En ung människa med livet framför sig har skjutits till döds. Tänk om det vore din. Eller min.

DN 24/4-21
Ung man hittad död vid koloniområde.

Ännu ett liv har gått till spillo. En ung man med livet framför sig. En mor och far har förlorat sin son. Syskon, släkt, vänner, lärare, kamrater - samhället. Alla, vi alla har förlorat på den utveckling som skett. Vi, som samhälle har inte förmått göra vårt hemma till en trygg plats där alla ryms. Där alla får sin plats, sin skäliga uppmärksamhet.

En ung man med livet framför sig. Skjuten till döds.

 
För någon är detta en personlig katastrof som kommer att följa genom hela livet. För den som skjutit är det livsavgörande, ja, då i en otroligt sorglig riktning. Livsförstörande. För oss är det en pyttenotis i tidningen och ett samtal om var världen tar vägen. "Varför görs inget". Sen bläddrar jag vidare som om det inte var mitt problem.

 
Den mor vars son skjutits gör inte det. Hon - och alla runt henne - lär gråta, rasa, förtvivlas i sorgen av vårt samhälles misslyckande.

 
Det ÄR mitt problem. Jag lever här. Jag måste vara en del i samtal om förändring. Du också. Du, jag och vi. Det fattar vi ju, eller hur?

 
Vi pratar om livet - projektet #demokratiskasamtal i bokhandeln kan kanske göra att vi pratar annorlunda med någon annan nästa gång. Att vi ser och fångar en yngling innan glidet börjar, att vi får någon att förstå att orden du säger i kommentarsfälten spelar roll. Tillhörighet spelar roll. Låt oss se till att vi och våra unga tillhör en schyst plats.

 
En ung människa med livet framför sig har skjutits till döds. Tänk om det vore din. Eller min.

A..

• Läs också om hat och hot i kommentarsfälten.
• ... och mer om våra demokratiska samtal. 

Miljömagasinet
 fredag den 7 maj 2021