Hemkomna från en god vecka i Peking/Beijing....

En arrangerad tur. Med service, lotsning, mat och ett gott boende. Tillrättalagt och väl förberett. Då kan man åka långt bort, till en främmande plats och ändå få se just det som man tycker sig vilja se. I finanskrisens och svininfluensatider har prislappen på denna resa avsevärt förändrats. Det var väl värt den prislapp som var satt.

Tidsskillnaden är 7 timmar. Vi åker från Sthlm/Arlanda torsdag em och ankommer till Peking/ Beijing fredag morgon.

Fredagmorgon. Direkt från flyget åker vi i gemensam buss till Lamatemplet. Vi är 24 personer i gruppen - olika människor från olika delar av vårt land på resande fot i främmande land.

Lamatemplet är, enligt Lotustravel, det finaste tibetanskbuddhistiska templet utanför Tibet. I templet finns bl a en 26 meter hög Buddhastaty som är utskuren i ett enda stycke sandelträ. Rökelsen ligger tät över platsen.

Ja, det var en vacker plats. Vi konstaterar att nu är tid att vänja sig vid nya lukter, smaker och syner i den stora staden. Några luktar gott, några annorlunda och några luktar inte gott alls. Några syner glädjer oss och några gör oss alldeles beklämda.

Vi äter en gemensam lunch. Det ingår i paketet - frukost, lunch och middag, varje dag. Grönsaker, ris, kött, soppa, te och öl. Vi är lite valhänta med pinnarna men finner oss ganska snart. Runda bord, med en glasskiva som kan roteras där rätterna serveras, gör det lätt att samsas och dela maten. Pyttesmå tallrikar och pinnar gör ätandet smått annorlunda än hemma. Servitriserna var klädda i vackra dräkter och lustiga små huvudprydnader. Våra vänner i gruppen vill gärna fotografera dem, men de stod inte stilla utan ilade raskt från bord till bord så det blev en del sudd och skratt innan fotograferna var nöjda.

Vi får någon timme "ledigt" för vila och uppackning innan middagen serveras på hotellet (Qianmen Hotel). Hotellet ligger centralt och har gångavstånd till t ex Himmelens tempel, marknader, Himmelska fridens torg och Förbjudna staden. På hotellet visar det sig finns många restauranger och också en teater.

Lördag. Väckning och frukost. Vi vandrar sakta genom parken fram till Himmelens tempel. Det är inte alltför kallt. I parken noterar vi människorna som rör sig. De spelar fjäderboll. De idkar taiji. Några spelar ett - för oss - udda stränginstrument, nästan som en fiol men ändå inte. Några står i en gång och sjunger arior. En kör står på en annan plats. Och ytterligare en lite längre bort. Badmintonnäten används. Människor idkar morgonaktiviteter, gymnastik och musik i parkerna - som vi idkar aktiviteter på kvällarna i olika lokaler. De använder helt enkelt stadens trottoarer, parker och torg för sina aktiviteter. Det vankas dans till musik och trummor i parker och på trottoarer på kvällarna. Det är fantastiskt att se.

Himmelens tempel. Himlen ansågs vara den högste härskaren och kejsaren kallades ”Himlens son”. Templet byggdes i början av 1400-talet och hit kom kejsaren varje år, dagen före vintersolståndet, för att offra till gudarna och be om goda skördar. Platsen ansågs vara det ställe på jordklotet där himlen och jorden möts. Parken är en stor grön oas mitt i Beijing. En osannolik oas, som kan nyttjas av befolkningen. Vi får betala inträde, men Kinas pensionärerna får betala en mycket modest summa för att komma in i parken. Det märks verkligen på antalet morgonaktiviteter och människor i parken. Det glädjer verkligen att kineserna har tillgång till denna park, denna oas mitt i Beijing.

Sötvattenpärlor. Vi besöker en pärlbutik, där vi också får en lektion i pärlodlingens ädla konst. Också detta är ett hantverk, ett riktigt pillrande och vårdande av skal för framtida värden. Man häpnar över hur de faktiskt har kommit på hur de skall göra, med lång framförhållning och med goda "skördar" som följd. Man häpnar över konsten att odla och skapa nya värden av naturens växter och djur. Pärlorna skapas genom att man lägger in ett främmande föremål i en levande mussla. Små, små bitar kött från en annan mussla läggs in i skalet. Sedan lägger man tillbaka musslan i vattnet i odlingen i några år. Musslorna skapar skikt av pärlemor runt det främmande föremålet och en vacker pärla bildas. Läggs 30 små bitar in, så kan 30 nya pärlor bildas.

Vi besöker också sommarpalatset - kejsarfamiljens sommarbostad. Vi noterar att det kinesiska kejsarbyggnationerna mm är "för mycket". De är omåttligt stora, tänkt till gagn för överheten. Det positiva är att de idag kommer det kinesiska folket till gagn och är öppna för turismen. De bidrar idag till en aktiv turism med ett mycket stort antal besökare, när turisttiderna är som "värst". Även den kinesiska turismen har avsevärt utökast under de senaste åren - det är sålunda inte bara västerlänningar som turistar i Peking. Även den kinesiska turismen har tagit fart.

Sommarpalatsträdgården är den största av Kinas kejserliga trädgårdar. Här finns en konstgjord sjö, Kunmingsjön, med välvda marmorbroar, som binder samman palatsområdet. Längs en av sjöns stränder ligger den Långa gången, dekorerad med 8000 vackra målningar. Vår kinesiske svensktalande guide, Hugo, berättar noga och mycket. Han är duktig. Han berättar t ex att den konstgjorda sjön vid Sommarpalatset, som är stor, kommer att tömmas inom kort - för att åter fyllas på med nytt vatten när våren når Kina. Det känns onekligen väldigt märkligt.

I december 1998 sattes Sommarpalatset upp på UNESCO.s Världsarvslista, där även den Förbjudna staden, Himmelens tempel, Himmelska fridens torg och den kinesiska muren finns. Kina har många punkter på Världsarvslistan, och det är inte så konstigt med hänsyn till deras byggnadshistoria.

Vi åker vidare till den "Förbjudna staden" - numera på kartan benämnt som Palace Museum. Något "tidsfel" förefaller ha skett i tidsplaneringen för detta besök. Vi får helt enkelt hasta genom den stora förbjudna staden - vi hinner inte betrakta och reflektera, eller ens besöka hela platsen innan stängningstiden är nådd. Det var synd, men vi får återvända till staden ett annat år - och då besöka denna märkliga plats igen. Den är helt enkelt värd en hel del betraktande och eftertänksam reflektion.

Palatset var Kinas regeringssäte under Ming- och Qing-dynastierna från år 1422. Det stod klart under kejsar Yongles styre. Namnet kommer sig av att området under kejsartiden var avstängt för vanligt folk. Endast kejsarfamiljen och hovet hade tillträde dit. Förbjudna staden skall bestå av 9 999,5 rum då ett palats med 10 000 rum hade varit så storslaget att det endast kunde existera i Himlen. Att bygga ett palats med 10 000 eller fler rum hade då varit att förolämpa Himlen, vilket ansågs föranleda Himlen att straffa den härskande dynastin. Ett återkommande inslag i Kina är "för mycket" och storslaget - när det är kopplat t ex till kejsarnas boenden, mm. Att bygga smått i dessa perspektiv är helt enkelt inte riktigt deras tanke.

På kvällen vankades "Pekingopera". Och däremellan hann vi med lunch och middag. Pekingoperan var på hotellet, i en stor teaterlokal. Den innehöll, som tur var, inte opera, utan mer teater. Nästan som en barnteater - vuxna som spelade som för barn. Så var det nog inte tänkt, med jag upplevde det så. På sluttampen artade det sig och en imponerande akrobatik infann sig. Till vänster om mig somnade åskådarna till. Likaså till höger. Jag får väl erkänna att även jag nickade till en aning. Dagen var lång och teatern var inte riktigt i min smak.

Söndagen innehöll ett besök vid kinesiska muren, ett krukfabrik, 798-området och avslutningsvis ett besök i en tebutik, med en teceremoni ingående i paketet. Frukost, lunch och middag - ingick också denna dag. Ett hektiskt program, som det var varje dag på denna resa. Så mycket går det nog inte att se om man kommer själv som besökare i denna stad, utan tillrättalagd guidning och finfin service.

Dagen var iskall. Vi vaknade till 6-7 cm snö. Och det höll i sig dagen lång. Dagen var verkligen snöig och iskall. För första gången på 22 år snöade det vid denna tid - den 1/11. Det var helt enkelt en månad för tidigt. Vi fick byta murplats till en som låg närmare Peking än tänkt. Vi besökte sålunda muren i ett ruskigt snöväder.

Kinesiska muren är en serie murar i norra Kina byggda i omgångar från några hundra år före Jesu födelse till Mingdynastin. Murarna har uppgetts ha en total sträcka om ungefär 6 400 km. Numera sägs att murarna har en total längd av drygt 8 800 km - skillnaden beror på en ny mätteknik. Hela muren - med sina befästningar och murar - är jordens längsta byggnadsverk. Ett mycket fashinerande byggnadsverk. Man kan verkligen häpna. Och därtill undra hur många människor som mist sina liv vid denna byggnation.

Innan vi nådde muren besökte vi en krukfabrik - Cloisonnefabriken. Ojsan, får man nog säga. En oerhört pillerarbete för kvinnor. Exakt och uttänkt, för att skapa mönster. Därefter färgläggning. Noggrannt och tidsödande. Bränning och sist putsning. Ett fantastiskt arbete - vilken otroligt ändrad bild vi fick att dessa krukor. Det var fantastiskt att se vilket hantverk, men oxå vilket oerhört slit. I kalla och dragiga lokaler. I enkelhet, smuts och kyla. Nej, arbetsmiljön lämnade mycket kvar att önska. Men ändå var det imponerande att se deras arbete.

Det var ett imponerande konsthantverk. Det utfördes genom att man helt eller delvis täcker föremål, som vanligen är av metall, med emalj av olika färg. Man använder en mer eller mindre lättsmält, i de flesta fall ogenomskinlig, vit eller färgad glasmassa. Emaljerna pulveriseras fint och penslas på i degform på föremålen som ska emaljeras. Därefter upphettas de i en ugn så att emaljpulvret smälter. Cloisonnéemalj åstadkoms genom att emaljen gjuts i celler (cloisons), formade av ett nätverk av fastlödda metalltrådar, vilkas överkanter förblir synliga och skiljer färgfälten åt. När vi nu betraktar dessa krukor, och prislappen för att handla dem, har vi en annan bild än den vi hade tidigare.

798-området var ett konstområde. Gamla fabrikslokaler av militärmodell har förvandlats till hem för Beijings konstscen med trendiga gallerier, designaffärer och caféer. Detta skulle nog ha gjort sig bättre en varmare dag och med lite mer guidning och tid. Nu blev det lite hastigt - men ett fotogalleri tilltalade ändå flera av oss, även om vi snart fick hasta vidare.

Till lunchen serverades risbrännvin. 50%. Nej, det var helt enkelt inte drickbart - även om kineserna tycks tycka så.

Det finns som alltid några saker som kan väljas bort - och några andra som kan väljas till. Tiden räcker ju helt enkelt inte riktigt till. Men på det stora hela var det väldigt bra.

Måndag bjuder på ett marknadsbesök, gamla stans hutonger, cykelriksha i gamla stan och en stunds vandring på Himmelska Fridens torg. Torget kan jag svårligen förknippa med en himmelsk frid (med referens till massakern på Himmelska fridens torg - 4 juni 1989). Det man minns är hårda tag. Nu pågick inte hårda tag, mer än att där krävdes en säkerhetskontroll med röntgen av bagage för att få passera till torget. Maos mausoleum (död 1976) var stängt. Vilket var lika bra det. Det känns märkligt att han ligger där för granskning och respekt. Kanske är det inte han som ligger där, utan bara en vaxdocka. På detta verkar ingen veta svaret.

Gamla stan var inte en boendeplats för de fattiga. De är undanskuffade. Borta. Här bor istället medelklassen, eller mer än så, som har råd.

Marknader. Och marknader. Siden. Väskor. Pärlor. Scarfs. Morgonrockar. Klockor. Jackor. Skor. Och ett tempo som man kan häpna över. Ibland blir man helt enkelt fångad. Fasttagen. Indragen i butiken. Med krav på att påbörja en process för att handla. Pruta. Välja. Det är svårt att komma undan. Det är svårt att få välja och fundera som vi kan göra hemma. Här står de och flåsar i nacken, med press och ton som stressar starkt. De börjar för högt, och man kännes sig blåst. Hu, får man säga. Det blir så märkligt när de börjar med en prislapp på 800 yuan och vi slutar på 30. Det gäller helt enkelt att bestämma sig för vilket pris man vill betala, och "hålla i" ordentligt för att kunna stanna där. Ibland fungerar det, och ibland inte. Det är till slut alldeles omöjligt att bedöma vad som faktiskt är rätt pris för varje enskild vara.

Siden. Silke är kokongtrådar som silkesfjärilens larver spinner in sig i när de förpuppas. I en kokong finns en makalöst lång tråd, som tvinnas samman för att få hållbar. 8-10 trådar tillsammans gör tråden hållbar och användbar. Silkestråden är en textilfiber som används till tyg och garn som till exempel siden. Kokongen kan vara dubbel eller enkel. De används för olika ändamål, som t ex täcken, lakan och dräkter. Och mycket annat. Många trådar tillsammans gör tråden stark. Och en dubbel kokong för täcken. Men - hur är egentligen arbetsmiljön för de som arbetar med dessa uppgifter. Här, där vi betraktar, är det starkt tillrättalagt. Men hur är det egentligen i den riktiga fabriken. Hur är arbetsmiljön? Finns där värme och omsorg? Finns där löner med skälighet? Finns där barn och/eller finns där vettiga arbetstider? Finns där kemikalier som vi inte vet? Den bilden får vi inte se. Här är bara en enkel utställningslokal. Med någorlunda värme och en acceptabelt trygg miljö. Hur är det egentligen i praktiken? Den bilden vill jag se.

Frukost, lunch och middag. Och dagen avslutades med en fantastisk akrobatikföreställning. Oj, där har det tränats i många timmar. Akrobaterna var unga. Några var riktigt unga. De har drillats och lärt sig sin läxa. På händer. På cykel. Med paraplyn. Jonglerande. Skarpt duktiga. Övning ger onekligen färdighet.

Idag var det kallt. Rysligt, rysligt kallt.

Tisdag. Marknader. Och City Planning Hall, nära Himmelska fridens torg. City Planning Hall innehöll "bilder" eller modeller över hur staden sett ut, eller ser ut. Stora modeller av hela staden och delar av staden. Kina står för storhet. Det skall verkligen vara störst det som görs. Att göra något småskaligt förefaller inte riktigt falla i smaken. Byggnationerna skall helt enkelt vara störst. Störst i Kina och störst i världen. Även om det ibland visar sig att det inte var störst. Då får de helt enkelt försöka igen. Att bygga något annat störst. Inte alltid bäst. Men absolut störst.

Vi besöker marknader, marknader och marknader igen.

Solen och värmen har åter kommit till staden. Skönt. Varmt och skönt.

Onsdag var en fri dag, med eget program. Vi besökte marknader. Och försökte finna årets julklappar till drägligt pris. Vi promenerade genom staden och fick ständigt säga nej till frågor om köp av mössor, drakar och scarfs, önskemål om riksha-turer och/eller andra erbjudanden.

Kvällen bjöd på Pekinganka till middag, fast inte till mig som höll mig till de ständigt skrala grönsakerna. Att vara vegetarian i Peking var konstigt nog inte helt lätt.

Denna vecka var en god vecka med en mycket god vän.

Torsdag var hemfärdsdag. Buss. Flyg. Bil. Och sedan åter hemma. Friska, krya, hela - men lite trötta - är vi åter i vårt hem, där katten kommer oss till mötes - väl omhändertagen av sin kattvakt under veckan som gått.

Ord & bild; Anette Grinde
Peking 29/10-5/11 2009

Världsarv i Beijing

1987 - Kinesiska muren
1987, 2004 - Förbjudna staden
1987 - Pekingmänniskans fyndplats i Zhoukoudian
1998 - Kejsarsträdgården (Sommarpalatset)
1998 - Himmelstemplet i Tiantanparken
2000 - De kejserliga dynastierna Mings och Qings gravar

(Qinggraven i provinsen Jiangsu)

Besök gärna; Mittens Rike - en sida om Kina, på svenska.