt skräp vi tog med oss dit. Vi skall inte såga, spika eller förstöra i natur eller byggnader. Hänsyn är viktig, eftersom vi vill ha tillgången kvar och eftersom vi nyttjar någon annans tillgång. Den är inte vår, den är bara till tillfälligt lån.
Lars Wilderäng ger uttryck för sina tankar om allemansrätten, bl a utifrån ett oroande missbruksperspektiv, där människor använder marken utan omsorg och hänsyn. Han vill se tydlighet, böter och straff. Det känns hårt, men ibland förstår man tanken. Missbruken, övernyttjandet och brist i hänsyn ger naturligtvis frustration hos ägaren. Hen står maktlös mot missbruket och övernyttjandet.
Ja, en översyn av allemansrätten för en större tydlighet skulle gynna alla parter.
Vad tycker du? Kommentera gärna här!
Anette Grinde
 |
| En vanlig förbudsskylt längs Skånes östra kust. Det var hart när omöjligt att hitta en tältplats - enligt vår vackra allemansrätt - i dessa kvarter. |
tisdag 14 juli 2015
Tisdag 14 juli 2015. Sakta framåt - ända in i mål. Oskarshamn - Korpskog.
14 juli 2015. Tisdag.
Oskarshamn - Byxelkrok/Öland - Korpskog/Öland. Målgång.
Det regnade inatt. Vi bodde på en liten ojämn stenhäll med mossa, rötter och kottar på. Fint, men jag har svårt att sova i regnet. Jag oroar mig i onödan för morgonen.
Det hade slutat regna när vi bröt lägret kl 0500. Tältet var blött, men i kväll bor vi inne så det hinner torka i sinom tid. Kl 0600 öppnade Statoilmacken, så vi hängde på låset för en kopp kaffe och bulle som första frukost. Mackorna intogs sen i hamnen i väntan på Ölandsfärjan, vars avgångstid 0800 inväntades utan regn.
Överfarten till Öland var lugn. I Byxelkrok tog vi en energipåfyllning på Ica innan vi trampade söderut. Då kom regnet. Det var inte måttligt. Ett sådant ihärdig, hårt och långvarigt regn har vi tidigare inte varit utsatta för under denna resa. Vi blev riktigt blöta. Någonstans mitt på dagen trampade vi in på Korpskog, där husfolket bjöd på kaffe och smörgåsar och värme från den fina kaminen. Någon timme senare upphörde regnet och solen tittade försiktigt fram. Det är skönt med den värmande solen.
Leif och jag känner oss nu lite vilsna. Målgång? Men, vill vi inte cykla några mil till? Om inte, vad skall vi då göra istället - nu är rörelsen fått igång kroppen och vi gärna rör oss mer. En löparrunda kanske? Eller är det tid att prova motorcyklarna igen?
Cykelturen har varit fantastiskt fin. Vi har sett fantastiska landskap, varierande miljöer, underbara havsvyer och fina hus. Landets olika hörn ser alldeles olika ut, alla är vackra på sitt sätt. Ja, vi bor i ett fantastiskt vackert land. Det är ljuvligt att kunna resa på detta sätt, röra sig sakta framåt genom landskapet. Med en frisk och hållbar kropp. Och en vältränad och trivsam vän.
Uppmätt sträcka är ca 124 mil för min och Leifs lilla rundtur. Plus de 59 milen från min inledning på resan (Norrtälje - Öland). Drygt 180 mil, alles tillsammans sålunda. 6 punkteringar och ett växelhaveri. Inga skavanker, skador eller fysiska (eller psykiska) efterverkningar.
Vi känner välmående efter genomfört värv, förutom en känsla av tomhet, när vi sitter på verandan därhemma efter hemkomst. Det är som om luften går ur en en aning.
Vad skall vi göra härnäst?
Vill du kommentera detta inlägg - så går det fint att göra det här!
A..
#Utekartan - det är onekligen den karta jag gillar bäst för dessa äventyr. Med dem hittar man i landskapet, den tål väder och vind och den går inte sönder vid felvikningar. Det är onekligen den som passar bäst för äventyr. Helt utan diskussion. När/om du skall äventyra, röra dig i naturen - hitta rätt även när det är väder och vind - då rekommenderar jag verkligen Utekartan. Den är min absoluta favorit.
#SchystResande - att resa vänligt, enkelt & lätt. Föredrag om detta? Ja, hör av dig om du vill att jag kommer och talar om Schyst Resande. Om att tänka på att inte tära på naturen och inte utnyttja andras väl för din egen bekvämlighets skull. Du når mig på mailadressen; anette.grinde (snabel-a) foretagshuset.net eller telefon 0708 905 731.
#PlasticFreeTuesday - att inte använda plast om det inte är absolut nödvändigt. Kan vi inte enas om att försöka leva mer utan plast? Kan vi inte enas om att åtminstone försöka? Kan vi enas om att begrunda saken och göra vårt yttersta för att undvika slöseriförbrukningen?
#SlowlyForward - är arbetsnamnet på sommarens cykeltur. Sakta framåt - först söderut, sedan västerut för att sedan vrida nord, nordost och ost. Och slutligen igen ett litet stycke syd. I långsam och njutbar takt. Alla inlägg från årets tur hittar du här. Inläggen från 2014 års cykeltur genom Polen, Litauen, Lettland & Estland hittar du här och de från Indienresan 2013 hittar du här. Läs & kommentera gärna.
Packningen behöver begrundas - mer av vissa ting, mindre av andra. Ja, den tål att tänkas mer på. Den har förbättringspotential. De cykelväskor vi har är verkligen inte bra - skall jag skaffa nya? Lägga pengar på saker som visserligen finns, men definitivt inte alls är optimala? Ja, det beror förstås på vart jag skall åka nästa gång - och under vilka förutsättningar detta skall ske.
Vaude cykelväskor. De ifjol införskaffade cykelväskorna gick sönder och fick då bytas mot nya. I fjol var det bara sol. Då fungerade de principiellt hyfsat väl. Toppväskan gick dock sönder av de spännen sidoväskorna satt på. Ett sittunderlag eller annat skydd måste läggas emellan, som skydd för undersidan av toppväskan. I år regnade det och det kunde då konstateras att regnet kom in i väskorna, trots regnskydd på. Väskorna kan inte rekommenderas, sålunda.
Föredrag? Ja, gärna. Hör av dig om du vill att jag kommer och talar om resor, cykling, äventyr eller annat som rör vårt/mitt resande. Jag visar gärna bilder och talar om våra/mina äventyr. Du når mig på mail; anette.grinde (snabel-a) foretagshuset.net eller telefon 0708 905 731.
Oskarshamn - Byxelkrok/Öland - Korpskog/Öland. Målgång.
Det regnade inatt. Vi bodde på en liten ojämn stenhäll med mossa, rötter och kottar på. Fint, men jag har svårt att sova i regnet. Jag oroar mig i onödan för morgonen.
Det hade slutat regna när vi bröt lägret kl 0500. Tältet var blött, men i kväll bor vi inne så det hinner torka i sinom tid. Kl 0600 öppnade Statoilmacken, så vi hängde på låset för en kopp kaffe och bulle som första frukost. Mackorna intogs sen i hamnen i väntan på Ölandsfärjan, vars avgångstid 0800 inväntades utan regn.
Överfarten till Öland var lugn. I Byxelkrok tog vi en energipåfyllning på Ica innan vi trampade söderut. Då kom regnet. Det var inte måttligt. Ett sådant ihärdig, hårt och långvarigt regn har vi tidigare inte varit utsatta för under denna resa. Vi blev riktigt blöta. Någonstans mitt på dagen trampade vi in på Korpskog, där husfolket bjöd på kaffe och smörgåsar och värme från den fina kaminen. Någon timme senare upphörde regnet och solen tittade försiktigt fram. Det är skönt med den värmande solen.
Leif och jag känner oss nu lite vilsna. Målgång? Men, vill vi inte cykla några mil till? Om inte, vad skall vi då göra istället - nu är rörelsen fått igång kroppen och vi gärna rör oss mer. En löparrunda kanske? Eller är det tid att prova motorcyklarna igen?
Cykelturen har varit fantastiskt fin. Vi har sett fantastiska landskap, varierande miljöer, underbara havsvyer och fina hus. Landets olika hörn ser alldeles olika ut, alla är vackra på sitt sätt. Ja, vi bor i ett fantastiskt vackert land. Det är ljuvligt att kunna resa på detta sätt, röra sig sakta framåt genom landskapet. Med en frisk och hållbar kropp. Och en vältränad och trivsam vän.
Uppmätt sträcka är ca 124 mil för min och Leifs lilla rundtur. Plus de 59 milen från min inledning på resan (Norrtälje - Öland). Drygt 180 mil, alles tillsammans sålunda. 6 punkteringar och ett växelhaveri. Inga skavanker, skador eller fysiska (eller psykiska) efterverkningar.
Vi känner välmående efter genomfört värv, förutom en känsla av tomhet, när vi sitter på verandan därhemma efter hemkomst. Det är som om luften går ur en en aning.
Vad skall vi göra härnäst?
Vill du kommentera detta inlägg - så går det fint att göra det här!
A..
 |
| Mörka moln över Öland. Vi fick cykla i hällande regn de sista milen. Tur att det var hemfärd - de där sista övermåttligt regniga milen - så vi kunde komma in och torka. Vi fick värmande kaffe & mackor när vi kom i mål. |
*** *** ***
#SchystResande - att resa vänligt, enkelt & lätt. Föredrag om detta? Ja, hör av dig om du vill att jag kommer och talar om Schyst Resande. Om att tänka på att inte tära på naturen och inte utnyttja andras väl för din egen bekvämlighets skull. Du når mig på mailadressen; anette.grinde (snabel-a) foretagshuset.net eller telefon 0708 905 731.
#PlasticFreeTuesday - att inte använda plast om det inte är absolut nödvändigt. Kan vi inte enas om att försöka leva mer utan plast? Kan vi inte enas om att åtminstone försöka? Kan vi enas om att begrunda saken och göra vårt yttersta för att undvika slöseriförbrukningen?
#SlowlyForward - är arbetsnamnet på sommarens cykeltur. Sakta framåt - först söderut, sedan västerut för att sedan vrida nord, nordost och ost. Och slutligen igen ett litet stycke syd. I långsam och njutbar takt. Alla inlägg från årets tur hittar du här. Inläggen från 2014 års cykeltur genom Polen, Litauen, Lettland & Estland hittar du här och de från Indienresan 2013 hittar du här. Läs & kommentera gärna.
Packningen behöver begrundas - mer av vissa ting, mindre av andra. Ja, den tål att tänkas mer på. Den har förbättringspotential. De cykelväskor vi har är verkligen inte bra - skall jag skaffa nya? Lägga pengar på saker som visserligen finns, men definitivt inte alls är optimala? Ja, det beror förstås på vart jag skall åka nästa gång - och under vilka förutsättningar detta skall ske.
Vaude cykelväskor. De ifjol införskaffade cykelväskorna gick sönder och fick då bytas mot nya. I fjol var det bara sol. Då fungerade de principiellt hyfsat väl. Toppväskan gick dock sönder av de spännen sidoväskorna satt på. Ett sittunderlag eller annat skydd måste läggas emellan, som skydd för undersidan av toppväskan. I år regnade det och det kunde då konstateras att regnet kom in i väskorna, trots regnskydd på. Väskorna kan inte rekommenderas, sålunda.
Föredrag? Ja, gärna. Hör av dig om du vill att jag kommer och talar om resor, cykling, äventyr eller annat som rör vårt/mitt resande. Jag visar gärna bilder och talar om våra/mina äventyr. Du når mig på mail; anette.grinde (snabel-a) foretagshuset.net eller telefon 0708 905 731.
Måndag 13 juli 2015. Sakta framåt. Brittatorp - Oskarshamn.
13 juli 2015. Måndag.
Brittatorp - Eke - Lenhovda - Grönskåra - Öjemåla - Sinnerbo - Basthult - Ruda (finfin pizza!), Fliseryd - Påskallavik - Oskarshamn.
Vi startar vår dag på en äng nära Brittatorp. Himlen är blå och grå. Det har inte regnat inatt, men insidan av tältet var rätt blött av markfukt, dagg och kondens. Vi hade en lugn morgon med god frukost, fyra nystartande hägrar från kanten bredvid och minnet av nattens skällande råbock. Ljuden och lukterna är fantastiska i naturen. Med cykel & tält kommer man naturen fantastiskt nära. Det är ljuvliga upplevelser.
Igår mötte vi en man på pizzerian i Växjö som kände sig stolt över vår cykeltur; att man kan och att man gör. Häromdagen mötte vi en annan man som sa; ni har förstört min dag. Nu kommer jag att tänka på detta hela dagen. (Ja, han sa det med ett leende).
Vårt nattläger var välbesökt av djur. Där fanns t ex fästingar, knott, mygg, flugor, morkullor (ganska många flög över vårt tält) och en skällande råbock. Det är fint med djur även om de minsta ibland är lite för närgångna.
I går, söder om Växjö i de mörka skogarna, stod en man i ett dike med en håv. Runt halsen hade han en kikare. Sikten kan inte ha varit så lång i det täta skogslandskapet. Vi undrar ännu vad hans intresseområde var. Vad letade han efter, tro?
Vi klarar oss hyfsat från regnet. En timme mitt på dagen stog vi under ett tak, annars kan vi oftast trampa på. En punktering på eftermiddagen, nr sex i ordningen på denna resa, tror vi. Det börjar bli så många så vi tappar räkningen till slut. Denna gång berodde det på en liten, liten men vass sten.
I Ruda tog vi middagspaus på byns pizzeria. Visst är det fantastiskt att det nästan alltid finns en sådan, vi varje liten håla landet runt. Vad vore vi utan alla dessa utlandsfödda män som driver en pizzeria eller annat i landets alla små och stora samhällen. Så oerhört tomt det skulle vara utan dem.
Vägen mellan Öjemåla och Ruda var riktigt fin, slingrande genom landskapet som en orm. Där fanns mycket skog, få hus, slingrande vägar, vacker natur - där var riktigt fint.
Vår natthamn fann vi på en stor sten/klippa i en tät skog, strax utanför Oskarshamn. Vår plan är att i morgon ta färjan mellan Oskarshamn och Byxelkrok, för avslut av cykelturen på Korpskog, Öland.
A..
#SchystResande - att resa vänligt, enkelt & lätt.
#PlasticFreeTuesday - att inte använda plast om det inte är absolut nödvändigt. Kan vi inte enas om att försöka leva mer utan plast? Kan vi inte enas om att åtminstone försöka? Kan vi enas om att begrunda saken och göra vårt yttersta för att undvika slöseriförbrukningen?
#SlowlyForward - är arbetsnamnet på sommarens cykeltur. Sakta framåt - först söderut, sedan västerut för att sedan vrida nord, nordost och ost. Och slutligen igen ett litet stycke syd. I långsam och njutbar takt.
Brittatorp - Eke - Lenhovda - Grönskåra - Öjemåla - Sinnerbo - Basthult - Ruda (finfin pizza!), Fliseryd - Påskallavik - Oskarshamn.
Vi startar vår dag på en äng nära Brittatorp. Himlen är blå och grå. Det har inte regnat inatt, men insidan av tältet var rätt blött av markfukt, dagg och kondens. Vi hade en lugn morgon med god frukost, fyra nystartande hägrar från kanten bredvid och minnet av nattens skällande råbock. Ljuden och lukterna är fantastiska i naturen. Med cykel & tält kommer man naturen fantastiskt nära. Det är ljuvliga upplevelser.
Igår mötte vi en man på pizzerian i Växjö som kände sig stolt över vår cykeltur; att man kan och att man gör. Häromdagen mötte vi en annan man som sa; ni har förstört min dag. Nu kommer jag att tänka på detta hela dagen. (Ja, han sa det med ett leende).
Vårt nattläger var välbesökt av djur. Där fanns t ex fästingar, knott, mygg, flugor, morkullor (ganska många flög över vårt tält) och en skällande råbock. Det är fint med djur även om de minsta ibland är lite för närgångna.
I går, söder om Växjö i de mörka skogarna, stod en man i ett dike med en håv. Runt halsen hade han en kikare. Sikten kan inte ha varit så lång i det täta skogslandskapet. Vi undrar ännu vad hans intresseområde var. Vad letade han efter, tro?
Vi klarar oss hyfsat från regnet. En timme mitt på dagen stog vi under ett tak, annars kan vi oftast trampa på. En punktering på eftermiddagen, nr sex i ordningen på denna resa, tror vi. Det börjar bli så många så vi tappar räkningen till slut. Denna gång berodde det på en liten, liten men vass sten.
I Ruda tog vi middagspaus på byns pizzeria. Visst är det fantastiskt att det nästan alltid finns en sådan, vi varje liten håla landet runt. Vad vore vi utan alla dessa utlandsfödda män som driver en pizzeria eller annat i landets alla små och stora samhällen. Så oerhört tomt det skulle vara utan dem.
Vägen mellan Öjemåla och Ruda var riktigt fin, slingrande genom landskapet som en orm. Där fanns mycket skog, få hus, slingrande vägar, vacker natur - där var riktigt fint.
Vår natthamn fann vi på en stor sten/klippa i en tät skog, strax utanför Oskarshamn. Vår plan är att i morgon ta färjan mellan Oskarshamn och Byxelkrok, för avslut av cykelturen på Korpskog, Öland.
A..
 |
| En vacker rastplast (som vi inte nyttjade men ändock passerade) i Lenhovda, med en smått hotfull himmel. |
 |
| Precis när man behöver den som bäst dyker en finfint tak upp. Här stannar vi en timme, i väntan på att regnet skall upphöra. Jag somnade på bordet och Leif väckte mig när regnet upphört. |
 |
| Punktering igen. Leif fixar - han är duktig på att fixa punkteringar & har nu lärt sig att hitta taggiga stenar och ihärdiga taggar i däcken. Han har nu fått göra detta rätt ofta. |
 |
| Nattplast strax söder om Oskarshamn. En tät skog, med en tillräckligt stor & flat stenplätt. Fint. Fint. Fint. (När vi nu bara skulle sova). |
#SchystResande - att resa vänligt, enkelt & lätt.
#PlasticFreeTuesday - att inte använda plast om det inte är absolut nödvändigt. Kan vi inte enas om att försöka leva mer utan plast? Kan vi inte enas om att åtminstone försöka? Kan vi enas om att begrunda saken och göra vårt yttersta för att undvika slöseriförbrukningen?
#SlowlyForward - är arbetsnamnet på sommarens cykeltur. Sakta framåt - först söderut, sedan västerut för att sedan vrida nord, nordost och ost. Och slutligen igen ett litet stycke syd. I långsam och njutbar takt.
söndag 12 juli 2015
Söndag 12 juli 2015. Sakta framåt. Värpeshult - Brittatorp.
12 juli 2015. Söndag.
Värpeshult, mer nära Eneryda än Växjö. Vislanda. Alvesta. Gemla. Växjö (sen lunch/tidig middag). Rottne. Nattplats nära Brittatorp.
Det regnade i natt. Jag sov dåligt. Jag drömde att bonden ogillade att vi låg på ängen och att han satte vattenspridaren över vårt tält. Därav regnet. Leif drömde att bondens son kom och skulle plöja åkern - hans far hade sagt till honom att så skulle det vara och då skulle det vara så. Vi tyckte förstås att vi låg riktigt finfint på vår skyddade äng, men någon oro i oss måste ändå ha funnits med tanke på de tokiga drömmarna.
Strax innan Vislunda, strax efter Vislunda kyrka, åkte vi förbi två fantastiskt gamla hus med grästak. Det var ett gammalt ålderdomshem och fattigstuga som nu vårdades av Vislunda hembygdsförning. Dessa krafter gör mig glad.
Det var kortbyxväder idag, trots periodvis hotande himmel. En skön dag. Efter Växjö åker vi i ett ingemansland, vi har inte längre någon karta och hittar ingenstans att få eller köpa en. När himlen blivit för hotande byter vi helt enkelt riktning och åker någon annanstans, men till slut får man ju ge sig. Vi har, vid läggdags, inte fått någon skur på oss alls.
Landskapet har varit fint, småländskt med mycket skog och vänliga vägar. Vi undviker, som brukligt, de stora vägarna och håller oss till de små slingriga vägarna.
Vi mår väl. Ingen punktering idag. Ny slang inköpt på Biltema i Växjö.
Nattplats letas på slagen äng, gärna i lä och med riktning så att solen väcker oss på morgonen och torkar bort nattens regn och daggen från tältet. Vi letar också platser där vi inte syns, inte stör och inte förstör. Vi nyttjar allemansrätten, talar om den oss emellan och gör vårt yttersta för att inte störa eller förstöra och inte heller på något sätt övernyttja någon annans mark.
Ca 9 mil idag.
A..
Värpeshult, mer nära Eneryda än Växjö. Vislanda. Alvesta. Gemla. Växjö (sen lunch/tidig middag). Rottne. Nattplats nära Brittatorp.
Det regnade i natt. Jag sov dåligt. Jag drömde att bonden ogillade att vi låg på ängen och att han satte vattenspridaren över vårt tält. Därav regnet. Leif drömde att bondens son kom och skulle plöja åkern - hans far hade sagt till honom att så skulle det vara och då skulle det vara så. Vi tyckte förstås att vi låg riktigt finfint på vår skyddade äng, men någon oro i oss måste ändå ha funnits med tanke på de tokiga drömmarna.
Strax innan Vislunda, strax efter Vislunda kyrka, åkte vi förbi två fantastiskt gamla hus med grästak. Det var ett gammalt ålderdomshem och fattigstuga som nu vårdades av Vislunda hembygdsförning. Dessa krafter gör mig glad.
Det var kortbyxväder idag, trots periodvis hotande himmel. En skön dag. Efter Växjö åker vi i ett ingemansland, vi har inte längre någon karta och hittar ingenstans att få eller köpa en. När himlen blivit för hotande byter vi helt enkelt riktning och åker någon annanstans, men till slut får man ju ge sig. Vi har, vid läggdags, inte fått någon skur på oss alls.
Landskapet har varit fint, småländskt med mycket skog och vänliga vägar. Vi undviker, som brukligt, de stora vägarna och håller oss till de små slingriga vägarna.
Vi mår väl. Ingen punktering idag. Ny slang inköpt på Biltema i Växjö.
Nattplats letas på slagen äng, gärna i lä och med riktning så att solen väcker oss på morgonen och torkar bort nattens regn och daggen från tältet. Vi letar också platser där vi inte syns, inte stör och inte förstör. Vi nyttjar allemansrätten, talar om den oss emellan och gör vårt yttersta för att inte störa eller förstöra och inte heller på något sätt övernyttja någon annans mark.
Ca 9 mil idag.
A..
 |
| Tillflykten - ålderdomshem från äldre tid. Nu i en hembygdsförenings vård. |
 |
| Vägkantsgräs med blomster, någonstans i Småland. |
 |
| En finfin nattpass. Har vi månne regn att vänta, tro? |
lördag 11 juli 2015
Lördag 11 juli 2015- Sakta framåt. Norrut. Hågnarp - Värpeshult.
11 juli 2015. Lördag.
Hågnarp - Bjärnum - Magnarp - Osby - Killeberg - Älmhult - Diö - Eneryda - Värpeshult.
Idag har vi bytt från Skåne till Småland. Vi är snart kartlösa, men hittar ännu fram hjälpligt med Malmödelen. Vi har gott väder och nästan ingen vind, på vägar som är kantade av tät skog av både löv och barrsort. Det är en enorm skillnad i landskap, från bara häromdagen till nu. Så kort det ändå var från Skånes nedre kust och upp till Småland. Vi är ju redan här.
Natthamn på en enskild äng nära Värpeshult, några mil söder om Växjö. En vältrafikerad järnväg ligger strax intill. Det blir intressant att se (& höra) hur/om den stör vår nattsömn i natt.
Så särskilt ren är jag inte, men hel, nöjd och glad.
92 km.
A..
Hågnarp - Bjärnum - Magnarp - Osby - Killeberg - Älmhult - Diö - Eneryda - Värpeshult.
Idag har vi bytt från Skåne till Småland. Vi är snart kartlösa, men hittar ännu fram hjälpligt med Malmödelen. Vi har gott väder och nästan ingen vind, på vägar som är kantade av tät skog av både löv och barrsort. Det är en enorm skillnad i landskap, från bara häromdagen till nu. Så kort det ändå var från Skånes nedre kust och upp till Småland. Vi är ju redan här.
Natthamn på en enskild äng nära Värpeshult, några mil söder om Växjö. En vältrafikerad järnväg ligger strax intill. Det blir intressant att se (& höra) hur/om den stör vår nattsömn i natt.
Så särskilt ren är jag inte, men hel, nöjd och glad.
92 km.
A..
 |
| Frukost i läläge. Hu, så varmt det blev. (Foto; Leif Hemlin) |
 |
| Flyttar ut, till en minst sagt obekväm soffa. Jag kanske borde skaffa mer hull på rumpan, för att klara dessa soffor väl. Eller byta typ av soffa. (Foto; Leif Hemlin) |
 |
| Väderstenstext! |
 |
| En finfin vädersten - gör cyklister glada! |
 |
| Ja, i den här stan håller Brio till. Var är detta? Jo, Brio finns i Osby. |
 |
| Så lämnar vi Skåne och trampar in i Småland. |
 |
| Dessa skyltar dyker upp mellan Älmhult & Växjö. Frågan är; till vem skall vi anmäla oss om vi vill vara med? Jo, till Cykelfest i Eneryda! |
 |
| Strax utanför Värpeshult, på en finfin äng tar vi middag och kvällsvilaplats. Här är vindstilla och sol i kvällningen. Järnvägen gick här strax intill, men hördes knappt om natten. |
 |
| Himlen är vackert mild i kväll. Det gör oss gott. Natten blev ändå rätt regnig - det dyker upp som från ingenstans. |
Fredag 10 juli 2015. Sakta framåt. Norrut. Lund - Hågnarp.
10 juli 2015.
Fredag.
En god natts sömn i ett privathem med bed and breakfast (Lund). En fantastiskt frukost. Ja, vi är nöjda med det boende turistbyrån i Lund hänvisade oss till. Det var bättre än hotell och bättre än vandrarhem med fler på rummet. Det regnade när vi åt frukost, men sedan klarade vi oss väl från regnet.
I Eslöv lagade vi soppa & nudlar. Det smakade väl. Efter Eslöv försökte vi ta småvägar som resulterade i vilsekörning och en punktering. I däcket satt en rosentagg igen även om det var i anslutning till ventilen som slangen gått sönder (inte taggen alltså). Punka nr 3 och slangbyte nr 5 eftersom två av bytena resulterat i nya hål (när vi inte hittat skälet till punkan).
Vi passerar Billingen, Röstånga och provianterar i Perstorp. Vi hittar till slut och väldigt sent ett mygginvaderat nattställe 6-7 km väster om Bjärnum. FÖr lite mat och vatten skapade en kraftig energibrist i mig. För sen tältlandning och massor av mygg gav ingen mat. Jag somnade hårt efter några mackor och en näve nötter och russin.
Dagen har bjudit på ett varierat landskap, först öppna fält, sedan skog och slingriga vägar. Det var väldigt blåsigt i de öppna landskapen och lugnare när skogen och det kuperade landskapet tog vid. Det var väldigt skönt att komma bort ifrån den kraftiga blåsten som härjade över Skånes slätter.
Lund - Väggarp - Eslöv - Billinge - Röstånga - Forestad - Perstorp - Strandböke - Röke - Humlesjö - Hågnarp
99 km.
A..
Fredag.
En god natts sömn i ett privathem med bed and breakfast (Lund). En fantastiskt frukost. Ja, vi är nöjda med det boende turistbyrån i Lund hänvisade oss till. Det var bättre än hotell och bättre än vandrarhem med fler på rummet. Det regnade när vi åt frukost, men sedan klarade vi oss väl från regnet.
I Eslöv lagade vi soppa & nudlar. Det smakade väl. Efter Eslöv försökte vi ta småvägar som resulterade i vilsekörning och en punktering. I däcket satt en rosentagg igen även om det var i anslutning till ventilen som slangen gått sönder (inte taggen alltså). Punka nr 3 och slangbyte nr 5 eftersom två av bytena resulterat i nya hål (när vi inte hittat skälet till punkan).
Vi passerar Billingen, Röstånga och provianterar i Perstorp. Vi hittar till slut och väldigt sent ett mygginvaderat nattställe 6-7 km väster om Bjärnum. FÖr lite mat och vatten skapade en kraftig energibrist i mig. För sen tältlandning och massor av mygg gav ingen mat. Jag somnade hårt efter några mackor och en näve nötter och russin.
Dagen har bjudit på ett varierat landskap, först öppna fält, sedan skog och slingriga vägar. Det var väldigt blåsigt i de öppna landskapen och lugnare när skogen och det kuperade landskapet tog vid. Det var väldigt skönt att komma bort ifrån den kraftiga blåsten som härjade över Skånes slätter.
Lund - Väggarp - Eslöv - Billinge - Röstånga - Forestad - Perstorp - Strandböke - Röke - Humlesjö - Hågnarp
99 km.
A..
 |
| En väldigt myggig nattplats. Eller kanske bara fylld av fasansfullt många knott! |
torsdag 9 juli 2015
Torsdag 9 juli 2015. Sakta framåt. Malmö - Lund.
9 juli 2015. Torsdag. Detta är en viktig dag för då fyller min fantastiska Jenny år. Grattis till världens finaste Jenny på hennes födelsedag. Jag hoppas att den är fantastiskt god, att tårta serverats och att flaggan hissats i topp!
För oss cyklister säger jag; - Nja, om tältplatsen vi valde igår. Den låg inte i lä. Den låg i en riktig busvind. Jag trodde nog att tältpinnarna skulle dras upp och att tältet skulle haverera. Det var obehagligt så att det räckte. Det var skönt att vinden gav sig lite på morgonkvisten även om den fortfarande var kraftig, så att man fick någon timmes acceptabel sömn. Oro & obehag är verkligen ingen bra sömngrund.
Så småningom fick vi ihop vår packning. Leif googlade väder och vi insåg att regnet skulle komma strax. Då fick vi fart för att få ner tältet torrt. Det klarade sig, men strax började regnet igen. Vi hittade Biltema i ett köpcentrum i närheten och åt frukost där. Sedan besökte vi Jula för köp av ett kort spännband för att hantera min för stora kameraväska och Stadium för en ny regnjacka till mig, sen var det dags för lunch på Ikea. Efter lunchen var klockan efter 1300 och det var dags att försöka ta sig vidare. Vi drog österut mot Oxie, för att slippa centrala Malmö, och sedan vidare lite nordost till Sallerup, Särslöv och Staffanstorp innan vi landade för dagen i Lund. Vi rundade alltså Malmö öster om staden, utan att passera mitt i alls. Hos turistbyrån i Lund fick vi välja mellan ett vandrarhem där vi skulle dela rum med andra, ett för dyrt hotell och ett bed/breakfast hos en äldre dam. Vi valde det senaste och fick eget rum, rena lakan, egen handduk, torkmöjligheter och en förväntan om frukost i morgon bitti. Det känns gott att vara under tak efter en dag med mycket kraftig blåst och ett återkommande regn.
Efter lite vin, ost och kex och en väderleksrapport som säger att det inte skall regna i morgon mår vi gott igen. Vi blundar för att det skall regna om någon dag igen, eller funderar på hur vi skall styra vår kosa för att undvika så mycket regn som möjligt. Regn är inte vår melodi. Vi vill ha sol & medvind. Vi skippar nog kusten i morgon. Jag tror att vi drar åt nordost.
43 km.. Blött, blåsig men ändå på väg.
Det blev rätt dåligt med bilder idag, kan man lugnt säga.
#SchystResande - att resa vänligt, enkelt & lätt.
#PlasticFreeTuesday - att inte använda plast om det inte är absolut nödvändigt. Kan vi inte leva utan plasten? Kan vi inte enas om att åtminstone försöka? Kan vi enas om att begrunda saken och göra vårt yttersta för att undvika slöseriförbrukningen?
#SlowlyForward - är arbetsnamnet på sommarens cykeltur. Den går sin gilla gång framåt. Sakta framåt - först söderut, sedan västerut, och nu norrut.
För oss cyklister säger jag; - Nja, om tältplatsen vi valde igår. Den låg inte i lä. Den låg i en riktig busvind. Jag trodde nog att tältpinnarna skulle dras upp och att tältet skulle haverera. Det var obehagligt så att det räckte. Det var skönt att vinden gav sig lite på morgonkvisten även om den fortfarande var kraftig, så att man fick någon timmes acceptabel sömn. Oro & obehag är verkligen ingen bra sömngrund.
Så småningom fick vi ihop vår packning. Leif googlade väder och vi insåg att regnet skulle komma strax. Då fick vi fart för att få ner tältet torrt. Det klarade sig, men strax började regnet igen. Vi hittade Biltema i ett köpcentrum i närheten och åt frukost där. Sedan besökte vi Jula för köp av ett kort spännband för att hantera min för stora kameraväska och Stadium för en ny regnjacka till mig, sen var det dags för lunch på Ikea. Efter lunchen var klockan efter 1300 och det var dags att försöka ta sig vidare. Vi drog österut mot Oxie, för att slippa centrala Malmö, och sedan vidare lite nordost till Sallerup, Särslöv och Staffanstorp innan vi landade för dagen i Lund. Vi rundade alltså Malmö öster om staden, utan att passera mitt i alls. Hos turistbyrån i Lund fick vi välja mellan ett vandrarhem där vi skulle dela rum med andra, ett för dyrt hotell och ett bed/breakfast hos en äldre dam. Vi valde det senaste och fick eget rum, rena lakan, egen handduk, torkmöjligheter och en förväntan om frukost i morgon bitti. Det känns gott att vara under tak efter en dag med mycket kraftig blåst och ett återkommande regn.
Efter lite vin, ost och kex och en väderleksrapport som säger att det inte skall regna i morgon mår vi gott igen. Vi blundar för att det skall regna om någon dag igen, eller funderar på hur vi skall styra vår kosa för att undvika så mycket regn som möjligt. Regn är inte vår melodi. Vi vill ha sol & medvind. Vi skippar nog kusten i morgon. Jag tror att vi drar åt nordost.
43 km.. Blött, blåsig men ändå på väg.
Det blev rätt dåligt med bilder idag, kan man lugnt säga.
 |
| Frukost på Biltema. Lunch på Ikea. Sen iväg längs regniga och blåsiga spår. |
#SchystResande - att resa vänligt, enkelt & lätt.
#PlasticFreeTuesday - att inte använda plast om det inte är absolut nödvändigt. Kan vi inte leva utan plasten? Kan vi inte enas om att åtminstone försöka? Kan vi enas om att begrunda saken och göra vårt yttersta för att undvika slöseriförbrukningen?
#SlowlyForward - är arbetsnamnet på sommarens cykeltur. Den går sin gilla gång framåt. Sakta framåt - först söderut, sedan västerut, och nu norrut.
Onsdag 8 juli 2015. Sakta framåt. Västerut & norrut. Ystad - Malmö.
8 juli 2015
Onsdag.
Frukost i Ystad - kort fika i hamnen i Abbekås - en snabbtitt i Smygehuk (den sydligast punkten i Sverige) - indisk mat i Trelleborg - natthamn nära västra Klagstorp & Skumparp i höjd med Klagshamn strax söder om Malmö.
Leif lagade de båda trasiga slangarna från igår. En liten rosentagg satt i ytterdäcket och gjorde ett litet hål i den gamla och i den nya slangen. Det är förtretligt när man inte hittar grundfelet och får punktering igen på samma ställe på den nya slagen, samma sak hände när Leif fick punktering häromdagen. Nu är mina båda slangarna lagade.
Efter packning och städning av den hyrda lägenheten i Ystad kom vi iväg. Efter ca 100 meter stötte vi på Anna Hull, den enda person jag känner i Ystad. Sådan är kul & förundrande.
Idag har det blåst rejält. Stretsamt. Vi har följt kusten, färdats i blåsten och tittat oroligt på de mörka molnen som raskt har flugit över himlen. Det har gått ordentliga gäss på havet, grödorna har haft det arbetsamt för att kunna stå upp idag. De stora och öppna ängarna låter vinden härja fritt.
Vi hann få upp tältet sekunderna innan störtskuren landade på vårt tält. Det fanns inte så gott om tältplatser på de öppna fälten, men vi hittade ett hörn där vi osedda kunde husera. Vi klarade väderstrecket i hopp om att vakna med solen men missade läpunkten. Den blåst som var och sen höll i sig större delen av natten störde vår nattsömn. Ordentligt många meter/sekund - var går gränsen för storm? Det blåste så att jag trodde att tältet skulle flyga iväg med oss i. Det var en obehaglig känsla. Det stillade sig lite framåt småtimmarna och vi kunde sova några timmar.
84 km. Hel, inte särskilt ren.
I morgon fyller finaste Jenny år. Så fort åren går.
A..
#SchystResande - att resa vänligt, enkelt & lätt.
#PlasticFreeTuesday - att inte använda plast om det inte är absolut nödvändigt. Kan vi inte leva utan plasten? Kan vi inte enas om att åtminstone försöka?
#SlowlyForward - är arbetsnamnet på sommarens cykeltur. Den går sin gilla gång framåt. Sakta framåt - först söderut, nu söderut och västerut, strax norrut.
Onsdag.
Frukost i Ystad - kort fika i hamnen i Abbekås - en snabbtitt i Smygehuk (den sydligast punkten i Sverige) - indisk mat i Trelleborg - natthamn nära västra Klagstorp & Skumparp i höjd med Klagshamn strax söder om Malmö.
Leif lagade de båda trasiga slangarna från igår. En liten rosentagg satt i ytterdäcket och gjorde ett litet hål i den gamla och i den nya slangen. Det är förtretligt när man inte hittar grundfelet och får punktering igen på samma ställe på den nya slagen, samma sak hände när Leif fick punktering häromdagen. Nu är mina båda slangarna lagade.
Efter packning och städning av den hyrda lägenheten i Ystad kom vi iväg. Efter ca 100 meter stötte vi på Anna Hull, den enda person jag känner i Ystad. Sådan är kul & förundrande.
Idag har det blåst rejält. Stretsamt. Vi har följt kusten, färdats i blåsten och tittat oroligt på de mörka molnen som raskt har flugit över himlen. Det har gått ordentliga gäss på havet, grödorna har haft det arbetsamt för att kunna stå upp idag. De stora och öppna ängarna låter vinden härja fritt.
Vi hann få upp tältet sekunderna innan störtskuren landade på vårt tält. Det fanns inte så gott om tältplatser på de öppna fälten, men vi hittade ett hörn där vi osedda kunde husera. Vi klarade väderstrecket i hopp om att vakna med solen men missade läpunkten. Den blåst som var och sen höll i sig större delen av natten störde vår nattsömn. Ordentligt många meter/sekund - var går gränsen för storm? Det blåste så att jag trodde att tältet skulle flyga iväg med oss i. Det var en obehaglig känsla. Det stillade sig lite framåt småtimmarna och vi kunde sova några timmar.
84 km. Hel, inte särskilt ren.
I morgon fyller finaste Jenny år. Så fort åren går.
A..
 |
| Och plötsligt träffar vi Anna Hull i Ystad. Hur sannolikt är det? Kul! |
#SchystResande - att resa vänligt, enkelt & lätt.
#PlasticFreeTuesday - att inte använda plast om det inte är absolut nödvändigt. Kan vi inte leva utan plasten? Kan vi inte enas om att åtminstone försöka?
#SlowlyForward - är arbetsnamnet på sommarens cykeltur. Den går sin gilla gång framåt. Sakta framåt - först söderut, nu söderut och västerut, strax norrut.
tisdag 7 juli 2015
Tisdag 7 juli. Sakta framåt. Bornholm - Ystad.
Tisdag. 7 juli 2015.
Dueodde familjecamping (södra udden) - Rönne - Ystad.
Ja, campingen var fin. Fina duschar, fina kök, fina toaletter och ett fint campingområde. Även om jag inte är så förtjust i campingplatser var det en fin camping. Kusten runt den södra udden hade fin, fin vit sand och de låga tallarna som präglar ett sådant område. Den miljön gillar jag, det är fint. Som på Öland och som den östra skånska kusten.
Bornholm var fint. Kusten från Rönne till Sandvig (västra/nordvästra kusten norrut) - bestod av fina cykelvägar i lummig miljö, där var branter, smala kustvägar och inte så mycket turism. Den norra udden och ner österut var mer turismbetonat. Här var också kuperat och fina små kustbyar. Från ostpunkten och ner mot syd.
Bornholm har bjudit på en fantastiskt natur, ett fint kuperat landskap, fantastiska kustlinjer, väldigt fin bebyggelse, många fina små kustsamhällen och fantastiskt fina cykelvägar. Ön var inte så cykelkrävande, men ändå ibland väldigt krävande då den vissa sträckor var mycket kuperad. Den har bjudit på öppen kust, karga klippor, sand, ängsmark och skog. Det sorgliga var att det fanns väldigt många hus till salu - ja, det kanske inte är sorgligt, men jag tror att Bornholm har en begränsad köpkrets så att det ändå är en rätt liten marknads för husförsäljningarna. Jag misstänker att de har någon form av hembygdsbegränsning, såsom t ex Åland har. Alltså, att du måste ha någon form av anknytning för att få köpa fastigheter här. Många hus var väldigt fina och med väldigt fina lägen nära kustlinjen. Bornholm är mycket väl värt ett besök. Solen och vindarnas ö passar väl som beskrivning. Vi har haft skarp sol och värme, finfin medvind och motig motvind. Vi har också, vår första natt, haft dunder och brakåska och hällande regn. Det var dock på natten och vi kunde börja dagen torra, såväl vi som tältet.
Vid avfärd från Bornholm mot Ystad har vi kommit ca 66 mil (från Korpskog/Öland). Dessförinnan hade jag cyklat ca 59 mil (Söderby/Norrtälje-Korpskog/Öland). Det ger inalles, för mig, nu ca 125 mil. Några ytterligare mil lär det bli innan resan är klar.
När vi kliver på färjan (kl 1630) i Rönne skiner solen och vinden är mild. När vi landar i Ystad (kl 1750) regnar det och himlen är grå. Mitt framdäck har punktering som ordnas vid färjeläget med en ny slang. Tio minuter senare är också den punkterad. Yr ger indikationer på regn under natten. Klockan tickar på och ett visst mått av indignation och regnolusta infinner sig. Ordet fantastiskt är inte relevant. Vi hyr ett (alltför dyrt) rum på ett lägenhetshotell i Ystad. Så fick det ändå bli.
41 km.
Ca 125 mil totalt nu, från Norrtälje till Ystad, via Öland, och en runda runt Bornholm.
A..
#SchystResande - att resa utan att tära på naturen och jordens resurser. Att visa hänsyn till människor och dess levnadsvillkor. Enkelt & lätt.
#PlasticFreeTuesday - att inte använda plast om det inte är absolut nödvändigt. Det borde inte vara nödvändigt alls, men allt är inplastat vilket gör ett plastfritt liv svårt. Försök att leva dina dagar plastfritt. Det skapar uppmärksamhet om vilket massiv mängd skräp vid producerar och hur mycket onödig plast vi förbrukar.
#SlowlyForward - är arbetsnamnet på sommarens cykeltur. Den går sin gilla gång framåt. Sakta framåt, hittills mest söderut men det får väl ändras snart när vi nu tänker oss ett stycke västerut och sedan norrut. Sakta framåt gäller dock ännu. Vi får se vart turen bär - huvudsaken är dock att solen skiner, eller åtminstone att regnet håller sig borta.
Dueodde familjecamping (södra udden) - Rönne - Ystad.
Ja, campingen var fin. Fina duschar, fina kök, fina toaletter och ett fint campingområde. Även om jag inte är så förtjust i campingplatser var det en fin camping. Kusten runt den södra udden hade fin, fin vit sand och de låga tallarna som präglar ett sådant område. Den miljön gillar jag, det är fint. Som på Öland och som den östra skånska kusten.
Bornholm var fint. Kusten från Rönne till Sandvig (västra/nordvästra kusten norrut) - bestod av fina cykelvägar i lummig miljö, där var branter, smala kustvägar och inte så mycket turism. Den norra udden och ner österut var mer turismbetonat. Här var också kuperat och fina små kustbyar. Från ostpunkten och ner mot syd.
Bornholm har bjudit på en fantastiskt natur, ett fint kuperat landskap, fantastiska kustlinjer, väldigt fin bebyggelse, många fina små kustsamhällen och fantastiskt fina cykelvägar. Ön var inte så cykelkrävande, men ändå ibland väldigt krävande då den vissa sträckor var mycket kuperad. Den har bjudit på öppen kust, karga klippor, sand, ängsmark och skog. Det sorgliga var att det fanns väldigt många hus till salu - ja, det kanske inte är sorgligt, men jag tror att Bornholm har en begränsad köpkrets så att det ändå är en rätt liten marknads för husförsäljningarna. Jag misstänker att de har någon form av hembygdsbegränsning, såsom t ex Åland har. Alltså, att du måste ha någon form av anknytning för att få köpa fastigheter här. Många hus var väldigt fina och med väldigt fina lägen nära kustlinjen. Bornholm är mycket väl värt ett besök. Solen och vindarnas ö passar väl som beskrivning. Vi har haft skarp sol och värme, finfin medvind och motig motvind. Vi har också, vår första natt, haft dunder och brakåska och hällande regn. Det var dock på natten och vi kunde börja dagen torra, såväl vi som tältet.
Vid avfärd från Bornholm mot Ystad har vi kommit ca 66 mil (från Korpskog/Öland). Dessförinnan hade jag cyklat ca 59 mil (Söderby/Norrtälje-Korpskog/Öland). Det ger inalles, för mig, nu ca 125 mil. Några ytterligare mil lär det bli innan resan är klar.
När vi kliver på färjan (kl 1630) i Rönne skiner solen och vinden är mild. När vi landar i Ystad (kl 1750) regnar det och himlen är grå. Mitt framdäck har punktering som ordnas vid färjeläget med en ny slang. Tio minuter senare är också den punkterad. Yr ger indikationer på regn under natten. Klockan tickar på och ett visst mått av indignation och regnolusta infinner sig. Ordet fantastiskt är inte relevant. Vi hyr ett (alltför dyrt) rum på ett lägenhetshotell i Ystad. Så fick det ändå bli.
41 km.
Ca 125 mil totalt nu, från Norrtälje till Ystad, via Öland, och en runda runt Bornholm.
A..
 |
| Cyklister på kollisionskurs? |
 |
| En fin cyklist på färd. |
 |
| Bornholm runt - ja, riktigt fint var det där! |
#SchystResande - att resa utan att tära på naturen och jordens resurser. Att visa hänsyn till människor och dess levnadsvillkor. Enkelt & lätt.
#PlasticFreeTuesday - att inte använda plast om det inte är absolut nödvändigt. Det borde inte vara nödvändigt alls, men allt är inplastat vilket gör ett plastfritt liv svårt. Försök att leva dina dagar plastfritt. Det skapar uppmärksamhet om vilket massiv mängd skräp vid producerar och hur mycket onödig plast vi förbrukar.
#SlowlyForward - är arbetsnamnet på sommarens cykeltur. Den går sin gilla gång framåt. Sakta framåt, hittills mest söderut men det får väl ändras snart när vi nu tänker oss ett stycke västerut och sedan norrut. Sakta framåt gäller dock ännu. Vi får se vart turen bär - huvudsaken är dock att solen skiner, eller åtminstone att regnet håller sig borta.
Måndag 6 juli. Sakta framåt. Bornholm.
6 juli 2015
Måndag.
Bornholm. Kusten runt. Sandvig - Dueodde, alltså från den norra udden till den södra.
Jädrans, vilket regn, blixt och dunder som rasade för oss i natt. Det small rejält. Smått obekvämt.
Dagen började grått, småregnigt. Vi packade ihop och åt frukost under tak. När vi var klara hade tältet torkat och också detta kunde packas torrt. Bra. Lagom till avfärd fick vi byta kläder från långt och varmt till ordinarie kortkläder. Idag var det ordentligt blåsigt, medvint från Sandvig till Svaneke och sedan sidvind och mot. Vi besökte flera av de fina små hamn/kustbyarna där färger och folkliv sjuder. Landskapet är kuperat, varierande och fantastiskt vackert. Husen är ljuvliga med korsvirke, vasstak och vackra färger. De små kustbyarna klättrar längs kustbranterna och slickar vattenlinjen. Det är riktigt fint. Mat intas i Nexö framåt kvällen och natthamn finner vi på en campingplats vid Dueodde, nära den södra spetsen av ön.
Sol och fint. I ett fantastiskt vackert landskap. Ja, här är en verkligt vacker cykelö.
Här finns också mängder av hus till salu nära den långa kustlinjen. Många, ja.
65 km.
Måndag.
Bornholm. Kusten runt. Sandvig - Dueodde, alltså från den norra udden till den södra.
Jädrans, vilket regn, blixt och dunder som rasade för oss i natt. Det small rejält. Smått obekvämt.
Dagen började grått, småregnigt. Vi packade ihop och åt frukost under tak. När vi var klara hade tältet torkat och också detta kunde packas torrt. Bra. Lagom till avfärd fick vi byta kläder från långt och varmt till ordinarie kortkläder. Idag var det ordentligt blåsigt, medvint från Sandvig till Svaneke och sedan sidvind och mot. Vi besökte flera av de fina små hamn/kustbyarna där färger och folkliv sjuder. Landskapet är kuperat, varierande och fantastiskt vackert. Husen är ljuvliga med korsvirke, vasstak och vackra färger. De små kustbyarna klättrar längs kustbranterna och slickar vattenlinjen. Det är riktigt fint. Mat intas i Nexö framåt kvällen och natthamn finner vi på en campingplats vid Dueodde, nära den södra spetsen av ön.
Sol och fint. I ett fantastiskt vackert landskap. Ja, här är en verkligt vacker cykelö.
Här finns också mängder av hus till salu nära den långa kustlinjen. Många, ja.
65 km.
 |
| Campingplats på Bornholm. Vi blev inte så glada när ägarna tvingade oss att flytta kl 2030 på kvällen, för att vi råkat ställa oss på en husbilsplats. Bortmotade. |
 |
| Det blåser ordentligt idag. Det går gäss på havet. |
 |
| Hammershus - en sevärdhet på vackra Bornholm. |
 |
| Döndalen - här finns vattenfall och flera olika unika trädsorter. Höga, raka och fantastiska. :) |