Ja, det går en osynlig gräns emellan oss. En sådan som ibland inte får passeras. Att inte gå för nära, att inte krama människor som inte vill bli kramade och att respektera gränsen. Ja, det är svårt eftersom gränsen inte syns. Men ibland känns den tydligt.
Igår mötte jag två olika personer där integritetsgränsen passerades. En insisterade på att kramas när jag sträckte fram handen för att säga hej då. En annan visade sin uppskattning generellt för tydligt, genom kroppsspråk, mm.
För mig blev det obehagligt, men det är också tankeväckande. Hur gör vi när vi visar våra känslor och hur förhåller vi oss till andra som passerar våra eller andras osynliga gränser?
A..
Igår mötte jag två olika personer där integritetsgränsen passerades. En insisterade på att kramas när jag sträckte fram handen för att säga hej då. En annan visade sin uppskattning generellt för tydligt, genom kroppsspråk, mm.
För mig blev det obehagligt, men det är också tankeväckande. Hur gör vi när vi visar våra känslor och hur förhåller vi oss till andra som passerar våra eller andras osynliga gränser?
A..
Länkar & sånt;
Intressant. Bloggkartan Norrtälje. Nyligen.se. Blogger.com. Knuff bloggar. Knuff om integritet - Bloggare om distans - äventyr - föreläsning - ...
Känner igen mig och bra att någon vågar ta upp det. När jag försökte så sas det att jag bara ville sabotera den sociala etiketten.
SvaraRaderaJa, så kan många tycka - som inte ser (eller bryr sig om) den andres känsla. Eller som tar för givet att alla vill som dem eftersom det är svårt att visa. Man får kanske insistera mer, genom en framsträckt hand - och för övrigt använda sig av ett smärre backande när någon insisterar. :)
SvaraRadera