Tisdag 27 december 2011. Benaulim – Karwar – Ankola.

Tisdag 27 december 2011. Benaulim – Karwar – Ankola.

Vi trampar iväg 0705. Sofie sover kvar en stund till och vi hoppas mötas framåt em/kväll. Vi per cykel och Sofie per buss, fot eller ricksha.

Morgonen är sval, men inte kall.

Vi äter frukost i Benaulim innan vi lämnar byn, som var turistisk men inte överhopad. Det är en hel del äldre västerlänningar som verkar bekanta med varandra. Säkert är de "långliggare" som går i långsam takt. Engelsmän & tyskar. Här finns också en del ryssar.

Frukost. Omelett, toast och kaffe – smakar underbart gott på morgonkvisten. Frukoststället blev överbelamrat (bara västerlänningar) innan vi ätit vår frukost klart. Iväg 0753.

Resten av byn visar sig stor en bit upp från "vår" strandhörna. Här kanske man ändå skulle kunna drista sig till att bo, med närhet till den större Margao.

Fler fina julkrubbor dyker upp efter vägen. Jag gillar dem starkt. Kusten är välmående. Här ser vi inte så många områden som vi upplever som fattiga. Stora hus och färgglada hus med dekorationer lyser välmående. De omålade och slitna husen är få.

Vi blir överflugna av ett 10-tal strids/militärflygplan som dånar över den molnfria morgonblå himlen. Värmen stiger sakta, vid 10 är det redan riktigt varmt.

Det är skräpigt i vägkanterna, men annars fint. Vi njuter i morgontid.

Vi timar färjan vid Cavelossin – Assolna alldeles perfekt. De lade precis ut när vi kom, men backade åter när vi plingade frenetiskt. Överfarten var kort och ett brobygge pågår strax intill.

Vi tittar in på en gudstjänst. Kyrkan fylls sakta, så gudstjänsten är ännu inte igång. Vackert klädda kvinnor väntar i salen, och fyller den allteftersom. De är uppenbart finklädda för kyrkobesöket. Väntetiden är lång, så vi tassade ut innan den hann börja. Det hade varit guld att sitta kvar, men vägen väntar. Kyrkan fylldes nog i alla hörn och på alla de stolar som var uppställda utanför.

Vi kände igen oss vid avfarten ner till färjan vid Cavelossin. Där har vi varit tidigare (2006), men då i mörker och med en trasslande motorcykel. Nu rullar cyklarna lätt. Mitt knä känns bra idag. "Peppar, peppar".

Vi passerar Ambelim – Velim – Betul där morgone nått folket som ser ut att mål väl. Vårt tempo är lågt och känslan är god.

Vi känner åter igen några korsningar, byar och minns företeelser. Vi minns vårt tidigare besök på Cabo de Rama, fortet vid havet. Det känns bekant och skoj att rekapitulera vad vi gjorde då, 2006, när vi färdades per Royal Enfield i dessa trakter.

Det är kulligt och backigt. Kurvigt och lite brant ibland. Dalarna är fantastiskt gröna och cocospalmerna finns i mängd. Lyckospår i soligt land.

Vi går i uppförsbackarna. De är så skarpa så att vi knappt orkar få cyklarna med oss. Svetten forsar. Phu! Jag tvivlar på att jag skall orka upp, men till slut kommer bakcen ner som fläktar bort svetten.

Vi passerar den fantastiska stranden Cola beach utan att titta ner. Vi stretar vidare i värmen. Mitt på dagen är solen verkligt het. Gassande. Julstjärnorna (inte blomster) är många och stora i dessa trakter. Dekorationerna tas på allvar. Jag blir glad av att se dem.

1315. Lunch. Vi beställer Gobi Manchurian och chapati, vatten. Skugga och fläkt känns bra. Maten är knapp, men stark och god. Kaffe på det.

Enligt vår karta är det 41 km mellan Benaulim och Palolem, som vi strax skall passera. Vi har omvägat lite, plus att vi skall en bit till. Kanske blir dagen dos någonstans mellan 5-6 mil.

Ja, värmen är god i detta land. Den njuter vi av. Ibland är det lite mygg på kvällarna, men inte särskilt många. Vi kommer ihåg myggstiftet ibland när vi går ut och vi sover alltid under myggnät.

Vi hittar Sofie och bo i Galgibaga en stund före solens nedgång. Hon var där ca 1430 och fick några timmar på den vackra sköldpaddsstranden. Hon ordnade gratis boende, mot fotografier på strand, hotell och miljö. Vi hittade boende strax intill – inte så fint, men ändå ett boende.

Dagens sträcka uppskattar vi till 65 km. Vi hittade fram till slut! Yipp! Denna strand är fin. Oturismiserad. Här var vi också 2006, när vi färdades per mc.

Vi fick promenera till grannbyn för mat på kvällen. Det fanns inget matställe i Galgibaga. Thali, chapati, vatten och läsk.

Mörkret är verkligen kompakt – pannlampan är riktigt bra.

A..