Sidor ...

onsdag 24 juli 2013

Kära sommar. Jag vill tacka dig ...

Kära sommar.

Jag vill tacka dig för den ljuvliga solen. Och för värmen du sprider till oss, här uppe i det kalla norr. Jag vill tacka dig för ljuset och för värmen som mjukar upp vår kropp och vår själ. Den som gör oss vänligare till mods, som får oss att tina en aning.

Om det inte vore för solen, ljuset och värmen skulle vår natur inte kunna vara så sagolikt vacker, så färgglad och så skiftande. Ja, sommarens vackra regn spelar också roll, men det är ljuset och värmen som värmer min iskalla själ.  Jag vill tacka dig, kära sommar, för den.

Sen kommer hösten. Också det är en fantastisk tid. Kylan smyger sig sakta in. Och mörkret närmar sig. Men visst kommer de fantastiska färgerna först? Det är gult, rött, brunt och grönt i ett underbart färgsprakeri. Det är ändå lite skönt att sätta på sig den varma tröjan till skydd mot kylan. Att kura ihop sig lite, tända vackra ljus och dricka en varm kopp te när det mörknar så sakta på kvällen är ju ändå inte att tänka på i sommartid. Ja, hösten är en vacker tid. Jag kan redan nu längta efter känslan att gå genom den stora högen fallna höstlöv. Höra det sköna ljudet när de sakta bryts ner under mina steg. Som snö, men ändå inte. Den känslan skulle jag sakna om jag inte då var här.

Vintern, ja den ljuva vintern. Den vita och bistert kalla. Den där luften är iskall, klar och skön. Den där det gnistrar vackert över nejden de få timmar solen kryper upp vid horisonten. Vintern, när vi kan skida nerför backen. Eller våndas över en aldrig sinande snömängd, som tär på sinne och ork. Hur oändligt vackert allt det vita än är. Nej, utan vår vita och bistra vinter vill jag ändå inte vara. Men kanske behöver hon inte vara så oändligt lång?

Ja, våren är också en ljuvlig tid. Då vi gått från sommar till höst och vidare till vinter är det dags att få tina en aning igen. Då, precis när det räcker. Precis när vi alldeles har fått nog, så kommer den, minsann. Det är då det sprudlar i naturen. Det växer och frodas. Ja, det fullkomligt exploderar av naturkraft, så att vi nästan kan se från sekund till sekund hur det ändras allteftersom. Ja, det ger mig hopp om att sommaren, med all dess ljus och värme, snart är här. Våren är en underbart fantastisk tid. Utan den vill jag verkligen inte vara.

Men, du kära sommar. Trots alla de andra årstidernas plats i våra liv, när vi nu bor där vi bor och är där vi är, så tror jag ändå att jag tycker om dig allra mest. Din ljuva soliga värme värmer min själ. Ja, jag behöver dig så väl.

Anette Grinde


Mer länkar & sånt;  Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.se.  Knuff bloggar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar