Hon kom den 9 juli...

Hon kom den 9 juli 1987. Hon kom som en liten virvelvind och ändrade livsförutsättningarna för mig och hennes far. Hon skrattade, hon grät, hon sken som en sol, kladdade mat och färg överallt och gav oss bubbel i magen.

Det har gått några år, ja, kanske t o m ganska många år. Hon har utbildat sig, flyttat, skapat ett eget liv och bildat familj. Hon har träffat en trevlig ung man och de två har tillsammans fört våra led vidare. De har givit mig och hennes far vårt första barnbarn - en liten ljuvlig Ellen som är född någon av de allra första dagarna i januari 2019. Bra där, hellre januari än december, eftersom det ger en bra start i livet. Det jämnar förstås ut sig senare i livet, men i skolstart och några år framåt kan det spela roll. Glad att det blev just så, även om vi varit glada när hon än hade kommit. 

Hennes far har alltid varit glad i sina barn, i Jenny och Sofie. Han har alltid månat om dem, som om de vore det bästa och största i hans liv. Nu har han en till, en liten Ellen, som fyller honom med glädje. Det syns och känns att han älskar, månar och bryr sig om. Det värmer i min själ att se vilka fina glin han fått, de han har följt - nära - i alla år. För det har han. Han har varit där, tillsammans med dem. Det gläder mig att se deras fina relation. Ja, han har förstås fått ytterligare två också. En Jesper och en Olov Anders. Det och de spelar också roll. Inte bara för Jenny, Sofie och Hasse, utan också för mig. Det är fina unga män - må det gå fantastiskt bra också för dem, var för sig och tillsammans. Tillsammans med Jenny och Sofie - och tillsammans med mig och Hasse, ja, förstås med alla andra som också rör sig i deras liv.

Jenny. Bäst. Glad. Mild. Vänlig. Ordentlig. Varm i själen. Hennes livsförutsättningar ändrades i januari när hennes - eller förstås deras, bådas - lilla Ellen kom till jorden. Ett litet liv. En liten flicka. En liten människa som ska skapa glädje och liv. Ja, hon kommer förstås också att skapa oro genom livet - hur ska det gå, vilken skola ska vi välja, vem ska hon träffa och hur ska hon fostras? Med hopp om att den grundläggande tryggheten finns i dem och i oss alla runt omkring, så tänker och hoppas vi förstås att det ska - kommer att - gå alldeles lysande bra. De kommer att göra sitt allra bästa för det lilla livet och för sig själva.

Vi grattade henne häromdagen och insåg förstås när vi gick därifrån att vårt mesta fokus - hos oss alla - legat i någon form av kamp om att få hålla i och dutta med den lilla, snarare än i riktning mot det viktiga födelsedagsbarnet. Ja, men båda fyllde ju, förstås. Den lilla fyllde ju typ ... ett halvt. Förlåt oss, Jenny. Förlåt vår ojämna fördelning av uppmärksamheten.

Oavsett och bortsett från all distraktion, Jenny. Jag älskar dig högt och hoppas att du har det bra i själ och hjärta och att allt går dig - och Jesper och Ellen - väl. Ni är bäst och förtjänar det bästa. Ni har en mycket stor plats i mitt hjärta.

Må du ha en alldeles fantastisk dag!

A..