Var beredd.

Var beredd.

Jag cyklar. Nästan hemma, på den lilla vägen, går två kvinnor och språkar. De har det uppenbart trivsamt,  plockar blommor och går sakta på ena sidan.  Ja, de går på rätt sida.

Jag tänker: går de kvar där, kan jag lita på det? Ja, visst gör hon det, tänker jag sen. Jag bedömer henne som en klok och uppmärksam människa.

När jag har två meter kvar tvärviker den ena kvinna av, går utan att vända sig om för att plocka en blomma på andra sidan. Jag hade fel om uppmärksamheten, alltså. Hon var en vanlig sort, som du och jag.

Jag vrålar och tvärnitar. Vi klarar oss, ja, både hon och jag. Det blev bara lite extra hjärtklappning.

Det gäller att alltid vara lite beredd, eller hur? Vad skulle hända om vi alltid helt litade på andras - ja, och egna - korrekta beslut i alla lägen? Vad skulle hända om det fanns korrekta och fullständiga beslut?

Var alltid lite lagom beredd, säger jag till mig själv igen. Vi är alla människor, lyckas ibland, misslyckas ibland. Ingen är särskilt fulländad. Vi vill i regel varandras väl.

Med någon form av lagom uppmärksamhet kommer vi oftast helskinnade hem. 

Ja, vi kan alltid bättra oss. Åtminstone jag. Kanske du, också?

Ingen körde på mig. Jag körde inte heller på någon. Vi samsades hyfsat väl tillsammans, även om vi inte följde alla regler och förväntningar till punkt och pricka. 

Tack,  för cykelturen.