Sidor ...

tisdag 23 juli 2013

En enad styrka vandrar mot samma mål ....

FNs resolution 1325 antogs år 2000, där kvinnor, fred och säkerhet ligger i fokus. Som en följd av resolutionen bildades, år 2003, Operation 1325. Dess syfte är helt enkelt att förverkliga resolutionen. Operation 1325 är en svensk förening, en paraplyorganisation, som idag har sex medlemmar. Medlemmarna består av organisationer, som i sin tur omsluter mer än 8000 medlemmar. De sex medlemmarna är; IKFF (Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet), KFF (Kvinnor för Fred), UN Women Sverige, RIFFI (Riksförbundet Internationella Föreningar För Invandrarkvinnor), SEK (Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd) och SKV (Svenska kvinnors Vänsterförbund). 

Operation 1325 samarbetar också med Sveriges Kvinnolobby, som är adjungerad till styrelsen. Sammantaget består paraplyorganisationen därmed av ett stort antal medlemmar genom de aktiva kvinnoorganisationer som ingår i föreningen. Varje organisation har också frågan som sin egen, även om de gemensamt driver frågan genom paraplyorganisationen. Det ena utesluter inte det andra.

Fokus i FNs resolution 1325 är kvinnor, fred och säkerhet. För att åstadkomma en hållbar fred och säkerhet i världens konfliktområden krävs kvinnors medverkan. Genom resolutionen uppmärksammas detta, men ställer inte absoluta krav. Det finns heller inga specifika sanktioner om resolutionen inte följs. Mer än ett allmänt åtlöje när det inte görs. För visst är det förfärande fånigt, att den inte är genomförd med hull och hår?

Säkerhetsrådet uppmanar enträget medlemsstaterna att se till att kvinnor i ökad utsträckning deltar på alla beslutsnivåer i nationella, regionala och internationella institutioner och mekanismer för förebyggande, hantering och lösning av konflikter.

Ja, kvinnorna skall vara med i alla beslutsnivåer. För hållbar fred krävs att hela befolkningen är representerad. Att man låter alla komma till tals. Och att man ser de olika gruppernas förutsättningar och behov. Och skapar fred, säkerhet och trygghet för alla. Det kan inte göras om alla inte är med.

Säkerhetsrådet understryker att alla stater är skyldiga att avskaffa strafflöshet och att lagföra alla personer som anklagas för folkmord, brott mot mänskligheten samt krigsförbrytelsen, däribland brott som sammanhänger med sexuellt och annat våld mot kvinnor och flickor, och betonar i detta hänseende nödvändigheten av att, där så är möjligt, undanta dessa brott från amnesti.

Ja, våld mot kvinnor är inte i sin ordning. Aldrig. Våld mot kvinnor, barn och familjer för att söndra i samhället är inte i sin ordning. Det är inte i sin ordning oavsett skäl. Att använda våld mot kvinnor och barn i krig eller av andra skäl, är något av det fegaste och mest fruktansvärda man kan göra. Det är förundrande att män, ja, i huvudsak män, tar till detta grepp. Det är också förundrande att de i många fall inte straffas och att ledningen medverkar till att straffrihet råder.

När människor träter är det av stor vikt att de ser andra som unika individer, med rätt till liv och säkerhet. När kriget, frustrationen och rädslan tränger in i människornas vardag förändras deras sinnen. Våldsamheterna eskalerar. Den grundläggande moralen flyttar sina gränser. De blir något annat. Då är det viktigt att det finns människor omkring som behåller gränserna. Som låter de juridiska skyddsmurarna vara synliga och berätta inom vilka gränser vi får röra oss.

En enad styrka - män och kvinnor, sida vid sida - behöver vandra mot samma mål. Där fred råder och där säkerhet för alla är målsättningen. I varje forum måste alla - män och kvinnor - vara representerade. Annars kan vi inte nå dithän. Vi måste se allas sidor, män och kvinnor, unga och gamla. Vi måste se, respektera och arbeta för varandras väl. Inte bara mitt. Eller ditt. Utan för allas väl.

Operation 1325 består av en enad styrka. Kvinnorna i medlemsorganisationerna har enats om att arbeta för allas väl. De längtar till den stund är kommen när alla andra vill så också. De arbetar aktivt för att vi skall nå dithän.

För att fred och säkerhet skall vara möjligt krävs kvinnors medverkan i samtliga beslutsforum som talar om fred och om förebyggande av konflikter. Före, mitt i krisen och i efterarbetet. Så ja, det är dit vi är på väg. Som en enad styrka.

A..





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar