Sommarpratare, journalist Arne Müller pratade och jag lyssnade igen. Kanske kommer jag att lyssna igen framöver, han sa en del vettiga saker.
Vi talar ofta om batterihysterin hemma vid köksbordet, ja, också i min butik. De nämns som undergörare, men jag ser dem som förödande. Att ta upp metaller ur jorden, berget eller naturen utan fullständig konsekvensanalys är miljöfarligt. Det leder till att vi går från en katastrof till en annan. Det är sorg och förbannelse.
Världen anser sig behöva batterier. För detta behövs material från jordens inre. Gruvor grävs, berg sprängs, natur förstörs, människor insjuknar och dör, livsmiljöer går under, floder och hav fylls med avfall, skogar fälls, dränerande ytor asfalteras, översvämningar skapar skador för alltid, luft och marker förorenas. Med mera. Mantrat är att vi måste, vilket förstås inte är korrekt.
Vi måste vara varsamma om människor, djur och natur, that's it. Vi måste se vad måtta är.
Varje person behöver inte en stor och tung bil. Vi behöver rörelse och allmänna kommunikationer. Vi behöver färre bilar och fler bussar. Vi behöver busstrafik som trafikerar platser där människor bor. Min buss drogs in under sommaren, när turismen ökade och vi som jobbar behöver ta oss till våra arbetsplatser dras bussen in och var och en får ta sin egen bil. Vem tar samhällsansvar för mindre individuellt bilåkande när vi måste handla, ta oss till jobb och sjukhus?
Han pratade t ex om batterier, stora bilar och kommunikationer, att vi skulle behöva ohyggligt mycket färre batterier och upplockade metaller om vi planerade för allmänna kommunikationer. Färre miljökatastrofer, skadade människor och livsmiljöer, liksom mindre förbrukning av ändliga resurser skulle vara en konsekvens av en aktiv tanke om samverkan i det nödvändiga resandet.
Jag gjorde en klimatkalkylator och blev upprörd över tankebristen. Hur ska vi kunna bo och resa klimatsmart om det inte finns allmänna kommunikationer på landsbygden? Ska alla bo i städerna? I resultatuppföljningen fanns ingen tanke kring de individuella möjligheterna, människors förutsättningar, samhällets och politikens utformning, bara att jag skulle bo och resa på sätt som ter sig orimliga ur ett samhällsperspektiv. Jag och mina förutsättningar är en sak, men den som är orörlig, sjuk eller på andra sätt saknar förutsättningar att cykla 4-5 mil är en annan. “Cykla mer” är ett bra (men ogenomtänkt) miljöförslag, ja, men Elsa 87 år kanske ändå saknar de förutsättningarna. Rörelse, ja, absolut, men en viktig nyckel är fungerande och tillgängliga allmänna kommunikationer. Buss, ja. Vi behöver se helhet, men också fungerande liv för individerna.
Idag går bussen igen, för att skolorna börjar. Upphandlingen glömde parametrar som arbetspendling, semester-, och landsbygdsboende. Framförallt glömde upphandlingen att begrunda klimatfrågorna.
Det finns förbättringspotential i klimatarbetet. Låt oss lyfta frågorna, lite mer idag och ännu lite mer imorgon.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar