Jag är tjej!

En liten tjej och en mindre kille står på en uppfart när jag passerar. Jag springer långsamt förbi, med mycket kort reflektionstid just där. Den lilla - som jag tolkat som en kille - är klädd i rosa och har en rosa dockvagn. 

Jag hör honom ropa: - jag är tjej! 

Jag svarar: - jag ser det! Eller…? 

Så kort man hinner, så spontant det yttrar sig och så många tankar det skapade i mig. 

"Jag är tjej". Ja, jag tänkte att det var en kille klädd i rosa med dockvagn, att de lekte och hade kul. När han ropade tyckte han (4 år, kanske) att han behövde förtydliga sin tillhörighet. Varför, undrar jag? Han förstod att jag tolkat honom som en kille och ville berätta att han var tjej. Är han redan fel i sin kropp? Hur har han det i sin familj, med sina kamrater och i sin lek- eller livsroll? Hur går tankarna om kropp, kön och tillhörighet för detta barn? Eller var det bara en tillfällig lek? 

"Jag ser det". Ja, jag såg, men jag tänkte också att jag hade velat säga typ: - ja, du är den du vill vara, eller något sådant. Fast, det vet jag ju inte, för det kanske bara var en tillfällig lek. "Jag är tjej" kan också vara en inledning till något livsavgörande, en skillnad som påverkar resten av hens liv. Jag tänker att mitt “Eller?” representerar att jag ville prata vidare om saken, men att tiden blev för knapp. 

Varför behövde mitt huvudet klassificera honom som kille? Varför behövde han förtydliga att han var tjej? 

Ja, det är, trots livets år 2022, stor skillnad på att vara tjej eller kille. Det känns sorgligt varje gång det tydliggörs eftersom det påminner om bristerna i samhället. Min tanke går vidare till diskussionerna om abort, rasism, hbtq, ursprung - med mera - som pågår. Varje rättighet måste hållas i, slåss för igen. Varför kan inte samhället bara se att vi är likvärdiga människor, att var och en har rätt till sin egen kropp och att kärlek är kärlek oavsett om man är tjej eller kille?  

Hur ska det bli för det där lilla glinet som redan i den åldern behöver markera sin tillhörighet? Hur kommer de kommande 50 åren att se ut för människor med en annan könstillhörighet eller sexualitet? Eller annan hudfärg, för den delen. När ska vi lära oss att vi alla bara är människor, helt lika trots alla härliga olikheter. 

Hur ska det gå? Hur ska det bli? 

Visst vore det coolt om vi fick vara det vi själva ville vara?

A..