Sidor ...

onsdag 29 juli 2009

Det är ett förunderligt vackert landskap....

17 juli 2009. Fredag. Start från Roslagsbro. Motorcyklarna är packade. Solen skiner. Rutten är uttänkt på ett ungefär. Några hållpunkter finns - men rutten är inte spikad definitivt.

Vi färdades - på var sin motorcykel - via Uppsala, Sala, Rättvik, Mora, Orsa och Sveg. Vi åker på Inlandsvägen. Vi njöt en god lunch i Sala innan vi drog oss vidare i det vackra landskapet.

Detta är ett landskap som förändras allteftersom. Här finns fina vägar, här finns vackra faluröda Dalastugor med en särskild byggnadsstil, här finns öppna landskap, skogar och sjöar. I dessa trakter vet man hur man skall vårda möjligheterna. Här finns mängder av turismtankar med musik, miljö, kultur, skidor, spring, och aktiviteter i väl inslagna paket. Dalarna och Siljanstrakten. Leksand, Rättvik, Nittjö, Dalhalla, Mora och Orsa bjuder verkligen turisterna på god miljö. Liksom platserna däremellan och runtomkring. Vidderna, sjön, djuren i hagarna, dofterna av naturen, husen - skapar verkligen vilja att återvända en annan gång. Så förundrande vackert här är.

Vår första kväll når vi Hede. En spännande ort i Härjedalen. En ex-svåger ger oss husrum för natten. Här krävs uppfinningsrikedom för att skapa arbetstillfällen. Här är naturen mycket nära, så den kan definitivt vara en del i de arbetstillfällen som här finns och skapas. Vatten. Fjäll. Skog och mark. Backar. Fiske. Är något av det som nyttjas för bygdens folk, och för turismen i trakten.

54 mil blev dagens rutt. De sista milen var lite kalla, men inpackade i god och varm klädsel gick det väl ändå.

Vi fick kvällsfika och frukost i Hede, med en trevlig pratstund med husvärdarna där.

18 juli - lördag. Vi åker vidare norrut. Vi passerar byar och vattendrag, höjder och broar. Vi lyckas få lunch i Knytta, där en svåger pysslar för sig själv. Deras hus ligger vackert vid Storsjön - med vy mot Östersund och Frösön. Vi färdas vidare efter kaffet. Vi styr över bron mot Frösön, och vidare genom Östersund, Strömsund, Dorotea och Meselefors. Vi närmar oss mina gamla trakter - Vilhelmina. När vi passerar Meselefors minns jag särskilt mor och "bubblan" över järnvägsbron.

Denna dag färdas vi på Sagavägen.

Jag talar med min svägerska, för att höra om det finns boende hos dem för natten. Ja, visst gör det det. De skall dock bara se skotertävlingen klart - på den beryktade Åselse marknad - innan de är åter hemma för att ta emot oss. Skotertävling mitt i sommaren? Ja, de färdas i full hastighet på vatten - när snön lyser med sin frånvaro. Världen är verkligen full att märkliga tokstollar, får man säga. Natthärbärget och en god middag - med sill, färskpotatis och lax - är ordnat i Laxbäcken. Dagens rutt blev ca 40 mil. Vi finner oss vara på god väg. En bit bort hemifrån. På väg till nya vackra trakter.

19 juli. Söndag. Vilhelmina. Storuman. Tärnaby. Hemavan. Från Tärnaby minns jag särskilt mina kalla tår, i ett par gula pjäxor - på en bansättarkurs för "100 år sedan". I den slalombacken har också jag åkt - och inte bara Anja Persson, Stig Strand och Ingemar Stenmark. Vi finner god mat och gott boende på Hemavans Värdshus. I dessa trakter saknas både svågrar och svägerskor, så vi fick klara oss alldeles själva. Det gick alldeles utmärkt. Söndagen omfattades av ca 22 mil. Fjälltraktslandskapet omkring Tärnaby och Hemavan är förundrande vackert. Hit kan vi återvända, t ex för vandring i det vackra fjällandskapet eller för skidåkning i backarna.

Vi mötte, på vår promenad genom byn, fyra glada grabbar som gått över fjället. De var klart nöjda och fann den beställda ölan vara särskilt njutbar. Vi mötte också en ensam vandrerska. Hon hade gått samma sträcka. Hon tränade för framtida tävlingar. Hon ordade och njöt av sin goda måltid - som i tid från start till mål - under sin måltid - som i god mat - på Hemavans värdshus. Hon hade tagit sig till sin startpunkt med buss. Grabbarna tog sig dit med helikopterskjuts. Till målet nådde de med olika tid, med olika sikte och med olika typ av packning. Båda fick dock en mycket njutbar tur.

Kvällen avslutades med ett besök i det lilla kapellet strax ovanför värdshuset - och en kort promenad i de vackra omgivningarna.

Här finns .... myrar. Stora, vackra. Ett fantastiskt landskap. Här finns skogssjöar. Svarta, mörka. Trollska. Lite hemska, men otroligt vackra. Och vägar. Raka. Långa. Guppiga. - Men ändå fina.


Bensinstationer. Det är långt till nästa. Om du färdas utanför allfärdsvägarna riskerar du att stå utan bensin. På vissa ställen kan det gå en hel dag utan att en bil kommer förbi.
Vyerna. Gudabenådat vackert, när sjöar, älvar och vattendrag drar fram över landskapet.
Tänk. Vilket makalöst vackert land vi bor i.


Vi färdas genom landskapet och njuter av grönskan och renheten. Friskheten. Vi ser snön på fjällsidorna, vi känner värmen och njuter de fantastiska vyerna.


Det är 30 år sedan jag fanns i dess trakter, men de känns igen och jag gläds över den fantastiska miljön. Det är ofantligt vackert.


Stenarna. Älvarna. Stränderna. Vidderna. Fjällen, med snön liggande kvar. Det är ett förunderligt vackert landskap.


20 juli. Måndag. Vi drar vidare från Hemavan mot Norge. En fantastiskt makalös natur. Snöklädda fjäll finns i sikte. Vägarna är nu inte raka, utan slingrar mellan fjällsidorna. Sjöarna ligger spegelblanka. Bäckarna flyter fram i små forsar i landskapet.

När vi passerat den norska gränsen blev grästaken allt vanliga. Timmer och grästak gör väldigt vackra stugor. Vyerna är verkligt fantastiska.

Vi passerar en lång tunnel, på den norska sidan gränsen. Den är lång, mörk och isande kall.

Vi fortsätter efter den "blå vägen", via Mo i Rana mot Nesna. Den går slingrande upp och ner, med Ranafjorden och Sjona som vackra följeslagare i landskapet. Nesna ligger väst om Mo i Rana, vid den vackra kusten.

Vi finner boende i Nesna, på en camping nära fjorden. Här finns alla bekvämligheter nära. Butiken. Hamnen. Duschen - även om den var lite utom räckhåll, då vi helt saknade kontanter i rätt valuta. Bankomaten var obönhörligt stängd. Med matbutikens hjälp skapade vi ändå en god fiskgryta på vårt utekök.

Strandkanten är låg. Vattenströmmarna har fört strandlinjen flera meter bort. Det är en verkligt stor skillnad på vattennivån under dygnets olika timmar.

Måndagens rutt blev 17 underbara mil på slingrande fantasktiska vägar. Här i Nesna tar "blå vägen" slut. Vägen är rysk, finsk, svensk och norsk. Vackert följer den det böljande blå.

Hemavan/Tärnaby-fjällen var verkligen en vacker bygd. Sjön nedanför fjällen, med vägen slingrande i kanten var verkligen fint. Dit vore det mycket trevligt att återvända - kanske för en vandring i de vackra fjällen eller för en tur när snö och kyla råder i bygden. Slalombackerna såg riktigt fina ut!

Det norska landskapet, med berg, fjäll och fjordar är helt annorlunda än det svenska. Man förundras över skillnaderna. - Men man kan konstantera att båda ländernas natur är riktigt fantastiskt vackra. Vi lägger oss, i tält, innan solen gått ner.

Vi längtar till i morgon och hoppas på ännu en dag med sol och vackra vyer.

21 juli. Tisdag. Nesna. Vid den blå vägens slut - eller kanske dess början när man färdas åt det andra hållet. Denna dag - en morgon i sol. Det blåser lite, men vi räknar med en fin dag.

Nesna - Levang, med båt/färja. Vi följer riksväg 17. Den slingrar sig längs kusten.

Innan Sandnessjoen passerar vi över en fantastisk bro - över Leirfjord. Från hög - som en slingrande orm - ner till låg nivå. Det är imponerande vackert. Igen och igen.

Vi följer vattnet. Fjordarna. Och vi följer de höga bergen, med de vackra formationerna. Vi färdas över färistar och riksvägen går via fårhagarna. Fåren har gott om bete, tycks det.

Vi njuter av knäcke & mjukost, i väntan på färjan mellan Tjötta och Forvik.

Färjan går in och lämnar bilar på två ställen och hämtar upp en på det tredje - innan vi når vårt mål. Den sist påkörande fick backa på färjan - för att slippa backa av, när målet nåtts i Forvik.

Vi kör iland i Forvik och rullar vidare för att hinna med nästa färja. Den som går mellan Anddaslvågen & Horn. Vi hade inte behövt hasta. Tiden var inte så knapp som vi trodde. Färjan väntade helt enkelt in hela "raddan" som kom från Forvik. Vi fick en god pratstund med en glad och pratsam mc-farande norrman vid vår väntan på avfärd och ankomst till nästa hamn. Så trevligt det är, med dessa små samtal med semestrande mc-folk här och där. Det är något att bli glad över. Verkligen glad över.

Färjevägen mellan Tjötta och Forvik var väldigt vacker. Båten strävande fram i trånga passager och ut på öppna fjordvatten. Bergen och miljön är, återigen, förundrande vacker. Detta är en fantastiskt miljö.

På kvällskvisten når vi Skogmo Camping, söder om Brönnöysund. Just denna camping besöker vi nog inte igen, men annars är campingplatserna ganska ok i Norge. Även om de inte fanns i riktigt varje hörn. På Skogmo fanns kök och dusch utan extra kostnad, vilket får ses som ett plus i sig. MC-klubben, vid infarten till campingplatsen, hade dock inga människor på plats. Vi fick spana på det tomma huset, och inte prata med dem alls.

Tisdagens sträcka blev 12 vackra mil.

22 juli. Onsdag. Från Skogmo åter en stycke norr - eller snarare rakt väst, sett på kartan. Vi hade helt enkelt missat en viktig sightseeingpunkt, och måste vända åter. Torghatten skulle besökas. Den ligger på en ö - med en stor fantastisk bro. Från lågt till högt. Slingrande brant. Som en orm i landskapet.

Torghatten är ett stort berg, med ett jättestort hål i. Rakt igenom. Vi åker dit. Vi klättrar upp - vilket var smått varmt i mc-utstyrseln. Vi begrundar och beundrar, såväl bergets hål, som den otroliga utsikten. Vi gläds och fascineras av allt det vackra. Torghatten förklaras av naturens gång, kungar, män och vackra damer. Konkurrens kraft eller isens kraft har skapat denna plats. Olika berättelser, sägner, förklarar naturens under.

Vi färdas från Brönnöysund till Vennesund. Vidare till Foldereid. Höylandet. Namsos. Och Bengsund. Färjor igen. Inte precis billiga, men de tas av intresse - för att nå fler fina vägar och miljöer efter den vackra kusten. Denna natt bor vi på Sjöåsens camping. Ägarna till campingen var alldeles nytillträdda och små byggnationer och förbättringar kunde skönjas. Fiskevattnet i vattendraget lös helt med sin frånvaro. Tidvattnet hade nog fångat allt vatten för sitt egna ändamål.

Onsdagens sträcka omfattade 28 härliga mil.

23 juli. Torsdag. Sjöåsen. Åsegg. Osen. Färja mellan Brekstad - Valset. Vidare till Kyrksaeteröra. Vi färdas efter berget och fjorden. Vi färdas genom det fantastiskt vackra landskapet.

Dagens rutt blev 28 vackra mil. Boendet skedde i stuga på Kyrksaeteröras camping. Det var risk för regn och det kändes skönt att komma inomhus. Vi njuter av en god middag med grönt, med nudlar, med ost/kex och med gott rökt lax - därtill en flaska gott vin. Det kändes gott att bo i stuga denna kväll.

24 juli. Fredag. Vattnet är lågt. Det regnar smått - eller snarare durar. Vi bestämmer oss för att vädret blir bättre i morgon, och stannar en natt till i denna stuga (Kyrksaeteröra). Inga mil på motorcyklarna denna dag. De får vila - och vi vandrar lugnt och stilla runt i byn och på stranden.

Framåt eftermiddagen tittade vi på när några fiskar krabba.
Man blir glad av sådant!
När fiskefolket var nöjda med sin skörd, hälldes de med
försiktighet åter ner i spa´t. Krabborna boade glatt ner i sin hemmiljö under bryggan igen. De hade sannolikt fiskats upp mer än en gång tidigare. Det var verkligen roligt att beskåda.



Vi vandrade nyfiket efter stranden, och fann mängder av skal i olika former. Levande fyllda skal. Klättrande på varandra, fast sammanfogade. Olika sorter. Nära, tätt nära. Där fanns oxå tomma döda skal. Vackra fantastiska formationer. Där fanns vackra färger och där fanns vackra formationer.
Tidvattnet skapar möjligheter att betrakta. Att betrakta det som väntar kvar. Eller blir kvar. Det som väntar på att vattnet skall återvända för dem att leva i och på.

25 juli. Lördag.

Kyrksaeteröra. Vinstenes. Färja mellan Tommervåg och Seivika. Vidare till Kristiansund. Färja mellan Kristansund och Bremsnes. Och sedan vidare till Atlanthavsveien. Ohoj - en fantastisk bro. Igen!

Atlanthavsveien var en byggnation över skärgårdsöar i ett underbart landskap. Vi hade inte perfekt väder för denna väg, men ack så vacker den var ändå. Skärgård. Öar. Hav. En underbar miljö. En underbar kombination.

Dis och dimma - gör att vi genar till Molde för vidare färd till Sölsnes och färja till Åfarnes. En djup tunnel strax efter Molde gav pirr i magen. Vi rundar Isfjorden och skådar snart Åndalsnes. Vi äter pizza på en italiensk restaurang, med en svensk servitör, och vi stannar för natten i detta samhälle. Vi bor på Ådalsnes camping. Dyr! Orten står som port i närheten av turistmagneten Trollstigen med vidare färd till Geiranger, så det kan te sig begripligt - men ändå...dyr.

Här fick vi användning av vårt nya "tak" - en fin pryl från Hilleberg, den duktiga tälttillverkaren. Taken gjorde vår tältning och packning i smådugg nästan torr. Den underlättade - och gladde som "nyttig" pryl. Det var en bra investering.

26 juli. Söndag. Trollstigen - en osannolik väg, upp på berget...fjället. Trollstigen öppnades 1936. Elva skarpa kurvor. Tvära, så att man möter sig själv. Klättrande upp på berget. Högt. Tvärt. Brant. Det gör ont i mig, som har svindel, när jag "tvingas" färdas på dessa vägar. - Men jag får ändå medge att det är förundrande fantastiskt. Min färdkamrat är lycklig, riktigt lycklig, vid färd på dessa vägar. Det är ett skäl, gott nog, att även jag skall finna det sympatiskt att färdas här. Vägen är fantastisk, även om det gör svidande ont i mig, när svindeln gör sig gällande.

Geiranger. Ett vackert samhälle, långt där nere i dalen. Vägen ner var slingrande brant, som Trollstigen - men med ännu fler kurvor.



Kaffe kunde avnjutas högt uppe på fjället, med vatten från en vacker fjällbäck. Ljuvligt gott.

Färden gick vidare på slingrande vägar .... och så småningom färdas vi ner genom Ottadalen, ner till Otta. En lång, lång backe ner från fjället. En mjuk backe, utan skarpa svängar med vackra vyer. Många mil ner.

Denna dag var en fantastisk dag. Från havet, upp på toppen. Ner igen, och upp igen. Åsså - ner igen och upp igen. Förundrande fantastisk natur. Fjäll, vatten, fjordar, fjällsjöar och slingrande vägar. Förundrande vackert.

Med några fjällmil kvar bodde vi på en camping uppe på fjället. Namnet noterades ej - med vi lyckades förbli torra och fick var sin värmande dusch på morgonen. Det kan man ju inte få när/om man istället tältar ute i det fria, vid en vacker fjällsjö eller på annan plats i den fantastiska naturen. Då blir morgontvätten helt enkelt ganska kall. Eftersom allt annat här var kallt, så var det ganska skönt att få en värmande dusch denna morgon.

Norrmännens husvagnsvanor funderar vi lite över. Åtminstone rörande de som bygger in, nästan permanent fastsatta, sina husvagnar tillsammans med små hus. Vi undrar lite kring hur och varför, men får inte några riktigt bra svar (av oss själva).

Under lördag och söndag - båda dagarna tillsammans - färdades vi ca 55 fantastiska mil.

27 juli. Måndag. Vidare över fjället och över till Sverige. Över fjället var det vått! Det regnade inte, men färden genom molnen (eller den skarpa dimman) gjorde det väl värt besväret att paketera in sig i regnoverallen. Visiret blev riktigt blött och ett par rediga vindrutetorkare hade varit stort behjälpliga. Men - sådana finns nu inte på våra hjälmar. Nu fick handsken nyttjas emellanåt, med risk för blöta handskar som följd. Tur att våra vintervantar är riktigt bra. De höll någorlunda torrt, trots blötan över fjället.
Forsarna nedför branterna är kraftiga. Vi har sett dem i mängd igår och idag. Man ser naturens fantastiska kraft.
Vattnet är otroligt klart. Turkosblått och otroligt klart.

Idre. En välbesökt vinterort, som vi nu kunde konstatera oxå var en välbesökt sommarort. Här vimlade det av folk. Man blir glad när man finner orter som lyckas förlänga sina säsonger och blir gott för fler under stora delar av året. Man blir riktigt glad av sådant!

Älvdalens STF-vandrarhem. Två rum kvar. Fantastiskt. Vi fick plats trots att vi som vanligt inte bokat. Vi behövde inte tälta. Det uppskattades av oss båda, eftersom vädret ändå var lite blött. Inte riktigt regn, men ändå lite blött.

Dagens sträcka blev 33 sköna mil.


28 juli. Tisdag. Färd från Älvdalen, via Sollerön och Siljans västra sida. Vidare via Borlänge, Sala, Uppsala, Almunge/Edsbro - och raka spåret hem.


I Dalarna mötte vi en SMC-ekonom som förberedde sig för en Norge-färd. Han hann med att tala glatt en stund - och därtill sprida några marknadsförande SMC-ord.


Vi var hemma igen vid 18-tiden. Nöjda, hela och glada. Trötta. Vi motade regnet framför oss. Vägbanan var riktigt blöt emellanåt, men inget regn landade på oss. Vi tog en glasspaus, för att inte hinna ifatt det mörka regnmolnet - och vi klarade oss ifrån allt regn. Var detta tur eller skicklighet, måntro?

Dagens sträcka uppgick till ca 39 hemfarande mil.

Total sträcka för denna Sverige - Norge färd blev ca 325 mil.

På denna resa har vi passerat många tunnlar, broar och färdats på mängder av färjor. Vi har sett höjder, slingrande vägar och härliga vatten. Vi har färdats i värme och i kyla, i sol, dimma och i regn. Vi har trivts och mått väl. Vi har njutit för fullt.

Till och i Norge färdas jag gärna igen. Där finns mer att se och uppleva.

Också i vår egen fjällvärld färdas jag gärna igen. Också där finns mer att se och uppleva.


Riktigt glad blir man av alla mc-möten. Av alla som hälsar. Riktigt glad blir man också av att så många mc-förare numera bär reflexväst.
Vi längtar redan till nästa tur - men nu är det hög tid att tvätta våra cyklar. De förtjänar helt enkelt en del vård efter väl förrättat värv.


måndag 6 juli 2009

"Du kan glömma bort ditt eget barn" - av Christina Waldén...

..på uppdrag av Röda Korset.

Hur kan man ta hand om sitt barn, som tillkommit i en våldtäkt? Eller - hur man kan avstå från att göra det? Varför skall barnet lämnas eller mista sin vård, för att det tillkommit i en våldtäkt? Hur kan man förlåta och gå vidare? Hur kan man överleva sin dag? Med minnet, och med plågan i den skadade kroppen som inte får rätt vård.

Hur kan barn värja sig för att slippa tvingas in i barnsoldatsrollen när det är det enda sättet att överleva?

Hur kan fångvaktare utsätta sina fångar för en torterande behandling? Hur kan barn, familjefäder och mödrar tortera, döda och våldta sina medmänniskor?

Raportern/författaren Christina Wahldén och fotografen Malin Hoelstad har rest runt och mött kvinnor. Hon har mött kvinnor som mött stora svårigheter genom t ex krig, övergrepp, våldtäkter och mord i sin närhet. Hon har lyssnat till historier som inte bör finnas på vår jord. Historier, av kvinnor som utsatts för våld av stora mått.

Det är en bok om krig, förtryck och om kvinnornas utsatta situationer. En bok om våldet mot kvinnorna och om krigföringen i världen.

Det är en faktabok som tränger sig på. Djupt.

Den innehåller mängder av berättelser och den påverkar stort. Den gör riktigt ont. Bilderna, av Malin Hoelstad, ger kvinnorna och barnen ansikten - där också hopp och glädje syns tydligt.

Denna bok är väl värd att läsas. Och - när den är läst måste vi också göra något, vi var och en, för att kvinnornas situation i världens alla hörn skall bli bättre.

Anette Grinde


"Du kan glömma bort ditt eget barn"
2009 Röda Korset Sverige och Carlsson bokförlag
Text; Christina Wahldén
Bild; Malin Hoelstad
ISBN 978 91 7331 241 7



söndag 5 juli 2009

Jag passerar Östergötland...

...och finner en fin turistbroschyr. Den visar vägen till en mängd platser, aktiviteter och upplevelser. Den visar vägen till glass, strand och busande ungar.

Man kan bli riktigt glad av en dag på Kålmårdens djurpark. I ljuvlig värme kan man beskåda en stor och välbesökt park med kaniner, tigrar och delfiner. Ungar och vuxna njuter av områdets alla perspektiv. Det är verkligen en plats värd ett besök.

När man åker därifrån kan man bäst ta färjan tvärs över Bråviken. Den är trevligare än motorvägen med den snabba trafiken. Det ger oxå en möjlighet att se nya och vackra miljöer. Landsbygd och slingrande vägar. Gårdar, små butiker och fik - och annat lantligt vackert står till buds efter denna väg.

Strax kommer man till Söderköping. En stad väl värd ett stopp! Här finns den vackra hamnen, vid den fantastiska kanalen och de förundrande slussarna. Här finns glass, fika och mat. Här finns vackra torg och fina, gamla hus. "Ett myller av folk och nöjesliv", säger broschyren. Jag håller verkligen med.

Vårt land är förundrande vacker. Varmt och skönt. Grönt och blommande.

Nu går färden vidare. Östergötland - Småland och över till Öland. Här, där solen skiner - och där det kort därefter bara vräker ner ett regn som inte är sommarnådigt. Här kan det verkligen regna, när det vill sig så.

Nu är tid att måla kvarnen. Den vackra lilla kvarnen som nu står där min flaggstång skulle stå. Den lilla vackra kvarnen som nog måste vara Ölands vackraste utedusch. Den snickare som gjort denna, är minsann en riktigt duktig sådan. Grannen önskar en likadan - så vi får kanske lyssna om snickaren vill göra fler.

Väderkvarnen skall målas faluröd. Vingarna kanske skall fyllas, för möjlighet att snurra i höst och i vinter. Då, när ungarna har lämnat bygden och endast mor och far finns kvar. Då, när tystnaden åter är ett faktum på Öland. Då, när alla sommargäster återvänt till vardagen och stretar därhemma med sitt.

Ja, den lilla kvarnen skall målas. Falurött. När regnet stillat sig och solen har torkat det blöta.

Vingarna får göras snurrande när hösten sedan närmar sig. När "ungskocken" lämnat platsen, och inte riskerar att skadas av de snurrande vingarna i den Öländska vinden.

Anette Grinde

Styrelsens ansvar....

En ideell förening är en egen juridisk person. Som juridisk person har föreningen egen rättskapacitet, vilket t ex innebär att den kan ha tillgångar och skulder, ingå avtal och vara part inför domstolar och myndigheter.

Den ideella föreningen är, som juridisk person, själv ansvarig för de förbindelser som ingås i föreningens namn av behörig/behöriga företrädare. Enskilda medlemmar har normalt inte något betalningsansvar för föreningens skulder eller andra förpliktelser. Ansvar kan dock uppkomma för en föreningsföreträdare om det inte står klart för tredje man om denne handlar å föreningens vägnar eller på eget bevåg.

En person som blir vald till styrelseledamot får ett särskilt ansvar. Han eller hon har genom valet fått övriga medlemmars förtroende att sköta organisationens förvaltning och förväntas göra det inom angivna ramar. Tydligt, klart och med återkoppling till medlemmarna.

I styrelseledamöternas åliggande ingår särskilt att se till att:

- gällande lagar och bindande regler för organisationen iakttas
- verkställa beslut som årsmötet fattat
- planera, leda och fördela arbetet inom organisationen
- ansvara för och förvalta organisationens medel
- förse revisorerna med räkenskaper m.m.
- förbereda årsmöte

Varje enskild styrelseledamot ska utföra sitt uppdrag på ett korrekt, lojalt och omsorgsfullt sätt. Annars riskerar hon eller han att bli personligen ansvarig för den skada som åsamkas organisationen.

Huvudregeln är att det är den juridiska personen som med sina tillgångar svarar för organisationens åtaganden. Styrelsen och medlemmarna går fria från ansvar så länge som verksamheten sköts korrekt. Medlemmarna går i princip alltid fria från ansvar.

Styrelseledamöterna och eventuella andra föreningsföreträdare kan dock under vissa förutsättningar ställas till ansvar - om dessa personer anförtrotts uppdraget att sköta organisationens angelägenheter och inte utfört detta till fullo.

En företrädare för föreningen, vanligtvis en styrelseledamot, kan bli betalningsansvarig för t ex föreningens skatter och avgifter:

- om föreningen inte har dragit av skatten från lönerna i rätt tid
- om föreningen har låtit bli att betala in avdragen skatt, arbetsgivaravgifter, moms, punktskatter eller föreningens egen skatt
- om föreningen har lämnat oriktiga uppgifter till Skatteverket och föreningen därför har fått för mycket moms tillbaka.

Ett personligt betalningsansvar för en företrädare i en ideell förening förutsätter att föreningen är skyldig att redovisa skatter eller avgifter och att föreningen dessutom har brustit i den skyldigheten.

Arbetsgivaransvaret innebär att styrelsen ska ta ansvar även ur ett arbetsrättsligt perspektiv. Det kan betyda att den fackliga organisationen och/eller den anställde riktar ekonomiska krav gentemot styrelsen om den brutit mot till exempel medbestämmandelagen (MBL) eller lagen om anställningsskydd (LAS).

Styrelseledamöterna kan även få vitesföreläggande eller till och med fängelsedom om inte arbetsmiljölagen följs.

Föreningens årsredovisning skall undertecknas av föreningens samtliga styrelseledamöter. En årsredovisning eller ett årsbokslut föreligger inte förrän den är fullständigt undertecknad.

Enligt Årsredovisningslagen (ÅRL) skall årsredovisningen upprättas på ett överskådligt sätt och i enlighet med god redovisningssed. Årsredovisningen består av en förvaltningsberättelse, balans- och resultaträkning och tilläggsupplysningar.

Balans- och resultaträkningen, tillsammans med dess noter, skall upprättas som en helhet och ge en rättvisande bild av föreningens ställning och resultat. Tilläggsupplysningar skall lämnas om det krävs för att ge en rättvisande bild. Föreningen får inte avvika från bestämmelserna i ÅRL. En årsredovisning är en årsredovisning - och innehåller de relevanta delarna, enligt ÅRL.

Rättvisande bild är ett övergripande kvalitetskrav på en årsredovisning. I detta ligger t ex att föreningen följer gällande lagstiftning, tillämpliga rekommendationer och god redovisningssed. I detta ligger också att föreningen lämnar kompletterande information i årsredovisningen, om detta krävs för att korrekt beskriva föreningens resultat och ställning.

Styrelsen ansvarar för föreningens organisation och förvaltningen av föreningens angelägenheter. Det är av stort värde om styrelsen i skriftliga instruktioner anger arbetsfördelningen mellan styrelsen, generalsekreteraren/VD och övriga organ som styrelsen inrättar. Dessa instruktioner är särskilt viktiga i organisationer som saknar tydlig lagstiftning, såsom t ex ideella föreningar.

Styrelsen skall också tillse att organisation beträffande bokföring, medelsförvaltning och föreningens ekonomiska förhållanden kontrolleras på ett betryggande sätt. Det innebär bland annat att styrelsen har ansvar för att förhindra och för att, med hjälp av organisationens styr- och kontrollsystem, upptäcka såväl oegentligheter som oavsiktliga fel.

Ett led i kontrollen är val av kvalificerad revisor. Ett annat led är att tydligt lyssna på de signaler som ger anledning till oro. Konstiga beslut. Anställda som inte tydligt rapporterar, eller gör det sent. Medlemmars relevanta information, mm. Signaler skall tas på största allvar.

Revisorerna väljs normalt på årsmötet och är ansvariga inför detta. De ska normat sett utföra:

-ekonomisk granskning
-förvaltningsrevision.

Den ekonomiska granskningen består bl.a. av:

-genomgång och kontroll av räkenskaperna
-inventering av tillgångarna
-kontroll av att de ekonomiska handlingarna förvaras på ett säkert sätt
-kontroll av att gällande kontoplan följs
-kontroll av att betryggande försäkringar finns
-kontroll av att alla skyldigheter mot samhället fullgjorts.

Förvaltningsrevisionen har främst två syften:

-att kontrollera att styrelsen har skött förvaltningen på ett riktigt sätt
-att undersöka om styrelsens förvaltning stämmer överens med stadgarna, ändamålet i föreningen och föreningsstämmans (motsvarande) beslut.

Beroende av föreningens verksamhet kan krävas en mer omfattande revision, vilket är fallet för större eller mer komplicerade aktiviteter i föreningarna.

Revision är av vikt för många av föreningarnas intressenter, ur olika perspektiv. Revision skall definitivt tas på allvar.

Styrelsen har en viktig roll i de ideella organisationerna och det är av stor vikt att ledmöterna inte bara ser det som ett förtroende eller en uppgift som är god i en CV. Det är av stor vikt att ledamöterna tar sitt ansvar på största allvar. De har ansvar och de måste också se till att fånga det.

Detta gäller i alla föreningsstyrelser. Stor som liten.
Det gäller även i kyrkan eller i idrottsföreningen.

Det är helt enkelt styrelseledamotens ansvar - att ha full koll på beslut och förehavanden i föreningen. Varje ledamots ansvar. Visste du det? Nåja, det var månne lite hårddraget - men nästan full koll krävs.

Du kan helt enkelt inte bara vara tyst och stilla, och sitta din tid. Du måste aktivt söka, göra, tala och verka.

Anette Grinde


Läs mer....

- www. arbetsgivaralliansen.se
- Ideella föreningar – regler, redovisning och skatter (Öhrlings – Price Waterhouse Coopers – 2007)
- http://www.skatteverket.se/
- Trossamfund, stiftelser, ideella föreningar – (FAR Förlag 2007)
- Årsredovisningslagen 1995:1554 – ÅRL
- Revisorsnämnden i Stockholm har hand om prövning och tillsyn inom revisorsområdet. I Revisorsnämndens föreskrifter (RNFS 1996:1) om utbildning och prov (med ändring i RNFS 2001:1) framgår vad den teoretiska utbildningen skall innehålla. Ytterligare information finns på Revisorsnämndens hemsida http://www.revisorsnamnden.se/

RoslagsNatta - med bravur...

Så duktiga de är, alla löpare som kommer till start. Så duktiga de är, som kämpar och tävlar för att klara sitt bästa.

Så glad man blir, av alla dessa människor som tävlar, som arrangerar och som gör. Så underbart glad man blir av att se alla bananer och festis från sponsorer, liksom priser och medaljer. Så glad man blir när man ser att tidtagningskuren är redo, att banan är lagd, att startpistolen är beredd, att anmälningsfolket står med

nummerlappar och tidtagningsdon liksom att målfållan är förberedd.

Så glad man blir när man ser alla funktionärer som gör detta alldeles gratis och ideellt.


Så glad man blir att vädret verkligen var alldeles perfekt under

tävlingskvällen - när nu, dagen efter, regnet står som spön i backen.

Så glad man blir.
Av människor som gör, som bidrar och som är glada för de som gör.

Tack, Rånäs 4H, för att ni år efter år genomför detta evenemang.


Snart vankas Veteran SM i bygden. Kontakta gärna Rånäs 4H för att dela med dig av ditt engagemang - din möjlighet att bidra som t ex funktionär, tävlande eller sponsor.

Anette Grinde



Läs mer om RoslagsNatta i denna blogg...

Och Sparbanken bör få en liten särskild eloge, som stod för Sparbanksloppet.

En tävling mitt i tävlingen.

torsdag 2 juli 2009

Lite stillsamt spankulerande ....

Stillsamt spankulerande vandrar den vägen fram.


Två ungar slank in strax bakom mig. Så små var de ju inte, men ändå mindre än denna förälder.

Den ville inte ge sig av, och jag fick streta lite för att få komma förbi med bilen.


Till slut bredde den ut sina stora vingar och lyfte. Efter en vid cirkel svängde den in bakom mig, och anslöt med säkerhet till de små...

Foto; Anette Grinde - Övra Söderby 090702

Sommar...

sol
glädje
värme
skrapsår på knäna
gräsgrönt på byxorna

hängmattan
gräsklippning
jordgubbar och smultron...

prästkragar
slaget hö

cykeltur till badet
springtur i skogen

grillning

brunröda kroppar
solskyddsfaktor - fast man egentligen inte vill
solhatt

barfota

spöregn mot plåttaket

myggbett
bin som surrar runt kupan

glass

skuttande hästar i hagen



Anette Grinde


onsdag 1 juli 2009

Det finns minst 100 skäl att älska...

en fantastisk bygd. Även om jag inte kan räkna upp dem här och nu.

Men...jag besökte en god vän. Vi talades vid en stund. Det var en riktigt god stund, med en riktigt fantastisk människa. När jag åkte därifrån på min motorcykel gladdes jag över värmen. Jag gladdes över ljuset och värmen. Ljuset och värmen hos min vän. Och ljuset och värmen i sommarens tid.

Jag styrde ut från staden och färdades norrut en liten bit. Bygden är vacker, med ängar, skogsdungar, gårdar, vackra vägar och fantastiska miljöer. Vid Estuna kyrka svänger jag höger. Den vägen är så oerhört vacker. Den går mellan kyrkorna - mellan Estuna kyrka och Roslagsbro kyrka. Två gamla och oerhört vackra kyrkor i vår bygd. Med målningar på väggarna, med stenar i byggnadsmaterialet och med välskötta kyrkogårdar.

Vägen slingrar sig fram mellan ängarna. Man får passa sig noga, särskilt nu när gräset vid kanten inte är klippt - det är högt och döljer djurens planer väldigt väl.

Vägen slingrar sig fram, som en orm mellan ängarna. Lukten är ofantligt ljuv. Ljuvligt ljuvlig. Det luktar så gott. Det är nyslaget på ängarna och balarna är på sina ställen ännu inte inplastade. Arbetet pågår för fullt. Lukten av naturen är nästan bedövande skarp. Fantastiskt ljuv. Fantastiskt skarp.

Jag tänker på skillnaderna på vår jord. På naturen, på renheten - på Calcuttas slum och smuts, och Roslagens fantastiska natur. På höjden i Himalaya och på frånvaron av sophanteringen i Indien. Jag tänker på hur fantastiskt vi har det - och hur vi från tid till annan behöver påminnas om det vackra och fantastiska i allt det vi har.

Roslagen är en vacker plats. Vårt land är ett vackert land.

I morgon ordnar Rånäs 4H ett springlopp i Norrtälje - RoslagsNatta. Det är oxå fantastiskt - så mycket ideell kraft de lägger på detta, bara för att det är riktigt kul att arrangera sådant som andra gillar att titta på och delta i. De som fixar gör det alldeles gratis och utan ersättning. Det är verkligen fantastiskt. Välkomna dit - delta, titta och heja. Det gör gott för deltagare och för arrangören.

Anette Grinde


Följeslagarprogrammet - SEAPPI...

..skriver reserapporter. De skriver om sina upplevelser i Israel och Palestina.

Du kan själv beställa Följeslagarprogrammets nyhetsbrev på deras hemsida - som du finner här. Det är intressant och samtidigt en skrämmande läsning.

Varje dag sker övergrepp på människor och människornas rättigheter. Varje dag utsätts människorna för totalt onödiga svårigheter.

Varje dag skadas människor i striden - som sker med ord och med handling, med hot, med rädsla, med vapen och med tystnad.

För att världen inte lyssnar och reagerar.
För att de inblandade hävdar sin egen "rätt".
För människornas ständiga oförmåga till förlåtelse och respekt för varje människas unika värde - som ju är den enda vägen framåt.

Anette Grinde