Ja, det finns folk...

  Ja, det finns folk som läser i böcker i butiken, som tycker att det är ok att förstöra trots att de inte avser handla i butiken. Det finns rätt många sådana. Det är både barn, unga och vuxna. De förstör. Det är dyrt för butiken.  

När du är på jakt efter en bok så är det är ok att läsa en baksidestext och att försiktigt bläddra i en bok för att tex  konstatera att stil och storlek är läsbar. Om du inte är på jakt efter en bok eller annan vara i den här butiken, så ber jag dig låta bli att röra varorna. De skadas. Det gäller dig som är barn, vuxen eller ungdom. Det gäller sålunda alla.

Varsamhet, tänker jag att det kallas. Och hänsyn till den som vill ha en fräsch vara! 

Det är - förstås - inte ok att läsa sida efter sida eller bläddra igenom hela boken. Någonstans på vägen, ganska snart, går man över gränsen och bör själv inse att man förstör. Om man inte förstår får man stå ut med information om att det inte är ok. 

Jag borde inte behöva fostra folk i butiken.

En (vuxen) man läste, bläddrade och läste. Han bröt upp boken och fortsatte. Han slutade inte. Till slut bad jag honom betala för boken. Nej, jag ska inte ha den, blev svaret. 

Hans far blev förbannad för att jag sa till, tyckte att jag borde ha en lapp om försiktigheten. Det borde jag inte, för vuxna människor vet att det inte är ok att förstöra i butiker, men ja, det fanns en notering med en bön om att avstå läsning. Sonen (vuxen) ignorerade lappen och informationen. Han stod precis bredvid lappen, boken låg precis intill. Han tyckte sig ha rätten att förstöra, ja. 

- Nej, jag ska inte behöva säga till besökare att det här är en butik och att du behöver betala för varorna innan du förbrukar dem. 

- Nej, jag ska inte behöva skriva lappar om självklarheter. Det vet varje vuxen människa, kanske t o m de flesta barnen. Det här är en butik. Här handlar man. 

Istället för att fundera över vad sonen gjorde, säga tack och förlåt och låta saken vara utagerad (när han nu inte ville göra rätt för sig) så blev fadern förbannad för att jag befann mig i lokalen. Han ansåg det otrevligt. 

- Ja, hur ska jag kunna driva en butik om jag inte får vara på platsen och hur ska jag kunna hjälpa personer att hitta rätt i hyllorna om jag inte får röra mig i lokalen? 

Problematiken var läsning - förbrukning - av ej betald vara, inte var i huset jag befann mig.

Hur ska jag kunna sälja fräscha varor om människor bläddrar sönder dem? Går du in på Ica och dricker en halv liter mjölk och sen ställer tillbaka den i hyllan? Eller tuggar en halv tomat? Det är samma sak med läsning - du förstör. Vill du bara titta eller läsa, så är bibblan rätt plats. Vill du köpa en bok, så är bokhandeln rätt. 

Att personen då också istället vänder sig mot mig och skäller på mig för att han valt att bete sig obetänksamt, är ännu värre. Förstås. 

Jag tackar dig för att du tar ett mentalt omtag, vänder din tanke inom dig och funderar över hur du skulle göra när människor beter sig illa i en butik som du ansvarar för. 

Det här är en bokhandel. Här handlar man böcker. 

Ja, det finns folk som är otroligt otrevliga när man råkar trampa på en öm tå. Det kanske är mänskligt att slå ifrån sig, men inte desto mindre förskräckligt osympatiskt. 

A..

Vi tackar för årets fest!

Midsommar är glädje och lust. Husen är rödmålade, några av byggnaderna är nymålade. Mjölkpallen är tjärad, jag förnimmer doften även om det är gjort ett tidigare år. Mängder av gamla prylar är sorterade, sparade och märkta. Huset är vårdat. Gården är vacker att se. Föreningsfolkets arbete gör mig innerligt glad.

Det gråsvarta som samlades på den blå himlen smög förbi i kanten. Det fälldes inget regn över festen och dess folk. Det passade sig, eller hur? Låt regnet falla i natt istället säger vi i en samstämd kör. Regn behövs, men inte under årets härliga fest.

Det sparas gamla ting, pysslas och görs. Det spelar roll för bygdens historia, hur den berättas och av vem den berättas. Det är folket i bygden som berättar historierna, både nya och gamla. Den som har ett intresse för platsen och den som varit en del av den vet vad som hänt. Var och en som kan, så länge hen minns och vill dela sin berättelse och så länge det finns någon som lyssnar. Att föra kunskap om människor och plats vidare spelar roll. Hur ska vi annars minnas och veta?

På Labacken är det dans och fest. Det är folkdräkter, sommarklänning och blomster i håret. Familjer, syskon, styrelse och barn tar hand om kaffeserveringen, lotterierna, korvförsäljning, dans och tipsrunda. Det kräver ett antal personer i föreningens tjänst. Hur många är det som jobbar, egentligen? Om människorna inte kan och vill, då blir inget gjort. Jobbet tillsammans är en fröjd. Utan att släppa en enda av de gamla i leden behöver vi också fånga de nya generationerna. Hur ska vi annars kunna fortsätta? Hur ska vi annars kunna föra all kunskap och alla traditioner vidare? Ja, traditioner kan utvecklas, men några kan också bestå. För att vi vill det. Vem gör vad, nu och sen?

Under midsommarfesten träffas bygdens folk. De som alltid bor här, de som kommer som sommargäster och de som ibland tittar förbi. De - vi - bryr oss, vi uppskattar husen, färgerna, trakten och människorna. Någon säger; vi ses nästa år igen, samma tid, samma plats. Vi njuter av dansen, fikat och alla som arrangerar. För det är vårt folk - ideella krafter - som gör att hembygdens gårdar och föreningar lever kvar. Det är de ideella krafterna som gör tillsammans, bygger kraft i allt det som behövs. Det är gamla och unga, sida vid sida och med olika kunskap. Just det behövs. 

Var ska jag lägga korvförsäljningstältet när det är nedtaget? Var ska dammsugaren stå? Hur ska bänkar och bord staplas? Vem ansvarar för färg och verktyg? Är blommorna vattnade? Hur ska vi larma och låsa? Vilka tar in störarna som användes vid parkeringen? Ska vi spara avspärrningsband en, eller köper vi nytt? Har någon halat flaggan och hissat vimpeln? Är flaggan torr och vikt utan att det gula syns? Var ska fiskdammen placeras? Blev det några lotter över? Vem ska räkna kassan? Gick tavelauktionen bra? Fick alla barn napp eller tog det slut? Hur många var det som kom? Hur många pantburkar hamnade i soporna? Ska vi sortera skräp och burkar? Hur många bilar nyttjade parkeringen? Hur många åkte i de finfina veteranbilarna och hur många satt i de lövade traktorskrindorna? Ska vi bjuda in epa-ungdomarna till nästa år? Vilka historier ska berättas och hur ska de berättas?

Labacken är St Eriks Gilles - Roslagsbros hembygdsförenings - hembygdsgård. Det är där vi håller föreningens midsommarfest. 

Vi ler. Vi njöt. Nu kan vi andas ut. Så fint det blev. Så bra det blev. Vi tackar för årets fest.

A..

Jag gratulerar...

 

Gårdagen blev en minnesdag i idrottens tjänst. Jag hängde över en app i telefonen och följde Vätternrundan, som jag själv deltog i 1990-1993. Fyra gånger har jag cyklat runt Vättern. (Jag tänker inte göra det igen!) Det var ju rätt länge sedan så mina minnesbilder är kanske inte helt klara. Jag vet dock att det är en mycket stor prestation, något att vara riktigt stolt över och inget som man gör med någon lättplätthet. 

Lilldotra Sofie gjorde det igår. Hon peppade sig runt Vättern - 315 km - och färdigställde därmed också hela sin Klassiker på första försöket. Det är starkt. Fantastiskt. Roligt. Jag är imponerad och ohyggligt glad. Jag är stolt. Lycklig för hennes skull. 

Stordådsloppen är något att använda i sin vardag, att veta att man klarat en stor utmaning, dragit och peppat sig framåt när kropp eller knopp inte vill och att man ändå har gjort, slutfört och målgångat. Drygt 30 cykelmil på ett bräde är inte en lek. Det går upp och ner under lång tid. Man får föra många samtal med sig själv och det är bara en själv som kan genomföra. Ja, pepp bidrar och spelar roll, men det är själv som är bästa och enda dräng i slutförandet. 

• Vansbro, 3 km simning i svart och strömmande vatten.
• Lidingö, 3 mil löpning, upp och ner med backar i terräng. 
• Sälen/Mora, 9 mil skidor med väder, skidföre med plus/minustemperatur och rätt klädsel. 
• Och sen Vättern, 315 mil på cykel. 

Allt inom loppet av 12 månader. Inget av detta är gjort med en klackspark. Det ligger många timmars träning och vånda - och glädje - här. 

Det är inte säkert att man gillar alla delar i Klassikern, men ska den göras - vilket är fantastiskt - så ska den göras. Då måste man träna, bestämma sig, föra sig framåt i träning/tävling under lång tid, både med glädje och med medverkan eller frånvaro av motivation. Grejen är förstås god träning innan genomförandet. Ju mer träning i kroppen, desto roligare blir loppen. Det ligger många timmar där. Kontinuitet, träning och insikt om livets helhet - är bra för kropp och knopp.

Jag gratulerar alla som gjorde stordåd igår. Jag gratulerar lilldotra Sofie till genomförd Vätternrunda och slutförd Klassiker. 

Sofies morfar spejade från sitt håll och är garanterat glad. 

Herre Gud, herre Gud, vilken pärs, vilken pärs. 

A.. 

Välkommen till det framåtsyftande klimatpratet.

Lyssna på den som säger att det går, det som för oss framåt, tänker jag. Lyssna på forskaren eller den som aktivt dykt i frågorna, lyssna på den som vet. Förkovra dig, fyll dig med värdefull kunskap. Ta reda på mer om allt det som ger världen frid, frisk natur och fantastiska landskap. Det är ju så vi kan fortsätta att leva med lust och glädje stor. Det är ju det vi vill, för oss själva och för våra kommande generationer.

Lyssna på den som säger att det är dags på allvar nu. Och gör slag i saken. Gör. Det är sent, men låt oss agera nu för vårt allas väl. Låt oss tillsammans hitta möjligheterna, de som gör att insekterna flyger, glaciärer stannar och människor inte behöver flytta för att deras boplats lägger sig under havsytan. Det är hög tid nu, det vet ju både du och jag. 

Lyssna på den som säger att vi måste skynda nu, så att vi inte hamnar i riktig fara. Det är allvarlig fara för jorden, för djuren och för människors möjlighet att leva här. Så låt oss sätta fart. Vi ser och vet det, så vi behöver verkligen lyssna och vi behöver hasta. Låt oss följa naturens regler, se vad som krävs för att läka. 

Lyssna på den som säger att ja, det har alltid varit varmt och ja, att vädret varit upp och ner förr, men att det som händer nu är också något helt annat. Klimatförändringen är här och vi måste verkligen skärpa oss. Att blunda eller förklara bort slösar vår tid, tar bort fokus från det som är viktigt. Det hindrar oss, mig och dig från att agera. Det gör att vi förlorar värdefull tid. Det vill vi inte, eftersom det verkligen är allvar nu. 

Lyssna på forskarna. På de pålästa aktivisterna och på de kunniga journalisterna. Slå följe med dem, lär dig mer och agera med all den hänsynsfulla klokskap du kan uppbåda. 

Låt oss tillsammans läka det vi tillsammans har skadat. 

Välkommen till det framåtsyftande klimatpratet.

A..

Välkommen, ska du vara.

 Det blommar. Diket, skogskanten och ängen är fullt av blått, gult och lila. Det är en vacker tid nu när syrenerna blommar för fullt. Snart är midsommar här. Då ska vi dansa, gå tipspromenad, fika och njuta av gården.

Jag passerar Labacken, hembygdsgården som St Eriks Gille, Roslagsbros hembygdsförening månar om. De har mången aktivitet i föreningen, som t ex gemensamma arbetskvällar med fika, midsommarfest för hela bygden, kyrksamväm i trädgården, loppis och en mängd föreläsningar. Ja, på sommaren är de på Labacken, Övra Söderby och under resten av året mest i Sockenstugan vid Roslagsbros kyrka. De gör en hel del.

En förening består av dess historia och de människor som deltar. De är historia och framtid, tillsammans. De månar om trakten, bidrar med arbete i olika riktning. Det behövs intresserade människor för att det ska bli riktigt bra, både i medlemskretsen och i styrelserummet. Att välkomna, välkomnas och hitta sin roll i sammanhanget gör skillnad.

Under vinterhalvåret skördar de också vass. Det ger slantar för byggnader och verksamhet. Kontakta föreningen om du vill vara med i det.

Under vår, sommar och höst händer en hel del på föreningens gård. Hus ska målas, gräs klippas, det ska stängslas för vildsvin, hus och gård ska städas, ordnas med blomster, plockas och prissättas loppisgrejer, lotterivinster ska sorteras, visas hus och hittas nya programpunkter.  Därtill ska något skruvas, texter ska skrivas, pengar ska räknas, kaffet ska kokas och något ska granskas. Vem ska leda sången och vem ordnar med kaffet? Kanske är du proffs på att baka eller snickra? Ja, det finns många roller att fylla i en förening. Vad gör var och en bäst? Vad vill du göra?

St Eriks Gille är en förening som månar om bygden, platsen och människorna. Hör av dig till styrelsen eller dyk in på måndagens arbetskväll om du vill vara en del av det föreningen gör och är. Vi behöver din kraft och blir glada om du vill vara med. Du kan göra skillnad här.

Välkommen, ska du vara.

A..