Sidor ...

torsdag 6 januari 2011

4 januari. Maipe beach (vilodag)

En solig tisdagsmorgon. Fagelkvitter. Inget trafikbrus. Lyhort inte till husagarna som smaskramlar i koket. Vi tar det mycket lugnt. Vi far en fantastisk frukost av husfolket, som har en fransman som inneboende (nu tillfalligt i Goa). Han har varit hos familjen i flera mander under varje ar i 9 ar.

Har ar tempelfestival i dag. Vi markte den ocksa i gar kvall, med musik, tivoli och marknadsstand pa stranden och i byn ovanfor. Det ar nu mangder av manniskor pa stranden, badande och lekande. Skrattande och busande. De leker i vattnet och i vagorna. Damerna ar pakladda. De gar sallan ut langre an midjehojd. Vi konstaterar att vi nasan aldrig har sett nagon simma och undrar hur det egentligen star till med simkunskaperna.

Kvinnorna star badande i vatten till knahojd och bojer sig dubbla ner och doppar huvudet om en liten vag kommer. Som att de dyker i vagorna staende. De njuter stort.

Nastan alla kvinnor har riktigt langt har, en del anda ner till knavecken.


(En ny Enfield kostar har 115000 rupier)
Tempelfestival. Det har kommit manniskor fran manga hall, t ex fran Mangalore, for att delta i festivalen. Det ar en speciell och betydelsefull dag.
Vi traffar fyra unga kvinnor pa stranden och de talar nyfiket med oss. Meena, en av tjejerna, har lovat att besoka oss nar hon ger sig ut pa sin jordenruntresa. Det ar hennes hogsta onskan att hon skall kunna gora denna nar hon ar klar med sina studier. Hon har bara en termin kvar.
(Kl 1330. Lunch pa strandrestaurangen.
Nudlar med gronsaker och vatten.)
Antal badande pa stranden ar nu avsevart farre an i formiddags. Efter stranden ser vi ceremoniplatser dar de eldar i sanden, har blomster, frukt och kokosnotter med i proceduren. De ber och valsignar, sedan tar de med sig delar av detta ut i vattnet och badar, som att de ber och renar sig. Det ligger mangder av kokosnotter pa stranden, som vi antar ar en del av dessa ceremonier. I et tidigare besokt tempel har de kastat kokosnotter hart i market som avslutning pa ceremonin. De ligger flera frukter efter stranden, som del av tempelfiraraktiviteterna.
Vi traffar fyra unga tjejer pa stranden, som garna talar och berattar om sig sjalva och vill veta mer om oss. De barattar att tjejerna har manga restriktioner i Karnataka och vi berattar att kvinnor har nagra sarskilda restriktioner i Sverige.
Vi fragar om simkunnigheten i Indien och Meena berattar att knappt nagon kan simma, aven om de tycker om vattnet.
Dar det finns mycket folk finns det ocksa tiggeri. Vi ser en familj dar tva vuxna och tre barn ar albino. Vi upplever de vuxna som lika varandra. Vi ser en kvinna med en storvuxens huvud och en mycket, mycket liten kropp. Det finns manga manniskor med forvridna ben eller fotter. Manga av dessa handikappade manniskor forsorjer sig pa tiggeri. Rullstolar och andra hjalpmedel ar oerhort sallsynta och inte pa langa vagar sa fina som hemma.
Stranden ar, sen eftermiddag, ca 40 meter bredare nar tidvattnet dragit sig ut igen. Det ar en enormt stor skillnad pa strandkanten pa formiddag och eftermiddag.
Frun i huset har ett litet kok till sitt forfogande. Det ar mycket spartanskt inrett. Hon har ocksa en eldstad utomhus. Som virket anvander hon kokosskap. Tomten ar liten och sandig. Nagra diskussioner om vet som skall klippa graset torde inte finnas i detta hushall. Mannen i huset kor ricksha och kvinnan ar hemma och ombesorjer hushallets goromal (aven om ocksa han lagar mat). De har tva barn, en dotter och en son.
A.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar