Sovmorgon. Madrassen är hård. Snart kan vi också sova på ett tegellass, invanda efter att ha legat på hårda sängar & tunna madrasser.
Takstuckatur. De har ofta fina kruseduller i taken. Rummen kan se ut som rusk, men taken kan vara riktigt fina. I alla rum finns alltid en fläkt. Tur är väl det, för annars blir det väldigt varmt.
Kl 0715. Frukostpromenad. Blomster, frukt och sötsaker finns att tillgång. Kommersen är i full gång. Vi hittar en lätt Poorifrukost, storlek liten (20 rupier), tar en chai (6 rupier) och vandrar åter för packning.
En cykel far förbi. På flaket har han ett stort lass platta koblajor i stora rullar. Nej, kameran var inte framme och händerna var fulla av annat. Pyrt! Strax därefter kommer en lastbil med flaket riktigt fullt med män på väg till någon arbetsplats. Det är ändå konstigt att vi inte ser några olyckor även om vi väldigt ofta ser de små ambulanserna försöka ta sig fram i trafiken. Deras siren har en särskild ton, men kan inte överrösta bussar & lastbilar. Den skulle onekligen behöva höjas för att de lättare skall kunna ta sig fram.
Kl 0833. Utcheckade från Lodge Titan för en liten cykeltur åt något håll – mest för att fördriva en dag eller två.
Kl 0838. Avfärd. Kl 0946. Vi botaniserar i en AC-coolad supermarket efter lite kryddor. Jag hittar ingen torkat ingefärarot utan får nöja mig med en påse ingefärapulver. Vi konstaterar att kg-priset på ris ligger mellan 34-61 rupier/kg (4,5-8 kr/kg), beroende av sort. Vi köper lördagsgodis för 5 rupier var. Jag äter upp mitt fort och kastar sen lystna blickar på Leifs, men han håller i sitt ordentligt.
Kl 1135. 17 km. Vegetarisk röra och chapati, vatten, chai (100 rupier). Det går inte längre att få tag på den sydindiska Masala Dosan eller Idly. Vi – eller åtminstone jag – saknar dem. Det var bättre/lättare med maten i sydindien. Här är det svårare att hitta matställen och vettig mat. Skyltar är också skrivna på det lokala språket eller hindi, vilket gör det svårt för oss att läsa dem. Sötsaker och färdiga pakoda/pakora finns det ofta, men sällan mat. Nåväl, vi klarar oss nog några dagar till.
Kl 1245. 21 km. Barasat. Det skall ändå bli väldigt skönt att komma hem och bo rent. Rena sängar och badrum känns plötsligt väldigt efterlängtat. Vi är incheckade på Hotell Palash (400 rupier) – och ja, vi har bott bättre. Säkert sämre också. Väldigt efterlängtat är också att känna sig ren (trots dusch flera gånga om dagen), och tvätta kläderna i maskin.
Vi internettar en stund. Stömmen går mitt i. Jag frågar ägaren hur länge – som om han nu skulle kunna veta det. Han rycker på axlarna och ler med kommentaren; - detta är Indien. Ja, så är det. Det blir som det blir. Ingen vet riktigt vad som händer härnäst. Men det löser sig säkert.
Den röda nöten jag tidigare talat om är en betelnöt, narkotisk, berättar våra Indienvänner från Sundsvall. Betelnöt går också, smaksatt, att köpa i små färdiga påsar. De finns i varje gathörna har vi tidigare noterat vid granskning av utbudet i de små kioskerna. Där finns också den faktiska nöten, som säljs i ett grönt blad, smaksatt med olika typer av pulver (smaker).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar