Sidor ...

lördag 8 januari 2011

9 januari. Ooty - Pollachi

Söndag.
Frukost. Onionporotha med stark sås. Kaffe. Prima gott! 70 rupier.
Det var skönt med en varm filt inatt. På morgon och kväll är här lämpligt med tröja och jacka. När solens strålar värmer är det varmare. Mössa och jacka används av folket i trakten. Hotellet utlovade varmvatten mellan kl 0700 - 0900. Och de höll vad de lovade. En ljuvligt kokhet morgondusch hör inte till vanligheterna. Här var det behövligt på det kyliga hotellrummet.
61.31 rupier/liter
450 rupier = 7.34 liter
Tankning på morgonen före avfärd.
Avfärd strax efter 0930. Det är kallt, så tröja och dubbla jackor åker på på morgonkvisten. Efter en god frukost och mc tankning åker vi genom staden igen. Det är söndag förmiddag och redan livligt med trafik. Vi hoppas på en lika fin resa nerför berget idag som vi hade upp igår. Nilgris Hills (som bergen härikring heter) var väl värda ett besök.
Ootys stads kullar är många, utspridda och vackra. Här finns mängder av hotell av alla sorter. Utkanterna av staden är odlad i vackra terasser på samma vis som huset klättrar efter höjderna.
De vackra teodlingarna börjar igen strax utanför staden, med riktnig mot Coonoor.
Vyerna är vidunderliga. Bosättningarn efter branterna är makalösa (ur vysammanhang), men är inte alltid i gott skick.
Kethi.
Yellanalli.
Jaha. Så kan man också göra. De lassade av ett helt lastbilslass med gödsel på vägen i utkanten av byn. Man kan stillsamt undra varför.
Aravankadu.
Staden ligger på kullar en liten bit vid sidan om den "stora" vägen. Skola, kyrka och tempel. Och mängder av färgglada klättrande hus. På planen utanför kyrkan var det fullt med människor i alla åldrar. Där var bingo, lotterier, spel och festligheter. Kanske var det trettondagspartaj. Glatt och trevligt, denna söndagsförmiddag i bergen.
Welligton.
Coonoor (1850 möh).
Ett litet tåg står inne för färd uppför berget. En första klass vagn åker först och sedan kommer 2.a klassvagnarna. Loket kommer sist - det puttar tåget framför sig uppför berget. Spåren är smala. Detta tåg hade ett diesellok sist.
I korsningen nedanför jvst var bommarna nedfällda. När vi passerade kom det "riktiga" lilla tåget puffande uppför berget. Tuff Tuff Tuff, med ånga rykande från loket. Skarpt coolt!
Utsikten från de slingrande vägarna från Coonoor är alldeles ljuvliga.
Bussarna rullar nerför berget i nästan fri fart. Bromsarna skriker ibland när de närmar sig kurvorna. Det är inte läge att köra om bussarna idag. Det är snarare läge att hålla sig skarpt åt sidan igen.
Katteri.
Gudabenådat. Skarpa berg. Höjder. Teodlingarna klättrar på de skarpa bergen mitt emot. Bergen längre bort skyms allteftersom i dis och moln.
"Hair Pin Bend" - här står skarpa varningsskyltar om hårnålskurvor. Vi möter järnvägen igen. Det vore en fantastisk upplevelse att åka det lilla ångtåget uppför berget.
Marapalam.
Det är mycket trafik såväl uppför som nedför berget (trots att det är söndag).
Apor. Smala broar. Vattenfall. Vidunderlig utsikt. Röda skarpa varningsskyltar. Ständigt vackert klädda kvinnor och små flickor med glitter, paljetter och härliga färger och volanger.
Vägen nedanför berget är fin. Asfalt, nästan helt utan gropar.
Burliar.
Vi ser en fullastad lastbil (färd nerifran) som tippat över en kant i en skarp kurva. Framhjulen har skurit utanför. Det måste nyligen ha hänt och anledning torde ha varit stor trängsel i kurvan. Det skapar säkert en hel del trassel i trafiken när den sedan skall baxas loss.
Här måste finna mycket apor i skogarna. Efter vägen sitter det många som plockar på varandra och som letar mat bland skräpet vid sidan av vägen.
Kallar (elephant movements area)
Mettupayalam.
Porotha med grönsaker, 7-up, vatten, te och kaffe - 88 rupier. Maten serveras på bananblad. Gott och stärkande för fortsatt färd.
Nu är vi nere i det platta landskapet igen. Vi är i Coimbatore distriktet och ännu kvar i delstaten Tamil Nadu. Vi kan nu inte förvänta oss att se vackra teodlingar i det platta landskapet.
Teacher's colony.
Karamadai.
Leif är mycket duktig i trafiken. Man får ha ögon som en bläckfisk har armar - runt om och i ständig koll åt alla håll. Det är lätt och fantastiskt att färdas på detta sätt.
Press Colony.
Veerapandi.
I Tamil Nadu ser vi ibland männen målade i pannan. Ibland tvärs över hela och ibland bara lite smått. Dessa panndekorationer har vi inte sett i Kerala eller Karnataka.
Coimbatore (=distriktets huvudstad).
Staden, som är en industristad, är känd för att vara södra Indiens textilhuvudstad.
Vid trafikstockningen blir det trängre och trängre allteftersom. Alla mopeder och motorcyklar tränger sig förbi som små myrtag vid sidan om. Rickshor och småbilar försöker också, tills det är hopplöst tilltappt. En fil blir 3-4 led efter en liten stund. Det känns som millimeter i marginal.
Vid röd/grönlysena finns en sekundmätare som räknar ner. Det är grönt i 25 sekunder och trafiken börjar köra när det är några sekunder kvar av det röda ljuset.
Coimbatore var en STOR stad. Det tog en god stund innan vi trasslat oss igenom staden och ut i rätt hörna. Varmt. Varmt. Varmt. Bussarna bölar som stora elefanthjordar.
Vi åker förbi en reklamskylt om Kovaimarathon 2010. Det får vi söka på sedan och se när, var och hur detta gått av stapeln.
Kuichi (34 km till Pollachi)
Sundarapuram.
Det röda ljuset verkar bara gälla när det är trafik i korsingen. Är det ingen trafik stannar inte indierna för det röda ljuset.
Vi ser åter palmbladshus, om än inte så många. Palmbladsflätade hus och palmblad som tallrikar ser vi sålunda mest av i Tamil Nadu.
En bit syd om Coimbatore ser vi några få vindsnurror igen. Inte så mangå som på sydostsidan, men ändock några.
Kinathukadavu.
Idag har vi haft finfin väg hela dagen. Ovanligt och fantastiskt skönt.
Pollachi (Tamil Nadu).
Målgång ca kl 1600. Sakthi Hotel, Pollachi (660 rupier).
Klippning Leif (60 rupier) - med noggrannhet och ett stycke språkförvirring. Han fick det så kort som han ville. När finansningen skulle till med nytt skarpt rakblad gick strömmen. Finliret fick ske i ficklampsljus.
Kvällspromenad, klippning och middag.
Middag: nudlar med grönsaker och läsk
= 116 rupier.
Åter till hotellet, som denna gång har fläkt och ingen filt. Det är riktigt varmt igen. Av gårdagskvällens bergskyla känns inte något av. Utlovat varmvatten och handduk är som lite lyxlir. När det kom till kritan var vattnet inte så varmt och duschen saknade kran. Finfint! Det fick bli hinktricket igen - det går faktiskt lika bra. Det är som om man inte bryr sig om detta längre.
Livslyx - är att färdas med sin vän i detta land.
A..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar