Det är mänskligt att glömma, men ack...

Så. Jag åkte hemifrån före kl 0600 för att hinna till mötet kl 0800. Jag övervägde starkt att ställa in det, men tänkte att det var ok eftersom jag hade ett annat möte i den stora staden kl 1300. Det blev några timmars lucka mellan mötena, men det andra mötet var efterlängtat och angeläget.

Jag hann i tid till det första mötet. Trots att jag gick hasta en aning. Det var intressant och tillförande. Sedan fick jag nästan tre timmars lucka i väntan på nästa möte. Jag väntade, och tänkte på allt det ogjorda som väntade hemma. Jag var där i god tid, ca 20 min innan utsatt mötestid. Mötestiden kom. Klockan tickade vidare. Jag väntade till 1345. Sedan tog jag mig hemåt. Tunnelbana, buss och bil – tar drygt två timmar hem.

Nej, jag skall inte bli irriterad.
Det är mänskligt att missa. Det är mänskligt att glömma.
Men, ack så tidskrävande det kan vara för den andre.

Nästa gång skall jag dubbelbekräfta utsatt tid.
Det får bli min lärdom för idag.

A..