2011 12 08 Bombay - Alibag

Vår plan att vara vid cykelaffären vid dess öppningstid 1030 misslyckades. Vi vaknade strax före 1100, lite lagom förvirrade över tiden.

Så, lyckas vi köpa två cyklar i Mumbay. Nej, man kan inte testa först, känna på. Man får köpa halvt osett i en trång butik, med inplastade cyklar. Nåväl. Det blev väl någorlunda ok, men känslan på väg
är att vi kanske kunde ha funnit något annat, lite bättre. Nåväl, nu är det som det är.

Vi lastar på och trampar igen, i Mumbays trafik. Den är inte mild, och ibland är bilarna lite väl närgångna. Med bara ett mindre skrap på ena benet tog vi oss helskinnade till färjeläget. Leifs bromsvajerfäste gick sönder innan vi är nere vid färjeläget, dock. Världsligt. Vi ler, och funderar om vi har någon lagningstejp med oss. Det får ordna sig sen.
Vi hittar platsen för färjan, men får veta att vi inte får ta med cykeln ombord. Vi får vänta till nästa färja.

Vid färjeläget träffar vi Timo, från Tyskland, som nu ger sig ut på cykling själv i detta land. Han verkar vara en van resenär, också per cykel, så han vet vad han gör. Vi löser färjebiljett till
Alibag, men det visar sig att färjan bara går till Mandve. I biljetten ingick buss mellan Manve och Alibag, vilket vi med cyklar inte hade så stor nytta av. Vi fick helt enkelt cykla. Vi uppskattar sträcka mellan Manve och Alibag till 20-23 km. Vi kom till slut fram, efter mörkrets inbrott, men före stängningsdag (staden "stänger" vid 21-2130-tiden). Vi letade efter hotell tillsammans med Timo i någon timme. Vi fick till slut dela på oss, då vi hade för stor skillnad i vår budget för boende.

Vi säger tack, för cyklingen tillsammans idag – och får se om vi möts igen allteftersom vi sakta trampar söderut i morgon.

Leif & jag bestämmer oss till slut för ett boende för 850 rupier. Hot, hot, säger hotellgrabben om vattnet. Det återstår att se, tänker vi.
Vi checkar in, låser fast cyklarna i foajen och lastar in packningen på hotellrummet. Sedan ut, för en bit mat. På restaurangen möts vi av språkförbistringen och lite för lite engelskakunskaper hos
personalen, som ger oss en måltid att dela på, inte var sin. Halvmätt, istället för mätt, får duga för idag.

Nej, minsann, det var det inte, hot hot i duschen. Inte varmt, bara kallt, noteras när vi med hinktricket skall vaska av oss vägdammet på kvällen. Ingen dusch, men väl hink och kran. Jag ler, lite igenkännande igen och säger till Leif att det inte finns något varmvatten. Men, nej – nu fanns
det minsann till honom. Gott för honom. Otur för mig.

Ont i huvudet av vätskebrist. Det är läge att dricka mer. Humöret, känslan av att vara här, är gott.

Anette Grinde