Allemansrätt

Skogsaktuellt, nr 6. 8 juli 2015.
Krönika av Lars Wilderäng -
"Dags att reformera allemansrätten".

Jag läser i Skogsaktuellt, nr 6 daterad den 8 juli 2015, en krönika av Lars Wilderäng - "Dags att reformera allemansrätten". Du hittar krönikan här till vänster.

Allemansrätten är en fantastisk rätt. Den innehåller också skyldigheter och ansvar. Jag läser krönikan av Lars Wilderäng när jag just har kommit hem ifrån en cykeltur (180 mil) runt om i vårt vackra land. Vi har återkommande diskuterat allemansrätten under vår resa. Den är viktig, tänker vi som vill vara nära och i naturen även i marker som vi inte själva äger.

Allemansrätten kräver omsorg av oss som nyttjar den. Den kräver att vi inte går på brukade ängar, där grödorna ännu växer. Den kräver att vi inte lämnar spår efter oss. Den kräver att vi inte skadar naturen eller något annat. Det är viktigt, tänker jag.

Jag äger själv ingen skog eller mark som omsluts av allemansrätten, men min reskamrat gör det. Det gör att samtalet än lättare kan föras från flera perspektiv. Hur förhåller vi oss till vår rätt att vistas i den fantastiska naturen och hur förhåller vi oss till frågan om det privata ägandet.

Jag ställer mig alltid förundrad till att allemansrätten innehåller möjligheter för näringsidkare att relativt ohämmat nyttja andra människors privata egendom i sin egen näringsverksamhet, att det går att nyttja marker för ekonomisk vinning utan att fråga markägaren. Jag ställer mig också förundrad till alla skyltar som säger att det är tältförbud. Dessa skyltar hittas alltför ofta på sådana platser där allemansrätten absolut ger oss tillstånd att bo en natt eller möjligen två. Vi har t ex rest längs Skånes östra kust, Österlen. Den är kantad av förbudsskyltar. Vid i princip varje väg som går ner till kusten står förbudet att finna; här får du inte tälta.

På Naturvårdsverkets hemsida finns en text som berättar att kommunerna har egna bestämmelser om camping (lokala ordningsföreskrifter) och att det kan handla om förbud att tälta i parker, idrottsområden eller liknande. Förbuden som inkluderar vanlig tältning, en enkel natt i naturen, längs en lång kuststräcka är tragiska. De tar bort en stor del av vår fina rätt. Vi undrar verkligen varför och vi tycker att det är omåttligt synd.

Vårt, nyttjarens, ansvar är stort när vi brukar allemansrätten. Vi har att tänka på att vi lånar någon annans mark och tillgång. Lånar, med omsorg i tanken. Vi skall låna den utan att förstöra, utan att skapa bekymmer och förluster för ägaren. Vi skall lämna den som vi fann den. Vi skall ta med oss allt skräp vi tog med oss dit. Vi skall inte såga, spika eller förstöra i natur eller byggnader. Hänsyn är viktig, eftersom vi vill ha tillgången kvar och eftersom vi nyttjar någon annans tillgång. Den är inte vår, den är bara till tillfälligt lån.

Lars Wilderäng ger uttryck för sina tankar om allemansrätten, bl a utifrån ett oroande missbruksperspektiv, där människor använder marken utan omsorg och hänsyn. Han vill se tydlighet, böter och straff. Det känns hårt, men ibland förstår man tanken. Missbruken, övernyttjandet och brist i hänsyn ger naturligtvis frustration hos ägaren. Hen står maktlös mot missbruket och övernyttjandet.

Ja, en översyn av allemansrätten för en större tydlighet skulle gynna alla parter.

Vad tycker du? Kommentera gärna här!

Anette Grinde

En vanlig förbudsskylt längs Skånes östra kust. Det var hart när omöjligt
att hitta en tältplats - enligt vår vackra allemansrätt - i dessa kvarter.

• Naturvårdsverket om allemansrätt & tältning.