Sovit gott, men vaknar trött. Kanske är det cyklingen som ger sig till känna. Min morgontanke idag går till alla brända kvinnor. Vi har de senast dagarna mött flera kvinnor med brännskadade ansikten.
En av dem hade mycket besvärlig hud, som sträcktes väldigt tokigt. Det är som om skadan inte har tagits omhand när den har skett. Jag frågar mig hur den gått till. Är de några av de många dispyter i samband med giftemål och hemgiftsfrågor som drabbar kvinnor i Indien? Är det några av alla de kvinnor som drabbas av arrangerade olyckor i hemmet? Ja, utan att fråga får jag inte svar. Kanske får jag det inte heller även om jag frågar.
Kl 0601. Ut för frukost. Endast några "snabbkök" är öppna. Vi äter nygjord och god Vada (friterad bulle med lite grönsaker i) och Idli (rismjöl/ångkokt) och bjuds på ingefärakaffe som är gott, men bränner i halsen. Ingefärastarkt. Många människor är redan vakna och stadens gator är sopade och rena. Blomsterförsäljarna och gatuköken är öppna och det är en hel del människor ute redan.
Morgonen är en bra tid här. Den gillar vi starkt. Det är lite kallt – tröjan får sättas på, men det är härligt att se morgonen gry.
Kl 0711. Påpackade. Utcheckade. Och iväg. Nordlig riktning. Vi åker förbi flera tegeltillverkningsplatser idag. Former, lera och bränningsprinciperna syns på olika platser.
Bränningen sker i höga finurliga byggnationer, där brännbart material och luftgångar finns i högarna. Småbarnen springer omkring där mammorna arbetar med teglet.
Vår rutt för dagen är Gudur – Nellore – Kodavaluru – Alluru – Bitragunta – Kavali, där sträckan mellan Kodavaluru och Bitragunta är lantlig småväg och resten är stor motorväg.
En olycka har hänt på motorvägen, troligen under natten. Antagligen har chauffören somnat och kört av vid en bro. Lasten har fallit av och lastbilen ligger ner mot vattendraget. Det är inte troligt att chauffören har överlevt avkörningen.
Kl 0815. 10,5 km. Varmt. Leif tar av sig sina byxben och jag får streta vidare i full mundering. Vi trampar på den stora vägen mellan Gudur och Nellore, men är nöjda ändå.
Ca kl 1015. 34 km. Nellore. Jag drabbas av allvarsam energibrist som vi lyckas åtgärda med en mycket god Masala Dosa & vatten (66 rupier) på en självserveringsrestaurang. Staden är bråkig och det tog en stund innan vi fann en restaurang. Längs den stora vägen, vid en stor öppen plats, letade två män och två kvinnor något av värde i den torra jorden. Fattigdomen lyser väldigt starkt – alldeles för ofta.
Kl 1100. Någon ropar och säger att han känner igen oss från TV – och vet vart vi ska. Ja, det är många som önskat oss en god resa. På en stor bro blir vi bjudna på fantastiska meloner av två vänliga muslimer. Till slut tror också jag att det är sant – att vi varit på TV – när så många önskar oss en trevlig resa. Det är riktigt roligt med alla frågor, allt prat och alla hälsningar. Vi avviker från motorvägen en stund för lite lantlig mindre väg (Kodavaluru – Allur – Bitragunta).
Vi åker förbi stora dammar, där ett vattenreningsprojekt pågår. Några av dammarna är fyllda, några är tomma och några mitt emellan. Rent vatten och projekt kopplat till detta känns mycket bra.
När vi avviker från motorvägen, öster om, och färdas på en mindre väg åker vi genom små byar och stora, stora områden med risfält. Det är risfält så långt ögat når. Landskapet är hela tiden platt. Vi slipper cykla i några backar. Det är skönt.
Strax innan Alluru möts vi av en herre som undrar om vi ätit lunch. Han vill gärna bjuda, men vi hinner inte detta just då. Han ger oss då 100 rupier så att vi skall kunna äta lite senare.
Plötsligt ser vi vattendammar vid sidan av vägen och inser att denna väg knappast kan finnas i regntiden här. Det ser ut som om landskapet kan vattendräknas och också regleras.
Dagens sträcka uppgick till 10,5 mil och slutmålet blev Kavali.
Idag har det varit mycket uppståndelse över vår resa med anledning av tidningsartikeln, mm. Många har talat med oss, stoppat oss eller talat med oss under färd. Flera har fotograferat och ytterligare en person utgav sig för att vara journalist. Det har varit en fin – och en aning märklig – dag.
Några km utanför Kavali möts vi av en baptistpastor, som bjuder in oss till hans hem. Vi visas också runt vid kyrkan, skolan, området med hans djur, mm. Stora delar av familjen fanns med i hans hem – och de fotade oss i mängd.
Historien för dagen slutar med att pastorn bokar och betalar för ett lodge för oss för natten – och sänder en fantastiskt god middag till vårt rum. Tur var det eftersom det vimsades en del kring mat och boende och kvällen hann bli totalt kolsvart innan vi fick parkera oss – mycket vägdammiga och trötta – i ett rum. Ja, detta var onekligen en händelsefull dag. Dwaraka Lodge, Kavali.
Vi firar dagens 10-milatur med en kapsyl whiskey medan vi väntar på att den utlovade maten skulle komma till vårt rum. Och det gjorde den verkligen – otroligt fantastiskt gott. Därtill utlovades frukost till kl 0700 imorgon.
Vi gick plus idag – både på upplevelser och i kassan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar