Utmaningen Spring tills du stupar kräver 21 km till fots idag. Avsikten är att promenera i Stockholm, gå till Fotografiska och fika på stan. Det känns som lite lyx. Jag hoppas att vädret håller sig fint. (Ja, det gjorde det, men sträckan blev kortare än tänkt).
Jag läser Asta av Jon Kalman Stefansson, en isländsk författare med ett ljuvligt skrivsätt. Han reflekterar, använder gott om ord, låter den ena tankens slut föras vidare till nästas början. Associationerna häftar i varandra utan slut. Annorlunda. Ljuvligt. Tidskrävande. Vackert. Av intresse.
Ja, jag faller för språket och sättet att skriva. Det pågående samtalet och berättelser som sakta vandrar över sidorna. Naturen, människorna, hårdheten, absurditeterna och kärleken. Vad vore hon utan fostermor? Vem gör oss till de vi är?
Fotografiska. James Nachtwey fotograferar kriser och förödelser. Krig och utanförskap, förstörelse - både mänskligt och materiellt. En stark utställning med hårda kontraster mot andras liv.
Vincent Peters. Kvinnor och män. Skirt, macho. Tydliga stereotyper. Kvinnor, kroppar och skirhet. Män, svett och mörka blickar. Nej, det träffar mig inte.
Mandy Barker. Om plasten i havet. Om vår makabra förstörelse av våra vackra hav. Plasten finns kvar, allt som tillverkas finns kvar. Den kan inte förmultnas. Den förstår, tär på vår jord. Varför vill vi detta? Varför tar det inte slut? Varför har kommersen och människornas följdseende inget vett?
James Nachtweys bilder berör. Hårt. Kanske särskilt de svart/vita med hårda kontraster. Våld, utsatthet, död, sorg, förtvivlan, massgravar, civila, militärer, vapen, hunger, svält och mycket mer. Världens ondska och förtvivlan går inte att föreställa sig. Hur blir man som människa i kriget? I flykten? I rädslan? I hungern? Hans utställning är stark. Rekommenderas. Det är en sådan jag gärna skulle återvända till. Sätta mig framför bilden, en och och, och fundera över världen, platsen och människor. Se var jag står och hur andra har det. Fundera över livets lott - din och min.
Därutöver - dessförinnan - åt vi en god lunchsallad på Cykelcafé Le Mond på Folkungagatan. Också det kan rekommenderas. De serverade en god och vacker sallad, annorlunda & vackert färgsatt. Där var en fin miljö och en trevlig prick i kassan. Kaffet var gott, riktigt gott.
Jon Kalman Stefanssons text går sakta och fundersamt framåt över sidorna. Han är inte fåordig. Livet och händelserna resoneras fram. Tar tid. Får ta tid. Kanske kan den som är otålig inte slå sig till ro med denna text. Eller kan vi alla det - slå oss till ro med en vackert text som sakta för oss framåt? Vem kan och vem kan inte? Jag vill, helt utan tvekan.
Jag räknar in ca 13 km Stockholmspromenad med stillsamma steg i juli-utmaningen. Det betyder mer kvar att göra sen, mindre kvar som reserv. Stegräknaren i telefonen är inget att ha. Den räknar synnerligen märkligt jämfört med kartöverslaget vid hemkomst. Nya springskor fick jag också till. Vi hoppas nu att dessa inte gnäller som de tidigare gör.
Anette Grinde - Övra Söderby, söndag 21 juli 2019
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar