Kvinnan vid kontrollen sa; jag har ont i fötterna!

En av funktionärskvinnorna vid en av vätskekontrollerna i slutet av Ultravasan sa; jag har ont i fötterna. Jag, som sprang (90 km), log och sa; jag också. Oj, sa hon, nu hörde jag hur illa det där lät. Nej, sa både jag och en annan löpare som passerade. Vi kan mycket väl förstå att du har ont i fötterna efter en hel dags stående och servande löpare. Det är begripligt och ok. Vi är dig innerligt tacksam. 

- Tack, fantastiskt mycket tack, för att du och alla andra funktionärer servat oss under hela långa dagen, serverat mat, dryck, pepp och glädje och gjort det möjligt för oss att harva oss framåt genom det fantastiska landskapet mellan Sälen och Mora. Utan alla dessa funktionärer skulle det inte ha varit möjligt. 

Tänk, så otroligt många som är inblandade i arrangemanget. Jag minns att vi var många i Midnattsloppet, hur mycket det är att göra, men här är många, många gånger fler. Administrativt, på kontor, speakers, men också mängder av människor längs spåret med olika uppgifter både innan, under och efter. Vätska, snitsling, spänger, ombyte, transporter av folk och kläder, sjukvård, tider, mål, start, nummerlappar, toaletter, parkeringar, levande dalamusik, tält, blåbärssoppa, pasta, bullar, saltgurka, tidtagningschip, medaljer, målgångsmat, bussar, duschar och allt annat. Det är en organisation som heter duga, en helt fantastisk upplevelse. 

Jag tackar stort för detta, jag skulle vilja tacka var och en, varje enskild person, som gör evenemanget möjligt. Jag är innerligt tacksamt glad för alltet som gjort att jag kunde pressa mig framåt till Moras magiska mål. 

Tack.  

Jag bugar för alla i Vasaloppsorganisationen och runt omkring. Jag bugar och tackar så att det stramar i bakhasorna. 

Tack också till vädergudarna som var avsevärt vänligare i verkligheten än i spådomen innan.

A..

Fotograf Sofie G.

Sofie 30 km, Anette 90 km och Leif 45 km.

Vilket fantastiskt gäng! 

Tack!

Ultravasan 90 - lördag 20 augusti 2022

Ultravasan 90. Lördag 20 augusti 2022.

Väderprognosen var vidrig.  Ihållande och häftigt regn. Det blev inte så. Det blev en mild temperatur,  någon enstaka skur. Framåt eftermiddagen var det t o m ganska varmt. Temperaturen var helt enkelt ok. 

Jag sov ingenting natten innan, inte ens fem minuter.  Det händer ofta inför lopp att sömnen brister. Nu väldigt illa.  Sömn är ju bra. Det regnade rejält under natten. Ja, det dundrade också, med blixt och dunder nästan samtidigt. 

Åt frukost.  Försökte bringa ordning i packning och ombyten.  Kl 0415 traskade jag mot starten.  Småregn. Nervös.  Mådde illa, kanske av sömnbrist,  nervositet,  väderrädsla eller annat okänt.  

Toabesök.  Ombyte till rätt lastbil, en påse till Evertsberg och en till Mora. Sen mig själv till startfållan.  

Start i lugn takt uppför en flera km lång backe. Om man ska springa 90 km måste man minnas det hela vägen så att man håller rätt typ av fart, en sån som går i långsamhetens lov. Inte rusa någonstans. Jag vet att jag kommer att bli trött och slut på slutet, oavsett hur jag gör, men jag kommer att behöva varje form av kraft hela vägen.

90 km. 12 timmars löpning. Start kl 0500. Målgång knappt 12 timmar senare (11.54.21).

Det var 12 timmars löpning över stock och sten. Det var mycket teknisk stig,  mycket rötter och sten,  mycket uppför och nedför.  Det var redigt tufft. Efter ca 45 km var jag fruktansvärt sliten. Depån i Evertsberg gav mig möjlighet att byta kläder och äta ordentlig mat. Viljan var låg vid ankomst, men jag repade mig efter energitillskott och klädbyte. Mat och vätska är svårt att få i sig, men förstås en absolut nödvändighet. Jag stannade i Evertsberg i ca 20 minuter, innan jag tog mig vidare. Utan den energin, mat och dryck, hade jag inte klarat mig. Det var fantastiskt att ombytesservicen - min klädpåse - fanns längs spåret. Jag bytte tröja och skor, vilket var mycket bra. En mycket bra detalj för arrangemanget, kanske avgörande för mig. Blåbärssoppa var lättare att få i sig än vatten och sportdryck.

Vasaloppets organisation ordnar fantastiska arrangemang. De har 100 års vana och har lärt sig väl. Vätska var 5e km. Mat, tilltugg och bra energi vid alla de större kontrollerna. Man behövde inte falla p g a det, man behöver bara hålla ordning på intaget. Det är tufft i sig.  

Min målbild var att klara Ultravasan 90. Det gjorde jag, minsann. Jag sprang 90 km mellan Sälen och Mora. Det var omåttligt långt, men jag klarade utmaningen. Det är något att minnas dagar när man tvekar över ork och göranden. Man kan mer än man tror.

Jag tackar förstekamraten Leif Hemlin och fantastiska Sofie Grinde för denna stordådshelg i Dalarna.  Vi höjde våra ribbor,  gjorde var och en lite mer än vi gjort förr. Alla kom i mål med kropp, knopp och själ i behåll. Eftersmaken är glädje i mängd. 

Ja, Sofie sprang sina 30 km med bravur.  Leif sina 45 km. Och jag målgångade efter 90 km gjorda. Alla hela, friska och relativt oskadade (jag pajade en hand, men den är nog frisk snart igen). 

Tack, för finfin helg. 

Fantastiskt av organisationen; 

• Flera arrangemang under dagen, så att vi kunde springa 30 km, 45 km respektive 90 km samtidigt. 

• Km-skyltar varje km. Hur långt till Mora och hur långt till nästa depå. (Nya och ordentliga skyltar, inte gammalt väderslitet. Snyggt och prydligt!)

• Bra märkning av banan under hela loppet (plastband ofta vid tveksamhet!)

• Bra spänger över myrarna (herregud, så många trä-metrar som ligger där!)

• Vätska var 5e km (sportdryck och vatten saknades aldrig)

• Mat eller tuggbar energi vid varje större kontroll (Obs! Märk gärna maten med innehåll, så man vet om man kan äta! Skriv t ex vegetariskt, veganskt, kött, mm).

• Läkar-/sjukvård längs spåret (extra stjärna i kanten för mötet med sjukvården när jag ramlade och pajade handeln! Tack!)

• Vatten, sportdryck och blåbärssoppa (ofta!)

• Transport av kläder till mellanstation Evertsberg och till Mora

• Transportbussar av löpare från Sälenstarten till Oxberg av 30 km- och 45 km-löparna

• Transportbussar av löpare till/från duschar i Mora

• Transportbussar av löpare från Moramålet tillbaka till Sälen

• Klädpåsar nära målet

• Finishertröja! (Den hade jag missat utan mina fantastiska kamrater)

• Målgångsmat och dryck!

• Medalj i målet!

Vänligt av vädergudarna

• Frånvaro av slagregn, vänligt väder! (Dock inte på natten innan, då var det rejält regn och dunder.)

Obra för mig

• Ingen sömn, inte ens 5 minuter, natten innan loppet.
• Pajad vänsterhand efter två praktvurpor

Fantastiskt av oss; 

• Sofie höjde sin sträcka = personligt rekord i distans!

• Leif höjde sin sträcka = personligt rekord i distans!

• Anette höjde sin sträcka = personligt rekord i distans!

Tack,  Vasaloppsorganisationen för ett fantastiskt arrangemang. 

https://www.vasaloppet.se/om-oss/historia/vasaloppskontrollerna/

placering 131/311 kvinns

placering 450/777 om jag vore man

placering 581/1098 totalt

Inte illa, eller hur, jag är ju ändå i den sista åldersgruppen bland kvinnorna. (Bland de 9 äldsta kvinnorna i loppet - 1st  1958, 2st  1959, 4st  1960, 1st  1961 och 1st 1962 )

Pride

Mannen kommer in i butiken. Han pratar om pride som om människorna och företeelsen vore märkligheter från rymden. Han säger också; 

- "Jag håller inte med", 

- "de får göra som de vill i privatlivet, men jag håller inte med om det de gör". 

- "Jag skulle gärna prata med dem, de skulle snabbt falla för mina argument"

- "jag förstår att det är bäst att jag är tyst"

- ja, säger jag, det är nog ändå bäst att du är tyst i detta. Låt var och en vara det de är, som de är, precis som du får vara som du är. Vi är alla en särskild figur. Låt dem, oss alla, du och jag, bara vara som vi är. 

Jag hängde upp prideflaggan. Kanske var det den som provocerade honom? Ja, det har hänt förr att folk har undrat varför den hänger uppe. Kanske är det för att vi alla har rätt till en plats i världen, rätt att vara som vi är. 

Jag behöver lära mig mer om andra, om människor och deras sätt och tankar. Jag arbetar med det varje dag, funderar och förhåller mig. Ibland upprört men oftast stillsamt lyssnade och lugnt, alltid i syfte att lära mig mer. Det kan jag förstås bara om de låter mig, förklarar att och hur när jag inte förstår.  

Samma lika går åt andra hållet, där man alltid hoppas att människor är toleranta och förstående mot mig (och dig), respekterar hur jag (och du) är och i den roll jag (eller du) befinner mig (eller dig) i. 

Alla är vi lika, fast ändå olika. 

Eller ja, nej, vi behöver - kan - inte alltid vara som vi är. Vi behöver anpassa oss till varandra för att livet ska fungera. Jag till dig och du till mig.

Eller hur tänker du om det?

Nu ska jag bokcirkla - prata - om Masochisten. Det blir fint. 

A..

Vreden är framgångsrik...

Jag minns kvinnan som var missnöjd med beslutet. Beslutet att följa de avtal organisationen undertecknat. Ja, hon var missnöjd med allt jag stod för.

Hon skrek, sände massmejl med hat, utnyttjade organisationen för egna resor, egen tanke och vägrade acceptera juridiska avtal.

Ledningen vågade inte stå för de avtal organisationen undertecknat, vågade inte säga nej åt att gömma, slira och vrida på orden. Sig själv störst blev viktigare än att följa undertecknade avtal, korrekthet och det stora perspektivet. De sa inte nej till den som skrek och hotade, för att det skapade ett tonläge som de inte vågade ta i. Hennes röst var för skarp. Att hennes vilja inte var rätt, moraliskt och juridiskt, spelade mindre roll. Man vek sig för tonen, vreden. Jag konstaterade då att vreden är framgångsrik, inte avtal, moral eller rättighetstankar. Vreden, den oförsonliga, inte den som driver oss i klokskap framåt.

Ju högre någon skriker, ju vredare ton någon använder, desto större möjlighet till framgång. För att attacken mot personen gör så förtvivlat ont, hur omotiverad den än är. Vreden leder till att fel personer går, straffar fel personer och försämrar alltid organisationen. 

Det händer ofta visselblåsare. 

Jag påmindes om det när jag fick ett besök i bokhandeln häromnyss. Det väckte gamla sorger till liv. 

Ja, besöket väckte också glädje. Det är också minnen av människor som ville och kunde, gjorde och försökte. Gjorde skillnad. De vandrar sida vid sida med människor som inte vill, som hårdnackat vägrar utvecklande förändring och annan kunskap.

Så är livet. Glädje och sorg, olika sorters minnen vandrar sida vid sida. Det ingår i vår allas livserfarenhet. Ibland lätt att bära, ibland svårt. 

A..

Obebyggd tomt på norra Öland till salu

Till salu.

Obebyggd tomt i Korpskog, Källatorp, ca 5 km söder om Löttorp och ca 2-3 km norr om Källa. Området är beläget en lagom god bit väster om stora vägen och ligger i utkanten av samfällighetsområdet. Ytan är, enligt Skatteverkets fastighetstaxering, 1878 kvm.

• Vid Källatorps golfbana (18 hål), finns t ex sommarrestaurang.
• I Källa finns tex kyrka, bilverkstad och Ica.
• I Högby & Löttorp finns tex bensinstation, bilverkstad, läkarmottagning, brandstation, gym, bibliotek, badhus, Ica, skola, bank, kyrka, bio, restauranger, fik/bageri och andra butiker. Under sommaren finns också Systembolaget här. 

Väg, vatten och sopor för områdets fastigheter ombesörjes genom Källatorps samfällighetsförening.

Vatten är framdraget till tomtgräns och anslutet till samfällighetens vattenledningssystem.

Den obebyggda tomten saknar träd på den öppna ytan. Den västra delen gränsar mot en mur, där några höga träd växer. Övrig del är gräsbevuxen utan annan växtlighet.

Yta norr om fastigheten består av en obebyggd äng. Yta österut består av en äldre fastighet som huvudsakligen används som sommarboende. Vänsterut finns några obebyggda tomter (som inte visat några tecken på att bebyggas) och söder om tomten finns en bebyggd sommarfastighet.

Anette Grinde
tfn 0708 905 731

Maxpuls

Vad är maxpuls?

Maxpuls är det maximala antal slag som mitt hjärta kan slå under en minut.

Så här beräknar du din maxpuls: Utgå från 220 för män och 226 för kvinnor och sedan dra bort din egen ålder. Om du är man och 50 år blir maxpulsen alltså 220 – 50 = 170.

Hur stämmer det på mig?

Så. Min maxpuls bör vara 165 (kvinna, 61 år =226-61). På dagens (2/8-22) lågintensiva tur låg min puls (enligt Polar-klockan) på mellan 147-174 (en mil lugn löpning). Dagens puls hittills under min vakna tid har legat på 61-174 (kl 0430-0830) och nattens lägsta puls var 55.

Min maxpuls bör därmed ligga högre än schablonvärdet (226 minus ålder), eftersom jag verkligen inte tränat högintensivt och definitivt inte över min maxpuls. Jag snarare lufsade rundan i ljuvlig morgontid. 

För att lära känna min kropp, hitta min maxpuls, behöver jag alltså utmana, pressa hjärtat en aning. Jag behöver ett annat sätt att få reda på min maxpuls. Om det är viktigt att veta. 

Är det viktigt att veta sin maxpuls? 

Vad säger max och min om min hälsa?

A..