Morgonklockan ringer. Tröttheten väger tungt.

Morgonklockan ringer. Tröttheten väger tungt. Jag orkar inte upp.

En stund senare inser jag att jag är sen. Jag skakar tyngd och trötthet ur kroppen och tippar den över sängkanten.

Morgonrock på. Jag tar den varma.
Telefonen med. Så att den inte ringer igen och väcker min sambo som ligger kvar.
Jag sätter på kaffet. En stor dos.
Jag släpper in katten när jag går ut efter tidningen.
Det är frostkallt ute. Mörkt och frostkallt.

Tidningen har svarta rubriker och rösterna på radiokanalerna är allvarliga och resonerande. Marknaden måste ta sitt ansvar. Cheferna får inte ut sin bonus när människorna får gå arbete, hus och hem när lånen dras in och börserna rasar. Världen påverkas stort, av världens börsers ras. Det skapar skada och sorg, i stora mått.

Det ljusnar sakta, men frosten biter sig kvar. Aktsamhet får råda jag när nu tar bilen. Sommardäck. Temperatur nära noll och en fuktig vägbana. Slingrande krokig väg. Det finns risk för skada och sorg även här.

Försiktighet må råda oavsett vad vi gör. - Men ibland kan vi inte styra. Då får vi ge oss lite till tåls. Vänta. Fundera och tala om livets andra värden. Tills vi finner ett ljust och behagligt spår igen.

Ljuset och värmen finns om hörnet. Mörkret och kylan likaså. Kanske behöver vi en dos – av båda två?

Anette Grinde
2008-09-30

Journalist och Nyfiken....

...och med en vilja att skapa skillnad.

Hon reste till konflikten.
- Konflikten som skapat så många sår och som verkar så oerhört svår att läka.

Vi lyssnade till Pernilla Ahlsén, som talade om sin bok; "En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva". Hon talade med kvinnor. Från båda sidor. Från olika åldersgrupper och med olika bakgrund. Hon - liksom vi som lyssnade - förundrades över rädslan, hatet och livssituationerna.

Hon berättar om soldaternas maktmissbruk, om murens sträckning och några av dess konsekvenser. Hon kände glädjen, rädslan och frustrationen. Hon såg köerna till passerplatserna genom muren och mannen som dog i ambulansen, för att den inte släpptes igenom kontrollen på väg till sjukhuset.

Vi fortsatte samtalet kring religion och försoning, men det landar igen i hopplöshetens tanke. Varför är det så svårt? Varför går det inte att enas?

Låt oss bryta den tanken. Låt oss se, verka och göra - sådant som skapar skillnad för människorna. Låt oss bistå i arbetet som ger dem rätt att röra sig, att odla, att be och att arbeta. Liksom att bygga hus och borra brunnar efter vatten. Inte att glömma är barnens skolgång och värdighet i alla led, för de kvinnor, barn och män som lever i denna tid, på just denna plats på vår jord.

Pernilla Ahlsén har försökt. Och lyckats väl. Att söka, fånga uppmärksamhet och göra. Och att berätta för oss hur konflikten kan upplevas. Ur flera perspektiv. Låt oss bli fler, som gör just det.

Låt oss också bistå i uppgiften - att få barn, kvinnor och män, som fostras i att hata varandra - att istället finna sätt att älska och respektera varandra.


Anette Grinde

Jag läser DN Jobb...

Och Norrtälje Tidning. Ibland kastar jag ett öga i Ölandsbladet och i Metro. Kanske oxå i Svd. I olika perioder besöker jag oxå plats/jobb "annonser" på det världsvida nätet. Man ser många arbetsalternativ, i många uppdrag.

Jag finns i kyrkans värld. Närmast i Missionskyrkan. Jag sitter i styrelser och är aktiv i församlingen, från tid till annan. Jag hör om anställningsproblematik - att ingen söker de tjänster som är lediga och att inga nya människor kommer till. Jag hör samma namn dyka upp igen och igen.

Jag undrar - varför vänder vi oss bara till "våra egna"? Varför annonserar vi inte för att nå en annan krets med annan kompetens?

Varför "handplockar" vi - istället för att annonsera en tjänst? Vilket nytt blod kan tillföras organisationen om vi inte fångar nya människor? Hur kan vi ens "fånga" - som i att erbjuda - de som är intresserade av olika tjänster när de bara utlyses så att få - riktigt få - kan hinna se att tjänsten/uppdraget skall tillsättas?

Vilket värde har det att inte släppa in ny kompetens - och nya människor - i organisationen?

Min uppmaning - till alla i frikyrkornas värld. Utlys era tjänster, öppet och tydligt. Pastor. Ekonomi. Diakon. Administratör. Låt oss alla få veta att ni söker - så kan vi också söka, byta riktning, utvecklas och tillföra.

Det finns mängder av människor och organisationer som behöver hitta varandra. Låt oss göra det lättare att göra just det - hitta varandra - genom att gå lite utanför de höga grindar som vi omgärdar oss med.

Släpp ut informationen.
Släpp in fler i din grupp.

Anette Grinde

Trängselskatt.

Nytt igen.
Det bättrar sig. Stort.
Från risk för betalningsanmärkning, till en känsla av möjlighet och kontroll.
Från kort betalningsfrist till ordentligt lång.

Snart riskerar systemet ändring igen.
Miljöbilsundantaget - tas bort.

Lidingöundantaget - tas bort.
Eller ändras, så att Lidingö ses som liggande i stan.

Tranebergsbron blir ett undantag - beroende om du sedan drar till stan, eller mot Essingeleden för andra mål.

Straffdosen ökar om man inte betalar. Kronofogden. Körförbud. Registreringsskylt i beslag. I väntan på rättegång.

Nu vill jag veta.

Har trafikflödet ändrats?
Hur har det ändrats?

Har typ av fordon i stan ändrats?
Hur har de ändrats?

Har Kronofogdens kundtillströmning ökats?
Hur har den ökats?

Ger trängselskatten den effekts som tänkts - eller visar den på nya spår?

Anette Grinde
2008-08-25

Himlen har ett tak...

... det har lagt sig som ett lock över våra huvuden.
Vår luft och vårt framtida livsrum riskerar att begränsas.
Våra levnadssätt tär, med kraft, på vår jords alla möjligheter.

Vi borde, än mer kraftfullt, bistå i jordens alla folks uppgift att styra rätt igen.

Att inte förbruka jordens resurser - så att jorden inte hinner läka sig allteftersom.

Jag lyssnade på freds och livsälskande människor från Zimbabwe. Där fanns inflationstal, på total frånvaro av mat och tillräcklig sjukvård. Jag lyssnade på röster om tortyr, övergrepp, barn som skiljs från sina föräldrar, och mycket mer. Det gör så oerhört ont att höra. Denna makabra orättvisa, i vår värld. År 2008. Att jämföra med vår värld. Där det mesta finns ganska väl serverat.

Vi, du och jag, bär ansvar oxå för människor i andra länder. Mitt levnadssätt - och ditt - påverkar andra människors vardag och möjlighet till drägliga livsbetingelser.

Du vet väl att det finns mer att göra?

Ett sätt kan vara att ansluta till Diakonias aktivistkår. De skapar värde för fler och förändrar världen.

Ett annat sätt kan vara att bli förändringsfadder - och månadsvis bidra med medel, som hjälper Diakonia att förändra strukturer och livsbetingelser för människor i t ex Sydamerika, Afrika och Asien.

Att ändra strukturer tar tid. Se bara här hemma. Hur skall det då vara där taket är så lågt att man inte kan tala alls?

Ytterligare ett annat sätt kan vara att tala. Åtminstone för oss, här i Sverige. Att uppmärksamma, se och påtala. Att berätta för världen vad vi behöver veta och göra - för att igen uppmärksamma människornas svårigheter och världens orättvisa fördelning. Och inse att det är en del av vårt ansvar att ta del i rättandet av denna fördelning.

Himlen har ett tak.
Låt oss hjälpas åt att höja taket för att skapa rum för demokrati och mänskliga rättigheter.

I det ingår oerhört mycket. På oerhört många fronter.

Låt oss betänka orden i Första Johannesbrevets 4.e kapitel ... att den som älskar Gud också skall älska sin broder.

Vi har bröder och systrar jorden runt. De bor i Sudan, Sydamerika och Burma. De bor i Burkina Faso eller i Kongo Kinshasa.

Vad ligger egentligen i orden att älska sin broder, eller sin syster?

Anette Grinde

Roslagsbro - ett skäl att älska vår bygd.....

Roslagsbro.

Där finns slingrande vägar, som en fantastisk labyrint. Där kan man fångas av naturens kraft, dess skiftningar och vyer. Allteftersom.

Små sjöar och bäckar rinner sakta fram genom naturen. Naturen, som rymmer de vilda grisarna, som bökar i skogsvandrarnas guld framåt höstkanten. Där ser vi tranorna på ängarna, ner mot vattenkanten. De är många. De är riktigt många ibland.

Där finns också skuttande harar med långa öron, rådjur med rädsla i steget, liksom hjort och älg i kanten bort mot skogen. Någon gläds och någon frustreras, över närvaron och knapret av allt det goda som odlats i trädgårdarna. Vi gläds över naturens kraft, men frustreras en aning när den inte passar i hela vår mall.

En gammal runsten finns någonstans där mitt över vägen vid bojen, nära det röda fina huset. Ett fantastiskt solrosfält skådas under sensommaren hos Valborg. Då lyser de som stora blomstrande solar. De njuter och följer ljuset allteftersom den vandrar över himlen. På dessa skall vi tänka, när hösten och vintern stretar sig sakta framåt. Kanske finns de där igen, när sensommaren når oss strax igen. När tiden vandrat ett sakta varv, framåt igen.

Ett vackert, men alldeles för tomt, missionshus skymtar i bygden. Tyst och tomt. Långt ute i bygden, på slingrande smala vägar, finner man också en välskött hembygdsgård. Här finns ett fantastiskt och storslaget midsommarengagemang. Blomster och björkar i mängd. Kaffe och bullar. Musik och sång. Tips och lotteri. Där, strax lite senare under sommaren, hörs kyrkans röst med sång, blandat med traktors ljud från bonden som träget vårdar sin jord.

Mitt i Roslagsbro finner vi vår kyrka. Där står den rak och stark. Orubblig, närvarande och mitt i – just mitt i, allt det som är. Oavsett vad som är. Där passerar livets steg. Steg med punkter som i något mått går mellan dop, konfirmation, bröllop och begravning. Där möts vi för gudstjänst, igen och igen. Där vandrar kyrkans högtider sakta fram, lite i sin alldeles egen takt, lagom och maklig utan att hindras särskilt märkbart av tidens gång.

Just där finns det plats för glädje och för sorg. Just där finns det tid och rum, för en tanke om livet just som det är. Just där, mitt i, allt det som är.

Anette Grinde – på höstkanten 2008 – Övra Söderby, Roslagsbro

Införd i församlingsbladet

Svenska KyrkanRoslagsbro/Vätö

Vinter 2008/vår 2009

Du och jag - och alla våra medmänniskor....

... bär ansvar för vår nästa.

Vad har du gjort idag;

- för någon annans väl?
- för jordens väl?

Vad har jag gjort idag?

Har jag, och du, gjort nog eller kan vi göra mer?

Vad står i min makt att göra?

A..

Den amerikanska valkampanjen rullar vidare...

Presidentkandidater och vice. Det röstas och det väljs. Det hängs ut, vänds ut & in och synas i varje enskild söm.

Nu senast kan vi läsa att "McCains vice kan bli en belastning". Sarah Palin, från Alaska, är John McCains förslag till vicepresident. Det är roligt att en kvinna - som därtill inte har en lång politisk erfarenhet - är tilltänkt i denna roll. Inte en gammal "politikerräv", utan ganska ny i branschen. För detta skall vi glädjas.

Orden om hårdförhet i abortfrågan oroar. Den finns här och nu.

För övrigt bär vi alla en historia - det är inte säkert att varje del behöver luftas i offentlighetens ljus. Det är inte säker att det behöver belasta varje val genom hela livet.

Det är inte alls säkert att vi alltid ser konsekvensen av alla våra val, genom livet, just när de sker - det är inte alls säkert att det är möjligt att se hur det påverkar oss nu och när liv, utveckling och förutsättningar allteftersom förändrar konsekvensen av vårt tidigare val.

Du och jag vill bli förlåtna för det som varit, när vi slirade eller halkade lite snett, eller när vi valde såsom vi egentligen inte borde ha valt. När vi helt enkelt tänkte fel, just där, just då.

Låt oss se med försonande ögon på de som nu kliver in i stora uppgifter. Om vi gör det, så kanske någon oxå gör så mot oss när vi vill bli förlåtna för det som varit genom livet.

Låt oss avstå från att grotta bland alla våra - och andras - lik, som spökar i allas våra garderober.

Låt oss istället söka det goda i var och en.

Anette Grinde

I ett fattigt hörn, i ett färgstarkt land ...

I ett fattigt hörn, i ett färgstarkt land - bor människor som har förlorat allt.

Vattnet svämmar över floden Kosis vallar och söker nya vägar. Med sig tar den människornas allt - deras hus, deras tillhörigheter, deras möjlighet att försörja sig och skapa mat för dagen.

Delstaten Bihar, med Patna som huvudstad, är 99 200 kvadratkilometer stort. (Något större än Götaland). Här bor drygt 90 miljoner människor. Mer än 50% av invånarna är under 25 år. Den viktigaste näringen i delstaten är jordbruket.

Ett jordbruk i Indien bedrivs utan maskiner, med mankraft och med slitsam omsorg. När vattnet svämmar över sina breddar och vräker ner från himlen drabbas människorna oerhört hårt.

Våra självklarheter finns inte i deras värld. Kanske kan vi dela med oss någon lite mer? Kanske kan vi bidra till mediciner eller vatten att dricka. Kanske kan vi bidra till kvinnornas hälsa och ungarnas skolgång. Kanske kan vi lägga en bäck av resurser som kan gå till återuppbyggnaden av allt som förlorats.

Till de som fötts och lever på denna fattiga och utsatta plats på vår jord.

Anette Grinde

2 sept 2008 Dn

Leif Sandberg - tänk om. Vi behöver dig så väl.

Leif Sandberg undrar, i en insändare i DN idag (2/9 2008), varför vi skall betala vitt när det dubbelt så dyrt i jämförelse med att betala svart.

Jag blir sorgsen när jag läser hans ord. T o m riktigt ledsen. Jag blir sorgsen när jag hör hur det står till med det gemensamma ansvaret för allas vårt väl. När tanken bara går till den egna plånboken i den egna lilla världen, som om resten inte fanns.

Vem skall stå för ungarnas skolgång och vården av våra äldre? Vem skall stå för sjukpenning, samhällsplanering och rehabilitering? Vem skall bära kostnaden för skolmaten, böcker, bistånd, lärare, pensioner, rättsinstanser, dagis och universitet - när valet svart går före vitt?

Leif Sandberg - tänk om. Vi behöver också dig - i vårt gemensamma ansvar för vårt gemensamma väl.

Tänk om. Vi behöver dig så väl.

Anette Grinde