Sidor ...

onsdag 19 april 2023

Våra möten är guld för själen!



Vi läser Klimatboken i en studiecirkel. Den innehåller ett stort antal artiklar om vad vetenskapen säger om klimatet och hur planetens olika delar hänger ihop. Den berättar inte allt, men den berättar ganska mycket. Greta Thunberg har bidragit mycket till att den har kommit till, hon har samlat ett stort antal kompetenta forskare/vetenskapspersoner för att berätta om hur, vad och varför. Det är diger läsning, men det är också fantastisk läsning. Så mycket kunskap samlad i en och samma bok, så mycket tankar och riktningar om planetens sjukdomstillstånd och behov av riktning. Det är förstås tufft, lätt att baxna av tyngden, men det är konstruktivt när vi talar med andra om frågorna. Bestämdheten och viljan skapar hopp. 


Vi talade om sopsortering, motioner till bostadsrättsföreningar och artiklar till lokalpressen. Hur viktig den är för att var och en ska (kunna) göra rätt. Hur politiken och samhället måste åstadkomma sorteringsmöjligheter, hämtning och hantering för att personerna i ett bostadsområde inte ska slänga plast, flaskor, kartonger och batterier i de vanliga hushållssoporna. Det krävs att det finns i närområdet, eftersom många inte har bil. Vi måste få ordning på det, politiken måste se att det är en viktig fråga. Vi är eniga om det, men förundrade över att politiken inte ser till att det finns i tillräcklig omfattning för att undvika miljökonsekvenser. 


Vi talade om medborgarförslag och politisk påverkan, att var och en kan skriva till politikerna. Det kan göras tex i den lokala facebookgruppen PINK (Politik i Norrtälje kommun) eller som personliga mail eller brev till var och en. Det kan också göras som öppna brev eller debattinlägg i de lokala tidningarna. Ju fler som ser och deltar i samtalet är oftast bra, såvida inte nätet-debatterna blir hätska och tappar fokus på sakfrågan.


Vi talade om möten och samtal med politikerna, hur vi kan möta, samtala och försöka påverka deras kunskap och riktning. Ett miljö- eller rättvisepris kan påverka många när det får uppmärksamhet i rätt krets. Löpande samtal, återkommande möten, frågor i olika riktningar och det kvalitativa lyssnandet på de människor som finns runt omkring oss. 


Vi talade om media, om medias ansvar att föra frågorna framåt. En reflektion i sammanhanget var att media, t ex DN och SVD, gör mycket, skriver artiklar om miljöfrågorna, men att det drunknar i bruset. Det finns en ohygglig mängd information att ta till sig, hur hittar man rätt när man bara befinner sig i sin egen bubbla och inte hittar ny, kvalificerad forskning som får oss att förstå vad vi måste göra? Särskilt som vi alla fattar olika, vill och kan olika och sitter på stolar (och viljor) som gör oss påverkbara eller inte. 


Vi talade om att tala om klimatfrågor med vår omgivning. Vad gör det med oss, när vi får frågorna på bordet, måste fundera och låta det skrapa inom oss? Att vara den där lite besvärliga, som väcker tankar och frågor - att vara besvärlig i god tid innan katastrofen inträffat är onekligen bättre än att sitta tyst i båten, eller hur? 


Vi talade om förnekarna och vems röst som hörs. Hörs min röst när det t ex finns en nobelpristagare (inom andra ämnen) som förnekar förekomsten av klimatförändringarna? Vi talar om opinion och hur vi gör för att höras i bruset. Vid en viss procent - storlek på gruppen - kan en sakfråga tippa över, tvinga fram åtgärder. Det är sålunda viktigt att det är många som berättar var de står, att de önskar jordens väl, ta ansvar och pressa politikerna att ge oss de förutsättningar som krävs. Greta Thunberg och alla hennes/våra kamrater har gjort stordåd. Det arbetet är, som hon ju säger, inte kompromissbart om klotet ska vara friskt för oss och kommande generationer. 


Vi talade om att möta andra grupper, människor och konstellationer för att möta frågorna från en annan riktning. Vad vet de, som inte jag/vi vet? Vad vet vi, som inte den andra gruppen vet? När vi är öppna för att lära oss mer så kan vi också handla på vettiga sätt, eller hur? Det ökar i varje fall förutsättningarna en aning. Nästa gång vi ses får vi påfyllning från en annan grupp. Det ser vi fram emot. Då kommer nya tankar och andra frågor att möta oss - för att vi öppnar för andra människor att samtala med. 


Våra möten är guld för själen och skrapar starkt i våra - åtminstone i mitt - hjärnkontor. Fikat (från det lokala bageriet) är fantastiskt (om än en smula onyttigt för kroppen). Samtalen är svåra och inspirerande. Vi lämnar rummet med glädje och skratt. Jag tackar för mötet och ser stort fram emot nästa. Vem ordnar fikat då? 


Anette Grinde

Klimatpratare


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar