Sidor ...

måndag 10 oktober 2011

Vindelälven. Sex års tider.

Isbn 91-630-5433-7
Vindelälven. Sex års tider.
Fotografier & idé; Roine Magnusson.
Text & grafisk form; Erik Jonsson.
1997

Höstmörkret kryper nära. Det är lite kyligt ute. Jag tar en varm kopp te, med mors ljuvliga honung i, och sveper en skön röd filt omkring mig. Jag drar upp benen under mig i den sköna fåtöljen. Katten spinner i soffan strax intill och huset är för övrigt tyst. Jag tar fram boken och börjar sakta bläddra, betrakta.

Bild för bild gör mig mjuk i sinnet. Jag blir glad. Jag njuter och ler. Färger, mörker, skymning och gryning. Ljuvligt vatten och fjällvidder som bryter av. En myrstack, en björkstam, en fjällräv eller en vintervidd för mig genom tiden. Långt bort och nära kommer intill mig. Nära, nära. År efter år.

Solreflexer får mig att undra om det sitter en groda på älvens botten.
Jag ser stålull på vattnets yta.
Stål. Och ull.
Skarpt. Och mjukt.  

Renhjorden är trolsk. I det kyliga mörkret hör de samman. De rör sig nära varandra. De försöker komma undan, men ryms ingen annanstans. Det är här de skall vara. Kylan och värmen känns. Den syns och den känns.

Slåtterlandan går mot ljuvlig höstskrud. Det gröna går mot gult. Tiden har vandrat många varv runt landan. Den tidsgrå. Den som står nära den lugnt skummande älven. Den stålblå, med de vita mjuka spåren i den fåra den äger.

Stugan vid Dalovardo ligger på sluttningen, i vacker fjällbjörkskog, nära älven. Kanske är det den som är öppen för den som passerar. För den som vill njuta av naturen, av landskapet och den stora stillheten - eller av vädret som tar sig ton när stormen drar runt hörnet. Jag känner den sköna, bitande kylan och njuter av ljuset.

Fjällbjörk, Habak. Växtkraften är förundrande i landskapet som pinas av vädret. Den skarpa vinterkylan biter i landskapet. Det hårda, det yttersta vita. Det är täckt så långt ögat når. Känslan lyfter mig ovan molnen, där bara ljuset och stillheten är kvar. Det hårda byts mot något mjukt. Stillsamt. Fridsamt.

Pärlemormoln fyller himlen. Färglägger, i mjuka svepande drag. Ljust, men med riktning mot mörkt, med varma färger. Som en dröm som man kan vara i. Drömma sig mjukt iväg.

Istappar för mina tankar till Skäftekärrs thujaskog. Jag får titta närmare för att ändra min tanke. De långa stammarna strävar uppåt i mitt minne. I bilden växer de sakta ner.
Allteftersom vårens strålar fyller på. Sakta.

Nalovardo fjällskogsreservat. Urskogen grönskar. Bäckfåran går i mjuka trappsteg. Vattnet njuter i långsamma steg. Stenarna leker uttrar i det mjuka vattnet. Skogstrollen spanar strax utanför bildkanten. De står på vakt i omsorg om sitt landskap.

Daggfångst. Nätet har spunnits. Utan svaghet. Det väntar på sin fångst. I sin väntan har daggen lånat plats. Morgonljuset ger färg och värme. Morgonen går vidare mot en ny dag. Färgen går från mjuk till skarp. Strax ger daggen plats för nätets tänkta fångst.

På marken ligger kottarna. De gör sitt i naturen. Tillför. I butiken i den stora staden säljs de för 15 kronor styck.

Rörelse skapas i tanken.  I de raka strecken som går över träden. De som sträcker sig, stillsamt, i det vita landskapet. Ljuset ger glädje och närvaro.

Njut.
Ett steg i taget.
Utan att hasta.

Här är jag inte klar.
Jag stannar kvar.
Njuter.

Vindelälven. Sex års tider.
Det är en bok att njuta av.

Anette Grinde








2 kommentarer:

  1. Recensionen är ett konstverk. Se poesin! Den som en gång upplevt en renskiljning glömmer inte skådespelet.Färger och urkraft! Vandrerskan

    SvaraRadera
  2. Tack, för vänliga ord. Boken är vacker. Den inbjuder till drömmar.

    A..

    SvaraRadera