Frukost och kaffe (90 rupier). Staden är städad och fin. Den är en knutpunkt uppe i bergen. Leif har hämtat sig från gårdagens feber. Vi tar det lugnt idag.
Vi stötte på ett tyskt par, i vår ålder, som åkte på var sin Enfield. Det var deras egna Enfield.s, men de var registrerade på en annan person i Goa (en tysk som bedriver mc-resor med utgångspunkt från Goa). De har besökt Indien i 10 års tid. Vi blir igen frestade att finna ett sätt att köpa en Enfield i Indien.
Iväg ca kl 1045 på en dagsutfykt mot Kushalnagar som har en del tibetanska bosättningar sedan lång tid tilbaka. Madikeri ligger på ca 1000 meters höjd.
Vi möter en ambulans på ett vägbyggesparti och kan mest skaka på huvudet åt hopplösheten. Maxfart på många sträckor är 20 km/tim pga vägens kvalite - eller frånvaro av kvalité.
Vi befinner oss ett kaffeodlarområde. Plantagen kantar vägen allteftersom. Vägen är plötsligt riktigt fin nedför berget. Bred, ren och nästan gropfri asfalt. Ren lyx. Det är ljuvligt vackert.
Suntikoppa.
Vissa städer är verkligen rena och sopade. Det gör oss glada och tillfreds. Vi njuter än mer av landskapet när det är sopfritt i backar, diken och vägkanter.
Vi åker förbi några särskilt speciella träd. De är långa, kala och inkapslade i ett stort buskage. Det ser stort risigt ut.
Nere i dalen kantas vägen av riktigt stora och lyxiga villor, liksom också av det vanligt små enkla husen. Såväl uppe i Madikeri som här nere i dalen finns många hotell och resorts. Det är sålunda gott om boenden i trakten.
Kushalnagar.
I skogen skymtar ett tältboende med barnkläder på klädstrecket utanför. Det gör ont i mig när vi ser sådant.
Majsodling och andra grödor kantar här vägen. De torkar halm på hela vägbanan, sa vi kör vid sidan om vägen istället. Landskapet här är avsevärt mer odlat än vad det var nere vid kusten.
Stora majshögar, i färskt och i torkat skick, ligger allteftersom efter vägen.
Plötsligt kommer vi förbi en plats där de tröskar majsen. Vi ser den torkade majsen packas i säckar. Tröskningen är dammig och ljudlig. Det ar narmare 20 personer pa plats i arbetet (aven om de flesta verkar titta pa).
Majshogarna ar manga i bygden, sa det verkar vara den huvudsakliga grodan som odlas i dessa trakter. Landskapet ar oppet och odlat.
Boneflaggor kantar vagen med vackra farger. Detta ar buddistiska trakter.
Vi letar lange, lange efter "the Golden Temple" men har svart att finna ratt vag. Till slut finner vi templet och den tibetanska bosattningen. Vi hittar inte den 18 meter hoga Buddha, men ser kanske 1000 munkar och noviser i bon och undervisning inne i det fantastiskt vackra templet.
I trakten kan vi anta att det finns flera tusen munkar, unga och gamla, i studier och i buddistisk tanke. I byarna runt omkring ser vi flaggor och buddisttempel med guldkladda tak. Skyltar till byar, hus med bonerullar mm visar pa den tibetanska narvaron i bygden. I detta omrade finns flera tibetanska bosattningar.
Lunch (145 rupier)
Efter mattande mat styr vi ater till Madikeri.
Autorickshan ar ett vanligt fordon i Indien. For en tia eller tva (rupier) tar sig mangder av manniskor fran och till de platser de vill besoka. Ibland ar rickshorna helt overfulla. Kanske ryms det 15 ungar pa ett sate som nog ar tankt for tva vuxna. Det finns ingen som sjalv drar eller cyklar, alla rickshor ar motordrivna.
Vi ser sallan blommor. Vid nagra tillfallen har det blommat stort och vackert, men det har inte varat sarskilt lange. Fjarilar har vi ocksa bara sett vid nagot enstaka tillfalle.
Bast idag var buddisttemplet och majstroskningen. Och! en fantastisk mc-vag.
Vi ser pa tv en match mellan Kina och Indien. De har en spelplan som ar mindre an en volleybollplan, ett nat i mitten och tre man i varje lag. De spelar med en liten ihalig plastboll, lite storre an en innebandyboll. Och de slar bollen med fotterna over natet. Spelet ar som volleyboll, med de spelar med fotterna. De ar riktigt duktiga och det ar roligt att se spelet som ar jamnt och spannande. Spelarna ar enormt gymnastiskt viga. De spelar i tre set, till 21.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar