Det händer att jag undrar över livets varför

Det händer att jag undrar över livets varför, varför du tänker si när jag tänker så eller varför det står en kundvagn med uppbruten asfalt i, på en helt vanlig parkeringsplats. 

Ja, det händer att livets frågor ibland saknar svar. 

23/7-24. Vittrorna dansar...

Temperaturen faller.  Fukten bor i jorden efter dagens regn.  Ljuset dalar sakta. Kvällens dimma dansar, de små trollen och vittrorna är snart vakna.

22/7-24. Den lilla fågeln flyger runt i hennes trädgård.

 

Den lilla fågeln flyger runt i hennes trädgård. De är många. Någon boar ner sig i jorden. Någon sitter på vattentunnan. Någon pickar på marken. En av dem landar på grenen där hon har knutit fast ett rep med en kruka. 

Den lilla fågeln pickar på repet, på knuten där det är som tjockast. Hon är ihärdig, håller på länge. Vad gör hon, tro? Jag tror att hon pickar loss foder (repstrån) till sitt bo. Vad tror du? 

A..

22/7-24. Morgontid är en vacker tid. Idag är taket lågt, men det lättar snart.

 

Morgontid är en vacker tid. Idag är taket lågt, men det lättar snart. Solen värmer, dagen är här. 

Den passande 8-bussen är sommarindragen, så jag får gå hemifrån kl 0630 för att kunna ta bussen till jobbet. 2 mil. Jobbet börjar kl 10, så det ter sig onödigt tidigt. Hur får man bussbolaget att tänka bättre kring när folk åker till jobbet, affärer eller reser. Det blir klimatovänligt när fler behöver åka bil (en och en) för att de allmänna kommunikationerna inte finns. Och hur svårt är det att bo på landet när kommunikationerna inte fungerar?

Hur många sommargäster åker 7-bussen? Noll. 

Skulle fler åka 8-bussen? Troligen,  ja.

Hur ser vår samtid på klimatet och de allmänna kommunikationerna? Hör frågorna samman? Vilka behöver ta greppet tillsammans?

Igår kväll (17/7-24) var rummet fullt av människor för ett samtal om våld i nära relationer.

Igår kväll (17/7-24) var rummet fullt av människor för ett samtal om våld i nära relationer.  Vi talade med Ingegerd Smedensjö, författare till boken I dina kvarter. Med i rummet fanns, förutom intresserade, också Tjejjouren i Norrtälje och Kvinnojouren Snäckan i Norrtälje. Föreningarna träffar olika åldersgrupper och arbetar för att hjälpa eller stötta våldsutsatta på olika sätt. Deras arbete bygger på ideell kraft, har engagerade människor som vill bidra till en bättre värld. Utan dessa människor skulle många utsatta inte få hjälp. Föreningslivet är oerhört viktigt när det gäller hjälp till våldsutsatta familjer. 

Det är viktigt att prata om våldet, se det och upptäcka vem som är utsatt. Det ligger mycket skam i att bli slagen, därför talar man inte gärna om sin egen situation. Skammen ska dock aldrig ligga hos den utsatta/utsatte, bara hos förövaren. Har du någon i din närhet som är utsatt för våld i sin hemmamiljö? Finns det barn där?

Vi talade om att göra orosanmälningar, att de kan göras anonymt. Att ringa polisen vid ett pågående bråk kan rädda liv. Aktiv handling är,  som vanligt, en himla bra grej. En orosanmälan är just det, en uppmärksamhet,  en insikt, en utredningsstart eller en vink om att något tokigt pågår. Om myndigheten inte får en vink, så kan de kanske inte veta. Hur ska då personerna få hjälp? Skriv om din oro och lämna den till kommunen,  var tydlig om du vill vara anonym. 

Tack, till er som kom till bokhandeln för samtalet om våld i nära relationer.  Tack, Ingegerd Smedensjö. Tack, tjejjouren. Tack, kvinnojouren.  

Nu ska jag etablera kontakt med Huskurage.  Känner ni till deras arbete? 

A..

#roslagensbokhandel 

#kulturtorget 

#platsendärsamtalförs 

#våldinärarelationer 

#huskurage 

#TjejjourenNorrtälje 

#KvinnojourenNorrtälje 

Var beredd.

Var beredd.

Jag cyklar. Nästan hemma, på den lilla vägen, går två kvinnor och språkar. De har det uppenbart trivsamt,  plockar blommor och går sakta på ena sidan.  Ja, de går på rätt sida.

Jag tänker: går de kvar där, kan jag lita på det? Ja, visst gör hon det, tänker jag sen. Jag bedömer henne som en klok och uppmärksam människa.

När jag har två meter kvar tvärviker den ena kvinna av, går utan att vända sig om för att plocka en blomma på andra sidan. Jag hade fel om uppmärksamheten, alltså. Hon var en vanlig sort, som du och jag.

Jag vrålar och tvärnitar. Vi klarar oss, ja, både hon och jag. Det blev bara lite extra hjärtklappning.

Det gäller att alltid vara lite beredd, eller hur? Vad skulle hända om vi alltid helt litade på andras - ja, och egna - korrekta beslut i alla lägen? Vad skulle hända om det fanns korrekta och fullständiga beslut?

Var alltid lite lagom beredd, säger jag till mig själv igen. Vi är alla människor, lyckas ibland, misslyckas ibland. Ingen är särskilt fulländad. Vi vill i regel varandras väl.

Med någon form av lagom uppmärksamhet kommer vi oftast helskinnade hem. 

Ja, vi kan alltid bättra oss. Åtminstone jag. Kanske du, också?

Ingen körde på mig. Jag körde inte heller på någon. Vi samsades hyfsat väl tillsammans, även om vi inte följde alla regler och förväntningar till punkt och pricka. 

Tack,  för cykelturen.

Idag är det fredag, eller hur?

 

Fredag. 

Jag hade fredag i huvudet hela dagen igår. Vi simmade, hon kunde inte på lördag-söndag, men säger att vi kan simma idag. Jag tänkte att det var lördag. Jag blir förvirrad men tänker att hon kan för att hon ska iväg senare. Ok, så bra. 

Jag behövde sen skynda mig till bokhandeln för att hinna till ett möte kl 9. Jag hann, men ingen kom. Jag undrade varför. 

En kvinna skulle hämta sina böcker på torsdagen, jag tänkte när hon kom: så bra, en dag sen, men ingen fara alls.

En viktig titel tog slut, ja, eller t o m två. Aj, tänkte jag, ingen dag kvar att kompletteringsbeställa. Synd och dumt,  men det hade jag haft om jag varit lite vaken. Typiskt och dumt, när huvudet tar slut. 

Det var julinatta, alltid på en torsdag. Men jag hade kvar fredag i huvudet. Jag hade en bokcirkel, torsdagsgrupp. Jag reagerade ändå inte på att jag fortfarande har fel dag i huvudet. Som förstärkning hade jag också fel tid. Hur står det till, kan man undra? 

En annan person sa, vi ses imorgon. Varför tänker jag, hon skulle ju komma på fredag? Vi ska väl inte ses på en lördag? Ja, det visar sig, tänker jag och säger välkommen. 

Jag stänger butiken för dagen, en blixttanke slår till: ahh det är ju torsdag idag, det var därför ingen kom imorse. Och allt det andra föll på plats. Det var ju torsdag,  inte fredag.

Det tog alltså nästan hela dagen för mig att fatta att det var torsdag igår, inte fredag. Det gick ändå ganska bra, men det var en förvirrande dag. Det är tydligen viktigt att vara sams med tiden. 

Kanske behöver jag semester?

Idag är det fredag, eller hur?

A..

2/7-24. Till frukost läser jag om det höjda RUT-avdraget.

Till frukost läser jag om det höjda RUT-avdraget. Jag tänker på svarta och vita löner, bluff och båg och människor som blir utnyttjade. Jag tänker också på hederligt folk som gör sitt yttersta i all omsorg de företar sig och de som behöver, som har råd för att skattereduktionen gör det möjligt. Det är människor mitt i livet och det är årsrika med livslust och glädje i mängd. 

Vi pratar om äldre, äldreboenden och hemtjänst. Vi klurar kring när människor inte orkar själva, behöver hjälp. Vi samtalar om förtvivlan hos de som vill in på ett boende, men inte är tillräckligt krassliga för att få plats där. Eller kanske bara den ena av de två. Hur gör man, hur mår man? 

Det finns en marknad för boenden för äldre som inte är sjuka, inklusive någon form av gemensam service, eller hur? Typ Solhem vid Älmsta, som har egna lägenheter, trädgård, matsal och gemensamma utrymmen. Man har också vänner nära. Den som behöver hjälp därutöver kan få hemtjänst, men jag tänker att man klarar sig längre utan den hjälpen, eftersom huset har likasinnat folk och är tänkt för äldre. Det borde finnas fler sådana, eller gör det redan det?

Mellanstationen mellan eget boende (utan hjälp) och ett äldreboende är hemtjänsten. Det kräver någon form av utredning, men ger hjälp i hemmet. Det ger besök av främmande människor, ofta olika och korta. Städ, handling, tvätt, dusch, mat, omsorg, mm. Subventionerade av samhället, ja. Hur mycket kan man välja? 

Den som inte kan få hemtjänst kan hitta sin hjälp hos hem/konsumentföretagen, kanske de mindre städföretagen, veterankraft-varianter, mm. Med skattesubvention, för att samhället har skapat den bilden. Företagshjälp kräver god ekonomi, förstås. För att få skatteavdraget krävs att du har en hyfsad inkomst att göra avdraget från, så det är inte för alla. Utan avdrag är det ändå för dyrt. Då måste det finnas hjälp på annat sätt för de som inte har den ekonomin. Hur gör de? Hur ordnas det, för samma möjligheter för alla?

Ja, ekonomi påverkar vårt allas väl ur många perspektiv, men hur säkerställs att varje äldre person får goda, inte bara drägliga dagar, de sista tjugo åren av sina liv? Och framförallt när kropp och knopp skruttar till sig en aning. 

Hur ser vi på ålderdomen och omsorgen om de som behöver hjälp? Hur ser berättelsen - narrativet - ut om hur vi vill att det ska se ut i vårt land? Och hur ser den ut i verkligheten? Vem får hjälp och vem får inte?

Var och en har ansvar för egen hälsa, boende och liv, men vad händer med oss när vi inte har kraft, hälsa och pengar för att klara det själva? Får vi hjälp då? Ja eller nej, för visst faller några av oss mellan stolarna. För att allt ändå görs med hjälp av andra, i tjänst eller inte. Och människor är människor, där det personliga och vänliga avgörs av människors kärlek, allmänna aversion eller förutfattade meningar. As always. 

Varsnågerst och hur ska vi bo när vi blir gamla och skröpliga, tro? Ska man oroa sig för det (för sig själv, för andra eller för äldre i största allmänhet) eller ska man ägna sig åt att cykla, simma, springa och styrketräna så att man har ork för livet när tiden för förfallet (av kroppen eller samhällets omsorg) är (mer definitivt) kommen? 

Därutöver vill jag tala om vikten av presstöd, för vår demokrati. Var kan jag göra det, tro? Nu när bredden av  tidningar är borta. 

A..