Kl 0652. Frukostpromenad. Morgonsolen stiger sakta. Kvinnorna står vi vattenkranen i gatukorsningen och fyller sina krus med vatten. De har alltså inte vatten i sin bostad, utan måste hämta i närmaste korsning.
Stora grönsakslass passerar oss per cykel. Vi följer efter dem och hamnar på den stora marknaden. Där hittar vi full rulljans och frukost (poori med grönsaker 40 rupier). Fisk- och grönsaksmarknaden är fullknökad av människor och finfärska varor. Fiskarna hoppar fortfarande. Vi hittar ett kaffestånd nära busstationen och får en liten kaffedos (bananer 20 rupier, kaffe 15 rupier). Gott! Under den stund vi har varit ute har många butiker öppnat, värmen stigit och staden verkligen vaknat. De var hyfsat tidigt på fötterna i denna stad.
KL 0821. Riktning Digha (delstaten West Bengal = fantomens land). Ostlig riktning. Avfärd.
Kl 0839. Vi stannar vid en järnvägsövergång med nedfällda bommar, som vi gjort många gånger förr. Det är fullt över hela vägen på båda sidor. Man får le åt sådant, eftersom det kan bli lite trångt sedan när bommarna går upp och alla skall mötas. Evinnerligt långa kollass transporteras med järnvägen. Vi har sett dem ofta – med mängder av vagnar fyllda med den svarta kolen.
Kl 0911. 8 km. Fin väg med nylagd asfalt. Risfälten är ömsom gröna, ömsom torra och ömsom i vatten. I dessa trakter ser vi väldigt få oxkärror. Det är relativt vanligt med traktorer och här finns också "mopedlastvagnar", som transporterar varor. Det blåser ordentligt idag.
Kl 1007. 21 km. Här är risfälten många och gröna. Det är fint att se de gröna fälten istället för de torra. Jag gillar de gröna fälten och förundas över mängden arbete, som också nästan alltid utförs manuellt.
Kl 1023. 23 km. Sprite- och bananpaus på skuggig plats längs fin väg kantad av gröna risfält.
Kl 1039. 25 km. Vass i stora lass ligger buntade vid vägkanten. Vad används de här till, tro? Längre fram ser vi dem odlade i avgränsade rutor. Ännu en lokal företeelse.
Kl 1050. 29 km. Orissa East Canal. Nej, i denna finns inte särskilt mycket vatten. En hel del grön växlighet finns dock i kanalen.
Kl 1145. 37 km. Chandaneshwar. Vi äter lunch – veg. Meal (50 rupier – ja, för båda. Det innebär ett ordentligt mål mat för ca 6,50 Sek, för två personer. Det får duga.). En trevlig chaistund förgyller en stund för oss efter maten. Man blir glad av människor som försöker och försöker fast vi har så helt olika språk. Till vår nästa resa skall jag göra en lite bilderbok om oss, vår familj, om Sverige och kanske om vår resa. Det är roligt när vi förstår varandra och ibland kan ju bilder underlätta.
Kl 1245. 42 km. West Bengal. Så, nu har vi lämnat Orissa och är inne i nästa delstat. Skriftspråket här är lite kantigt och hänger på ett streck – som hindi, men lite kantigare.
Kl 1259. 43 km. Digha, West Bengal. Ja, här finns boenden. Detta är en stor turistplats. Vi får nog leta reda på templet innan vi lämnar bygden.
Kl 1330. 44 km. Hotell Sunny, Digha (400 rupier).
Vi går ner till stranden. Tidvattnet är på väg ut, men är inte alls lika markant som häromdagen. Här är vattnet djupare. Det är mängder av människor på straden som njuter av sol, sand och vatten. Det är fint, men väldigt turistiskt. Sanden är fin, mörk. Det glimmar som om den har guldkorn i sig.
I Orissa har vi nog bara sett en enda kyrka (igår, strax innan Jaleshwar). Vi har sett en del muslimer, men inga moskeer.
Digha, West Bengal, har en lång strand och hundra hotell (vi valde för fort – vi hade säkert kunnat hitta något bättre). Det är mycket folk samlat på en del av stranden. Resten är tom. Platser verkar vara en rekreationsplats (& inte en tempelplats). Bus & lek, vila & bad. Här finns också mycket gott om försäljningsstånd och restauranger.
Vi har inte hittat så många fina stränder efter denna kust, bara några få. Det fanns avsevärt fler stränder efter den västra kusten. Vi har också mött väldigt få västerlänningar sedan vi lämnade Chennai (en norrman och två britter).
I Kanthi, Tamluk, Haldia och Diamond Harbour finns det boenden, säger en man som säger sig veta. Från Kukurahati till Diamond Harbour går det färja. Bra, så.
Här har de cykelrickshor och autorickshor av en hel annan typ än vad vi sett tidigare. Man sitter på en bänk som står i färdriktningen, istället för med ansiktet framåt. Det kör också människor på mopedlastkärrorna, som hittills bara finns i dessa trakter.
Middag. Nudlar, Biryani, Vatten (136 rupier).
Det är intressant med de lokala företeelserna. En by kokade sitt socker, på en plats fanns långa skorstenar för tegelbränningen, ibland ser husen speciella ut en kort stund och ibland ser taken speciella ut. Just här finns en helt annan typ av rickshor. Flera saker är alltså högst lokala. Det är roligt att se.
1873 km. So far. Gott nog.
Då är vi med på kartan igen.Jag kommer att sakna indien , när ni sitter på flyget och allt vad vi lärt oss och funderat på. Tänk att man inte tidigare planerat östliga färder. Jo, några har ju ingått. Gunnel
SvaraRaderaNu är vi med på banan .Det blev Jennys väg med färjan men sedan... Kanske ni far rakt upp och rundar mot öster eller tar nästa mot öster. Det finns en väg närmare Bangladesh men den får nog vara. Gunnel
SvaraRaderaVi kommer att aka rakt igenom. Vi motte nagra haromdagen som hade gjort sa, sa da tors vi ocksa. :)
SvaraRadera