Det är ett förunderligt vackert landskap....

17 juli 2009. Fredag. Start från Roslagsbro. Motorcyklarna är packade. Solen skiner. Rutten är uttänkt på ett ungefär. Några hållpunkter finns - men rutten är inte spikad definitivt.

Vi färdades - på var sin motorcykel - via Uppsala, Sala, Rättvik, Mora, Orsa och Sveg. Vi åker på Inlandsvägen. Vi njöt en god lunch i Sala innan vi drog oss vidare i det vackra landskapet.

Detta är ett landskap som förändras allteftersom. Här finns fina vägar, här finns vackra faluröda Dalastugor med en särskild byggnadsstil, här finns öppna landskap, skogar och sjöar. I dessa trakter vet man hur man skall vårda möjligheterna. Här finns mängder av turismtankar med musik, miljö, kultur, skidor, spring, och aktiviteter i väl inslagna paket. Dalarna och Siljanstrakten. Leksand, Rättvik, Nittjö, Dalhalla, Mora och Orsa bjuder verkligen turisterna på god miljö. Liksom platserna däremellan och runtomkring. Vidderna, sjön, djuren i hagarna, dofterna av naturen, husen - skapar verkligen vilja att återvända en annan gång. Så förundrande vackert här är.

Vår första kväll når vi Hede. En spännande ort i Härjedalen. En ex-svåger ger oss husrum för natten. Här krävs uppfinningsrikedom för att skapa arbetstillfällen. Här är naturen mycket nära, så den kan definitivt vara en del i de arbetstillfällen som här finns och skapas. Vatten. Fjäll. Skog och mark. Backar. Fiske. Är något av det som nyttjas för bygdens folk, och för turismen i trakten.

54 mil blev dagens rutt. De sista milen var lite kalla, men inpackade i god och varm klädsel gick det väl ändå.

Vi fick kvällsfika och frukost i Hede, med en trevlig pratstund med husvärdarna där.

18 juli - lördag. Vi åker vidare norrut. Vi passerar byar och vattendrag, höjder och broar. Vi lyckas få lunch i Knytta, där en svåger pysslar för sig själv. Deras hus ligger vackert vid Storsjön - med vy mot Östersund och Frösön. Vi färdas vidare efter kaffet. Vi styr över bron mot Frösön, och vidare genom Östersund, Strömsund, Dorotea och Meselefors. Vi närmar oss mina gamla trakter - Vilhelmina. När vi passerar Meselefors minns jag särskilt mor och "bubblan" över järnvägsbron.

Denna dag färdas vi på Sagavägen.

Jag talar med min svägerska, för att höra om det finns boende hos dem för natten. Ja, visst gör det det. De skall dock bara se skotertävlingen klart - på den beryktade Åselse marknad - innan de är åter hemma för att ta emot oss. Skotertävling mitt i sommaren? Ja, de färdas i full hastighet på vatten - när snön lyser med sin frånvaro. Världen är verkligen full att märkliga tokstollar, får man säga. Natthärbärget och en god middag - med sill, färskpotatis och lax - är ordnat i Laxbäcken. Dagens rutt blev ca 40 mil. Vi finner oss vara på god väg. En bit bort hemifrån. På väg till nya vackra trakter.

19 juli. Söndag. Vilhelmina. Storuman. Tärnaby. Hemavan. Från Tärnaby minns jag särskilt mina kalla tår, i ett par gula pjäxor - på en bansättarkurs för "100 år sedan". I den slalombacken har också jag åkt - och inte bara Anja Persson, Stig Strand och Ingemar Stenmark. Vi finner god mat och gott boende på Hemavans Värdshus. I dessa trakter saknas både svågrar och svägerskor, så vi fick klara oss alldeles själva. Det gick alldeles utmärkt. Söndagen omfattades av ca 22 mil. Fjälltraktslandskapet omkring Tärnaby och Hemavan är förundrande vackert. Hit kan vi återvända, t ex för vandring i det vackra fjällandskapet eller för skidåkning i backarna.

Vi mötte, på vår promenad genom byn, fyra glada grabbar som gått över fjället. De var klart nöjda och fann den beställda ölan vara särskilt njutbar. Vi mötte också en ensam vandrerska. Hon hade gått samma sträcka. Hon tränade för framtida tävlingar. Hon ordade och njöt av sin goda måltid - som i tid från start till mål - under sin måltid - som i god mat - på Hemavans värdshus. Hon hade tagit sig till sin startpunkt med buss. Grabbarna tog sig dit med helikopterskjuts. Till målet nådde de med olika tid, med olika sikte och med olika typ av packning. Båda fick dock en mycket njutbar tur.

Kvällen avslutades med ett besök i det lilla kapellet strax ovanför värdshuset - och en kort promenad i de vackra omgivningarna.

Här finns .... myrar. Stora, vackra. Ett fantastiskt landskap. Här finns skogssjöar. Svarta, mörka. Trollska. Lite hemska, men otroligt vackra. Och vägar. Raka. Långa. Guppiga. - Men ändå fina.

Bensinstationer. Det är långt till nästa. Om du färdas utanför allfärdsvägarna riskerar du att stå utan bensin. På vissa ställen kan det gå en hel dag utan att en bil kommer förbi.

Vyerna. Gudabenådat vackert, när sjöar, älvar och vattendrag drar fram över landskapet.

Tänk. Vilket makalöst vackert land vi bor i.

Vi färdas genom landskapet och njuter av grönskan och renheten. Friskheten. Vi ser snön på fjällsidorna, vi känner värmen och njuter de fantastiska vyerna.

Det är 30 år sedan jag fanns i dess trakter, men de känns igen och jag gläds över den fantastiska miljön. Det är ofantligt vackert.

Stenarna. Älvarna. Stränderna. Vidderna. Fjällen, med snön liggande kvar. Det är ett förunderligt vackert landskap.

20 juli. Måndag. Vi drar vidare från Hemavan mot Norge. En fantastiskt makalös natur. Snöklädda fjäll finns i sikte. Vägarna är nu inte raka, utan slingrar mellan fjällsidorna. Sjöarna ligger spegelblanka. Bäckarna flyter fram i små forsar i landskapet.

När vi passerat den norska gränsen blev grästaken allt vanliga. Timmer och grästak gör väldigt vackra stugor. Vyerna är verkligt fantastiska.

Vi passerar en lång tunnel, på den norska sidan gränsen. Den är lång, mörk och isande kall.

Vi fortsätter efter den "blå vägen", via Mo i Rana mot Nesna. Den går slingrande upp och ner, med Ranafjorden och Sjona som vackra följeslagare i landskapet. Nesna ligger väst om Mo i Rana, vid den vackra kusten.

Vi finner boende i Nesna, på en camping nära fjorden. Här finns alla bekvämligheter nära. Butiken. Hamnen. Duschen - även om den var lite utom räckhåll, då vi helt saknade kontanter i rätt valuta. Bankomaten var obönhörligt stängd. Med matbutikens hjälp skapade vi ändå en god fiskgryta på vårt utekök.

Strandkanten är låg. Vattenströmmarna har fört strandlinjen flera meter bort. Det är en verkligt stor skillnad på vattennivån under dygnets olika timmar.

Måndagens rutt blev 17 underbara mil på slingrande fantasktiska vägar. Här i Nesna tar "blå vägen" slut. Vägen är rysk, finsk, svensk och norsk. Vackert följer den det böljande blå.

Hemavan/Tärnaby-fjällen var verkligen en vacker bygd. Sjön nedanför fjällen, med vägen slingrande i kanten var verkligen fint. Dit vore det mycket trevligt att återvända - kanske för en vandring i de vackra fjällen eller för en tur när snö och kyla råder i bygden. Slalombackerna såg riktigt fina ut!

Det norska landskapet, med berg, fjäll och fjordar är helt annorlunda än det svenska. Man förundras över skillnaderna. - Men man kan konstantera att båda ländernas natur är riktigt fantastiskt vackra. Vi lägger oss, i tält, innan solen gått ner.

Vi längtar till i morgon och hoppas på ännu en dag med sol och vackra vyer.

21 juli. Tisdag. Nesna. Vid den blå vägens slut - eller kanske dess början när man färdas åt det andra hållet. Denna dag - en morgon i sol. Det blåser lite, men vi räknar med en fin dag.

Nesna - Levang, med båt/färja. Vi följer riksväg 17. Den slingrar sig längs kusten.

Innan Sandnessjoen passerar vi över en fantastisk bro - över Leirfjord. Från hög - som en slingrande orm - ner till låg nivå. Det är imponerande vackert. Igen och igen.

Vi följer vattnet. Fjordarna. Och vi följer de höga bergen, med de vackra formationerna. Vi färdas över färistar och riksvägen går via fårhagarna. Fåren har gott om bete, tycks det.

Vi njuter av knäcke & mjukost, i väntan på färjan mellan Tjötta och Forvik.

Färjan går in och lämnar bilar på två ställen och hämtar upp en på det tredje - innan vi når vårt mål. Den sist påkörande fick backa på färjan - för att slippa backa av, när målet nåtts i Forvik.

Vi kör iland i Forvik och rullar vidare för att hinna med nästa färja. Den som går mellan Anddaslvågen & Horn. Vi hade inte behövt hasta. Tiden var inte så knapp som vi trodde. Färjan väntade helt enkelt in hela "raddan" som kom från Forvik. Vi fick en god pratstund med en glad och pratsam mc-farande norrman vid vår väntan på avfärd och ankomst till nästa hamn. Så trevligt det är, med dessa små samtal med semestrande mc-folk här och där. Det är något att bli glad över. Verkligen glad över.

Färjevägen mellan Tjötta och Forvik var väldigt vacker. Båten strävande fram i trånga passager och ut på öppna fjordvatten. Bergen och miljön är, återigen, förundrande vacker. Detta är en fantastiskt miljö.

På kvällskvisten når vi Skogmo Camping, söder om Brönnöysund. Just denna camping besöker vi nog inte igen, men annars är campingplatserna ganska ok i Norge. Även om de inte fanns i riktigt varje hörn. På Skogmo fanns kök och dusch utan extra kostnad, vilket får ses som ett plus i sig. MC-klubben, vid infarten till campingplatsen, hade dock inga människor på plats. Vi fick spana på det tomma huset, och inte prata med dem alls.

Tisdagens sträcka blev 12 vackra mil.

22 juli. Onsdag. Från Skogmo åter en stycke norr - eller snarare rakt väst, sett på kartan. Vi hade helt enkelt missat en viktig sightseeingpunkt, och måste vända åter. Torghatten skulle besökas. Den ligger på en ö - med en stor fantastisk bro. Från lågt till högt. Slingrande brant. Som en orm i landskapet.

Torghatten är ett stort berg, med ett jättestort hål i. Rakt igenom. Vi åker dit. Vi klättrar upp - vilket var smått varmt i mc-utstyrseln. Vi begrundar och beundrar, såväl bergets hål, som den otroliga utsikten. Vi gläds och fascineras av allt det vackra. Torghatten förklaras av naturens gång, kungar, män och vackra damer. Konkurrens kraft eller isens kraft har skapat denna plats. Olika berättelser, sägner, förklarar naturens under.

Vi färdas från Brönnöysund till Vennesund. Vidare till Foldereid. Höylandet. Namsos. Och Bengsund. Färjor igen. Inte precis billiga, men de tas av intresse - för att nå fler fina vägar och miljöer efter den vackra kusten. Denna natt bor vi på Sjöåsens camping. Ägarna till campingen var alldeles nytillträdda och små byggnationer och förbättringar kunde skönjas. Fiskevattnet i vattendraget lös helt med sin frånvaro. Tidvattnet hade nog fångat allt vatten för sitt egna ändamål.

Onsdagens sträcka omfattade 28 härliga mil.

23 juli. Torsdag. Sjöåsen. Åsegg. Osen. Färja mellan Brekstad - Valset. Vidare till Kyrksaeteröra. Vi färdas efter berget och fjorden. Vi färdas genom det fantastiskt vackra landskapet.

Dagens rutt blev 28 vackra mil. Boendet skedde i stuga på Kyrksaeteröras camping. Det var risk för regn och det kändes skönt att komma inomhus. Vi njuter av en god middag med grönt, med nudlar, med ost/kex och med gott rökt lax - därtill en flaska gott vin. Det kändes gott att bo i stuga denna kväll.

24 juli. Fredag. Vattnet är lågt. Det regnar smått - eller snarare durar. Vi bestämmer oss för att vädret blir bättre i morgon, och stannar en natt till i denna stuga (Kyrksaeteröra). Inga mil på motorcyklarna denna dag. De får vila - och vi vandrar lugnt och stilla runt i byn och på stranden.

Framåt eftermiddagen tittade vi på när några fiskar krabba.
Man blir glad av sådant!
När fiskefolket var nöjda med sin skörd, hälldes de med
försiktighet åter ner i spa´t. Krabborna boade glatt ner i sin hemmiljö under bryggan igen. De hade sannolikt fiskats upp mer än en gång tidigare. Det var verkligen roligt att beskåda.



Vi vandrade nyfiket efter stranden, och fann mängder av skal i olika former. Levande fyllda skal. Klättrande på varandra, fast sammanfogade. Olika sorter. Nära, tätt nära. Där fanns oxå tomma döda skal. Vackra fantastiska formationer. Där fanns vackra färger och där fanns vackra formationer.

Tidvattnet skapar möjligheter att betrakta. Att betrakta det som väntar kvar. Eller blir kvar. Det som väntar på att vattnet skall återvända för dem att leva i och på.

25 juli. Lördag.

Kyrksaeteröra. Vinstenes. Färja mellan Tommervåg och Seivika. Vidare till Kristiansund. Färja mellan Kristansund och Bremsnes. Och sedan vidare till Atlanthavsveien. Ohoj - en fantastisk bro. Igen!

Atlanthavsveien var en byggnation över skärgårdsöar i ett underbart landskap. Vi hade inte perfekt väder för denna väg, men ack så vacker den var ändå. Skärgård. Öar. Hav. En underbar miljö. En underbar kombination.

Dis och dimma - gör att vi genar till Molde för vidare färd till Sölsnes och färja till Åfarnes. En djup tunnel strax efter Molde gav pirr i magen. Vi rundar Isfjorden och skådar snart Åndalsnes. Vi äter pizza på en italiensk restaurang, med en svensk servitör, och vi stannar för natten i detta samhälle. Vi bor på Ådalsnes camping. Dyr! Orten står som port i närheten av turistmagneten Trollstigen med vidare färd till Geiranger, så det kan te sig begripligt - men ändå...dyr.

Här fick vi användning av vårt nya "tak" - en fin pryl från Hilleberg, den duktiga tälttillverkaren. Taken gjorde vår tältning och packning i smådugg nästan torr. Den underlättade - och gladde som "nyttig" pryl. Det var en bra investering.

26 juli. Söndag. Trollstigen - en osannolik väg, upp på berget...fjället. Trollstigen öppnades 1936. Elva skarpa kurvor. Tvära, så att man möter sig själv. Klättrande upp på berget. Högt. Tvärt. Brant. Det gör ont i mig, som har svindel, när jag "tvingas" färdas på dessa vägar. - Men jag får ändå medge att det är förundrande fantastiskt. Min färdkamrat är lycklig, riktigt lycklig, vid färd på dessa vägar. Det är ett skäl, gott nog, att även jag skall finna det sympatiskt att färdas här. Vägen är fantastisk, även om det gör svidande ont i mig, när svindeln gör sig gällande.

Geiranger. Ett vackert samhälle, långt där nere i dalen. Vägen ner var slingrande brant, som Trollstigen - men med ännu fler kurvor.

Kaffe kunde avnjutas högt uppe på fjället, med vatten från en vacker fjällbäck. Ljuvligt gott.

Färden gick vidare på slingrande vägar .... och så småningom färdas vi ner genom Ottadalen, ner till Otta. En lång, lång backe ner från fjället. En mjuk backe, utan skarpa svängar med vackra vyer. Många mil ner.

Denna dag var en fantastisk dag. Från havet, upp på toppen. Ner igen, och upp igen. Åsså - ner igen och upp igen. Förundrande fantastisk natur. Fjäll, vatten, fjordar, fjällsjöar och slingrande vägar. Förundrande vackert.

Med några fjällmil kvar bodde vi på en camping uppe på fjället. Namnet noterades ej - med vi lyckades förbli torra och fick var sin värmande dusch på morgonen. Det kan man ju inte få när/om man istället tältar ute i det fria, vid en vacker fjällsjö eller på annan plats i den fantastiska naturen. Då blir morgontvätten helt enkelt ganska kall. Eftersom allt annat här var kallt, så var det ganska skönt att få en värmande dusch denna morgon.

Norrmännens husvagnsvanor funderar vi lite över. Åtminstone rörande de som bygger in, nästan permanent fastsatta, sina husvagnar tillsammans med små hus. Vi undrar lite kring hur och varför, men får inte några riktigt bra svar (av oss själva).

Under lördag och söndag - båda dagarna tillsammans - färdades vi ca 55 fantastiska mil.

27 juli. Måndag. Vidare över fjället och över till Sverige. Över fjället var det vått! Det regnade inte, men färden genom molnen (eller den skarpa dimman) gjorde det väl värt besväret att paketera in sig i regnoverallen. Visiret blev riktigt blött och ett par rediga vindrutetorkare hade varit stort behjälpliga. Men - sådana finns nu inte på våra hjälmar. Nu fick handsken nyttjas emellanåt, med risk för blöta handskar som följd. Tur att våra vintervantar är riktigt bra. De höll någorlunda torrt, trots blötan över fjället.

Forsarna nedför branterna är kraftiga. Vi har sett dem i mängd igår och idag. Man ser naturens fantastiska kraft.

Vattnet är otroligt klart. Turkosblått och otroligt klart.

Idre. En välbesökt vinterort, som vi nu kunde konstatera oxå var en välbesökt sommarort. Här vimlade det av folk. Man blir glad när man finner orter som lyckas förlänga sina säsonger och blir gott för fler under stora delar av året. Man blir riktigt glad av sådant!

Älvdalens STF-vandrarhem. Två rum kvar. Fantastiskt. Vi fick plats trots att vi som vanligt inte bokat. Vi behövde inte tälta. Det uppskattades av oss båda, eftersom vädret ändå var lite blött. Inte riktigt regn, men ändå lite blött.

Dagens sträcka blev 33 sköna mil.

28 juli. Tisdag. Färd från Älvdalen, via Sollerön och Siljans västra sida. Vidare via Borlänge, Sala, Uppsala, Almunge/Edsbro - och raka spåret hem.

I Dalarna mötte vi en SMC-ekonom som förberedde sig för en Norge-färd. Han hann med att tala glatt en stund - och därtill sprida några marknadsförande SMC-ord.

Vi var hemma igen vid 18-tiden. Nöjda, hela och glada. Trötta. Vi motade regnet framför oss. Vägbanan var riktigt blöt emellanåt, men inget regn landade på oss. Vi tog en glasspaus, för att inte hinna ifatt det mörka regnmolnet - och vi klarade oss ifrån allt regn. Var detta tur eller skicklighet, måntro?

Dagens sträcka uppgick till ca 39 hemfarande mil.

Total sträcka för denna Sverige - Norge färd blev ca 325 mil.

På denna resa har vi passerat många tunnlar, broar och färdats på mängder av färjor. Vi har sett höjder, slingrande vägar och härliga vatten. Vi har färdats i värme och i kyla, i sol, dimma och i regn. Vi har trivts och mått väl. Vi har njutit för fullt.

Till och i Norge färdas jag gärna igen. Där finns mer att se och uppleva.

Också i vår egen fjällvärld färdas jag gärna igen. Också där finns mer att se och uppleva.

Riktigt glad blir man av alla mc-möten. Av alla som hälsar. Riktigt glad blir man också av att så många mc-förare numera bär reflexväst.

Vi längtar redan till nästa tur - men nu är det hög tid att tvätta våra cyklar. De förtjänar helt enkelt en del vård efter väl förrättat värv.

Anette Grinde