Morgonklockan ringer. Tröttheten väger tungt.

Morgonklockan ringer. Tröttheten väger tungt. Jag orkar inte upp.

En stund senare inser jag att jag är sen. Jag skakar tyngd och trötthet ur kroppen och tippar den över sängkanten.

Morgonrock på. Jag tar den varma.
Telefonen med. Så att den inte ringer igen och väcker min sambo som ligger kvar.
Jag sätter på kaffet. En stor dos.
Jag släpper in katten när jag går ut efter tidningen.
Det är frostkallt ute. Mörkt och frostkallt.

Tidningen har svarta rubriker och rösterna på radiokanalerna är allvarliga och resonerande. Marknaden måste ta sitt ansvar. Cheferna får inte ut sin bonus när människorna får gå arbete, hus och hem när lånen dras in och börserna rasar. Världen påverkas stort, av världens börsers ras. Det skapar skada och sorg, i stora mått.

Det ljusnar sakta, men frosten biter sig kvar. Aktsamhet får råda jag när nu tar bilen. Sommardäck. Temperatur nära noll och en fuktig vägbana. Slingrande krokig väg. Det finns risk för skada och sorg även här.

Försiktighet må råda oavsett vad vi gör. - Men ibland kan vi inte styra. Då får vi ge oss lite till tåls. Vänta. Fundera och tala om livets andra värden. Tills vi finner ett ljust och behagligt spår igen.

Ljuset och värmen finns om hörnet. Mörkret och kylan likaså. Kanske behöver vi en dos – av båda två?

Anette Grinde
2008-09-30