Fredag 16 december 2011 Guhagar - Ganpatipule
I natt fick jag sms från fina Jenny. Det gjorde mig innerligt glad att höra av henne. Jag hoppas att allt är väl med bo, jobb, Dick och välmående. Fina, fina Jenny.
Sidenlakanen är fantastiskt bra. Lagom. Lätta. Tvättas lätt. Fantstiskt bra.
Killarna som servar oss vid guesthouset går med böjda ryggar när de sopar i dammet på gården. Det är finsopat med en enkel ruska.
I indiska badrum finns sällan en fungerande dusch. Där finna ofta tre hinkar och tre kranar. En hink (eller toadusch) och en kran vid toan för toabestyrsrengöring (dvs inget papper används, vilket är bra för skogens väl). En stor och en liten hink används vid dusch/tvätt med hinktricket. Den stora fylls – till del – och den lilla används för att skopa över sig vattnet.
Det är bara på "finare" tillhåll det finns varmvatten. Vattnet samlas i behållare på taken, vilket gör em-duschen ganska skön även utan varmvatten.
En riktigt ordentlig frukost med toast, dosa, ägg, omelett, vatten, te och kaffe innan vi slutligen kommer iväg på dagens rutt. Riktning syd.
Ca 0920 iväg.
En stund senare kommer två cykliser ifatt oss. Det är två unga kollar från Schweitz. Deras rutt är Basel till Hanio, de skall lämna Indien via Chennai och drar västerut någonstans nere i Karnataka.
Full fart på unga grabbar. De ger en härlig känsla.
Tack, Ida, för att du gav oss Indien. Vi inser att det var du som, genom din kontakt i kyrkan, lotsade oss hit första gången. Det tackar vi för.
Kusten är hög, med många slingriga backar. Efter ca 35 km hittar vi färjan över viken mot Jaigarh. Det var många uppförsbackar innan vi nådde fram. För 42 rupier tar vi oss över med en ordentlig bilfärja.
Vi träffade killarna igen vid färjan. De stannade till och åt efter överfarten och vi pinnande på. Sedan tog vi fel vär och fick oss en redig omväg på säkert ett par mil. Onödigt och dumt. Vår totala dos idag blev för lång och mitt knä känns. Ca 70 km. Mitt kna pinar mig.
Efter en hel del hustitt fann vi till slut boende (350 rupier). Vi träffade grabbarna igen och de hade hittat rätt väg och varit på plats länge. De fick både mat och vila, vi fick inget av det.
Vi åt sedan middag tillsammans och fick en mycket trevlig pratstund med dessa två ynglingar (20, snart 21 år) som var öppna och fantastiskt trevliga. Michael och Lukas från Schweitz skriver om sin resa på www.veloabenteuer.ch – och nås på info@veloabenteuer.ch - Bloggen är på tyska, men de lägger upp bilder från sin resa. Den skall vi, så småningom, besöka. Gör det gärna du också.
Trötta somnar vi ganska raskt. Utcheckning senast 10 i morgon. I morgon passerar vi troligen Ranagiri – huvudstaden i distriktet med samma namn.
Anette
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar