28 december 2011. Galgibaga (Goa) – Ankola (Karnataka).

28 december 2011. Galgibaga (Goa) – Ankola (Karnataka).

Det var lite kallt inatt. Vårt start blev lite fördröjd, men vi är ändå iväg i hyfsad tid (0745). Vi har lite svårt att besluta om mål för dagen, då vi saknar en bra karta över Karnataka (som är vår nya delstat). Vi tar sikte mot Karwar, för kartköp.

Poinguinim – Painaimim (samma by?) - inte alltför långt från dagens startplats, max 1 mil. Kvinnorna arbetar redan på risfälten strax intill. Härifrån sägs det vara 28 km till Karwar och ca 100 km till Gokarna. Sisådär ungefär.

0845 drar vi vidare efter frukost bestående av bori och grönsaker, te och kaffe. Gott!

Idag jagar hundarna oss. Det händer igen och igen. Skällande med rest ragg rusar de emot och efter oss. Det är ytterst obehagligt. Vi hoppas att det upphör igen, för så ilsket upprörda brukar det inte vara. Usch!

Vi tar oss efter den stora vägen nr 17 och når snart delstatsgränsen mellan Goa och Karnataka. Karwar ligger inte långt därifrån.

Vägkvalitén i Goa har varit genomgående god. Det ser ut som om många vägar är ganska nyfixade. Asfalterat fint.

1200. Masala Dosa, kaffe & te i Karwar. Köpt karta och hittar nu fint i Karnataka. Finfint. Från Karwar är det 30 km till Ankola (vårt nästa mål) och 58 km till Gokarna (mål för nästa dag).

I Indien surras allt med rep. De är duktiga på att surra stora laster, och bara med rep. Spännband finns inte och de förstår dem inte. Våra band drar de åt fel håll, om de försöker bistå i vårt packande. Leif lagar sina bromsar med stripes/buntband. De gör underverk på våra indiska cyklar.

Vi får mest färdas på platten idag. Ja, några backar möter vår väg, men de är oftast cyklingsbara. Vi har höga berg på ömse sidor om oss. Det är ljuvligt grönskande grönt.

Kl 1512. Ankomst till Ankola. Vi hittar strax ett lodge, där vi checkar in utan att titta runt ytterligare. Dusch och tvätt. Cyklarna tar vi upp på rummet. Lodget är en aning smutsigt och slitet. Nästa boende må bli renare. En stund efter 1600 är Sofie på plats i Ankola. Hon checkar in och sedan vandrar vi en stund på stan. Staden är liten och vi är klara med den rundvandringen på en kort stund. En kort internetstund innan middag.

När vi hämtar Sofie vid bussen går vi förbi småkycklingsförsäljning. De små dunbollarna är fint färgade i alla möjliga färger. Sofie vill ha en i onsdagspresent. Det blir ett bestämt nej. En kyckling är svår att ha i hennes ryggsäck, även om den är liten, färgglad och söt.

Vi äter thali till middag och till det en stor flasta vatten. Det blir strömavbrott strax innan maten kommer in. Kolsvart. Stearinljusen kommer genast fram på borden. Det är inte första gången det blir strömavbrott i denna stad. De är vana och luttrade.

Sofie aviserar att hon tänker avvika ifrån vårt sällskap efter nyår. Hon oroas en aning över att vi drar så långt syd och att hon får långt upp igen. Jag oroas över att hon får ensamma kvällar i mörka städer. Hon får alltför många blickar på sig. Det känns inte riktigt säkert. Oro känns i min mage. Det torde inte hjälpa. Sofie är bestämd av sig.

Dagens dos uppgår till närmare 7 mil. Mestadels platt.

Tjolahopp!

A..